av
© 1999 Online Teosofiska Kompaniet
Malmö
FÖRORD
Det har på sidorna i denna bok gjorts ett försök att skriva om teosofin på ett sådant sätt att den ska kunna förstås av alla läsare. Det förekommer djärva påståenden som grundas på mina kunskaper, och inte minst av den anledningen måste det betonas att jag ensam är ansvarig för bokens innehåll. Det Teosofiska Samfundet är inte involverat eller bundet till något som sägs i denna bok, och inga av dess medlemmar är mindre goda teosofer om de inte skulle acceptera mina uttalanden. Den anda av fast övertygelse som präglar kapitlen, är inte ett resultat av dogmatism eller inbilskhet, utan härstammar från kunskaper som baserar sig på bevis och erfarenhet.
Medlemmar av det Teosofiska Samfundet kommer att märka att vissa teorier och läror inte berörts. Skälet till detta är att inte göra bokens omfång för stort och att inte framkalla onödiga kontroverser.
Begreppet Viljan har inte behandlats, eftersom denna kraft eller förmåga till sitt väsen är dold, subtil och oåtkomlig och endast märkbar i sina verkningar. Eftersom den helt och hållet är färglös och dess moraliska kvalitet varierar med de bakomliggande begären, och då den dessutom ofta verkar utan vår vetskap och yttrar sig i alla de naturriken som står under människan, skulle ingenting vara vunnit med att försöka utforska den som åtskild från anden och begäret.
Jag gör inte anspråk på någon originalitet för denna bok. Jag har inte uppfunnit eller upptäckt något däri, utan jag har helt enkelt bara förmedlat vad jag själv fått lära och fått bevis för. Jag har bara vidarebefordrat något som varit känt förut.
WILLIAM Q JUDGE
New York, maj 1893För ungefär tjugo år sedan publicerades den första utgåvan av Teosofins Ocean av författaren William Q. Judge. Sedan dess har tusentals böcker om teosofi utgivits av mer eller mindre framstående teosofi-studeranden, men olyckligtvis för allmänheten, har ingen av dessa visat en sådan kunskap, förståelse och ett sådant omfång, som är så påtagligt i denna bok. Ännu mer olyckligt är att dessa senare författares metoder har skymt den teosofiska förmedlingen skriven av en Lärare inom Livets Vetenskap
Som författarens förord visar, skrevs denna bok på ett sådant sätt att den skulle bli förstådd av alla läsare; och användandet av enkla termer bör heller inte missleda läsaren att tro att hans verk är av elementärt slag, för bakom och inom varje uttalande finns en djup mening som obetänksamma eller ytliga personer undgår att lägga märke till. Den är i själva verket en förenklad lärobok i teosofins grundläggande undervisning, och den har av de som studerar den "Hemliga Läran" funnits vara en korrekt förkortad upplaga av detta stora arbete och ett underbart hjälpmedel tack vare sin verkliga förståelse. Den skrevs med den avsikten av den ende som var kompetent nog att göra så och rekommenderas därför på det varmaste till alla som studerar teosofi.
Tidens gång har hjälpt till att inte bara visa värdet av denna lilla bok, utan också William Q. Judges ställning som Lärare. Varje sann teosofi-studerande kan se att allt som han skrivit är präglat av djup kunskap. Ja, ingen läsare kan undgå att lägga märke till att enbart "En Som Vet" skulle kunna tillämpa teosofin på omständigheter och villkor i vardagen på ett sådant sätt.
Det finns endast ett fåtal utgivna böcker som man har William Q. Judge att tacka för. Dock har dessa få blivit högst värdefulla hjälpmedel för de studeranden som lever ett teosofiskt liv. Brev Som Hjälpt Mig innehåller brev skrivna till studeranden med kommentarer av sammanställaren. Eko från Orienten, är en allmän framställning av de teosofiska lärorna. Bhagavad-Gita är en tolkning, mycket bättre och tydligare än någon annan bevarad ordagrann översättning. Patanjalis Yoga Aforismer är en uråldrig avhandling om Själen och dess krafter, från vilken modern psykologi har mycket att lära. Dessutom kan man säga att William Q Judge skrev en hel del filosofiska artiklar som handlade om filosofins praktiska användning i det dagliga livet. Dessa artiklar finner man i tidskriften Theosophy.
