ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T. 
© 1999  Online-versionen  •  Teosofiska Kompaniet Malmö 


U.L.T. - en teosofisk skola
Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, Malmö, den 21 juni  1995


Nr 10 • Serie 1 • December 1995  •  ISSN 1401-3835


Dorje1.gif (4461 bytes)


 [I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 269 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

INLEDNING

P.B. Vi hälsar alla hjärtligt välkomna till kvällens sammankomst. I dag den 21 juni infaller sommarsolståndet. Det är också till åminnelse av Robert Crosbie som grundade ULT, som vi firar denna sammankomst vilken ibland brukar kallas "Robert Crosbie Day" eller ULT-dagen. Så vi kommer att beröra lite av RCs verksamhet och hans idéer kring att sprida teosofin.

Vi har dessutom fått ett brev från Bombay i Indien, där de lyckönskar oss på den här speciella dagen. För er som är ULT-associerade har det årliga brevet på engelska från Moderlogen kommit ut, det finns på anslagstavlan. Ni som är medlemmar får det hem i brevlådan. Har man bytt adress och inte meddelat så får man det inte hem i brevlådan, men då kan man få ett exemplar här i kväll.

Det har också kommit ett nytt Newsletter från ULTsom heter Ergates, the Energetic Worker. Det är mycket intressant och utges på engelska från San Francisco. Vi har några exemplar kvar som ni kan ta med er. Det är en helt ny aktivitet inom ULT, där man försöker bygga upp ett nätverk mellan olika grupper, och där man via dataelektronik kan skicka information direkt till San Francisco, alltså ett slags E-mail. Det är en mycket intressant utveckling för teosofins sak.

Ni känner säkert till att det finns databanker och nätverk i form av kommunikation av olika slags information, och även teosofin, speciellt då ULT, börjar nu vara med i den utvecklingen. Man räknar med att det finns totalt en miljard människor i dag här på jorden som har en PC. Det försiggår alltså en enorm interkommunikation mellan människor, och vill vi vara med där och sprida teosofi så är det klart intressant att känna till hur det fungerar. Det finns en intressant artikel med detta tema i vårt nya Newsletter.

Inför kvällens sammankomst har vi plockat fram ett häfte, ULT - dess Mission och dess Framtid,  som är en nyöversättning av en amerikansk text. Det är på 11 sidor och ni får alla ett sådant med er hem gratis, en mycket intressant text att studera över sommaren. Det är en sammanställning över ULTs principer, vårt sätt att arbeta, vår verksamhet, vår målsättning, hur teosofin ser på framtiden och hur Blavatsky såg på den kommande framtiden. Det finns alltså ett exemplar till alla innan vi går hem i kväll, det är bara att ta. Det var lite om ULT, och vi kan också kort säga att all verksamhet bedrivs på ideell basis. Vi tar aldrig betalt, däremot tar vi gärna emot donationer som vanligt.

Vi kommer strax att få höra Deklarationen uppläst, som är det band som förenar alla ULT-teosofer världen över. Vi kan klart konstatera att det är någonting som har fungerat bra. 1909 startades den första ULT-logen och sedan dess har det bara växt. Det har nyligen bildats en ULT-loge i Dijon i Frankrike och en i Mexico City i Mexico, och det är ett par stycken på gång i Chicago, USA och i Mysore, Indien. Jämt och ständigt finns det studiegrupper som utvecklas och som så småningom växer till sig och blir Loger.

Ett intressant ämne som vi har haft uppe i Dharmagruppen är så kallade donationskort för den som är intresserad av ett exemplar att bära på sig. Vare sig man vill donera sina organ eller inte så kan man fylla i ett sådant kort. Ni kan få det med er, för det kan vara viktigt att ha. Detta är ett speciellt ämne som vi har diskuterat en del i Dharmagruppen, det vill säga att ta ansvar för sin fysiska kropp och den process som kommer så småningom när vi dör. Det är också ett led inom ULT, att vi tar vara på oss själva in i det sista. Så ni kan titta på kortet, det är något som är framtaget av en läkare och vi har fått det från en av våra medlemmar här. Om ni inte har sett kortet innan så finns det på bokbordet att titta på. En handling som blir mer och mer aktuell i framtiden, kan man tänka sig.

Vi ska inte gå in mer på detta just nu, men vi kanske berör det under föredragets gång. Nu kommer vi att få höra Deklarationen uppläst, och sedan sätter vi igång med föredraget.

 

ULTs DEKLARATION

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära, och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

 

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.

 

ULT - EN TEOSOFISK SKOLA

E.M. Deklarationen är vad man undertecknar om man vill bli associerad medlem i ULT, dessutom står det på Associeringskortet: Jag sympatiserar med denna Loges syften såsom den beskrivs i Deklarationen och anmäler min önskan att upptas som associerad medlem. Jag är införstådd med att anslutning inte innebär andra förpliktelser från min sida än dem jag själv åtar mig.

P.B. Har ni läst Programbladet för den här månaden så har ni också sett titeln Vår mission och vår framtid på första sidan. Det är ett utdrag ur det större häftet som handlar om ULTs grundprinciper och framför allt speglar vad ULT egentligen är för någonting. Vi talar väldigt sällan om det, vi har gjort väldigt lite väsen av det, men helt klart är att ULT är en teosofisk skola med många olika grader, med många olika verksamhetsfält. Det är viktigt för oss att vi som en grupp, som en gemenskap, alla tillsammans arbetar för att föra dessa idéer vidare. Vi gör det alla utifrån våra egna förutsättningar, alla kan bidra med någonting.

Det är intressant i det här sammanhanget att en man som kanadensaren Robert Crosbie, vilken hade nära samarbete med William Quan Judge i Boston som Judges högra hand under mycket lång tid och även var bekant med Helena Blavatsky, blev den person som i framtiden skulle axla en mycket viktig börda, näm ligen att föra ut eller återupprätta värdet av de teosofiska böcker och skrifter som Helena Blavatsky hade förmedlat under sin livstid. Det arv hon lämnade efter sig började in på 1900-talets början allt mer försvinna. Det kan tyckas märkligt i våra öron, när vi nu har allting tillgängligt, men hade vi levt på 1900-talets början så skulle vi ha hört väldigt lite om den ursprungliga, grundläggande teosofin, och vi skulle ha hört väldigt mycket om andra varianter och former av teosofi & neoteosofi.

Om det på något sätt skulle bli ordning i leden så kan vi utgå ifrån att Robert Crosbie blev inspirerad att ta vissa steg, att återigen samla ihop det material som redan fanns nedtecknat, i form av skrifter. Och några år senare, efter att ULT hade grundats av sju personer i Los Angeles, var det väl ingen som kunde tro att ULT skulle utveckla sig till en sådan omfattande organisation som det har blivit i dag och som växer alltmera. Det är intressant just med tanke på att i dag finns mer än någonsin ett behov av teosofi. Vi lever i en omvärld som blir mer och mer fientlig å ena sidan, och mer och mer fredssträvande och miljömedveten å andra sidan.

