yantra

Robert Crosbie – en ockult länk
ULTs GRUNDARE OCH ARKITEKT


Robert Crosbie

Robert Crosbie 1849-1919

wpeAF.jpg (3179 bytes)
United Lodge of Theosophists
Den 21 juni 2003
Nyhetsbrev nr 14
 

ULT-Dagen, den 21 juni, 2003 är den dag då många teosofers hjärtan fylls med kärleksfulla tankar till Robert Crosbie, särskilt när vi tänker på den stora plats Han har intagit i Teosofiska Rörelsens historia. Utan Hans vision skulle inte United Lodge of  Theosophists funnits på den teosofiska kartan. Crosbie kan sannerligen betraktas som ULTs Grundare och Arkitekt. Det var Han som inledde – "åter tillbaka till Blavatsky" – en vändpunkt som förändrade hela utvecklingen inom rörelsen. Detta utspelade sig så långt tillbaka som 1909, då sällskapet först initierades i Los Angeles. Sedan dess har det skett en hel del inom ULTs led.

Robert Crosbie skrev tidigt:

"Låt ULT blomstra enbart genom sitt moraliska värde. Det arbete vi måste utföra, den kunskap vi måste förmedla, beror inte på några andra än på de sanna Lärarna nämligen Helena Petrovna Blavatsky och William Quan Judge. Associerade medlemmar måste lära sig att vända sig till dem och de Mästare vilka de tjänade. Inget annat kommer att återupprätta rörelsen. Enighet är grunden för vår strävan. Skulle nu levande personer bli alltför framstående skulle detta avleda uppmärksamheten från denna strävan. Dessa personer skulle kunna bli angripna till skada för rörelsen. Så vi lägger ingen vikt vid vilka de är. Låt de nyfikna och de fientliga dra vilka slutsatser de vill – de verkligt seriösa kommer att döma efter resultaten, inte efter person. Teosofi har inte sitt ursprung i något samfund eller i någon levande person. Vad världen och alla teosofer beträffar så kommer teosofin från HPB och WQJ, eller rättare sagt, genom dem. Därför, för att undvika missuppfattningar, bortser vi från enskilda personer till förmån för Budskapet och Budbärarna.


I Inledningen till essän Robert Crosbie och United Lodge of Theosophists skriven av den belgiske teosofen Armand Courtois finner vi följande intressanta rader om R.C.:


Robert Crosbie, grundaren av United Lodge of  Theosophists (U.L.T.) och tidskriften Theosophy, skrivs det inte ofta om i våra publikationer. När det sker, ligger tonvikten mycket mer på vilken vikt, betydelse och karaktär hans arbete har än på hans person. (Det är för det mesta i juninumren som det skrivs om honom.) I U.L.T.-kretsarna anser man detta vara naturligt och normalt.

Robert Crosbie gav ju oss opersonlighetsidealet och anonymitetens arbetssätt på vägen, och han var själv förebilden för dessa. Ända från början var det tydligt för honom och hans medarbetare att opersonlighet snarare var en fråga om motiv och inre hållning än om tillvägagångssätt. Bland teosoferna var inte alla under sitt liv medvetna om hur ny denna hållning var i Rörelsen och hur viktigt det var att låta den vinna insteg och att förnuftigt praktisera den. För det mesta lär vi oss långsamt.

...Den anspråkslöshet som Robert Crosbie behandlas med i våra publikationer, gäller för övrigt också för U.L.T. självt. Man kan naturligtvis dissekera allt, och ibland blir det faktiskt nödvändigt att gå in på detaljer, men i grunden är U.L.T:s uppgift enkel och det behöver därför inte sägas mycket om den. Det väsentliga är teosofin och dess studium, spridande och användning. Våra instrument är inte många: böckerna, tidskrifterna, sammankomsterna. Åtminstone förefaller det så, generellt sett. Men, teosofin är en "ocean". I den mån som de verksamma med själ och hjärta personifierar teosofin och U.L.T:s principer, är saken levande. Och tonvikten ligger på det varaktiga.

