Patanjalis Yoga Aforismer Online

BOK III

En tolkning av
WILLIAM Q JUDGE

© 2007 Online Teosofiska Kompaniet Malmö




Ny reviderad upplaga sep 2007

till Förordet        till Bok I        till Bok II        till Bok III       till Bok IV

BOK III

1. Att rikta förnuftet på en punkt, ett objekt eller subjekt är uppmärksamhet.

Detta benämns Dharana.

2. Förlängningen av denna uppmärksamhet är kontemplation.

Detta benämns Dhyana.

3. Denna kontemplation, då den bara utövas i förhållande till ett materiellt subjekts eller objekts betydelse, är meditation.

Detta benämns Samádhi.

4. Då denna orubbliga uppmärksamhet, kontemplation och meditation utövas med avseende på ett objekt, utgör de tillsammans vad som benämns Sanyama.

Vi har inget ord som motsvarar Sanyama. Översättare har använt ordet återhållsamhet men detta är ofullständigt och missledande, även om det i och för sig är en korrekt översättning. När en hindu säger att en asket utövar återhållsamhet enligt denna metod beträffande något objekt, menar han att asketen utövar Sanyama. Det kan däremot på vårt språk antyda att han avhåller sig från något speciellt ting eller handling, och detta är inte betydelsen av Sanyama. Vi har använt textens språk, men idén kan kanske bättre återges med ”fullkomlig koncentration”.

5. Genom att utföra Sanyama – eller processen som innebär riktad uppmärksamhet, kontemplation och meditation – utvecklar man på ett lätt och naturligt sätt en exakt urskillningsförmåga.

Denna ”urskillningsförmåga” är en särskild förmåga som endast utvecklas genom detta slags utövande, och behärskas inte av vardagsmänniskan som inte har ägnat sig åt koncentration.

6. Sanyama skall användas medan man stegvis fortsätter övervinna alla förnuftets modifikationer, från de mera uppenbara till de mest subtila.

(Se kommentaren till Aforism 2, Bok I.) Lärjungen skall veta, att sedan han övervunnit de lidanden och hinder som beskrivits i de föregående böckerna finns det ytterligare modifikationer av svårfattlig natur som förnuftet genomlider, och som undanröjs med hjälp av Sanyama. När han har nått det stadiet kommer svårigheterna själva att uppenbara sig för honom.

7. För att uppnå den slags meditation som kallas ”den i vilken det finns en medveten uppfattning” är de tre övningarna – uppmärksamhet, kontemplation och meditation – mera verksamma än de första fem tidigare beskrivna sätten: ”att inte döda, sannfärdighet, att inte stjäla, att vara avhållsam och att inte hysa materiella begär”.

Se Aforism 17, Bok I.

8. Uppmärksamhet, kontemplation och meditation föregår, men skapar inte omedelbart den slags meditation där det medvetet uppfattade objektet försvinner, vilken kallas meditation utan frö.

9. Det finns två banor av självåterskapande tankegångar. Den första uppstår av att förnuftet modifieras och förskjuts genom det betraktade objektet eller subjektet. Den andra sortens tankar består i att förnuftet lämnar denna modifikation och bara engagerar sig med själva sanningen. I det ögonblick då den första sortens tankar har dämpats och förnuftet just börjat bli uppmärksamt, är det delaktigt i båda dessa banor av självåterskapande tankar. Detta tillstånd kallas tekniskt för Nirodha.

10. I det meditationstillstånd som kallas för Nirodha har förnuftet ett jämnt och enhetligt flöde.

11. När förnuftet har övervunnit och fullt behärskat sin naturliga böjelse att betrakta olika objekt och det börjar rikta sin uppmärksamhet mot ett enda föremål, anses meditation vara uppnådd.

12. Tillståndet där förnuftet anses vara intensivt riktat mot en enda punkt kallas tekniskt för Ekagrata. Det uppstår när förnuftet, efter att ha inriktat sig på ett enda objekt, slutar tänka på objektets tillstånd, egenskaper eller förhållanden och är helt fixerat vid själva objektet.

13. De tre huvudklasserna av förnimmelse, angående karakteristiska egenskaper, särskilda kännemärken eller användningssätt och tänkbara förändringar i användandet eller förhållandet hos något objekt eller kroppsorgan som förnuftet kontemplerar över, har blivit tillräckligt förklarade i den föregående framställningen genom det sätt som förnuftet modifieras på.