Det måste finnas en kunskap som vägleder våra handlingar, och vi me-nar att teosofin är förmedlad just på tröskeln till Vattumannens tidsålder. Inte för att ge föda åt en mängd kvasi-ockulta grupper som vegeterar i teosofins utkanter, utan för att låta den genuina, enkla teosofin komma fram. Vi ska inte nämna några grupper vid namn, men vi känner alla till en mängd olika neo-teosofiska grupper som har utvecklats. Alla gör de anspråk på att vara en fortsättning på Helena Blavatskys verksamhet och vill ta upp arbetet eller "vidareutveckla" de teosofiska tankegångarna. Som om man kunde vidareutveckla tankar som är urgamla, som är lika gamla som människan själv. De ursprungliga teosofiska tankarna måste man ta till sig och förstå, särskilt en så lyckobådande dag som det är i dag, med sommarsolståndet som mest aktivt, vilket innebär att det är den mest kraftfulla dagen på hela året, den mest energetiska dagen på hela året.

Därför kan man tycka att det under sådana här tidpunkter är synnerligen viktigt att ta till sig dessa idéer inte bara i huvudet utan också i sitt hjärta, för det är precis då de har möjlighet att slå rot. Inom teosofin talar man om det ockulta korset eller de fyra heliga årstiderna som delas av vår- och höstdagjämning, sommar- och vintersolstånd. Och vi har nu återigen kommit in i sommarsolståndet, vilket innebär att vi har genomgått vintersolståndet och vårdagjämningen och nu firar sommarsolståndet.

Det finns två viktiga faser i en process att så frön; a) att själv studera och tillämpa teosofin, b) att föra vidare och förmedla kunskapen till andra. Om vi vill arbeta med karmavindarna, som teosofin talar om, alltså den cykliska rörelse som är verksam i allting, som är verksam under ett helt år på 365 dagar, så är det intressant att veta att årstidernas heliga skärningspunkter har alltid firats i alla länder, i alla kulturer på olika sätt. Vi firar också sommarsolståndet i vårt land på vårt lilla vis, med midsommardans och så vidare.

Men vi måste förstå att bakom dessa skärningspunkter ligger det en Hierarkisk rörelse. Vi har enligt teosofin sju operativa eller verksamma Hierarkier, som alla influerar oss människor. Man kunde vända på saken och säga att vi är alla medlemmar av eller tillhör varsin Stråle inom denna Sjufaldiga Hierarki. Vi får alltså försöka förstå att vi är delar av en enorm kraftkälla som delas upp i sju Strålar, att vi är delar av varsin Stråle – eller så tillhör vi alla samma Stråle. I varje fall tillhör vi alla en ockult kedja, en Hermetisk Länk av Invigda, från det högsta Logos ner genom materien till vår fysiska planet, till vår fysiska värld, till oss själva.

Det finns alltså en Gyllene Länk som förenar allt och alla, och tänker vi i det sammanhanget på teosofin som en teosofisk skola, vilken också har att göra med att föra ut kunskap, en hjälp till självhjälp, så har vi alla möjligheter att använda oss av denna kunskap i vårt eget liv. För om vi inte gör detta, då förblir teosofin som mycket annat någon slags intellektuell filosofi som inte kommer ut i vardagen.

Jag vet inte hur många av er som har läst Robert Crosbies brev, han skrev ju aldrig några böcker. De finns samlade i den här skriften, som heter The Friendly Philosopher. Det är en sammanställning som har kommit till efter hans död, av en mängd brev som han har skrivit till människor som runt omkring i världen anslöt sig till ULT och behövde hans vägledning. Det är få teosofer som egentligen känner till detta intressanta verk. Tyvärr finns den inte på svenska men engelskan är ganska lätt. Här finns alltså dokumenterat Robert Crosbies väg mot att skapa den organism som i dag är känd under namnet ULT. Vi vet i dag att det finns tre operativa eller verksamma grenar av den Teosofiska Rörelsen. ULT är en av dessa och har varit verksam sedan 1909 med Loger lite runt om i världen.

Men det är faktiskt inte Robert Crosbie enbart som har fört ut ULT i världen, utan en annan person som hette B P Wadia har axlat detta arbete. En indier, som har gjort det stora arbetet att föra ut ULT i omvärlden. Han grundade samtliga Loger i Amerika förutom den i Los Angeles, han har också grundat London-Logen, Antwerpen-Logen och Paris-Logen, och han har grundat samtliga Loger i Indien. Så B P Wadia gjorde ett enormt arbete. [Se kompendiet Till Alla Teosofer av B P Wadia, omtalat i Nyhetsbrev nr 4 Online]

Det hela inleddes med hans insikt om att den person han hade arbetat med under hela sitt liv, Annie Besant, började fullständigt förändra den teosofiska undervisningen, vilket orsakade att han lämnade Adyar- teosoferna och så småningom anslöt sig till ULT. Hade det inte varit för denne man, så hade förmodligen ULT fortfarande kretsat kring Los Angeles och de förorter där de var verksamma på den tiden.

Det finns alltså en kedja av verksamma teosofer in i vår tid. Det slutar inte med Helena Blavatsky och William Judge och Robert Crosbie eller B P Wadia, utan det finns en mängd andra nu levande teosofer som på olika sätt har haft till uppgift att bana väg för nästkommande Budbärare som kommer att föra ut mer ockult kunskap innan år 2.000. De har banat väg för denne person på samma sätt som Blavatsky gjorde när hon kom för 120 år sedan och startade Teosofiska Samfundet i New York 1875, och därmed också satte igång den Teosofiska Rörelsen i modern tid. Och sedan vet vi alla hur det har rört sig i olika riktningar.

Vad som är kvar av all denna verksamhet är en mängd litteratur, det arv som vi alla inom ULT studerar i dag. Och det finns väl inget annat som är mer intressant en sådan här dag än att försöka förstå och sätta sig in i: Vad är det egentligen jag sysslar med när jag studerar teosofi, vad är det för kunskap, vad är det för gnosis jag tar till mig? Förstår jag egentligen vilken underbar kunskapstradition jag har tillgänglig, som jag kan använda mig av och som kan vägleda mig? Är jag medveten om vilken enorm filosofi som teosofin egentligen är, och att man kan spåra denna teosofia eller esoteriska kunskap i samtliga religioner? Den finns där bakom eller mellan raderna eller fördolt i all kunskap som är förmedlad av de stora religiösa stiftarna.