Den uppriktige studeranden gör rätt i att tillsammans med andra läsa H. P. Blavatskys och William Q. Judges skrifter; av dem kommer han/hon att lära sig enkel och ren teosofi, och känna igen överensstämmelsen i kunskapen och den fullständiga samstämmighet som fanns dem sinsemellan, och kommer än mera att uppskatta dessa två betydande människors mission och väsen.
ROBERT CROSBIE
FÖRORD TILL DEN NYA SVENSKA ÖVERSÄTTNINGEN
Det är med stor glädje som vi nu kan överlämna till den svenska läsekretsen en ny översättning av William Q Judges mästerverk – Teosofins Ocean – en grundläggande lärobok i teosofi. Denna version är en översättning av den ursprungliga texten i sin helhet. Denna utgåva är inte en förkortad upplaga. Inga förändringar i texten är gjorda, de få nya förklaringar som finns med är klart angivna med förklarande fotnoter signerade med [öv. anm.]. Denna utgåva är den fjärde översättningen som gjorts på svenska, de tidigare utgåvorna kom 1900, 1925 och 1973.
Teosofins Ocean är en ypperlig teosofisk lärobok för både nybörjaren och den seriöse teosofi-studeranden. Den har inom våra kretsar blivit något av en "teosofisk bibel". Här man kan finna svar på alla de frågor som vanligen dyker upp när vi studerar teosofins filosofi. WQJ ger de svar vi söker angående livets mål och mening. Svaren är väl formulerade och begripligt förklarade. Judge visste mycket väl vad vi behövde lära oss först, vad som är mest grundläggande inom filosofin, för att vi sedan på sikt ska förstå hela "den hemliga läran" som Mästarna förmedlat till oss.
Att lära känna den levande teosofiska filosofin är ingen lätt uppgift, det krävs oftast flera år av enskilda studier och deltagande i studiegrupper för att förstå dess grundläggande filosofi och logik Utan dessa förberedande övningar i filosofi och metafysik kommer teosofin förmodligen att förbli en gåta. Om vi sedan lär oss teosofins etik och börjar omsätta den i våra liv i vardagen, så kommer vi allt närmare hjärtat av denna lära. När vi dessutom genom våra andliga övningar börjar inse vikten av att regelbundet meditera så kommer vi att uppnå en djupare kontakt med vårt inre, och detta kommer då i sin tur att leda till en insikt – gnosis – som kommer att hjälpa oss att frigöra oss från de band som binder oss vid det materiella livet.
Att förena känslan och intellektet innebär att bli i harmoni och balans, vilket är en förutsättning för att uppnå visdom och medkänsla. "Att hjälpa och lära andra" är ett teosofiskt motto som vi alla borde eftersträva. William Q Judge följde verkligen detta motto när han i skrift efter skrift försökte förmedla sina insikter till alla andra. Vi kan idag läsa och studera hans artiklar och böcker eftersom alla finns tillgängliga. Detta är en stor fördel för oss, och ger oss verkligen stora möjligheter att vidga våra horisonter. På svenska finns raja-yoga förmedlad genom W.Q.J.:s skrifter Patanjalis Yoga Aforismer, Bhagavad-Gita, Kommentarer till Bhagavad-Gita. Och i Brev Som Hjälpt Mig finns det inre teosofiska livets prövningar förklarade för den intuitiva teosofen.
Genom att studera W.Q.J.:s trilogi Teosofisk Resumé, Eko från Orienten samt Teosofins Ocean, så skaffar vi oss ett teosofiskt underlag och en bas, som förbereder oss för ett djupstudium av Helena Blavatskys skrifter. Hans särskilda sätt att förklara reinkarnation, karma, cykler och medvetandets funktioner gör att vi på det varmaste rekommenderar ett studium av Teosofins Ocean för den som vill förstå teosofins filosofi och ingående vill lära känna "den hemliga läran".Malmö den 21 september 1999,
Höstdagjämningen
UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
KAPITEL ITEOSOFIN OCH MÄSTARNA
Teosofin allmänt definierad. Existensen av högt utvecklade människor i universum. Dessa människor är Mahatmor, Invigda, Bröder, Adepter. Hur de arbetar och varför de ännu fortsätter att verka i det fördolda. Deras Loge. De är fulländade människor från andra evolutionsperioder. De har haft skiftande namn genom historiens gång. Apollonius, Moses, Salomon och andra var medlemmar av detta brödraskap. De hade en enda lära. Deras existens är verklig och människan kommer slutligen att bli som dem. De bevarar den sanna läran och låter den på nytt framträda när tiden är inne.