Rörelsen går hela tiden framåt och förändrar sig från generation till generation. I den meningen liknar den ett stafettlopp, med cykler av retardation och acceleration, sammandragning och utvidgning, centripetalt och centrifugalt verkande. Ett levande U.L.T. är mycket mer en organism än en organisation. Det är inte tillräckligt att en organism existerar. Den måste vara frisk och kunna bli starkare och växa inifrån och utåt och ta in utifrån. För det krävs det mycket och inte minst ett tillrådligt och fruktbart förhållande mellan lärare och elever, grundare och anhängare.

Beträffande detta glömmer vi aldrig Robert Crosbies stora bidrag: han hänvisade inte till sig själv, utan till de ursprungliga grundarna, och överallt där han kunde, eliminerade han resterna av personlig auktoritet över andra i moraliska och andliga frågor. Därigenom skapade han en grund för samverkan mellan individuellt fria associerade, i enlighet med en högre verklighet, med frivilligt valt ansvar för sig själva och andra. Detta är principen och teorin. Praktiken är ibland annorlunda, och orsaken till denna eventuella skillnad ligger i förhållandet mellan förebild och efterföljd. Förebilden måste följas av andra människor. Dessa måste tillgodogöra sig den, och detta kräver tid och ansträngning.

Robert Crosbie är älskad och hedrad i U.L.T. därför att han har uttänkt och utarbetat ett idealiskt sätt att fortsätta den Teosofiska Rörelsen, och detta i en period i vilken den löpte stor risk att stranda på persondyrkans, den personliga auktoritetens, urvattningens och förvirringens blindskär.

Helena Blavatsky
var en utomordentlig källa till inspiration, William Q. Judge ett föredömligt förkroppsligande av den. De som skulle komma att dricka djupa klunkar ur den källan och i Judge finna förebilden för ett sunt teosofiskt arbetssätt, skulle också komma att ge Rörelsen de bästa chanserna till en sund fortsättning. Rörelsens kvalitet beror hela tiden på kvaliteten hos dess medarbetare, på dessas motiv, utgångspunkter, utbildning och mål.

Genom att vara "lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora Grundare", med tonvikten på det väsentligaste i teosofin, och genom att fästa mindre uppmärksamhet vid "tvistefrågor och olikheter i personliga åsikter", lade Crosbie grunden till sunt, värdefullt och varaktigt arbete. Det är denna essäs syfte att visa att detta synnerligen geniala bidrag från Crosbie kom till tack vare hans studier och livserfarenhet, som kompletterade hans Jags begåvning och lät den komma till uttryck. De svårigheter som han har mött i sitt liv och kämpat sig igenom, har härdat och stärkt honom, och som sann teosof har han utvunnit levnadsvisdom ur dem, uttryckt i hans U.L.T., hans gärningar och skrifter. Crosbie har inget behov av att vi överöser honom med lovord.

Den som vill lära känna honom finner honom bäst karaktäriserad i The Friendly Philosopher (1934), en samling av hans föredrag, brev och uttalanden. Den som vill förstå hur han kom till att skapa U.L.T., måste skaffa sig upplysningar om hans person, liv och utveckling. Vi gör rätt i att göra klart för oss att Amerika utan honom troligen inte hade haft något U.L.T., liksom för övrigt Europa inte hade känt till några U.L.T.-Loger utan
B.P. Wadia, en viktig medarbetare under "andra perioden", kort efter det att Robert Crosbie själv hade lämnat den jordiska scenen.

Vidare kan vi i samma essä i kapitel IV kallat: Robert Crosbie i Teosofiska Samfundet, under Judges tid 1887–1896  läsa dessa mycket upplysande rader beträffande Hans teosofiska och ockulta liv:

Så snart Crosbie hade kommit i kontakt med teosofin, vände han sig i mer än en bemärkelse till Rörelsens personer. På Judges tillrådan skrev han till H.P.B. i London, som noterade hans intresse och anförtrodde honom åt Judge. Mycket snart blev Crosbie Bostons TS:s sekreterare och senare dess president. Enligt årsrapporterna från Teosofiska Samfundets amerikanska sektions konvent var Crosbie 1891 medlem av Revisionskommittén; 1892 och 1893 är han angiven som sekreterare för Logen i Boston; från och med 1894 är han president där, fram till dess han flyttade till Point Loma.