Man kan också gå bortom religionerna, som Blavatsky gjorde. Hon var personligen initierad i en synnerligen hemlig krets i Tibet. Hon lärde ut en mängd kunskap när hon förmedlade Dzyans Sånger eller de avsnitt som ligger till grund för Den Hemliga Läran, där Blavatsky lägger fram en kosmologi och en antropologi, alltså en lära om kosmos och en lära om människan. Allt detta bygger på hennes initiering i de ockulta skolorna i Tibet, som bl a Panchen Lama i Tashi Lhümpo undervisade i. Vi känner alla till Dalai Lama, som är Tibets andliga överhuvud och politiska ledare, men det finns en esoterisk mystisk lärare som har en mycket större rang och som Dalai Lama vanligtvis hämtar sin kunskap ifrån och blir undervisad av, och det är Panchen Lama. Den förförre Panchen Laman var den som undervisade Helena Blavatsky.

Så det sambandet bör man ha klart för sig. Eller rättare sagt, om man har det klart för sig så är det mycket intressant att förstå hur nära teosofin ligger mahayanas, tantrayanas eller vajrayanas läror, alltså de högre nordbuddhistiska filosofiska tankarna. Att HPB verkligen var initierad i detta bekräftas av många. Det bekräftas av William Judge att hon hela tiden var i ständig kontakt med dessa människor av högre art, dessa Mästare som undervisade henne – de Invigda. Även Robert Crosbie i sin tur, som var nära medarbetare och arbetade intimt samman med Judge under hela sitt liv, kan intyga dessa märkliga försök som gjordes i slutet på förra århundradet och i början på detta århundrade, det vill säga att sprida ockult kunskap från Orienten.

Det fanns alltså en mängd olika Invigda som rörde sig inte bara i Indien, utan det fanns många som var verksamma i USA också. Jag tänker då på de ockulta skrifter som är förmedlade genom bland annat Mabel Collins, Ljus på Vägen, Genom de Gyllene Portarna, Sagan om den Vita Lotusblomman och så vidare. Ni har säkert läst dem, vi har dem också här på bokbordet. Dessa böcker innehåller alla kunskap som är förmedlad från de gamla tempelmysterierna. Och är man intresserad av vad som en gång har funnits tillgängligt i dessa forntida skolor, så tror jag att teosofin på ett mycket enkelt sätt kan undervisa oss i åtminstone så mycket som är tillåtet, så mycket som är lagligt utanför den Invigda Krets som besitter ett mycket större vetande än det som är förmedlat i böckerna.

Det är intressant att veta, precis som Blavatsky menar, att samtliga re-ligiösa ledare från Jesus till Buddha och till Lao-tse hade en offentlig kunskap, en offentlig lära. Dessutom hade de också en hemlig esoterisk lära för de utvalda, för sina närmaste apostlar och lärjungar. En gnosis som man lärde ut under tysthetslöfte. Pythagoras gjorde samma sak, Platon gjorde samma sak, och det är väl inte svårt att konstatera att även Blavatsky gjorde samma sak. Och så kan man sträcka tankegången hur långt man vill. Klart är att vi har en kunskapstradition som vi kan ta till oss om vi vill, som ger oss ofantliga möjligheter, beroende på hur många steg vi vill ta i en viss riktning. Möjligheterna ligger hos oss.

ULT är en teosofisk skola med många nivåer, det ska man ha klart för sig. Den erbjuder oss i första hand en grundläggande fundamental insikt om de mest basala eller grundläggande idéerna inom teosofin. Dessa måste vi förstå. ULT förmedlar också ett sätt hur man lär sig att studera teosofi. Det är inte bara att läsa en bok, utan det finns till exempel ett visst material som är skrivet på vissa sidor i en bok, som ska läsas tillsammans med ett annat material som är skrivet i en helt annan bok. Utan dessa nycklar är det omöjligt för oss att veta vad teosofin står för. Denna kunskap kan endast härröra från Mästarna direkt, och sedan genom successiv förmedling till olika personer som har varit nära denna källa.

Jag förmodar att det är här hemligheten ligger med ULTs framgångar, just att man har haft en så rak och enkel kommunikation. Man har fört vidare sättet att studera som Mästarna ursprungligen hade tänkt. Denna förmedling blev mycket, mycket illa hanterad av många, under och omedelbart efter Blavatskys bortgång. Många personer inom den Teosofiska Rörelsen var inte intresserade av att vi skulle lära oss teosofi på egen hand, att kunskapen skulle bli en direkt egen erfarenhet. Utan de ville, som många präster och biskopar och påvar, att man skulle böja sig inför deras "speciella" undervisning.

Vid en sådan här dag som sommarsolståndet erbjudes alltså en ingång, en passage till det mystiska. Skärningspunkterna utgör tidpunkter då det är mycket gynnsamt för oss att genom meditation, genom inre samling närma oss dessa insikter och få svar på saker och ting som vi kanske aldrig annars skulle få, eftersom vi är väldigt nära en övergångsperiod. Det sägs att vid skymning och gryning inträder vissa magiska förhållanden, och man kan säga att det är samma förhållanden i övergångarna mellan de fyra skärningspunkterna under året.

E.M. När P.B. har stått här och talat så har jag mer och mer funderat på varför vi väljer att just vid sommarsolståndet också tala om ULT som en skola och markera Crosbies betydelse i sammanhanget. P.B. sade förut att sommarsolståndet är den tid då solen är som allra starkast och vi är som mest laddade med energi, att det är en skärningspunkt, en möjlighet att lyfta en slöja som döljer sanningen och närma sig hjärtat av rörelsen. Och hjärtat av rörelsen är just den inre esoteriska grupp av Mästare som har funnits genom alla tidsåldrar.

I en mycket fin artikel som heter La Phare de L’Inconnu eller Det okändas fyrbåk skriver Blavatsky att den inre Teosofiska Rörelsen, den som egentligen inte är begränsad av något yttre samfund eller någon yttre organisation, är som ett livgivande hjärta som ständigt, ständigt pulserar. Som ständigt tar fram en livgivande livsström som förser varje individ eller grupp av individer under varje sekel, varje tidsålder, med de esoteriska tankegångarna och sanningarna.

Närhelst det visar sig att det finns en öppenhet, en längtan, ett behov av att närma sig dessa ämnen så sker det en förmedling. Det är också denna process som ULT är uppbyggd kring. När man först närmar sig ULT är det kanske på ett föredrag. Man hör ett föredrag och under en väldigt lång period förhåller man sig oftast ganska passiv, man kanske ställer frågor och så, men man tycker det känns bäst att bara lyssna och inte själv förmedla något. Ofta kan man tycka att man vet ganska lite.

I de olika ULT-logerna finns ett särskilt utvecklat skolningssätt vad gäller hur man på ett visst sätt introduceras till att bli mera aktiv i den teosofiska verksamheten. Man har därför studiegrupper precis som vi har här i Malmö, där man kan gå lite mer in på djupet. Ofta i studiegruppen är det förknippat med att man får lära sig att göra en sammanfattning, och när man försöker göra en sammanfattning av ett särskilt teosofiskt ämne så är detta det bästa sättet att komma underfund med hur litet man egentligen vet. Då inser man helt plötsligt att det är ett ofantligt ämne, och då sätts en process igång inom en, en önskan och insikten att det är nödvändigt att studera mera.