TEOSOFINS OCEAN
KAPITEL 1
TEOSOFIN OCH MÄSTARNA
Teosofin är den ocean av vetande som sträcker sig från ena stranden till den andra av de förnimmande varelsernas evolution. Omätlig och outgrundlig i sina djupaste delar, ger den fullständigt spelrum åt de största andar, medan den vid stranden är grund nog att inte övergå ett barns fattningsförmåga. Den är kunskap om Gud för dem som tror att han innebor i allt och alla, och kunskap om naturen för den människa som antager den kristna bibelns förklaring att Gud inte kan mätas eller utforskas och att det råder mörker kring hans boning. Fastän att ordet teosofi genom härledning innehåller Guds namn, och man därför skulle kunna tro att den enbart omfattar religionen, så nonchalerar den inte vetenskapen, utan är vetenskapernas vetenskap och har därför blivit kallad visdomsreligionen. För ingen vetenskap är fullständig, som utelämnar någon del av naturen, vare sig den synliga eller den osynliga. Och den religion, vars enda stöd är en förmodad uppenbarelse, och som vänder sig bort från tingen och de lagar som styr dem, är ingenting annat än en illusion, ett motstånd för utveckling, ett hinder på vägen för människans framåtskridande mot en lyckligare tillvaro. Eftersom teosofin omfattar både vetenskap och religion är den vetenskaplig religion och religiös vetenskap.
Teosofin är inte en troslära eller ett system av dogmer, formulerad eller uppfunnen av människor, utan den är en kunskap om de lagar som styr evolutionen av de fysiska, astrala, psykiska och intellektuella komponenterna i naturen och människan. Vår tids religioner består endast av en serie dogmer uppställda av människor som saknar vetenskaplig grund för sina etiska förkunnelser. Och ser vi till vetenskapen, så fäster den ännu inget avseende vid det osynliga, kan inte erkänna förekomsten av en hel uppsättning av inre varseblivningsförmågor hos människan, och är därigenom avskuren från det vidsträckta och verkliga erfarenhetsfält, som existerar bakom de synliga och påtagliga områdena i tillvaron. Men teosofin känner till att hela universum består av det synliga och det osynliga och att de yttre tingen och företeelserna endast är av övergående natur. Den kan därför beskriva fakta om naturen såväl den yttre som den inre. Teosofin är därför i sig själv heltäckande och uppfattar inga mysterier som olösbara. Den stryker ordet slump från sin ordlista och hyllar den lagbundenhet som finns i allting även i minsta lilla detalj.
Att människan har en odödlig själ är en tro som är gemensam för hela mänskligheten, men teosofin tillägger att människan är en själ; och vidare att hela naturen är förnimmande, att den omätliga mängden föremål och människor inte bara är slumpvis sammanförda atomer och därför själva utan utvecklande lag, utan att allt, ända ned till den minsta atom, är själ och ande som under ständig evolution styrs av den lag som innebor i helheten. Liksom de gamle lärde, så lär teosofin också, att evolutionsförloppet är själens drama, och att naturens enda ändamål är att utgöra ett verksamhetsfält där själen kan göra sina erfarenheter. Teosofen instämmer i professor Huxleys* påstående att det måste finnas varelser i universum som intelligentmässigt står lika högt över oss som vi gör över en skalbagge, och att dessa varelser tar aktiv del i styrandet av tingens naturliga ordning. I ljuset av den tillit teosofen känner för sina lärare, går han ännu längre och tillägger att sådana varelser en gång varit mänskliga, och att de liksom vi alla kom från andra och föregående världar, där lika skiftande och rika erfarenheter uppnåddes som nu är möjliga på denna jord. Vi framträder därför inte för första gången när vi kommer till den här planeten, utan har fullföljt en oändligt lång bana av verksamhet och intelligent varseblivning på andra globsystem, av vilka somliga förstördes tidsåldrar innan detta solsystem förtätades. Detta evolutionsförlopps oerhörda räckvidd innebär då, att den här planeten som vi nu befinner oss på, är resultatet av en annan, sedan länge död planets verksamhet och evolution, en planet som överlät sin energi för att jorden skulle kunna uppstå, och att kommande invånare i sin tur från någon äldre värld kom för att här fortsätta sitt planenliga arbete i materien. De lysande och mera utvecklade planeterna, som t. ex. Venus, är bebodda av ännu högre utvecklade väsen, som en gång stått på vår låga nivå, men nu har uppnått höjder av upplysning som för vårt intellekt framstår som helt ofattbara.