Boston är en stad som skulle komma att spela en viktig roll i Rörelsens utveckling: det blev efter New York den andra staden i Förenta staterna där Teosofiska Samfundet skulle komma att etablera ett högkvarter i en egen byggnad. Affärsmannen Crosbie kan ha haft en viktig nyckelroll i detta. Men hans arbete och ansvar förblev inte begränsade till den exoteriska Rörelsen. När Helena Blavatsky i oktober/november 1888 tillkännagav existensen av Teosofiska Samfundets esoteriska sektion, blev Crosbie en av de första medlemmarna i den.

I det med svarta kantlinjer inramade dödsmeddelandet angående Crosbie i Theosophy, augusti 1919, sjunde bandet, s. 320 står att han "identifierade sig med den Teosofiska Rörelsens och Teosofiska Samfundets DZYANISKA sektion". Förmodligen är det en syftning på Crosbies plats i Esoteriska sektionen. Denna var indelad i "grupper", och Crosbie blev först sekreterare, därefter president i Boston-gruppen. I Teosofiska Samfundet var tjänsterna tillfälliga eller mer eller mindre periodiska, för Teosofiska Samfundet var en demokratisk organisation och utnämningarna till ledande funktioner var resultaten av omröstningar.

I Esoteriska sektionen var funktionerna emellertid mera permanenta. Från och med den tiden var Crosbie inte bara W.Q. Judges vän, utan också hans "kompanjon" och en "ockult lärjunge" till H.P.B. Till esoteriker från New England som kom och bad Judge om råd, brukade denne säga: "Fråga Crosbie; han tänker och gör som jag." Blavatsky brukade säga något liknande om Judge: amerikanska medlemmar som besvärade henne med att be henne om råd, svarade hon: "Gå till Judge; han är mitt alter Ego."

Trefalden Blavatsky-Judge-Crosbie karaktäriseras på Theosophys sidor som respektive Skaparen, Bevararen och Pånyttfödaren av ren teosofi, en ganska stark anspelning på "trimurtin" Brahmâ, Vishnu och Shiva. Det kan låta verklighetsfrämmande och överdrivet, och troligen skulle H.P.B. och Judge ha skrattat åt det, men här var det helt allvarligt menat som tillämpningen av en alltid giltig princip på temporära mänskliga ting. Naturligtvis kan andra teosofiska organisationer tillämpa samma princip på sina "successions" personer. I U.L.T. är det emellertid inte fråga om "apostolisk succession" eller om "ledarskap", utan om succession i betydelsen fortsättning på Saken enligt de ursprungliga riktlinjerna.

Återigen i samma essä i kap V: Förhållandet Crosbie–Judge står det: "Mycket senare, nämligen i ett långt opublicerat brev av den 3 juni 1915 till Alice Leighton-Cleather, som hyste starka betänkligheter mot Katherine Tingley och misstänkte Judge för att ha gjorts förvirrad av detta "medium", skriver Crosbie":

Vad W.Q. Judge beträffar: Ni tror att Ni känner honom, att Ni vet allt om honom och att Ni är helt kompetent att bedöma hans ställning, fastän Era relationer med honom varit kortvariga och övergående. Hur skulle Er kompetens kunna jämföras med den hos någon som har känt honom från 1886 till hans dödsdag; som undervisades av honom; som har fått bevisen på W.Q.J:s andliga och själsliga förmågor, vilka liknade H.P.B:s; som tidigare än andra fick överblick över schismerna och de utlösande orsakerna till dem samt de personer som var indragna i dem?

Ni talar om Esoteriska sektionens delade ledning som om Judge var ansvarig för den; det var han inte. Han var tvungen att göra det bästa av de situationer han fann, och ingen beklagade dem mer än han; han visste från början att den delade ledningen var en nödlösning; man tog sin tillflykt till den för att om möjligt hålla Annie på den rätta vägen och därmed också dem som såg henne som den andra ledaren efter H.P.B. Den delade ledningen var följden av den förblindelse och dårskap hos människorna i England, som trots alla de möjligheter de hade fått inte hade förvärvat någon urskillningsförmåga. Detta gäller i synnerhet om den Inre Gruppen. Om detta låter hårt, så ställ Er själv frågan om denna Grupp har förblivit en i tanke, vilja och känsla; och vad återstår det nu av den, som Grupp?