Ett annat steg kan sedan vara när man lite mer offentligt i Loge-verksamheten kanske börjar läsa Deklarationen. Den är en text som vi är ganska bekanta med allihop och som har en särskild bärkraft. Och att läsa Deklarationen inför andra och kanske i sin förlängning till och med kunna tänka sig att besvara frågor är ytterligare ett steg i processen. Väl genomtänkta steg som inte är slumpmässigt upplagda, utan för den som är öppen leder dessa initiativ vidare och djupare in i hela den teosofiska undervisningen.

Inom alla stora Loger ges också en kort presentation av de Tre Grundsatserna före själva föredraget. Sedan man har läst upp Deklarationen så händer det ofta att man får göra en kort sammanfattning av någon av de tre Grundsatserna från Den Hemliga Läran. Det faller på olika studenters lott att med egna ord göra en väldigt kort sammanfattning och ibland även svara på frågor. Det är ett stort steg att göra en sådan sammanfattning, och det är ett ännu större steg att våga stå och besvara frågor om den.

Detta är ett steg som ingen på något vis försöker forcera fram, utan om vi läser det lilla kortet man signerar när man vill bli associerad medlem, så står det tydligt att man tar inte på sig några andra förpliktelser än de som man själv känner och väljer att man vill. För det är alltid i takt med sig själv som man ska sträva efter att vara, inte i takt med någon annan. Vi ska helt klart se det som en skolningsprocess, som en möjlighet att närma sig Mästarna eller att närma sig det inre pulserande hjärtat i rörelsen. För det är egentligen det som är det yttersta syftet, att bli ett med Mästaren inom oss.

Så man kan säga att ULT verkligen är en teosofisk skola. Sedan är det också som P.B. sade, att det finns olika sätt att närma sig de teosofiska texter man får sig tilldelade. Efterhand som man deltar i studiegrupper och annat så får man kunskap om att vissa texter kan kombineras med andra texter, och man varseblir ett helt annat innehåll och budskap än om man bara läser en text rätt upp och ner, om man tar en bok från bokhyllan. Och på det sättet är det hela vägen, nya horisonter som ständigt öppnar sig.

Ett annat kännetecknande drag inom ULT är att man betonar en opersonlighet, och det kan kännas lite främmande när man först kommer i kontakt med skolan. Betoningen är att man ska försöka föra fram de tankegångar man har studerat i teosofins filosofi på ett så ofärgat sätt som möjligt. Robert Crosbie blev vid ett tillfälle anklagad för att gömma sig bakom teosofin, och svarade då: "Vilket är bäst, att jag ställer mig bakom teosofin eller jag står framför och skymmer den?"

Om vi tänker på att det är kanske fyra timmar i månaden, kanske åtta timmar i månaden om man är med i Dharmagruppen, som vi aktivt studerar teosofi tillsammans, då förstår vi kanske att det är viktigt att föra fram vad de teosofiska idéerna är. Vi har alla vår individuella upplevelse av idéerna och vår insikt om dem, men vi har även ett ansvar när vi försö ker förmedla teosofin till andra som kommer och lyssnar, kanske för första gången, att försöka göra det på ett så ofärgat sätt som möjligt. Avsikten är inte att vi ska bli kalla, opersonliga individer, utan snarare ska jag inse att den bild jag har av teosofi i dag är en bild som kommer att bli större allt efter som jag får nya upplevelser. Allt efter som min strävan växer och min längtan att komma nära det pulserande hjärtat ökar, så kommer också mina insikter om teosofin att öka.

Om jag bara går fram och framför mina personliga åsikter, så är det ju självklart för envar av oss att det blir en väldigt begränsad, personlig bild som vi för fram av teosofin. Det är därför så i de större Logerna att man ofta är en grupp aktiva föredragshållare på kanske femton, tjugo, trettio stycken. Detta innebär att teosofian hela tiden vinklas från olika håll och inte som det blir i mindre Loger, att det kanske bara faller på en eller ett par styckens lott att hålla föredrag. Det ger ju också en begränsad bild av teosofin. Det syns och märks speciellt när man kommer till de större Logerna och har möjlighet att lyssna på många olika föredragshållare som framför varierande bilder av teosofin, det är mycket som kommer fram från olika håll, man synar det från olika vinklingar.

Så att hålla föredrag är ett sätt att förbereda sig på att själv vilja för-medla lite mer. När vi börjar göra det så händer det något, då vrider vi om den nyckel som egentligen är grunden till den alkemiska processen. Ni vet hur det är när vi i vår vardag från jobbet möter någon och så har de hört talas om att vi är engagerade i något som kallas teosofi. "Är det inte samma som teologi?" eller "Vad är det för någonting?", och så kommer den där oundvikliga frågan: "Vad är teosofi för någonting?"

Har ni fått den frågan någon gång? Det har säkert de flesta av er, och vad svarar vi på en sådan fråga? På en kafferast när man har kort om tid, eller kanske på en lunchrast när man har lite mera tid. Då ser man helt plötsligt hur svårt det är att på ett enkelt sätt, utan att bli alltför meta-fysisk, försöka formulera någonting som kan möta just den människans behov som sökare, försöka hitta just de rätta orden som kan verka lock-ande på nyfikenheten, att vilja veta mera.

Likadant är det när man ska försöka förmedla någonting, en sammanfattning i en studiegrupp eller ett föredrag. Då får man också klia sig i huvudet både en och två gånger: Vad är det egentligen jag ska förmedla? Når jag fram? Framför jag de mest grundläggande tankegångarna? Är det här någonting som är förankrat i min egen upplevelse så att jag samtidigt berör dem jag pratar med, väcker det gensvar, väcker det nyfikenhet?

Allt detta är en process som sätts igång inom oss när vi själva börjar våga förmedla teosofi. Om det så bara är inom den inre kretsen till-sammans i en trygghet när vi sitter i studiegruppen och försöker göra en sammanfattning inför varandra. Tanken är att försöka göra allt detta med mycket humor, medmänsklighet och värme, vi ska hjälpas åt att vara i den plantskola som ULT är.

P.B. Om man kortfattat skulle göra en framställning om vad teosofi är för någonting. Vad skulle man lyfta fram som är typiskt teosofiskt när man sitter där på sin kafferast eller har några vänner omkring sig? Vad är det som är det mest grundläggande i den teosofiska undervisningen? Har vi några förslag på det?

A.A. Karma.

P.B. Karma, och reinkarnation.

M. Man kan ju också säga att teosofi betyder gudomlig visdom.

P.B. Hur många går ut ur kafferummet då, tror du?

M. Men man kan ju först tala om vad ordet betyder och att det går ut på universellt broderskap.

P.B. Ja, hur många människor tror du sitter kvar i kafferummet efter det? Inte många, tyvärr.