*Essays on Some Controverted Questions, London, 1891.
Den mest intelligenta varelsen i universum – människan – har alltså aldrig varit utan beskyddare, utan har ett led av Äldre Bröder som ständigt vakar över framåtskridandet hos de mindre utvecklade. De bevarar den kunskap de fått genom eoners prövningar och erfarenheter, och letar ständigt efter tillfällen att förmå det gryende förnuftet hos släktet på denna och andra glober att tillägna sig de stora sanningarna angående själens bestämmelse. Dessa Äldre Bröder bevarar också kunskapen de förvärvat om naturens lagar inom olika områden och är redo när den cykliska lagen tillåter det, att använda kunskapen till mänsklighetens bästa. De har alltid utgjort en grupp, där alla känner varandra, oavsett i vilken del av världen de befinner sig, och alla arbetar på många olika sätt för släktets väl. Tidvis är de väl kända av allmänheten och rör sig öppet bland vanligt folk, när sederna, de sociala förhållandena och nationernas utveckling tillåter det. För om de skulle framträda öppet var som helst, skulle de bli dyrkade som gudar av somliga och förklaras som djävlar av andra. Under de perioder som de faktiskt uppenbarar sig, framträder några som ledare för människorna, andra som lärare, en del som stora filosofer, medan andra förblir okända utom för de mest framskridna av brödraskapet.
Det mål de har i sikte, skulle motverkas om de framträdde öppet i vår nuvarande civilisation, som nästan uteslutande grundas på pengar, berömmelse, ära och personlighet. För denna tidsålder är som en av dem redan har sagt, "en övergångstid", där varje system inom vetenskapens, religionens, regeringens och samhällets områden ständigt förändras, och människornas förnuft förbereds för en övergång till ett tillstånd, som kommer att göra det möjligt för människosläktet att framåtskrida till en punkt då det är lämplig för dessa äldre Bröder att verkligen kunna göra sin närvaro synlig för våra ögon. De kan med rätta kallas sanningens fackelbärare genom tiderna; de utforskar alla ting och varelser; de känner människans innersta natur och känner hennes krafter och bestämmelse, hennes tillstånd före födelsen och de tillstånd hon ingår i efter sin kropps död; de har stått vid nationernas vagga, har sett forna tiders höga kulturer och sorgset skådat sönderfallet hos dem som inte hade kraft att stå emot den cykliska lagen för uppgång och fall. När katastrofer hotade med ödeläggelse av såväl konst som arkitektur, religion och filosofi, bevarade de urkunder om allt detta på skyddade platser, undan tidens och människors härjningar. Genom psykiskt tränade individer inom sin grupp har de gjort ytterst noggranna observationer inom naturens och förnuftets osynliga områden, och antecknat dessa iakttagelser samt bevarat urkunden om detta. De är förtrogna med hemligheterna kring ljud och färg – vilket är det enda medlet att kommunicera med de elementala väsen som finns bakom materiens slöja, och kan därför förklara varför regnet faller och till vilket ändamål, om jorden är ihålig eller inte, vad som kommer vinden att blåsa och ljuset att lysa, och vad som är utöver allt annat – något som förutsätter kunskap om själva naturens grundprinciper – de vet hur tiden ursprungligen delas upp och vad som är meningen med detta och hur långa tidsperioderna är.
