yantra1.gif (2187 bytes)

Sri Yantra
DET TEOSOFISKA SIGILLET

Utdrag från The Mahatma Letters to A. P. Sinnett
 

© 2010 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje1.gif (4461 bytes)

 
Känner ert B.T.S.[1] till betydelsen av de vita och svarta sammanflätade trianglarna i Modersamfundets sigill som de även anammat? Skall jag förklara? – den dubbla triangeln som av judiska kabbalister ses som Salomos Sigill, är, såsom många av er otvivelaktigt vet det arkaiska Aryanska Templets Sri-yantra, ”mysteriernas Mysterie,” en geometrisk syntes av hela den ockulta läran. De två sammanflätade trianglarna är Skapelsens Buddhangams. De innefattar ”cirkelns kvadratur,” de vises sten” de stora frågorna om Livet och Döden, och – Mysteriet med Ondskan. Den chela som kan förklara detta tecken utifrån alla dess aspekter – är i realiteten en adept. Hur kommer det sig då att de enda bland er, som kommit så nära i att reda ut mysteriet också är den enda som inte fått sina idéer från böcker? Omedvetet ger hon ut – till den som har nyckeln – den första stavelsen i det Outsägliga Namnet! Naturligtvis vet ni att dubbeltriangeln – Vishnus Satkona Chakram – eller den sexuddiga stjärnan är den perfekta sjuan. I alla gamla sanskritarbeten – Vediska såväl som Tantriska  – finner ni att numret 6 nämns oftare än 7:an – den sista siffran, centralpunkten som impliceras, för att den är fröet till sexan och dess matris. Det är följaktligen . . .[*] – den centrala punkten, som står för den sjunde och cirkeln, Mahakasha – oändlig rymd – den sjunde Universella Principen. I ett avseende, betraktas båda som Avalokitesvara,[2] därför att de var för sig är Makrokosmos och mikrokosmos. Av de sammanflätade trianglarna – är den som pekar uppåt – den dolda Visdomen, och den som pekar nedåt – uppenbarad Visdom  (i den fenomenologiska världen). Cirkeln[3] markerar den sammanhållande och avgränsande egenskapen i Alltet, den Universella Princip som, från vilken punkt som helst utvidgar sig som för att omfamna alla ting, allt medan den förkroppsligar potentialiteten i varje verksamhet i Kosmos.  
Eftersom punkten är det center runt vilken cirkeln har sitt ursprung – är de identiska och Ett, och sålunda utifrån ståndpunkten Maya och Avidya – (illusion och okunnighet) – skiljs den ena från den andra genom den manifesterade triangeln, de 3 sidorna representerade de tre gunas[4] – ändliga egenskaper. Inom symboliken är den centrala punkten Jivatma (den sjunde principen), och sålunda AvalokitesvaraKwan-Shai-yin, den manifesterade ”Rösten” (eller Logos),  den manifesterade aktivitetens fröpunkt; – sålunda i kabbalistisk kristen terminologi, ”Faderns och Moderns Son,” och i överensstämmelse med vårt – ”Självets manifesterande i Självet –Yih-sin, ”den enda formen av varande”. Dharmakaya´s (den universellt spridda Essensen) barnet, både manligt och kvinnligt. Parabrahm eller ”Adi-Buddha” som genom att verka utåt i en aktiv kraft genom denna frö punkt, reagerar inåt på grund av Omkretsen såsom den Suveräna men vilande Potensen. De dubbla trianglarna symboliserar det stora Passiva och det stora Aktiva; det kvinnliga och det manliga; Prakriti och Purusha.[5] Varje triangel är en Treenighet i det att den presenterar en trippelaspekt. Den vita betecknar i sina raka linjer: Jnanam – (Kunskap); Jnata – (Den som Vet); Jneyam – (det som är känt). Den svarta – form, färg, och substans, dessutom de kreativa, bevarande, och destruktiva krafterna och ömsesidigt korrelerande, etc, etc.[6]
 


Från Mahatma K. H. till A. P. Sinnett
Mottaget i London, Juli, 1883.
 

_________________________________________


[1] British Theosophical Society. 

[*] Vid detta tillfälle återges i ursprungstexten en grov skiss av de sammanflätade trianglarna inritad i en cirkel. – UTG.]

[2] Avalokitesvaraden periodiskt manifesterande Gudomligheten – likvärdig med det Tredje Logos. 

[3] På det Teosofiska Samfundets Sigill representeras cirkeln av Ormen, känd som Ananta-Sesha – som symboliser oändlighetens cirkel likväl som oändlig tid. Och även: ”Det aktiva attraheras av den passiva principen och den Stora Nag, oändlighetens orm-emblem , attraherar sin svans till munnen och formar därigenom en cirkel (cykler i evigheten) i det oavbrutna jagandet av det negativa genom det positiva.” M.L. sid.71.[ TUP, org. 1923 Edition.]

[4] De tre gunas beskrivs fullt ut i Bhagavad-Gita som de tre kvalitéerna sattva, rajas och tamas: ljuset och sanningens kvalitéer, passion eller begär, och likgiltighet eller mörker. 

[5] Purusha betecknar Ande, tidigare åsyftad till som den  ”andliga sidan” eller loka; Prakriti, den ”materiella sidan” eller tala. 

[6] The Mahatma Letters to A.P: Sinnett, sid 345-46.[ TUP, 1923 org Edition] De tre krafterna, kreativa, bevarande, och destruktiva är representerade i den brahmanska Trimurti genom Brahma, Vishnu och Shiva.