M. Ja, det var ju bistra ord.

P.B. Ja det vet jag inte, du har säkert prövat det många gånger och de sitter kvar där ännu förmodar jag. Det är alltså mycket svårt att försöka hitta en persons, eller flera personers gemensamma nivå, där någonting når fram. Nu finns det inte ett givet svar på vad teosofin är. Något som är viktigt inom teosofin är reinkarnation. Men om jag säger "Ja, teosofin är reinkarnation", ja vadå reinkarnation, vad är det för någonting? Jag sitter då i en ganska dålig sits och ska försöka reda ut vad det är.

L.S. Man kan väl helt enkelt svara så som Blavatsky själv sade, att det är en syntes av vetenskap, filosofi och religion.

P.B. Det kan man också göra, och då går alla de andra med. Kanske. Det låter otroligt pretentiöst, otroligt tungt. Vi ska veta att vi sitter inte bland en grupp människor som försöker förstå vad teosofi är, utan vi möter människor som kanske aldrig har hört ordet teosofi. Som säger: "Vad är det för någonting?" Och teologi är de flesta definitivt inte intresserade av i det här landet. Så det är svårt. Hur bemöter vi i vardagen människor runt omkring oss, som har tagit reda på att vi på något vis är involverade i något mystiskt eller i någonting teologiskt-teosofiskt. Det är en mycket svår fråga, och det är någonting som vi alla borde fundera på när vi blir tillfrågade i vår vardag, att vi verkligen kan ge de människor vi möter någonting som fastnar. Någonting de kan föra med sig och som kan tillfredsställa inte bara deras nyfikenhet utan också kan ge vardagsmänniskan någonting som de kan ha nytta av.

Varför skulle någon ge sig in i teosofiska resonemang om hon inte kan få någon nytta av det? För det är ju det första man vill här i livet, man vill ha nytta av någonting. Har man någon nytta av en syntes av religion och filosofi? Har man någon nytta av karma? Har man någon nytta av reinkarnation? Ja jag frågar er. Vad har man för nytta av det, vid kaffebordet, tro? Väcker det den enes eller andres nyfikenhet? Jag vet inte om ni har suttit vid kaffebordet och hållit på med det här någon gång. En och annan har säkert gjort det, det är jag helt klar över, eller på simhallen eller var man nu råkar vara någonstans, i bastun eller där det finns möjlighet att yttra ett och annat. Vad gör vi? Når vi fram eller hamnar vi i en diskussion som är omöjlig att ta sig ur?

A.P. Vi kommer nästan alltid in på den frågan: "Är det något religiöst?"

P.B. Ja. Och vad säger man då?

A.P. Och då börjar det osa katt på en gång. Då blir man ställd, för det börjar bli så att man ryggar för det ordet.

P.B. Det är svårt. Vi som har studerat teosofi och försökt sätta oss in i dess omfattande filosofi, för den är mycket omfattande, kan i bästa fall ge ett enkelt sammandrag av denna livsfilosofi.

E.M. Jag tänkte också på det som A.P. refererade till, för här om dagen hade man hört att jag var intresserad av teosofi och så hade man slagit upp i någon gammal uppslagsbok där det stod att man sysslade med andebesvärjelser, varpå jag tydligen blev väldigt suspekt med en gång.

P.B. För att komma tillbaka till det här med ordböcker så ska vi vara på det klara med att de flesta lexikon som försöker beskriva teosofi och som är skrivna tidigare än förra året [1994] är tyvärr ganska missvisande. Det är svårt att hantera det på ett klokt sätt eftersom få människor kan ta till sig teosofi på ett vettigt sätt. För det är ju faktiskt så att teosofin har oerhört mycket att ge. Om man bara tar sig tid och försöker sätta sig in i de mest grundläggande tankegångarna så kan de förändra våra liv fullständigt.

M. Man kan uttrycka sig så också att – när vi frågar om vad teosofi är – det är ett förhållningssätt till att skapa mogna, ansvarsfulla individer som kan ta ansvar för den här planetens överlevnad.

P.B. Ja nu stannar en kvar.

M. Jaha! Det gick inte det heller.

E.M. Jo, men det var en som stan-nade kvar.

A.A. Kan man säga så här då: teosofi är att fördjupa sig i den indiska och tibetanska kulturen, det är ju mera allmänt?

P.B. Två man stannar kvar. Det är han som var i Indien för fjorton år sedan, och den andre som är på väg dit men ännu inte har kommit dit av olika anledningar. Det är alltså oerhört svårt att göra rättvisa åt det teosofiska tankesystemet. Men det är faktiskt vår skyldighet att kunna förmedla till vår nästa vad teosofi är. För kan vi inte det, då är vi här enbart för vår egen räkning, och var finns då det vackra universella broderskapet? Universellt broderskap betyder faktiskt att förmedla och dela med sig till andra.

Så det ligger faktiskt i vårt intresse, om vi ska utveckla oss individuellt och kollektivt över huvud taget, att vi tänker igenom, gärna långt innan och inte när frågorna ställs. Även om vi inte nödvändigtvis har svaren just den dagen så kan man faktiskt gå och ruva en timme, två dagar, en vecka, tills man möter samma person igen, och tills dess har man haft tid att tänka igenom ett svar till den personen.

Det finns alltid infallsvinklar att möta en person på det område där han eller hon känner sig hemma. För det finns knappast något ämne där teosofin inte har något upplysande att säga. På så sätt har vi en möjlighet att svara, kanske inte alltid 100% upplysande men vi kan i varje fall säga något som är tankeväckande. Vi kan alltid inspirera människor som kommer i vår väg om vi verkligen vill försöka, det är jag helt övertygad om.

Det är faktiskt inte en slump att jag sitter i ett kafferum eller i bastun eller på ett hälsokostcenter och äter eller vad jag nu gör, och någon kommer fram till mig och vi börjar diskutera vad teosofi är. Det är ju ett karmiskt möte. Jag har ett ansvar inför detta möte. Jag kan göra det väldigt nonchalant och släta över det, men jag kan också ta det till mig seriöst och se det som en möjlighet att försöka få fram någonting som jag själv håller väldigt kärt, något jag vet att personen jag mött är intresserad av att få veta mera om.

Om jag tänker till två gånger i ett sådant sammanhang så kan jag vara säker på att intuitivt få en glimt av något som jag i den stunden kan förmedla. Och det kan vara att prata om det tibetanska, det kan vara att prata om det indiska eller det miljömässiga eller karma eller vad nu är för någonting, men det vill till att man ger svaret från sitt hjärta. För intellektuellt resonerande på den nivån fun-gerar inte den gången, vid det första mötet, utan det måste vara enkla svar som kommer direkt från hjärtat. Det beror inte alltid på orden vi säger utan det är hur vi säger det. Orden är egentligen oväsentliga. Det är intressant att fundera på hur vi förmedlar.