Men, säger det nittonde århundradets rastlösa människa som läser tidningar och tror på "de moderna framstegen", om dessa Äldre Bröder är allt vad ni påstår dem vara, varför har de då inte lämnat något spår efter sig eller samlat människor omkring sig? Deras eget svar på detta, publicerat för någon tid sedan av A. P Sinnett är bättre än något som jag kan ge:
"Om ni inte har något emot det, skulle vi först vilja ta upp frågan om 'Brödraskapets' påstådda misslyckande att lämna spår efter sig i historien. Ni tycker att de med sina utomordentliga förutsättningar borde kunnat samla en avsevärd mängd av de mer upplysta individerna inom olika folkslag i sina skolor. Hur vet ni att de inte har lämnat några sådana spår? Känner ni deras ansträngningar, deras framgångar och misslyckanden? Har ni någon rätt att anklaga dem? Hur skulle er värld kunna samla bevis mot människor som ständigt hållit varje tänkbar och tillgänglig dörr stängd, genom vilken nyfikna skulle kunnat iakttaga dem? Det främsta villkoret för deras framgång var att de aldrig skulle kunna bli kontrollerade eller hindrade. De vet själva vad de åstadkommit. Allt som har kunnat uppfattas av människor utanför deras krets var resultat, orsakerna har förblivit dolda för världen. För att redogöra för dessa resultat har många under olika tidsåldrar uppfunnit teorier om gudars ingripande, försynens skickelse, ödet och stjärnornas välvilliga eller fientliga inflytande. Det har aldrig funnits någon tid vare sig inom eller före den så kallade historiska perioden när våra föregångare inte gestaltat händelser och 'skapat historia', även om fakta dock ständigt förvrängts av historikerna för att anpassas till samtidens fördomar. Är ni alldeles säkra på att hjältefigurerna vi sett under historiens förlopp inte varit något annat än deras marionetter? Vi har aldrig gjort anspråk på att kunna samla nationer till den ena eller andra vändpunkten i strid med med världens kosmiska förhållanden. Cyklerna måste ha sin gång. Perioder av mentalt och moraliskt ljus och mörker följer på varandra, liksom dag följer på natt. Stora och små yugor måste fullföljas i enlighet med tingens allmänna ordning. Och vi, burna på tidens mäktiga flodvåg, kan bara modifiera och leda några av dess mindre flöden."*
*The Occult World. London 1881. [Den Dolda Verlden av A P Sinnett sv. öv. 1887 utg. anm.]
Det är, enligt den cykliska lagen, under en mörk period av tänkandets utveckling, som den sanna filosofin försvinner för en tid, men samma lag får den att åter framträda, lika säkert som att solen går upp och människan är där för att bekräfta det. Men vissa uppgifter kan endast utföras av Mästaren, medan andra arbeten kräver medarbetarnas assistans. Det är Mästarens uppgift att bevara den sanna filosofin, men medarbetarnas hjälp behövs för att återuppväcka och sprida den. De äldre Bröderna har ännu en gång visat oss var vi kan finna sanningen – teosofin – och medarbetare över hela världen är nu i färd med att föra fram den och sprida den i allt vidare kretsar.
Mänsklighetens äldre Bröder är män som under tidigare evolutionsperioder uppnått mänsklig fullkomning. Dessa perioder är okända, vad antalet beträffar, för anhängare av våra dagars evolutionsteori, fastän väl kända inte bara av de äldre hinduerna, utan även av de upphöjda själar och människor som instiftade och ledde de grekiska mysteriernas första rena och oförfalskade form. De perioder då de synliga världsallten framträder ur Det Stora Okända, kommer och går i evighet, omväxlande med lika stora perioder av återkommande tystnad och vila i Det Okända. Syftet med dessa mäktiga vågor är själens evolution, att frambringa den fullkomliga människan, och de vittnar alltid om ett ökande antal äldre Bröder. Även i en vanlig människas liv tar en sådan vågrörelse sig uttryck i växlingen mellan dag och natt, vakenhet och sömn, födelse och död, "ty dessa båda, ljus och mörker, dag och natt, är världens eviga vägar"*.