Ni fäller ett omdöme om Judge på grund av Tingley. Efter det att Ni i hennes namn hade rest genom detta land, med solistuppföranden och tolkningar av Wagner, har Ni äntligen insett att hon var omöjlig som teosofisk ledare, och eftersom Ni hade accepterat henne därför att Ni trodde på E.T.H(argrove):s, Neresheimers, Griscombs m.fl:s förklaringar och därför att Ni trodde att W.Q.J. hade nämnt henne som sin ockulta efterträdare, kände Ni Er tvingad att ifrågasätta hans visdom. Hade Ni rätt eller fel då Ni i juni 1896, mer än fem år efter H.P.B:s bortgång, publicerade artikeln "I England och Amerika" i Theosophy (The Path)?

Om Ni hade rätt då, hur grovt misstar Ni Er nu då jämfört med vad Ni skrev, nämligen att H.P.B:s förklaring angående W.Q.J. såsom varande en del av H.P.B. i många eoner, var sann endast så länge som Hon fanns i livet och att W.Q.J. föll offer för den tvångsföreställning som Ni beskrev. Om vi för ett ögonblick lägger åt sidan Mästarnas förklaring att otacksamhet inte är ett av Deras karaktärsfel, hur kunde Ni eller någon som helst annan komma till uppfattningen att någon som under tjugo års tid hade verkat för Rörelsen i alla väder, skulle bli en intrigmakares marionett? Läs hans skrifter från 1891 till tidpunkten för hans död och visa ett enda fall där han i ett eller annat avseende har felat.

Visa oss en tillstymmelse till bevis på att han någonsin hade tänkt på en efterträdare i ockult mening eller att han någonsin skrev ner Tingleys namn som namnet på en sådan. E.T.H (Hargrove), Neresheimer och andra i New York är de som begick det stora misstaget att misstolka vissa meningar i W.Q.J:s dagbok och att påtvinga det aningslösa Samfundet en "ockult efterträdare".

Man kan inte klandra W.Q.J. för deras kortsynthet eller deras önskan att ha en ockult efterträdare. Efter H.P.B:s bortgång ställde man till W.Q.J. frågan "Vem skall vara H.P.B:s efterträdare?" och hans svar var: "Hon var sui generis [’ensam i sitt slag’]; hon kan inte ha en efterträdare." H.P.B. har aldrig utsett en efterträdare; W.Q.J. inte heller. Dessa två var samtida i Rörelsen. Vi talar om karma och ockulta lagar; vi borde kunna tillämpa dem när vi finner två personer som uppträder i världen såsom Medstiftare och från början till slut förblir hela tiden i sin ömsesidiga förståelse. Var och en av dem trogen som guld mot den andra.

Det var många som av egen erfarenhet kände till William Q Judges ockulta liv, hans asiatiska verkliga Jag. Robert Crosbie var en av dem, och det måste ha påverkat honom en hel del.. Läs vad det står i detta avsnitt som är hämtat från samma källa som tidigare:

I december 1894 lät Judge en av sina närmaste medarbetare, C.A. Griscom, kanske också andra, få veta att hans kropps karma skulle leda till hans död 1895, såvida inte extraordinära åtgärder skulle förlänga hans kropps liv, och han tycks faktiskt ha räknat med att det sistnämnda skulle ske. Där Robert Crosbie hänvisar till "den sanne W.Q.J." anspelar han på den inre, astrala människans dolda identitet, uppenbarligen en indisk personlighet av varaktig natur, som hade tagit Judge-kroppen i besittning när den dog i sin ungdom.