Och då är vi tillbaka till Robert Crosbie. Det Robert Crosbie har skrivit i boken The Friendly Philosopher är ingenting märkvärdigt. Jo, det är märkvärdigt på ett sätt, för det är oerhört enkelt. Det är en oerhört enkel framställning av vad teosofin är för någonting, förmedlat i form av brev till människor som har försökt förstå. Det finns oerhört mycket att lära i hur Robert Crosbie, utifrån att ha börjat med tre, fyra, sju personer i Los Angeles, har byggt upp den multiorganisation som det faktiskt är eftersom den sträcker sig över flera kontinenter och involverar tusentals människor. Hur ett fåtal väl genomtänkta idéer har inspirerat olika människors hjärtan och aktiverat dessa personer till att vilja sprida teosofin, dela med sig av det man kan till andra och på så sätt dra till sig människor.

Det finns inget trevligare än att sitta några stycken vid ett kaffebord och prata om någonting man tycker är intressant, utan att för den skull vilja säga att "så här är det". Man utbyter bara tankar och idéer där allas idéer är lika värda, vad de än råkar representera, det blir en dialog. Om man ger sig in i livet på det sättet så kommer man att märka att till slut kan man diskutera med vem som helst, oavsett vilken skola eller kyrka han eller hon tillhör. Man kan ändå hitta gemensamma beröringspunkter och så småningom också lyfta fram den gnosis eller teosofia som finns överallt.

Robert Crosbie var en mästare i att utifrån ingenstans och hos vem som helst väcka de mest djupa religiösa känslor som vi alla bär på. Om vi skalar bort det mer teologiska som man har slängt på oss, om vi kan ta bort det så har alla människor den här innerliga känslan. Den går vi alla och bär på och det är den strängen som teosofin har rört vid i oss när vi börjar bli intresserade av dessa teosofiska tankegångar, där vi sedan självfallet använder logik och intellekt för att förstå samband, orsakssammanhang, karmalagen, reinkarnationsprincipen, cykliska förlopp, själens eviga identitet, medvetandets olika faser. Det är ju någonting som blir en följd så småningom.

Vi ska lämna möjlighet att prata lite gemensamt också. Om ni har några frågor ni kanske vill ställa kring Robert Crosbie eller kring ULT-skolan så är ordet fritt.

[Här börjar den allmänna frågestunden.]

A.A. Jag bara undrar över de här två damerna, Annie Besant och Katherine Tingley, hur urartade det? Blev det personkult eller vad blev det?

P.B. Ja, det är en lång historia och jag ska göra den mycket kort och odramatisk. För att börja med Annie Besant så kan man ju säga att hennes verksamhet och William Quan Judges verksamhet gick åt varsitt håll, vilket innebar att vi fick en indisk teosofisk gren och vi fick en så kallad amerikansk gren. Och William Judge stod för det som kallades för The Theosophical Society in America, Teosofiska Samfundet i Amerika, och Annie Besant stod för det man kallar för Teosofiska Samfundet i Adyar i Indien. Och dess huvudsakliga grundproblem var att Annie Besant hade svårt för att acceptera att William Quan Judge var i mycket nära kontakt med Mästarna, vilket Annie Besant själv inte var på den tiden.

För att komma till Katherine Tingley så var det en kvinna som framträdde ungefär tre år efter Judges död. Ingen ny ledare utsågs direkt utan det fanns ett kabinett, ett råd där flera personer ledde verksamheten efter honom, för det fanns ingen given så kallad efterträdare. Men efter några år framträdde Katherine Tingley, och en del teosofer påstod att hon var utsedd att efterträda WQJ. En hel del människor "köpte" det, till en början. Det gjorde Robert Crosbie också, till en början. Men det tog inte lång tid förrän samtliga som hade satsat sina kort på Katherine Tingley hoppade av. Men då hade Tingley redan skaffat sig mandat i de flesta organisationer som tillhörde T S Amerika, och på den vägen är det.

Man kan säga att det är just i den skarven som ULT dyker upp, för det är just där, när Tingley tar de stegen hon gjorde, som Robert Crosbie hoppar av och drar sig tillbaka från New York- och Boston-området där T S var stort och flyttade ner till Los Angeles. Sedan är det en allmänt känd historia, och det finns en kort förklaring i häftet ni får med er om hur förloppet utvecklades.

Man kan konstatera att många personer, som E.M. sade, ställde sig framför teosofin i stället för att stödja teosofins principer och ställa sig bakom de grundtankar som Blavatsky kom med. HPB hittade inte på dessa själv utan hon hade en uppgift, hon var utsänd av ett ockult Brödraskap att under de sista tjugofem åren av 1800-talet föra ut ockult kunskap – att verka som en utsänd Budbärare.

En sådan uppgift hade på 1700-talet också Anton Mesmer, som vi talade om förra veckan, liksom Jacob Böhme och rosenkreutzarna på 1600- talet. Det har enligt teosofin även i Florens gjorts olika förmedlingar med Pico della Mirandola och andra. Detta har skett i Västerlandet med hjälp av Invigda från Österlandet som har inkarnerat eller på olika sätt inspirerat andra upplysta här i väst att föra ut ockult kunskap.

Om vi ser denna successiva kedja av förmedling, som har pågått väldigt länge, så är det också viktigt att förstå att man initierar inte en sådan förmedling som Helena Blavatskys utgjorde och tror att den vind för våg ska kunna sugas upp av vem som helst, bara för att några "politiska" teosofer hade ett stort inflytande eller lyckades genom något sorts mandat manipulera till sig makten genom röstning. Man röstar inte på en ockult ledare. Vi har inga sådana begrepp inom ULT, att vi väljer ledare och att den som har mest röster blir ledare. Det är ju helt barockt, sett ur ett ockult perspektiv.

Blavatsky hade ingen ledarposition, hennes titel var generalsekreterare. Hon var inte vald till president, hon hade en helt annan uppgift. Hon var chefsideolog, hon var den person som lade ut texten. Men inte för sin egen räkning, hon lade inte ut sina egna teorier om hur saker och ting hängde samman, hon förde ut en undervisning så som hon hade fått den förmedlad till sig under sin långa vistelse i Tibet och Centralasien.

Det är väldigt stor skillnad mot att föra ut en massa tolkningar där man lägger fram sin egen personliga åsikt om teosofins filosofi, eller rättare sagt demonstrerar sin bristande förståelse. Vilket exempelvis de damer du nämnde vid namn gjorde, det är kända fakta i dag. Och jag lovar att om 100 år så kommer den teosofiska rörelsen att se ut på ett helt annat sätt. Jag tror inte de två kvinnorna kommer att ha något större inflytande eller ens nämnas mer än i en fotnot i teosofiska sammanhang.

M. Då är det två frågor man kan ställa sig: Är ULT den enda teosofiska rörelse som så att säga tar på sig att få ut den rätta teosofian?

