triangel.gif (5598 bytes)
138
Är vi övergivna?

William Q. Judge

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Dorje1.gif (4461 bytes)
 



WILLIAM Q JUDGE 1851-1896

wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)


TILL FÖLJD av att H.P.B. lämnat handlingarnas scen, har några svaga röster i Samfundet frågat, ”Har Adepterna övergivit oss”? Denna fråga har också kommit från dem som inte är svaga till sin karaktär, men som faktiskt inte helt klart förstår vilka Adepterna är eller hur De arbetar. Och då vi använder termen “Adept” omfattar det också termerna “Mahatmor”, “Bröder”och ”Mästare”.

Att dessa varelser existerar är utom allt tvivel, ty för dem som har studerat på rätt sätt har det givits många bevis; för andra finns bevisen inom dem själva. Den förra kategorin har haft påtagliga bevis genom breven och Adepternas framträdande inför deras ögon, den senare kategorin har långt tillbaka i tiden dragit slutsatsen att Mästarna är nödvändiga steg i evolutionen. De som mottog påtagliga bevis var berättigade till detta genom sin karma och sitt tidigare arbete; de andra har i tidigare liv gjort erfarenheter och dragit slutledningar, och har nu snabbt kommit till slutsatsen att, eftersom det finns grader av intelligens, visdom och kraft nedanför oss själva, så måste det likväl bortom oss finnas andra grader, som alla leder, ex necessitat rei, [enligt sakens nödvändighet] upp till Adepten eller Mästaren vilken grad han än har.

I Samfundets djupa led har det alltid funnits tre ståndpunkter i förhållande till frågan ifall Adepterna  – som vi tidigare medgett existerar – har någon särskild anknytning till Teosofiska Samfundet eller inte. Dessa är, för det första, att De har anknytning; för det andra, att De inte har det; för det tredje, att det ibland betvivlas och vid andra tillfällen råder full övertygelse om detta – alltså ett vacklande. De som tror att T.S. rörelsen endast är en naturlig utveckling av tanken kan inte bli påverkade av den rådande diskussionen; den första och tredje gruppen är intresserade av ämnet. Det borde för dem med detsamma vara tydligt att föreställningen i västerlandet om Adepternas existens och om Deras förbindelse med vår rörelse först framfördes i detta århundrade och inom vårt Samfund av H.P. Blavatsky, som oavbrutet genom hela sin karriär, har påstått att Adepterna – vilka hon med glädje benämnde som sina Mästare – beordrat henne att delta i arbetet och har alltid hjälpt henne och hela tiden väglett henne. Att De på detta sätt först skulle ha väglett henne för att sedan överge det Samfund hon grundat bara för att hennes kropp blivit upplöst verkar väldigt ologiskt och otänkbart. Många personer har bekräftat att de mottagit skrivna meddelanden från samma Mästare, i vilka De meddelar att några av Deras ansträngningar var till gagn för T.S. Bland dessa personer bör vi nämna A.P. Sinnett, som aldrig har övergivit denna inställning, och som idag har ett stort antal av deras brev. Varför skulle de osynliga grundarna dra tillbaka Sin hjälp när Deras arbete för Samfundet precis har börjat få sin tillbehörliga verkan på vår tidsålder?
På detta finns inte något förnuftigt svar.

När vi en gång medger att Adepterna existerar och att de har godkänt T.S. som en av Deras representanter i detta århundrade för att sprida ut sanningen om människan och naturen, är vi skyldiga att förmoda att regler för vanligt sunt förnuft torde gälla beträffande Deras fortsatta hjälp eller tillbakadragande. Dessutom, så är ju en av de mer uppenbara slutsatserna att Samfundet inte borde överges förrän det utfört sin mission eller har fullständigt misslyckats. Sexton år av ständigt arbete visar på vilken enorm verkan det haft på tankesättet i Amerika, Europa och Asien; men denna del av arbetet har handlat om att kämpa mot övermakten och bryta ner oppositionen, och under början av detta sextonde år har ett intresse väckts för lärosatserna vilka blivit förmedlade till västerlandet genom våra medlemmars ansträngningar. Och utifrån detta måste vi, som förnuftiga och förutseende varelser, dra den nödvändiga slutsatsen att det behövs ytterligare hjälp. Det är helt uppenbart att vår uppgift av tydligt förkunnande och ett klokt uppbyggande fortfarande ligger framför oss. Varför skulle då Adepterna överge oss? Fortfarande finns inget förnuftigt svar.

Men om vi betraktar det vi känner till om motiven och metoderna som upprätthålls och fullföljs av Adepterna, så kan vi inte för ett ögonblick förmoda att våra verkliga grundare och ständiga hjälpare skulle lämna oss att kämpa ensamma. I brev och meddelanden från Dem läser vi att Deras motiv är att hjälpa till med moraliska – och sålunda yttre – framsteg för mänskligheten, och Deras metoder är att arbeta bakom scenen med hjälp av representanter som är lämpade för arbetet. Dessa brev och meddelanden uttrycker också att dess representation inte är begränsad till en person, utan att alla uppriktiga sanningsälskare används för detta ändamål, vare sig de vet om det eller inte. H.P.B.:s bortgång innebär inte att andra sanningsälskare har dragit sig tillbaka från scenen, inte heller hindrar det Adepterna från att skicka meddelanden om det skulle behövas. Sådana meddelanden har mottagits före H.P.B.:s bortgång av personer som inte på något sätt varit i kontakt med henne, och har efter denna tråkiga händelse också kommit för att uppmuntra de som var berättigade till sådan hjälp. Innehållet i dessa meddelanden är inte för allmänheten, och sannerligen inte för någon annan än för dem som fått dessa.

Och även om inga sådana meddelanden hade mottagits, så finns det rikligt med bevis, för dem som inte är blinda, att Mästarna lämnat hjälp. Ty, som De för länge sedan sagt, så skulle arbetet få hjälp, och så har skett; ingen annan orsak kan ges för arbetets tillväxt i Amerika, eftersom det går inte bara att räkna medlemmarnas personliga ansträngningar som en förklaring till rörelsens spridning. Och låt det nu stå som en profetia, som framställts i de meddelanden som omtalats, att vi inom fem år kommer att se en liknande spridning av teosofi i Storbritannien och i Europa. Låt därför ingen av oss på något sätt vara nedstämda. I och med Mästarna existerar, så kommer De att hjälpa oss; och i den mån vi förtjänar det, kommer De att återgälda oss.

 

W.Q.J. 
[WILLIAM Q. JUDGE]
Path, Augusti, 1891.

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol II, sid.78-80 ,"Are We Deserted?". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.


___________________________________________________________________

  | till Robert Crosbie  Online  |   till William Q Judge Online  till Helena Blavatsky Online |  till ULTs hemsida   |  

wpeAF.jpg (3179 bytes)

copyright © 1998-2009 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö  
Uppdaterad