Det finns en intressant berättelse om detta i första delen av den av "Point Loma Publications, Inc." utgivna boken Echoes of the Orient, en samling artiklar av William Q. Judge. Den inledande artikeln om Judges liv och gärning, skriven av Sven Eek och Boris de Zirkoff, citerar ett brev från Cyrus F. Willard till The Canadian Theosophist, i vilket Willard delger sin upplevelse beträffande det faktum att Judge levde i en "lånad kropp". Under ett ES-möte i Boston år 1891, på vilket också Annie Besant var närvarande (enligt The Path anlände hon den 9 april till New York), är Willard vittne till en ockult "process" som utförs av Judge och föregås av följande ord av denne: "… jag måste först lämna en förklaring som ni inte skall fråga ut mig om senare och som ni inte heller skall diskutera bland er själva. Jag är inte det som jag ser ut att vara; jag är en hindu." Därefter utför han processen, och Willard fortsätter: "Mitt för mina ögon såg jag mannens ansikte bli brunt, och där fanns nu en ung mans slätrakade ansikte, och ni vet att han (Judge) bar ett skägg … Förändringen sågs inte bara av mig, och vi diskuterade inte betydelsen av hans viktiga förklaring förrän efter hans död, då man höll ett möte i Bostons huvudkvarter för att bestämma vår framtida verksamhet. Då nämnde jag i ett tal Judges förvandling och även Judges förklaring, och uppskattningsvis tio personer i olika delar av salen tog till orda och sade: ’Jag har också sett det’, ’Jag såg och hörde vad han sade’ etc. Det förefaller mig att vara bevis nog vad hans lånade kropp beträffar." Crosbie måste ha varit närvarande på det åsyftade mötet. Han beskriver evenemanget i ett opublicerat brev av den 19 oktober 1914 till herr F.W. Flint: "Jag skall nu berätta något som hände under ett möte som ES:s generalförsamling höll i Boston efter konventet år 1891 – några dagar efter H.P.B:s bortgång – W.Q.J. och A.B. var närvarande. Efter det att han hade krävt ett löfte att ingen av de närvarande skulle tala om det som han stod i begrepp att säga, sade W.Q.J.: ’Ni känner mig som William Q. Judge, född i Irland, men jag måste säga mer till er, nämligen att denna kropp inte är min; det är en som lånades för uppdragets syfte. Hur länge till jag kommer att förfoga över denna alldagliga kropp, kommer att bero på er trohet mot och hängivenhet för de givna riktlinjerna. Om dessa egenskaper skulle svika, går jag till ett annat verksamhetsfält.’ Annie och andra uppfattade denna förklaring som ett försök av W.Q.J. att utge sig för att vara någon annan än den han var. De bedömde Judge efter sin egen natur och sitt eget förstånd och lyckades inte fatta den antydan som innehöll en sådan förklaring … läs i Letters That Have Helped Me [Brev som hjälpt mig], andra delen, den lilla artikeln In a Borrowed Body [sv öv 1989 ’I en lånad kropp]. Denna skrevs och överlämnades av Judge till Jasper Niemand såsom underlag för en berättelse som skulle visa på möjligheten till ett sådant fall; det har ännu inte gjorts, men förr eller senare kommer det att göras; om inte av J.N., så av någon annan."

Judge har faktiskt själv flera gånger anspelat på sin inre identitet. In a Borrowed Body [’I en lånad kropp’] – betraktad som en av hans ockulta noveller, fastän den endast är ett utkast – finns upptagen i vår tidskrift Theosophical Movement, tionde bandet, sidan 66.

Judges förtrogna vänner kallade Judge "Rajan". Även i U.L.T. har man tagit den indiska personligheten i Judge på stort allvar. I en av de till synes helt oskyldiga artiklarna i serien Among Friends [Gesprekken onder vrienden (’Samtal mellan vänner’)], Theosophy, elfte bandet, sidan 170, hänvisar "Mr. Browser" (John Garrigues?) till den gåtfulla artikeln "The Adepts in America in 1776" i The Theosophist, oktobernumret 1883, undertecknad av "Ex-Asiatic" [’Före detta asiat’], en pseudonym för Judge. "Mr. Browser" fortsätter: "Alla som har sett ett visst porträtt av det väsen som vi känner som W.Q.J. måste inse att mr Judge ärligt och medvetet kunde underteckna med ’Ex-Asiatic’."

Bland Robert Crosbies "Svar på Frågor" i Teosofins Ocean finns det en del beskrivningar av Mästarna, och Crosbies "svar" verkar tyda på en viss förtrogenhet med dem, läs själva:

Fråga 26. Finns några av dessa varelser [Mästarna] som besitter all den här kunskapen i fysiska kroppar nu?

