Eleven: Om jag förstått dig rätt, så är en elemental ett kraftcentrum utan egen intelligens, utan karaktärsdaning och moraliska tendenser, men vars handlingar kan påverkas av människotankar, vilka vare sig de är medvetna eller inte, äger förmåga att ge elementalen form och även till en viss grad intelligens. I sin enklaste form ter sig elementalen som synlig rörelse i ett genomskinligt ämne, ungefär som det skimret av rörelse, en till osynlighet genomskinlig glasfisk simmande genom rummet skulle åstadkomma, eller de synliga vibrationerna hos den upphettade luften över en kamin. Också kan elementaler, dragna till en människa genom hennes tankar och vitaliserade genom dem, bilda en härd i människan (över vilka de då med jaget delar väldet), och är mycket svåra att driva ut. 

Den Vise: Det du säger är rätt i allmänhet, dock med undantag för ”bildandet av en härd”. Vissa klasser av elementaler har inte desto mindre sin särskilda intelligens och även karaktär, men dessa elementaler är långt utöver vår fattning och borde helt visst nämnas med ett annat namn. Den klass av elementaler, som har den mesta beröring med oss, motsvarar din beskrivning. De är kraftcentra, som påverkas av oss genom tankar och begär. Likaså påverkar vi dem och ger dem form genom ett slags tankar, om vilka vi inte är fullt medvetna. Till exempel en person kan ge en elemental form av en insekt, utan att med bestämdhet kunna säga, om han tänkt på en insekt eller ej. För varje mänskligt väsen äger inom sig ett vidsträckt okänt område, om vilket vi inget vet, förrän vi själva börjar utforska det, och då först efter många initiationer.  

Att ”elementaler kan bilda en härd i människan, över vilken de då med jaget delar väldet, och är mycket svåra att driva ut”, är i allmänhet talat inte riktigt. Det är bara i vissa fall, som en eller flera elementaler dras till människan och ”kan i henne bilda en härd”. För sådana fall – vilka vi emellertid inte här ska befatta oss med – gäller särskilda regler. Den elementala världen genomtränger vår värld och är därför ständigt närvarande även i det mänskliga systemet. Elementalvärlden är automatisk och känslig som en fotografiplåt, och strömmen av i det mänskliga systemet ständigt inträngande och åter därur avgående elementala atomer mottager oavbrutet prägeln av individens tankar och handlingar. Sänder han nu ut en stark tankevibration, så drar han till sig större skaror av elementaler, och de är alla delaktiga av den rådande stämningen eller färgen, så att alla nykomna finner en homogen färg eller tanke, som de ögonblickligen tillägnar sig. Den människa däremot, vars irrande tankar ej låter sig samlas till ett djupt begrundande, är inte homogen, hon har bara delvis färg, så att säga, och hos henne måste elementalerna tillägna sig denna obestämda, svagt markerade färg, och lämnar henne sedan med denna beskaffenhet. I förra fallet får en mängd elementaler samma bestämda vibration eller kraft och färg och kan därför gemensamt kallas en elemental, alldeles som vi alltjämt kallar en person Jonas, fastän han under åratal från sitt system avlämnat förbrukade och däri upptagit nya atomer av grov materia. 

Eleven: När elementaler attraheras eller stöts bort av tanken, rör de sig då med denna hastighet, till exempel härifrån och till planeten Neptunus? 

Den Vise: Ja, de kan sägas röra sig med samma snabbhet som tanken, för i deras värld finns inte tid eller rum, så som vi förstår dessa ord. Om Neptunus finns på det astrala planet, så kan de bege sig dit med tankens fart, men detta ”om” behöver här inte avhandlas. 

Eleven: Vad kan inverka på deras rörelse utom tanken, till exempel då de svävar omkring i rummet? 

Den Vise: Dessa andra former av tanke som jag nyss påpekat, vissa utströmningar från varelser, olika vibrationssätt och vibrationshastigheter hos olika naturer, magnetiska förändringar verkade av tillfälliga orsaker eller av månen och året, olika polaritet, ljudförändringar, förändrade inflytelser från människor på fjärran orter etc. 

Eleven: När de så svävar omkring, kan de då inte ses av andra än de clairvoyanta? 