P.B. Ska vi stoppa där först?

M. Ja.

P.B. Numera är det inte så, men i början av seklet var det så. Under vårt århundrade kan vi säga att ULT var pionjär och banbrytare med att ge ut original och faksimilutgåvor av samtliga verk av Judge och Blavatsky. Numera har de andra två stora teosofiska organisationerna känt sig manade, tvingade rent ut sagt, att göra samma sak. Så nu har man alltså i de leden dels de förvanskade och förkortade utgåvorna, dels faksimil-utgåvorna i samma organisation. Ni kan ju bara tänka er vilket virrvarr.

M. Sedan är frågan, du sade att om 100 år så ser inte teosofin ut som den gör i dag. Då ställer jag bara den frågan: Kan man gå förbi antroposofin, gå förbi Rudolf Steiner? Det tror inte jag, för frågan är väl om han inte står i ett visst förhållande som gör att teosofin måste gå via honom och antroposofin in i framtiden.

P.B. Det är nog någonting som kommer enbart från ett "antroposofiskt" håll. Om man ska ta historien från början så hade Rudolf Steiner över huvud taget aldrig haft en plattform att stå på om han inte hade varit med i det Teosofiska Sällskapet à la Besant & Company. Under tio år var han generalsekreterare för den europeiska sektionen, och den neo-teosofi han tog del av var ingalunda den teosofi som vi studerar här, under ledning av madame Blavatsky. Utan det var i korta drag en "teosofi" som härstammar från Annie Besant & Co, och som är miltals ifrån den ursprungliga undervisningen.

Så Rudolf Steiner och hans antroposofi – som är ett utskott ur Besants & Co neo-teosofi – är i sin tur hans forskning i "Akashakrönikan" och hans uppfattning av diverse föreställningar inom teosofin och har i huvudsak sina rötter i  Besant & Co neo-teosofi,  "neo-gnosticismen" och i den "neo-rosenkreutziska" undervisningen. Det har han rört ihop i en salig röra och det går under namnet antroposofi. Det har egentligen ingenting med Blavatskys teosofi att göra, så det behövs enligt vår uppfattning ingen medverkan av Rudolf Steiners antroposofi om man inte vill, för att föra teosofin in i 2000-talet.

Det är en alltför omfattande diskussion för att avhandlas så här kort, men det ligger en hel del i det. Det gäller att få historien rätt för att kunna förstå vad teosofin är. Rudolf Steiner mötte aldrig Helena Blavatsky personligen och fick inte heller möta den ursprungliga äkta teosofin. Han fann istället neo-teosofin á la Besant & Co som han till slut inte kunde arbeta tillsammans med.

Det finns mycket mer att säga om detta, men det får vara nog för i kväll. Låt oss istället en sådan här dag minnas Robert Crosbies arbete och hans insatser för att återupprätta Blavatskys ockulta position och teosofiska undervisning. Detta har lett till att vi i dag kan studera Mästarnas undervisning förmedlad genom deras språkrör Helena Blavatsky och hennes medarbetare William Q Judge. Tack ska ni ha för i kväll och välkomna åter nästa onsdag, då ska vi ge oss in på Den Ockulta Vägen.

[Sammanställt den 12 dec 1995.]

Källor:
Blavatskys Teosofiska Ordbok av H P Blavatsky
Det okändas fyrbåk, av H P Blavatsky
Till alla teosofer och medlemmar av det Teosofiska Samfundet, av B P Wadia
ULT - dess Mission och dess Framtid
Answers to Questions on The Ocean of Theosophy, av R Crosbie
The Friendly Philosopher, av R Crosbie
The Theosophical Movement 1875 -1950
Universal Theosophy, av R Crosbie
Ergates Newsletter – San Francisco
Vad är äkta teosofi? – Sökaren

 

DEN HEMLIGA LÄRANS TRE GRUNDSATSER
av Helena Blavatsky

Den Hemliga Läran uppställer tre grundsatser:

(a) En Allestädes Närvarande, Evig, Obegränsad och Oföränderlig PRINCIP, över vilken all spekulation är omöjlig, emedan den övergår mänsklig fattningsförmåga och endast skulle förkrympas genom något som helst mänskligt uttryck eller jämförelse. Den ligger helt och hållet bortom tankens räckvidd – den är med Mandukyas ord, "otänkbar och onämnbar".

Läsaren kan, för att klarare fatta dessa idéer, utgå från den förutsättningen att det finns en absolut Verklighet, som föregår all manifesterad, relativ tillvaro. Denna Oändliga och Eviga Orsak – oklart formulerad i den gängse europeiska filosofins "Omedvetna" och "Ovetbara" – är den rotlösa roten till "allt som var, är eller någonsin skall komma att vara". Den är naturligt vis blottad på alla attribut och har i grunden ingen gemenskap med manifesterat, ändligt varande. Den är "Varat" snarare än Varandet (på sanskrit Sat) och ligger bortom all tanke eller spekulation.

Detta "Vara" symboliseras i den Hemliga Läran under två aspekter. Å ena sidan absolut abstrakt Rum, representerande ren subjektivitet, det enda som inget mänskligt förnuft kan vare sig utesluta från något begrepp eller begripa i och för sig. Å andra sidan absolut Abstrakt Rörelse, representerande Obegränsat Medvetande. Till och med våra västerländska tänkare har visat att Medvetandet är ofattligt för oss, skilt från förändring, och rörelse symboliserar bäst förändring, som är dess väsentliga kännetecken. Denna senare aspekt av den enda Verkligheten symboliseras även av uttrycket "den Stora Andningen", en tillräckligt tydlig bild för att ej behöva någon vidare förklaring. Sålunda är Den Hemliga Lärans första grundaxiom detta metafysiska ENDA  ABSOLUTA – VARA – som av det begränsade förståndet symboliserats som den teologiska Treenigheten.

Det kan emellertid möjligen vara den studerande till hjälp, om några ytterligare förklaringar ges.

Herbert Spencer har nyligen så till vida modifierat sin agnosticism att han förklarar att den "Första Orsaken" – som av ockultisten riktigare anges som utgången från den "Orsakslösa Orsaken", det "Eviga" och "Ovetbara" – kan vara av väsentligen samma natur som det inom oss uppvällande Medvetandet: korteligen, att den opersonliga verklighet som genomsyrar Kosmos är den rena tankens väsensgrund (noumenon). Detta steg framåt från hans sida för honom väldigt nära den esoteriska och vedantiska läran.

Parabrahm (den Enda Verkligheten, det Absoluta) är fältet för Absolut Medvetande, det vill säga det väsen som står utan allt samband med relativ tillvaro och där medveten tillvaro är en begränsningens symbol. Men så snart vi i tanken vänder oss från denna (för oss) Absoluta Negation, inträder en tvåfald i motsatsen mellan Ande (eller Medvetande) och Materia, mellan Subjekt och Objekt.