Svar. Ja, det påstås det och De lever dessutom på denna jord. Även om Deras kroppar har samma form som våra, så är deras fysiska kroppars substans sammansatta av en mycket hög grad av fysisk materia. Den kan liknas vid strålande materia, starkt elektrisk och magnetisk, och eftersom de besitter dessa stora krafter som omnämnts tidigare så måste Deras kroppar nödvändigtvis vara av ett sådant slag att de kan ta emot inflytandet av dessa krafter och dessutom kunna förmedla dem. Mästarna skulle inte kunna besöka en vanlig människa utan att skapa någon slags störning i hennes fysiska kropp vilket skulle hindra hennes vanliga förnimmelse- och handlingsförmåga. När De väl kommer och befinner sig bland  människorna vidtar De nödvändiga åtgärder för att både dölja sig själva och sina förmågor genom att anta en vanlig kropp av fysisk materia. Genom sådana åtgärder är De i stånd att undanröja yttre störningar och förhindra övervakning och obstruktion. Eftersom Deras arbete inriktar sig på människans inre natur genom människornas personligheter, så tjänar, så att säga, denna lånade kropp alla syften.  Om De å andra sidan  skulle framträda i sina egna naturliga kroppar och vidta extraordinära bemödanden för att undvika alla former av tänkbara skador och störningar på vanliga kroppar, skulle Deras krafter över Naturen och Deras framträdande orsaka ett dyrkande hos vissa och vidskepelse och antagonism hos andra, vilket i båda fallen skulle kullkasta Deras syfte dvs. att väcka och aktivera människans gudomliga natur. Därför är ett dyrkande inte nödvändigt och ett kamratskap är varken klokt eller möjligt för oss som fysiska varelser, men det är nödvändigt att vi inombords känner till dessa sanningar som De lär ut och  i allra högsta grad uttrycker.

Det har sagts att Mästarna förbereder människornas förnuft genom sitt teosofiska Budskap, liksom för sin faktiska närvaro bland oss. När detta kommer att ske beror på mänskligheten som helhet och på oss själva i synnerhet.

Fråga 63. Kapitlet talar om Mästare och Adepter; finns det någon skillnad mellan dessa?

Svar. Det finns en stor skillnad: en adept är någon som är på väg mot Mästerskap. Det finns många grader av Adeptskap. Mästarna befinner sig, som en följd av evolutionen och de stora ansträngningar som gjorts genom många liv, nu vid den punkten, fysiskt, mentalt och andligt, där adepter och andra som strävar, kommer att vara i en avlägsen framtid. De är levande människor men bara högre utvecklade och heligare än oss. Fastän de verkligen är levande människor, bör De inte uppfattas att vara som oss själva. De har kroppar, men dessa kroppar är uppbyggda av en mycket förfinad och förandligad materia – en materia som vi bara har en liten aning om. I dessa kroppar finns alla de krafter som tillhör människan, och detta innebär den allra högsta yttringen av naturens stora krafter, i ett ständigt växelspel, och dessa måste därför ha en motsvarande verkan på alla som kommer inom Deras direkta aktionsradie. Med en sådan uppfattning beträffande Deras kroppars natur, kan vi svagt förnimma till vilken kraftfull höjdpunkt och härlighet Deras inre natur upphöjts till. Om vi sålunda svagt kan förnimma  Mästarnas natur, kommer vi att vara i stånd att vörda Dem i våra hjärtan, och sträva efter att närma oss dem i vårt innersta väsen. Inte heller kommer vi att vilseledas av påståenden gjorda av eller för, den ena eller andra personen, och inte heller ta för givet att böcker skrivna med syftet att fastställa Mästarnas förmågor, vistelse eller inbillade individuella karaktärsdrag har något som helst värde. Alla sådana  försök är rena spekulationer och utgör i själva verket ett försök att dra ner dessa stora Varelser till vårt plan av jordiska föreställningar, "ett missbruk av heliga namn" , som H.B.P. skrev i "Nyckeln till Teosofin". Mästarna utgör fakta i Naturen, fakta som våra högsta ideal emellertid inte helt täcker. Låt oss därför förse Dem med det högsta vi kan varsebli, och försöka assimilera detta "högsta" inom oss själva, och sträva efter att närma oss Dem i våra hjärtans innersta kammare, och på så vis skapa den kommunikationslinje som De har sagt att De alltid är redo att etablera. Låt oss också hålla detta ideal för heligt i djupet av våra hjärtan, inte något att tänka eller tala lättsamt om, utan snarare betrakta det som en helgedom för våra högsta strävanden, tryggt bevakad för allt inkräktande, heligt och hemligt. Endast på detta vis kan vi så småningom komma att lära känna Dem ansikte mot ansikte