Den Vise: Clairvoyance är ett olämpligt uttryck. De kan ses även av delvis clairvoyanta personer, av alla dem som har någon del av denna förmåga, fastän kanske utan at veta om det. 

Eleven: Kan de fotograferas, som man kan fotografera den från en kamin uppstigande varma luften?

Den Vise: Inte ännu, så vitt jag vet. Det är emellertid inte omöjligt. 

Eleven: Är de dessa lågor, som clairvoyanta personer ser fladdra omkring i seansrummen? 

Den Vise: I de flesta fall är dessa lågor frambringade av dem. 

Eleven: Hur är egentligen deras förhållande till ljuset, eftersom det är så nödvändigt att hålla seanser i mörkret. 

Den Vise: Det är inte deras förhållande till ljuset, som gör mörkret så nödvändigt, utan det faktum att ljuset åstadkommer ständiga rubbningar och förändringar i rummets magnetism. Det kunde annars ske lika väl vid dagsljus. Om jag kunde klargöra för dig, hurdant deras förhållande till ljuset egentligen är, så skulle du därigenom lära känna den länge fördolda hemlighet, som är nyckeln till den elementala världen. Denna hemlighet är farlig, därför bevaras den så omsorgsfullt. Får du del av densamma, orkade du inte med att med all din objektivitet hindra den att spridas till andra individer, som inte skulle tveka att använda den för dåliga ändamål. 

Eleven: Jag har märkt att aktgivande motverkar vissa fenomen; en griffel till exempel skriver inte, om man bevakar den, men täcker man över den, så går det genast; en mental fråga kan inte besvaras, förrän tanken lämnat den och är sysselsatt med annat. Hur kommer det sig? 

Den Vise: Denna art av aktgivande verkar förvirrande. Vid sådana tillfällen fordras en livlig önskan samt vilja och insikt. Önskan är för handen, men insikten inte. Om vår önskan är klart formad och uppmärksamheten sedan vändes bort därifrån, sker ofta vad vi önskar.

Men om uppmärksamheten fortsätter, verkar den vanligen hämmande, därför att vi inte är i stånd till ett odelat aktgivande. Vill vi använda aktgivandets kraft, så måste vi förstå att fasthålla det på en nålspets område för hur lång tid som helst. 

Eleven: Jag har hört sägas, att ytterst få personer kan vara närvarande vid en seans utan fara för andlig eller astral nedsmittning eller utan att tömmas på livskraft av spökena, vilka genom mediet suger kraft från de närvarande, alldeles som om dessa vore ett glas lemonad och mediet ett halmstrå. Är det så? 

Den Vise: Det är nästan alltid fallet och kallas av hinduerna bhuta-dyrkan. 

Eleven: Varför är de, som besökt en seans, ofta så oförklarligt trötta och utmattade dagen därpå? 

Den Vise: Bland annat därför att medierna suger livskraften ifrån dem till förmån för ”spökena”, och eftersom ofta nog onda vampyrliknande elementarer är närvarande. 

Eleven: Säg mig något om farorna vid sådana seanser. 

Den Vise: De astrala scener som kan iakttas vid seanser är förfärliga, för dessa ”andar” – bhutas – störtar sig över såväl medier som övriga närvarande; och då ingen seans försiggår, utan att en eller flera illasinnade elementarer – till hälften döda mänskliga varelser – är närvarande, så äger i det sammanhanget mycket vampyrisering rum. Som ett moln eller ett otäckt klibbigt blötdjur omsluter de människan och invaderar henne, som vatten tränger in i en svamp. Detta är ett av skälen, varför man i allmänhet inte bör deltaga i seanser.  