*Bhagavad-Gita, kapitel VIII, vers 26
Under varje tidsålder och i varje nations fullständiga historia har man gett olika namn åt dessa maktens och medkänslans män . De har blivit kallade Invigda, Adepter, Mager, Hierofanter, Konungar från Österlandet, Vise Män, Bröder och så vidare. Men i sanskritspråket finns ett ord som när det används om dem, genast och fullständigt identifierar dem med mänskligheten. Det är Mahatma. Detta ord är bildat av maha, stor, och atma, själ, och betyder alltså stor själ, och eftersom alla människor är själar utmärks Mahatman av sin storhet. Termen Mahatma har kommit i bruk mycket genom Teosofiska Samfundet, eftersom H. P. Blavatsky ständigt hänvisade till dem som sina Mästare, de som gav henne den kunskap hon var i besittning av. De var först kända under benämningen Bröderna, men senare när många hinduer anslöt sig till den Teosofiska Rörelsen, började man använda benämningen Mahatma, eftersom den har en stark förankring i den indiska traditionen och litteraturen. Periodvis har samvetslösa motståndare till Teosofiska Samfundet påstått att detta namn är påhittat, och att sådana varelser är okända bland Indiens folk och i deras litteratur. Men dessa påståenden är bara försök att, om möjligt, misskreditera en filosofisk rörelse som hotar att fullständigt kullkasta de vilseledande teologiska dogmerna. För genom hela den indiska litteraturen talas det ofta om Mahatmor, och i landets norra delar är benämningen vanlig. I den mycket gamla dikten Bhagavad-Gita, vördad av alla indiska sekter, och av västerländska kritiker hyllad för sin upphöjdhet och skönhet, heter det på ett ställe: "en sådan Mahatma är svår att finna."*
*Bhagavad-Gita, kapitel VII, vers 19.
Men om man bortser från alla tvister om namn, finns det dock tillräckliga skäl och bevis för att en grupp av människor med den underbara kunskapen vi ovan beskrivit alltid har funnits och säkert finns än i dag. Forntidens mysterier hänvisar ständigt till dem. I det forntida Egypten var de Invigda Konungar, solens söner och mäktiga gudars vänner. Det finns en vana hos oss att ringaktande se ner på de forntida folkens föreställningar, vilket egentligen bara är nedsättande för vår tids människor. Även den kristne, som vördnadsfullt talar om Abraham som "Guds vän", skrattar föraktfullt vid tanken på att de egyptiska härskarna gjorde anspråk på samma vänskap, och att det inte var något annat än ett barnsligt försök att skaffa sig värdighet och titlar. Men sanningen är, att dessa stora Egyptiska män var Invigda medlemmar av den enda stora Logen, som i sig innefattar alla andra oavsett grad och verksamhet. När de senare egypterna upplevde sitt förfall, försökte de visserligen efterlikna sina föregångare, men då hade den sanna läran än en gång börjat fördunklas genom dogmer och prästvälde.
Berättelsen om Apollonius av Tyana handlar om en medlem från samma forntida Brödraskap som framträdde bland människorna under en nedåtgående cykel, för att utgöra ett sanningsvittne som kommande generationer kunde blicka tillbaka på.
Judarnas Abraham och Moses är två andra Invigda. Adepter som hade en uppgift hos ett visst folk; och i Abrahams berättelse får vi lära känna Melchizedek, som stod så högt över Abraham att han kunde tilldela denne en värdighet, en förmån eller en välsignelse. I samma kapitel av mänsklighetens historia, som talar om Moses och Abraham, strålar även namnet Salomo. Dessa tre utgör en stor Trefald av Adepter, och urkunder om deras gärningar kan inte avfärdas som galenskap och grundlösa.
Moses var uppfostrad bland egypter och midjaniter och från dem inhämtade han stor ockult kunskap, och varje klarseende frimurare inom det stora Universella Frimureriet kan i alla hans böcker spåra en mästares hand, plan och verk. Abraham var väl förtrogen med sin tids vetenskaper och många av de psykiska förmågor som odlades på hans tid, annars skulle han inte kunnat umgås med konungar och betraktats som "Guds vän"; och berättelsen om hans samtal med den Allsmäktige angående förstörandet av vissa städer visar att han var en Adept som för länge sedan överskridit behovet av ceremonier eller andra yttre hjälpmedel. Salomo fullbordar denna Trefald och hans namn framstår i eldskrift. Omkring hans person cirkulerar så många legender och berättelser beträffande hans umgänge med elementalvärlden och om hans magiska krafter, att man måste förklara forntidens människor för en samling dårar som ljög för nöjes skull om man vill förneka att han var en stor karaktär och ett underbart exempel på en mäktig Adepts inkarnation bland människorna. Vi behöver inte godta namnet Salomo och inte heller påståendet att han härskade över judarna, men vi måste medge att det någon gång under den dunkla tid som de judiska böckerna redogör för, levde och rörde sig bland människorna på jorden en man som var en Adept och som i efterhand fått detta namn. Ytliga och småaktiga kritiker ser i de många likheterna mellan de olika folkens traditioner inget annat än människors lättrogenhet och förmågan att ta efter varandra ; men den som allvarligt studerat människonaturen och livet vet att den universella traditionen är sann och grundar sig på fakta i mänsklighetens historia.