Det är mycket svårt att återge denna Aforism. De tre ord som översätts med ”karakteristiska egenskaper, särskilda kännemärken eller användningssätt och tänkbara förändringar i användning eller förhållande” är Dharma, Lakshana och Avastha. Deras betydelse kan belysas så här: Dharma representerar t. ex. leran som en kruka tillverkas av, medan Lakshana är själva idén om en sådan kruka. Avastha betecknar aspekten att krukan förändras varje ögonblick genom att bli gammal eller påverkad på annat sätt.

14. Ett objekts egenskaper framläggs för förnuftet på följande sätt: (1) de som har övervägts och blivit avvisade från uppmärksamhet; (2) de som befinner sig under övervägande; och (3) det som inte kan beskrivas därför att det inte är specifikt, utan gemensamt för all materia.

Den tredje kategorin som här beskrivs, hänvisar till en grundsats i denna filosofi som framhåller att alla objekt kan och slutligen skall ”upplösas i naturen” eller bli till ett enda grundämne. Således kan vi betrakta guld som materia och därför inte olik – och skall inte i den slutgiltiga analysen särskiljas från jord.

15. Förändringarna hos de trefaldiga mentala modifikationer som tidigare beskrivits, anger för asketen vilken mängd förändringar en karakteristisk egenskap genomgår under kontemplation.

16. Kännedom om förflutna och framtida händelser kommer asketen till del genom att han utför Sanyama med hänsyn till de trefaldiga mentala modifikationer, som just förklarats.

Se Aforism 4, där ”Sanyama” förklaras vara uppmärksamhetens, kontemplationens och meditationens användning eller process i förhållande till ett enda objekt.

17. I tanken hos dem som inte uppnått koncentration råder förvirring beträffande uttalade ljud, begrepp och kunskap. Det är resultatet av att uppfatta dessa tre utan urskillning. Men när asketen betraktar dem var för sig genom att utföra ”Sanyama” i förhållande till dem, uppnår han förmågan att förstå innebörden av varje ljud som uttalats av varje medveten varelse.

18. Kännedom om händelser som erfarits i tidigare inkarnationer uppstår inom asketen när han med sitt förnuft tar tag i raden av självåterskapande tankar och koncentrerar sig på dem.

19. Sinnelaget hos en annan människa blir känt för asketen när han koncentrerar sitt eget förnuft på denna människa.

20. Sådan koncentration kommer emellertid inte att avslöja den fundamentala grunden till den andra människans mentala särdrag för asketen, eftersom han inte ”utför Sanyama” med det objektet inför sig.

21. Genom att utföra koncentration på egenskaperna och den väsentliga naturen hos någonting i formvärlden, särskilt människokroppens form, förvärvar asketen förmågan att göra sin fysiska kropp osynlig för andra, ty därigenom kontrolleras den egenskap hos kroppen, som gör att den kan uppfattas av ögat, och egenskapen Satwa, som visar sig som klarhet och lysförmåga, kopplas bort från iakttagarens synorgan.

Här indikeras en annan stor skillnad mellan denna filosofi och den moderna vetenskapen. Dagens vetenskapliga skolor framlägger regeln, att när ljusstrålar reflekteras från något objekt – till exempel en människokropp – och träffar ett friskt öga, kommer den senare att synas, och ingen tankeverksamhet hos den iakttagna personen kan förhindra de optiska nervernas och näthinnans funktioner hos iakttagaren. I uråldrig tid vidhöll emellertid hinduerna att alla ting syns på grund av den differentiering av Satwa – en av alla tings tre grundegenskaper – vilket manifesteras som lysförmåga, och är verksam i förbindelse med ögat; men den egenskapen är också ett uttryck av Satwa i en annan aspekt. Dessa två måste förena sig. Och om ljusheten är frånvarande eller har kopplats bort från iakttagarens öga, orsakar detta ett försvinnande. Och eftersom ljusavgivandet kvalité är helt under asketens kontroll kan han genom den beskrivna processen dämpa det. Då avskärmas en väsentlig faktor när det gäller att se ett objekt.

22. Genom att på samma sätt utföra Sanyama beträffande ett visst sinnesorgan – t ex för hörsel, känsel, smak eller lukt – förvärvar asketen förmåga att med viljan orsaka avbrott i funktionen av vilket organ som helst i en annan kropp eller i sin egen.