Inte alla elementarer är illasinnade, men i allmänhet talat är de inte goda. De är skal, om detta finns inget tvivel, och de har mycket automatisk och även skenbart intelligent rörelseförmåga i behåll, om de är kvarlevor av starkt materialistiska personer, som varit mycket fästade vid denna världs ting. Är de däremot rester av personer av motsatt karaktär, så är de inte så starka. Vidare finns bland dem en klass varelser, som sannerligen inte är döda, nämligen mycket ondskefulla människors själar och sådana människor, som ljutit bråd död, samt självspillingar. Alla dessa är kraftfulla. I dem ingår elementaler och får på så sätt skenbart del av den personlighet och intelligens, som i själva verket tillhör skalet. De hetsar skalet galvaniskt till handling och kan med dettas tillhjälp se och höra, som om de själva vore varelser som vi. Vid sådana tillfällen är skalen att likna vid en sömngångares kropp. I följd av vana skall de röja den bildningsgrad de ägde, medan de var inkarnerade. Du vet, att somliga människor inte förmår ge sin kropps molekyler ett lika starkt intryck av sitt tankeliv som andra. Av det kan vi förstå, varför dessa så kallade andar aldrig är före den av levande mänskliga varelser uppnådda utvecklingsgraden, och varför de upptager sina djävulsbesvärjares dagligen omtröskade idéer. Denna art av andeumgänge kallades i gamla Indien att tillbedja Pretas och Bhutas, Pisachas och Gandharvor. 

Eleven: I vad förhållande står den sexuella kraften till fenomenen? 

Den Vise: Den är deras underlag. Denna kraft är livgivande, skapande och i viss mån uppehållande. Den kan förloras genom mental förbrukning lika väl som genom fysisk. I själva verket används dess finare del vid mentalt skapande, medan den fysiska handlingen bara ger avlopp åt den grövre delen, ”bäraren” (upadhin) av den finare. 

Eleven: Varför fuskar så många medier, till och med då de kan åstadkomma verkliga fenomen? 

Den Vise: Det kommer sig av vanan att handskas med det, som i sig självt är ett finare slag av bedrägeri. Genom återverkan på deras oansvariga sinne orsakar detta den grövre form av bedrägeri, för vilken det förra är en mer eller mindre illusiv urbild. För övrigt är ett medium alltid i ett eller annat hänseende ur jämvikt. Medierna tar betalt för sitt sysslande med dessa krafter, och detta är nog att kring dem samla all tidens ondska. De använder de verkligt grova arterna av materia, vilket orsakar inflammation i motsvarande delar av den moraliska karaktären, och därav följer avvikelse från det rättas väg. Frestelsen är stor. Inte heller vet du något om styrkan i begäret hos dem, som ”har betalat” för sin seans och fordra ”valuta för sina penningar”. 

Eleven: Om en clairvoyant person – såsom det hände sig här i fjol – säger mig, att han ser en hel mängd andar omkring mig och ibland dem en gammal man, som säger sig vara en viss framstående person, vad ser han då i själva verket? Tomma, förnuftslösa skal? Om så är, vad förde dem hit? Eller elementaler, som fått form ur mitt tankeliv eller ur hans? 

Den Vise: Skal, tänker jag, och tankar och gamla astrala bilder. Om du t ex en gång såg den där framstående personen och upplevde djup vördnad eller fruktan för honom, så att hans bild inpräglades i din astrala sfär med djupare drag än andra bilder, då skulle den bilden under hela ditt liv kunna ses av en clairvoyant, som, ifall han var otränad – vilket de alla är – inte skulle kunna avgöra, om han bara var en bild eller en verklighet; varje sådant skådande blir då ett upplivande av bilden.

För övrigt skulle inte alla se detsamma. Faller du omkull till exempel och slår dig, så skulle ditt fall för alla clairvoyanta ögon framställa likartade gamla, för länge sedan glömda händelser.

Hela den astrala världen är en samling sinnesvillor; människorna skådar in i densamma, men i känslan av det nya de ser och det ovanliga i denna synförmåga förvirras de och tror sig skåda verkligheter, då de i själva verket bara har genomträngt det yttersta skymmande höljet av stoft. 

Eleven: Tag emot mitt tack för din undervisning. 

Den Vise: Måtte du nå upplysningens höjder!                                                                                                                   

WILLIAM Q.JUDGE
Path, Maj, 1888.

Översatt från William Q Judges artikel Elementals and Elementaries. Ursprungligen publicerad i The Path, maj 1888. Denna artikel är hämtad ur samlingsverket Judges Theosophical Articles, ss 383-389. Utgiven av Theosophy Company, Los Angeles.