Ande (eller Medvetande) och Materia får emellertid inte betraktas som oberoende verkligheter, utan som de två aspekter eller sidor av det Absoluta (Parabrahm) som utgör grundvalen för allt relativt Varande, vare sig subjektivt eller objektivt.

I betraktande av detta metafysiska tretal som den Rot från vilken all manifestation utgår, antar den Stora Andningen å ena sidan karaktären av för-Kosmisk Ideation. Denna är källan och ursprunget (fons et erigo) till kraft och till allt individuellt medvetande och meddelar den ledande intelligensen i den kosmiska evolutionens väldiga schema. Å andra sidan antar den karaktären av för-Kosmisk Rotsubstans (Mulaprakiti), den aspekt av det Absoluta som ligger till grund för naturens alla objektiva plan.

På samma sätt som den för-Kos-miska Ideationen är roten till allt individuellt medvetande, är den för-Kosmiska Substansen materiens underlag i de olika graderna av dess differentiering.

Härav bör framgå att motsatsen mellan dessa båda väsenssidor av det Absoluta är väsentlig för det "Manifesterade Universums" tillvaro. Skild från Kosmisk Substans skulle den Kosmiska Ideationen inte kunna manifestera sig som individuellt medvetande, emedan det blott är genom ett materiellt redskap som medvetandet "jag är jag" uppkommer; ett fysiskt underlag är nämligen nödvändigt för att vid ett visst stadium av differentiering uppfånga och till en brännpunkt samla ljuset från det Universella Medvetandet. Sammalunda, skild från Kosmisk Ideation skulle den Kosmiska Substansen förbli en tom abstraktion, och inget framträdande av medvetande skulle kunna äga rum.

Det "Manifesterade Universum" är sålunda genomträngt av en tvåfald, som är så att säga själva väsendet för dess EX-istens som "manifestation". Men liksom de motsatta polerna subjekt och objekt, ande och materia blott är väsenssidor av den Enda Enheten, i vilken de sammanfattas, finns det i det manifesterade Universum "något" som sammanbinder ande med materia, subjekt med objekt.

Detta något, för närvarande okänt för västerländskt abstrakt tänkande, kallas av ockultisten Fohat. Det är "bron", med hjälp av vilken de i den "Gudomliga Tanken" existerande "idéerna" får sitt uttryck i den Kosmiska substansen såsom "naturlagar". Fohat är sålunda den Kosmiska Ideationens inneboende dynamiska energi; eller, sedd från en annan sida, den intelligenta förmedlaren, den ledande kraften i all manifestation, "Gudomstanken" överförd och gjord uppenbar genom Dhyan-Chohanerna, den synliga världens Arkitekter. Sålunda härleder sig vårt medvetande från Anden eller den Kosmiska Ideationen; från den Kosmiska Substansen härrör emellertid de redskap i vilka detta medvetande individualiseras och uppnår självmedvetande eller självreflektion; emedan Fohat i sina olika uppenbarelseformer är den hemlighetsfulla länken mellan Medvetande och Materia, den livgivande princip som elektrificerar varje atom till liv.

Följande sammandrag bör ge läsaren ett klarare begrepp om det föregående:

(1) DET ABSOLUTA, vedantinernas Parabrahm eller den Enda Verkligheten, SAT, vilken, såsom Hegel säger, är både absolut Varande och icke-Varande.

(2) Den första manifestationen, det opersonliga och, enligt filosofin, omanifesterade Logos, förelöparen till det "manifesterade". Detta är den "Första Orsaken", de europeiska panteisternas "Omedvetna".

(3) Ande-materia, LIV, Världsanden, Purusha och Prakriti, eller det andra Logos.

(4) Kosmisk Ideation, MAHAT eller Intelligens, den Universella Världssjälen; materiens Kosmiska Väsensgrund (noumenon), underlaget för de intelligenta verkningarna i och av naturen, även kallad MAHA-BUDDHI.

Den ENHETLIGA VERKLIGHETEN och dess tvåfaldiga aspekter i det begränsade Universum.

Den Hemliga Läran påstår vidare:

(b) Universums eviga tillvaro i dess helhet såsom ett obegränsat plan, periodiskt "skådeplatsen för otaliga Universum, oupphörligt uppstående och försvinnande", som kallas "de manifesterande stjärnorna" och "evighetsgnistorna". "Pilgrimens evighet" är såsom ett blinkande av Självtillvarons Öga (Dzyans Bok). "Världarnas framträdande och försvinnande liknar tidvattnets regelbundna stigande och fallande."

Denna Den Hemliga Lärans andra grundsats innebär den absoluta allmängiltigheten av den periodicitetens lag – lagen om stigande och fallande, ebb och flod – som den fysiska vetenskapen har iakttagit och antecknat inom naturens alla områden. En omväxling sådan som dag och natt, liv och död, sömn och vaka är ett faktum så allmänt, så fullkomligt universellt och undantagslöst att det är lätt begripligt varför vi däri ser en av universums orubbliga grundlagar.

Slutligen lär Den Hemliga Läran:

(c) Alla själars i grunden fullständiga identitet med den Universella Över-Själen, den senare själv en aspekt av den Okända Roten, samt en för varje Själ – en gnista av den förra – obligatorisk pilgrimsfärd genom Inkarnationscykeln (även kallad "nödvändighetscykeln") i enlighet med den cykliska och karmiska lagen, under hela perioden.

Med andra ord: ingen rent andlig Buddhi (gudomlig Själ) kan ha en självständig (medveten) tillvaro, innan gnistan, som utgått från den Universella Sjätte principens (eller ÖVER-SJÄLENS) rena Väsen, har (a) passerat genom alla elementala former av den nu pågående manvantarans fenomenella värld samt (b) förvärvat individualitet, först genom naturlig impuls och sedan genom självålagda och självuttänkta bemödanden (hämmade blott av dess karma) – och på så sätt uppstigit genom alla grader av intelligens, från det lägsta till det högsta Manas, från mineralen och växten upp till den heligaste ärkeängel (Dhyani-Buddha). Denna för den esoteriska filosofins karaktär så betecknande lära erkänner inga andra privilegier eller särskilda gåvor hos människan än dem som vunnits av hennes Jag genom personligt bemödande och egen förtjänst under en lång serie av metempsykoser och reinkarnationer.

HELENA BLAVATSKY,
The Secret Doctrine, vol I, p 14 -17
, "The Three Fundamental Principles"

 

Denna text ingår i vår Hemliga Läran-serie: nr 1: Den Hemliga Lärans Tre Grundsatser av Helena Blavatsky, nr 2: Den Hemliga Lärans Uråldriga Källa och Den Ockulta Psykologins Grundsatser av Helena Blavatsky, samt nr 3: Karma-Aforismer, av William Q Judge.

 

        

tillbaka till ARCANAs föredragslista

till ULTs hemsida: www.teosofiskakompaniet.net