Den forntida utläggaren skiljer sig från andra angående denna aforism, så till vida att han försäkrar att den utgör en del av den ursprungliga texten, medan andra utläggare hävdar att den istället är ett senare tillägg.

23. Handling är av två slag: för det första den typ som är följs av förväntan på följder, och för det andra de handlingar som sker utan förväntan på följder. Genom att utföra koncentration med avseende på dessa typer av handling uppstår kännedom hos asketen om tidpunkten för hans död.

Karma, som resulterar från handlingar av båda dessa två slag, nuvarande och i tidigare inkarnationer, frambringar och påverkar våra nuvarande kroppar, i vilka vi fortsätter att utföra liknande handlingar. Genom att orubbligt betrakta alla sina handlingar i den nuvarande och i tidigare inkarnationer (se Aforism 18), är asketen i stånd att veta precis vilka följder som uppkommer av de handlingar han har gjort, och således har han förmåga att korrekt räkna ut sin exakta livslängd.

24. Genom att utöva koncentration på välvilja, ömhet, välbehag och osjälviskhet kan asketen vinna vänskap från vem helst han önskar.

25. Genom koncentration på naturelementens och djurrikets egenskaper och förmågor är asketen i stånd till att manifestera dessa i sin egen varelse.

26. Genom att koncentrera sitt förnuft på mycket små, dolda eller avlägsna föremål i hela naturen, erhåller asketen ingående kännedom om dem.

27. Genom att koncentrera sitt förnuft på solen uppstår kunskap hos asketen om alla sfärer som ligger mellan jorden och solen.

28. Genom att koncentrera sitt förnuft på månen uppstår inom asketen kunskap om fixstjärnorna.

29. Genom att koncentrera sitt förnuft på Polstjärnan kan asketen känna till varje stjärnas fasta tider och rörelser i det Brahmanda som jorden är en del av.

”Brahmanda” betyder här det stora system som somliga kallar ”universum”, i vilket denna värld ingår.

30. Genom att koncentrera sitt förnuft på solar plexus vinner asketen kunskap om den fysiska kroppens struktur.

31. Genom att koncentrera sitt förnuft på det nervcentrum som ligger i halsgropen är asketen i stånd att övervinna hunger och törst.

32. Genom att koncentrera sitt förnuft på det nervcentrum som finns nedanför halsgropen kan asketen förhindra att hans kropp blir flyttad utan att behöva göra motstånd genom att använda sina muskler.

33. Genom att koncentrera sitt förnuft på det ljus som finns i huvudet vinner asketen förmågan att se gudomliga varelser.

Här finns två slutsatser som är främmande för det moderna tänkandet. Den ena är att det finns ett ljus i huvudet, och den andra att det finns gudomliga varelser som kan ses av dem som koncentrerar sig på ”ljuset i huvudet”. Det hävdas att en viss nerv- eller psykisk ström, som heter Brahmarandhra-nadi, lämnar kroppen via hjärnan nära hjässan. Här samlar sig mera av naturens självlysande princip än någon annanstans i kroppen, och den kallas jyotis – ljuset i huvudet. Och emedan varje resultat uppnås genom att använda lämpliga medel, kan förmågan att se gudomliga varelser vinnas genom att koncentrera sig på den kroppsdel som har mer nära förbindelse med den. Denna punkt – där Brahmarandhra-nadi slutar – är också den punkt där förbindelsen skapas mellan människan och de krafter som utgår från solen.

34. Asketen kan, efter lång övning, sätta sig över de olika hjälpmedel för koncentration som tidigare har rekommenderats för lättare förvärvande av kunskap, och kommer att kunna besitta vilken kunskap som helst genom blotta önskan därom.

35. Genom att koncentrera sitt förnuft på Hridaya vinner asketen skarpsinne och kännedom om andra människors mentala tillstånd, syften och tankar, såväl som en riktig förståelse av dessa hos sig själv.

Hridaya är hjärtat. Det finns meningsskiljaktigheter bland mystikerna om huruvida det är hjärtmuskeln som avses, eller något nervcentrum som hjärtat leder till,  som varit fallet med en liknande anvisning om att koncentrera sig på naveln, medan den egentligen avser det nervfält som är känt under namnet solar plexus.

36. Genom att koncentrera sitt förnuft på själens sanna natur, såsom fullständigt skild från varje slag av erfarenheter, utan samband med de materiella tingen och åtskild från förståelsen, uppstår hos asketen en kunskap om själva själens sanna natur.