Fråga 64.  Kommer Mästarna ensamma?

Svar. Eftersom "Mästarnas vilja är en" så har ordet "ensamma" endast en ytlig betydelse när det gäller Dem. Men vare sig det finns en eller flera av dessa upphöjda gestalter i världen vid en given tidpunkt, så flödar inflytandet och kraften från Logen genom en eller flera representanter i människovärlden. Om det finns en eller flera beror på tidsperioden och karaktären av det uppdrag som ska utföras.

Fråga 65. Var Moses en Mästare?

Svar. Det finns stöd som pekar på Adeptskap i det här fallet liksom i många andra fall i det avlägsna förflutna; människor som var reformatorer och visade sig besitta kontroll över naturens krafter. Faraos magiker var adepter av ett särskilt slag, men Moses var mer kraftfull. Det finns emellertid inga stöd för Mästerskap i hans läror.  

Fråga 67. Vad var omfattningen på Jesus mission?

Svar. Det är varje tidsperiods villkor som bestämmer naturen och räckvidden av varje mission, men vi måste komma ihåg att en Lärares kunskap inte kan mätas utifrån vad lärjungarna var i stånd att förstå. Det är uppenbart att hans mission var av största betydelse för Västerlandet, för den etik han lärde ut har bevarats genom de kommande århundraden. En kunskap om cyklernas lag, som vi ser den i civilisationernas uppgång och fall, visar att Jesus kom vid tidpunkten för en nedåtgående cykel och att han dolde långt mer än vad han uppenbarade. Han undervisade den stora massan genom liknelser, men undervisade sina lärjungar i "himmelrikets mysterier". Dessa "mysterier" finns inte nedskrivna. Den kristna teologin är sammansatt av judiska exoteriska begrepp om Gudomen och bokstavstolkningar av Jesus nedskrivna uttalanden. De enda förteckningar gjorda av  Jesus själv är de som "skrivits i sanden". Det är etiken som han lärde ut som utgör den verkliga grunden för hans mission, och dessa etiska principer skiljer sig inte på något sätt från alla förflutna tiders etik och tidigare gudomliga inkarnationers. Det har sagts att Jesus kom för att vara "ett levande vittnesbörd på jorden" för att påvisa verkligheten av den andliga kunskapen och kraften, under de kommande århundradenas materiella framåtskridande och andliga mörker som var på gång.

Detta var några utdrag ur Crosbies Svar på Frågor i Teosofins Ocean som redan finns på hemsidan. Och vi vill med detta Nyhetsbrev nr 14 meddela att vi tänker lägga ut ytterligare en del opublicerade texter från denna intressanta bok. Det finns idag en hel del material av RC som ännu inte finns publicerat på svenska. Vi kommer att börja med detta arbete under hösten 2003.

Vad kan vara bättre för den teosofiska publiken än att ta del av hans insikter vad det gäller den teosofiska undervisningen. Han hade ju de bästa tänkbara Lärarna – HPB och WQJ. Vi har i Robert Crosbie en ockult länk som sträcker sig  tillbaka till tiden då Mästarna var synligt verksamma på jorden. Vem vet var Mästarna är verksamma idag? Vi kan endast säga att de är verksamma nu, precis som de alltid har varit med att sprida de teosofiska lärorna, till alla som är villiga att lyssna på det teosofiska Budskapet

UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen
den 21 juni 2003

wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)


___________________________________________________________________

Till Huvudindex för NYHETSBREV Online
___________________________________________________________________
 


 


 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till Robert Crosbie Online | 

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2013 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2013-02-05