Vänder vi blicken mot Indien, som så länge varit bortglömt och förbisett av det njutningslystna och själviska, krigiska och handelsdrivande Västerlandet, finner vi ett folk genomträngt av sagor och sägner om samma slags underbara män som Noak, Abraham, Moses och Salomo är exempel på. Där är människorna både genom sitt temperament och sina levnadsförhållanden lämpade att vårda de filosofiska, etiska och psykiska visdomsskatter som annars för alltid skulle gått förlorade för oss, om de blivit utsatta för härjningar av goterna och vandalerna som Västerlandets nationer bestod av under sin tidiga kamp för upplysning och civilisation. Om de män som bara för nöjes skull brände upp oerhörda mängder av historiska och etnologiska skatter som påträffades av de spanska katolska regenternas gunstlingar i Central- och Sydamerika också hade haft kännedom om och lagt sina händer på Indiens heliga böcker och palmbladsurkunder innan England trätt skyddande emellan, hade de säkert förstört även dessa, liksom de gjorde för amerikanarna, och som deras föregångare och gelikar i sin tur försökte göra med det alexandrinska biblioteket. Lyckligtvis blev händelsernas gång annorlunda.
Överallt i den indiska litteraturen finner vi dussintals namn på stora Adepter, som var väl kända av folket och som alla förkunnade samma lära — människosjälens stora epos. Deras namn är obekanta för västerländska öron, men urkunder om deras tankar, deras verksamhet och förmågor finns tillgängliga. I det lugna och oberörda Österlandet finns det än idag hundratals människor som av egen erfarenhet vet att Den Stora Logen fortfarande existerar och har sina Mahatmor, Adepter, Invigda och Bröder. Och vidare finns där ett stort antal experter som är förfarna i det praktiska användandet av en mindre betydande, men ändå förvånansvärt stor makt över naturen och dess krafter, vilket ger oss en överväldigande mängd bevis för vårt framlagda påstående.
Och om teosofin – Den Stora Logens lära – är som vi sagt, både vetenskaplig och religiös, så har vi ur en etisk synpunkt ännu flera bevis. Buddha, Konfucius och Jesus utgjorde en mäktig Trefald som verkade genom etiska principer. Den förstnämnde, en hindu, grundade en religion, som idag [1893 öv anm] har fler bekännare än kristendomen, och förkunnar sekler före Jesus samma läror som denne predikade, och som redan förkunnades århundraden före Buddha. Jesus som kom för att reformera sitt folk, upprepar dessa gamla läror och detsamma gör Konfucius i det gamla och vördnadsvärda Kina.
Teosofen säger att alla dessa stora namn representerar medlemmar av ett och samma brödraskap, där alla omfattar en och samma lära. De storslagna karaktärer som då och då framträder i den västerländska civilisationen, som till exempel S:t Germain, Jacob Böhme, Cagliostro, Paracelsus, Mesmer, Greve S:t Martin och H. P. Blavatsky, var alla redskap för att utföra Den Stora Logen arbete vid den rätta tidpunkten. Det är sant att de i allmänhet blivit smädade och betraktade som bedragare – även om ingen kan säga varför de skulle vara det, när de sökt gagna mänskligheten, lagt fram teser och gjort upptäckter som efter deras död blivit av stort värde för vetenskapen. Men till och med Jesus själv skulle idag bli betraktad som en bedragare, om han dök upp i någon av teater-kyrkorna vid femte avenyen [i New York öv anm], och tillrättavisade de kristna trosbekännarna. Paracelsus var den förste som tillämpade värdefulla och nu allmänt använda medicinska behandlingsmetoder. Mesmer undervisade om hypnotism under annan benämning. Madame Blavatsky fäste ännu en gång Västerlandets uppmärksamhet på det betydelsefulla lärosystem, som sedan länge varit känt av Logen, som behandlar människan, hennes natur och bestämmelse. Men alla har de blivit kallade bedragare av ett folk som inte själva har någon egen ursprunlig livsåskådning och vilkas skaror, av tiggare och brottslingar i antal och elände överträffar varje annan civilisation på jorden.