 

Översatt från The Mahatma Letters in Chronological Sequence to A. P. Sinnett, (600 sidor) 1993, sid 375-376. Utgiven av Theosophical Publishing House, Quezon City, Metro Manilla, Philippines. TUP versionen kan beställas genom Teosofiska Kompaniets Bokhandel Online.


_____________________________________________________________________________________________________________


APPENDIX
av
Helena Blavatsky


Salomos Sigill

Den symboliska dubbla triangel som antagits av T.S. och av många teosofer. Orsaken till att det kallas ”Salomos sigill” är okänt, såvida det inte har kommit till Europa från Iran, där många historier berättas om den mytiska gestalten och det magiska sigill han använde för att fånga in djinnerna och spärra in dem i gamla flaskor. Men detta sigill, eller denna dubbla triangel, kallas också i Indien för ”Vishnus tecken”, där det återfinns på husen i varenda by, som en talisman mot det onda. Triangeln var helig och användes som en religiös symbol i Fjärran Östern under mycket lång tid innan Pythagoras förkunnade att den var den främsta bland alla geometriska figurer och den mest hemlighetsfulla. Den återfinns på pyramider och obelisker och är full av ockulta betydelser, precis som alla trianglar faktiskt är. Pentagrammet är således den tredubbla triangeln – den sexuddiga kallas för hexalfan. (se ”Pentakel” och ”Pentagrammet”) En triangels riktning anger dess betydelse. Om den pekar uppåt står den för det manliga elementet och för gudomlig eld; om nedåt står den för det kvinnliga och för materiens vatten; om den står upprätt, men har ett streck över sin översta del, står den för luft och astralt ljus; om den pekar neråt, och är korsat med ett streck, anger den jorden eller grov materie etc etc. När en grekisk-ortodox präst håller sina två fingrar mot tummen i välsignelseakten, gör han helt enkelt det magiska tecknet med triangelns eller ”treenighetens” kraft. [Teosofisk Ordbok Online, Helena Blavatsky]

Svastika


I den allmänna uppfattningen så är det Jainakorset, eller ”det fyrfotade” korset (croix cramponée). Inom Frimureriets läror, ”den äldsta Orden av det Mystiska Korsets Broderskap” som sägs blivit blivit grundad av Fohi, 1027 f. Kr. och introducerad i Kina femtio-två år senare, och bestod av tre grader. Inom Esoterisk Filosofi det allra mest mystiska och forntida diagrammet. Den är ”ursprunget till elden genom friktion och av de ’Fyrtio-nio Eldarna’”. Dess symbol var inpräntad på Buddhas hjärta och kallas därför ”Hjärtats Sigill”. Det läggs på de bortgångna Initierades bröst efter deras död; och det omnämns med största respekt i Ramayana. Den finns inristad på varje klipptempel och förhistorisk byggnad i Indien, och varhelst buddhister har lämnat sina spår; den finns också i Kina, Tibet och Siam och bland de germanska nationerna som Tors hammare. Det beskrivs såhär av Eitel i sin Hand-Book of Chinese Buddhism: (1) den finns ”bland bonpas och buddhister”; (2) den är ”en av Sripadas sextio-fem tecken”; (3) den är ”symbolen för esoterisk buddhism”; (4) ”det speciella kännemärket på alla gudomar som dyrkas av Lotusskolan i Kina”. Slutligen, och inom Ockultism, så är den lika viktig för oss som den pythagoreiska Tetraktys, som sannerligen är en dubbel symbol. [Teosofisk Ordbok Online, Helena Blavatsky]

Pentakel

Vilken geometrisk figur som helst, särskilt den som är känd som den dubbla liksidiga triangeln; den sexuddiga stjärnan (likt den teosofiska pentaklen); även benämnd Solomons sigill, och ännu tidigare Vishnus tecken; används av alla mystiker, astrologer etc. [Teosofisk Ordbok Online, Helena Blavatsky]

Om



Eller Aum (s.k.). En mystisk stavelse, den mest högtidliga av alla ord i Indien. Det är ”en invokation, en välsignelse, en affirmation, och ett löfte”; och den är så helig att den sannerligen är det ockulta ursprungliga frimureriets ord med en låg andning.  Ingen får vara i närheten när denna stavelse uttalas med ett avsiktligt mål. Detta ord sätts ofta i början av heliga skrifter och är något som inleder böner. Det är en förening av bokstäverna a, u, m, som i den populära framställningen refererar till de tre Vedaskrifterna och till de tre gudarna A (Agni), V (Varuna) och M (Maruts), eller Eld, Vatten och Luft. Inom den esoteriska filosofin är dessa de tre heliga eldarna, eller den ”trefaldiga elden” i universum och människan, liksom en mängd andra ting. Ockult sett så är denna ”trefaldiga eld” även en symbol för den högsta Tetraktys eftersom den symboliseras av den Agni, som benämns Abhimanin och hans transformation till de tre sönerna Pavana, Pavamna och Suchi, ”som sägs dricka upp vatten”, det vill säga förgör de materiella begären. Denna enstavelse kallas Udgitha och hålls helig av både brahminer och buddhister. 
[Teosofisk Ordbok Online, Helena Blavatsky]


Sriyantra

Vishnus dubbla triangel eller sigill, även kallad ”Salomos sigill” och har antagits av T.S. [Teosofisk Ordbok Online, Helena Blavatsky]

 

_________________________________________________________________________________________________

länk till: TEOSOFISK ORDBOK ONLINE

_________________________________________________________________________________________________
 

| 
till Helena Blavatsky  Online
| till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23