37. Ur det särskilda slag av koncentration som senast beskrivits uppstår hos asketen – och stannar för alltid kvar hos honom – en kunskap om alla ting, oavsett om de är sådana som kan förnimmas genom kroppens organ eller som på annat sätt blir föremål för hans kontemplation.

38. De förmågor som nyss beskrivits är benägna att bli till hinder på vägen mot fullkomlig koncentration, på grund av den förundran och det välbehag som medföljer deras utövning, men de utgör inte hinder för den asket som är fulländad i det ålagda utövningssättet.

”Det ålagda utövningssättet”, se Aforismerna 36-37.

39. Asketens inre själv kan överföras till vilken annan kropp som helst och fullständigt behärska den, därför att han har upphört att vara mentalt bunden vid sinnesföremål och fått kunskap om på vilket sätt och med vilka medel förnuftet och kroppen sammanlänkas med varandra.

Då denna filosofi vidhåller att förnuftet, enär det inte härrör sig från hjärnan, tillträder kroppen på ett bestämt sätt och står i en särskild förbindelse med den, förklarar denna Aforism att asketen kan – när han vunnit kunskap om den exakta förbindelseprocessen mellan förnuftet och kroppen – förbinda sitt förnuft med vilken annan kropp som helst, och på så sätt överföra förmågan att använda sig av organen hos det i anspråk tagna höljet för att erfara följdverkningar av sinnenas verksamheter.

40. Genom att koncentrera sitt förnuft på den vitala energi som kallas Udana, och lära sig bemästra den, förvärvar asketen förmåga att uppstiga ur vatten, jord eller annan materia som han befinner sig under.

Udana är namnet för en av de s. k. ”vitala luft-arterna”. Dessa är i själva verket vissa nervfunktioner som fysiologin inte har namn för, och var och en av dem har sin egen uppgift. Det kan framhållas att kännedom om dem och hur man styr dem gör det möjligt att med viljan ändra kroppens polaritet. Detsamma gäller för nästa Aforism.

41. Genom att koncentrera sitt förnuft på den vitala energi som kallas Samana kan asketen vinna förmågan att framträda som om han flammade av ljus.

[Uttolkaren har sett denna effekt vid flera tillfällen då han var i sällskap med någon som hade förvärvat denna förmåga. Det var som om personen ifråga var självlysande under huden. W.Q.J.]

42. Genom att koncentrera sitt förnuft på förhållanden mellan örat och Akasha kommer asketen i besittning av förmågan att höra alla ljud, oavsett om de finns på jorden eller i aetern och om de finns långt borta eller nära

Ordet Akasha har översatts både som ”æter” och som ”astralljuset”. I denna Aforism används det i den förra bemärkelsen. Detta elements särskiljande egenskap är ljud.

43. Genom att koncentrera sitt förnuft på människokroppen i dess förhållande till luften och rymden blir asketen i stånd att med viljan ändra sin kropps polaritet, och förvärvar på så sätt förmåga att befria kroppen från tyngdlagens herravälde.

44. När asketen helt behärskar alla de inflytanden som kroppen utövar på den inre människan, och har lagt alla bekymmer om kroppen åt sidan och på intet sätt påverkas av den, blir följden att allt som fördunklar intellektet försvinner.

45. Asketen uppnår fullständig kontroll över elementen genom att koncentrera sitt förnuft på det manifesterade universums fem kategorier av egenskaper. Dessa är: (1) de som har grov eller fenomenell karaktär; (2) de som hör till formen; (3) de som är av mycket förfinad kvalitet; (4) de som kan särskiljas med avseende på ljus, aktivitet och tröghet; och (5) de som i sina olika grader utövar inflytande för att frambringa frukter genom deras verkningar på förnuftet.

46. Förvärvande av sådan makt över elementen resulterar i att asketen uppnår olika fullkomligheter, nämligen att kunna projicera sitt inre själv in i den minsta atomen, att kunna utvidga sitt inre själv till samma storlek som den största kroppen, att göra sin materiella kropp lätt eller tung med blotta viljan, att åstadkomma obegränsad utvidgning av sin astralkropp eller dess enskilda delar, att med viljan utöva en oemotståndlig påverkan på andra människors sinnen, att uppnå den fysiska kroppens högsta fullkomning, och förmågan att kunna vidmakthålla denna fullkomning när den en gång vunnits.