Det är inte ovanligt att nästan alla västerländska läsare undrar hur det är möjligt, att människor kan veta så mycket och ha en sådan makt över naturlagarnas verksamhet, som jag tillskrivit dessa Invigda som nu allmänt kallas Mahatmor. I Indien, Kina och andra länder i Orienten skulle detta inte alls väcka någon förvåning, fastän allting på det materiella planet just nu är på tillbakagång, har de aldrig förlorat tron på människans inre natur och de krafter som står henne till buds om hon vill bruka dem. Följdaktligen har levande exempel på sådan makt och sådana förmågor aldrig saknats bland dessa människor. Men i Västerlandet, vars materialistiska civilisation uppstått genom förnekandet av människans inre natur och själsliga förmåga – en följd av ologisk dogmatism – har inga undersökningar gjorts på området. Det är inte förrän på senare tid som allmänheten har kunna tänka sig möjligheten att någon annan än en gud kan besitta krafter av en sådan art.
En Mahatma som är begåvad med makt över tid och rum, tanke och materia är möjlig, just därför att han är en fullkomnad människa. Varje människovarelse har inom sig fröet till alla de krafter som tillskrivs dessa stora Invigda, skillnaden ligger uteslutande i det faktum att vi i allmänhet inte utvecklat det frö vi besitter, medan Mahatman genomgått den träning och erfarenhet som fått alla osynliga mänskliga krafter att utvecklas inom honom och tilldelat honom gåvor som verkar gudomliga för hans kämpande bröder på lägre nivå. Telepati, tankeläsning och hypnotism – alla sedan länge kända av teosofin – visar att det i människovarelsen finns hittills oanade medvetandeplan, funktioner och förmågor. Tankeläsning och det inflytande som kan utövas på avstånd på en hypnotiserad persons medvetande, bevisar tillvaron av en tankeförmåga, som inte helt och hållet är beroende av en hjärna, och bevisar också att det finns ett medium genom vilket detta inflytande kan sändas. Det är på grund av denna lag som de Invigda kan kommunicera med varandra på vilket avstånd som helst. Den logiska grunden medges ännu inte av de hypnotiska skolorna, men innebär att om två personers tankevibrationer ligger på samma nivå så kommer de att tänka på samma sätt, eller med andra ord, så kan en tanke som sänds ut av den ene uppfattas av den andre. Samma sak gäller med alla andra krafter, hur märkvärdiga de än kan förefalla. De är alla naturliga även om de inte är så vanliga nu, precis som en stor musikalisk begåvning är naturlig fastän den inte är vanlig eller allmän. Om en Invigd kan få ett fast föremål att flytta sig utan att vidröra det, beror det på hans förmåga att utnyttja de två lagarna för attraktion och repulsion, där den första är känd som "gravitationslagen". Om han är i stånd att ur den osynliga luften utfälla det kol vi vet finns där och med detta forma meningar på ett papper, så beror det på hans insikter inom den ockulta högre kemin och på att han använder sig av den mäktiga bildskapande förmåga som varje människa besitter. Om han läser våra tankar med lätthet, så beror detta på att han använder sig av den inre och verkligt sanna synförmågan som inte fordrar någon näthinna för att se det bildspel som den vibrerande hjärnan väver omkring människan. Allt vad Mahatman gör är naturligt för den fullkomnade människan. Men om dessa krafter inte med en gång kan avslöjas för oss, så är för att vårt släkte är alltför själviskt och bara lever för stunden och i det förgängliga.
Jag upprepar ännu en gång, att fastän den sanna läran tidvis försvinner ur människornas åsyn, måste den framträda igen. Ty för det första är den inbakad i människans oförgängliga centrum, och för det andra bevaras den för alltid av Logen inte bara i befintliga urkunder, utan även hos de intelligenta och fullständigt självmedvetna människor. Dessa har en så lång och framgångsrik utveckling bakom sig att de inte kan förlora de dyrbara visdomsskatter de förvärvat. Och eftersom de äldre Bröderna utgör evolutionens högsta representanter, och det endast är genom dem och deras samverkan med hela den mänskliga familjen som ett regelbundet och ett målmedvetet fullföljande av Universums Store Arkitekts planer kan ske, har jag velat rikta uppmärksamheten på dem och deras Universella Loge, innan jag övergår till andra delar av ämnet.
Översatt från The Ocean of Theosophy av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1987
Alla 17 kapitel av denna bok kommer att publiceras löpande.
| till ULTs hemsida | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online | till toppen |
copyright © 1998-2005 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2005-05-24