47. Den fysiska kroppens fullkomlighet består i färg, skönhet i form, styrka och fasthet.

48. Asketen uppnår fullständig kontroll över sinnesorganen genom att utöva Sanyama (koncentration) med hänsyn till förnimmelse, kroppsorganens natur, egoism, organens egenskaper då de är i aktivitet och i vila, och deras förmåga att skapa både förtjänster och brister utifrån förbindelsen mellan dem och förnuftet.

49. Utifrån detta uppstår i asketen förmågorna att förflytta sin kropp från en plats till en annan med tankens snabbhet, att utvidga sina sinnesaktiviteter utöver de begränsningar som utgörs av avstånd eller materiella hinder, och att förändra varje naturligt föremål så att det antar en annan form.

50. Hos den asket som har förvärvat den noggranna, urskiljande kunskapen om sanningens och själens natur, uppstår kunskap om den väsentliga naturen hos alla existerande ting och herravälde över dem.

51. Hos den asket som förvärvar oberördhet även gentemot den sistnämnda fullkomligheten, genom att ha förstört de sista fröna till begär, uppkommer ett själsligt tillstånd som kallas Isolering.

[Se kommentaren angående Isolering i Bok IV.]

52. Asketen bör inte skapa förbindelser med himmelska varelser som framträder inför honom, eller visa beundran över deras ankomst, för det skulle medföra ett upprepande av förnuftets lidanden.

53. En stor och ytterst förfinad kunskap uppstår ur den urskillning som följer på förnuftets koncentration, utförd med avseende på förhållandet mellan tidpunkter och dess ordningsföljd.

Här talar Patanjali om tidens slutgiltiga indelningar, som inte kan uppdelas ytterligare, och den ordning i vilken de föregår och följer på varandra. Det försäkras att en förmåga att varsebliva dessa ytterst små tidsperioder kan förvärvas, och att resultatet blir att den som har den urskillningsförmågan sålunda fortsätter till större och mera omfattande varseblivningar av naturens principer, även sådana som är så svårfattliga att den moderna filosofin inte ens känner till deras existens. Vi vet att alla kan urskilja sådana perioder som dagar och timmar, och det finns många personer, födda till matematiker, som kan varsebli hur minuterna flyter och som kan ange exakt, utan klocka, hur många minuter som har gått mellan två godtyckligt angivna tidpunkter. De minuter dessa matematiska genier uppfattar utgör emellertid inte de slutgiltiga tidsuppdelningarna som åsyftas i Aforismerna, utan består själva av sådana slutliga delar. Inga regler kan angivas för sådan koncentration som denna, emedan den ligger på ett så framskridet stadium att asketen själv finner reglerna efter att ha bemästrat alla de tidigare processerna.

54. Utifrån detta följer hos asketen en förmåga att urskilja subtila skillnader, som omöjligen kan bli kända genom andra medel.

55. Den kunskap som framspringer genom fulländandet av urskillningsförmågan kallas ”kunskap som frälser från återfödelse”. Den har alla ting och alla tings väsen som föremål, och den varseblir allt som har varit och som är, utan begränsningar på grund av tid, plats eller omständigheter, som om allt vore i det närvarande och i den kontemplerandes närvaro.

En sådan asket, som åsyftas i denna och nästföljande Aforism är en Jivanmukta och är inte underkastad reinkarnation. Han kan emellertid ännu leva på jorden, men är inte på något sätt underkastad sin kropp. Hans själ är fullständigt fri i varje ögonblick. Och så sägs tillståndet vara för de varelser, som i den teosofiska litteraturen kallas Adepter, Mahatmor, Mästare.

56. När förnuftet inte längre uppfattar sig själv som det som vet eller upplever och gör erfarenheter och har blivit ett med själen – det som verkligen vet och erfar – sker det en Isolering och själen blir frigjord.

SLUT PÅ DEN TREDJE BOKEN

© 1997  ISBN 91-87740-04-4.   Teosofiska Kompaniet Malmö 1997. 

Översatt från The Yoga Aphorisms of Patanjali av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973.

______________________________________________________________________________________________________

 |  till Helena Blavatsky Online  | till William Q Judge Online |  till Robert Crosbie Online  | till  B P Wadia Online | till ULTs hemsida   | 

______________________________________________________________________________________________________

copyright © 1998-2006 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad 2007-10-17