yantra1.gif (2187 bytes)

TYSTNADENS RÖST

FÖRSTA FRAGMENTET
UR
DE GYLLENE FÖRESKRIFTERNAS BOK

TILL DAGLIGT BRUK FÖR
LANOOS
(LÄRJUNGAR)

ÖVERSATTA OCH KOMMENTERADE AV

”H.P.B.”



HELENA BLAVATSKY

med förord av
Hans Helighet den 14:e Dalai Lama
 

© 2009 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje1.gif (4461 bytes)

 

FÖRORD TILL DEN NYA SVENSKA UTGÅVAN

Det är med stor glädje som vi nu ger ut en ny översättning av Tystnadens Röst, valda fragment från De Gyllene Föreskrifternas Bok till dagligt bruk för Lanoos (Lärjungar). Detta ovärderliga verk översattes till engelska av den ryska grevinnan Helena Petrovna Blavatsky och publicerades första gången 1889.

Vi har valt att publicera vår översättning i tre delar, där Tystnadens Röst omfattar det ”Första Fragmentet”, De Två Vägarna det ”Andra Fragmentet” och De Sju Portarna det ”Tredje Fragmentet”. Samtliga tre delar är nu färdiga för publicering. 

Studiet av dessa tre delar är obligatorisk inom de teosofiska
Mästarnas Skola där den Esoteriska Österländska Undervisningen förmedlas. De har varit en viktig inspirationskälla för många andliga sökare världen över. Vi hoppas därför, att denna nya översättning skall inspirera ännu fler, att vandra den ”Hemliga Vägen”.

En Mästare skrev en gång till sin Lärjunge:

Jag säger alltså ännu en gång att det bara är den som i sitt hjärta hyser kärlek till mänskligheten och är i stånd att helt och fullt förstå idén om ett pånyttfött praktiskt Broderskap, som har rätt att få del av våra Hemligheter. Det är bara en sådan människa som aldrig kommer att missbruka sina förmågor, eftersom det inte föreligger någon risk för att hon skall använda dem för själviska ändamål. En människa som inte sätter mänsklighetens bästa före sitt eget är inte värdig att bli vår Lärjunge. . . .

Den Ockulta Vetenskapens Hemligheter är inte utan vidare kommunicerbara, vare sig skriftligt eller muntligt. Om de vore det, behövde ’Bröderna’ bara publicera en handbok av det slag som används i skolorna för att lära ut grammatik. Det är en utbredd missuppfattning att vi gärna sveper in oss själva och våra förmågor i en mystisk slöja – att vi vill hålla vår kunskap för oss själva och ’avsiktligt och omotiverat’ vägrar att ge ut den. Men sanningen är att intill dess Aspiranten når det tillstånd som krävs för den grad av Illumination till vilken han är berättigad och lämpad, så är de flesta – om än inte alla – hemligheterna omöjliga att meddela. Viljan att ge måste motsvaras av förmågan att ta emot. Illuminationen måste komma inifrån. Till dess kan inga besvärjelsekonster och ritualer, inga metafysiska föreläsningar och diskussioner och inga självpålagda disciplinövningar åstadkomma den. Allt sådant är bara medel för att nå målet, och det vi kan göra är att styra bruket av dem, så att de i enlighet med vad vi empiriskt har konstaterat genom tidsåldrar av erfarenhet verkligen leder dit. Och de har i tusentals år inte varit hemliga. Fasta, meditation, renhet i tanke, ord och handling, perioder av tystnad för att låta naturen själv tala till den som söker henne för upplysning, behärskning av de animala drifterna och impulserna, total osjälviskhet vad gäller avsikter, liksom användandet av vissa rökelser och dofter för fysiologiska ändamål är medel som varit kända. . . .

Vi blev alla. . . prövade. Segrarens krona är bara avsedd för honom som visar sig värdig att bära den, för honom som på egen hand attackerar Mara (frestaren) och besegrar lustans och de jordiska passionernas demon. . . . ”

Sky okunnighet och även illusionerna. Vänd ryggen åt världsliga bedrägligheter. Lita inte på dina sinnen, de är falska. I din kropp – dina sinnesförnimmelsers altare – kan du i det Opersonliga söka den ”Eviga Människan”; och när du har funnit henne ska du vända din blick inåt. Du är Buddha.

Malmö den 17 november 2009
Teosofiska Kompaniet
Utgivarna
 

DALAI LAMAS FÖRORD

Vi, Peter Bernin och Eva Moberg inom United Lodge of Theosophists (U.L.T.), har haft förmånen att träffa Hans Helighet den 14:e Dalai Lama vid olika tillfällen. Vid ett av dessa, då han mottagit Nobels Fredspris 1989, gav vi honom Helena Blavatskys bok The Voice of the Silence och frågade honom om han skulle vilja läsa boken, och om han ansåg den vara i överensstämmelse med hans syn på den andliga utvecklingsvägen. Samtidigt frågade vi även om han skulle kunna tänka sig att skriva ett förord till den nya svenska översättningen. I juni 1990 fick vi det förordet skickat till oss från Dharamsala, Indien. Det är därför med glädje och tacksamhet som vi nu inkluderar detta i den nya svenska utgåvan. Än en gång har det bekräftat Helena Blavatskys´ grundläggande tanke, att all sann esoterik är i överensstämmelse med varandra.

 

Tillägnad de få

Lampa2.gif (36068 bytes)

 

FÖRORD

Följande sidor är hämtade ur De Gyllene Föreskrifternas Bok, ett av de verk mystikens studenter i Österlandet anmodas att läsa. Det är obligatorisk inom den skola vars läror många teosofer bekänner sig till att ha kunskap om  dessa föreskrifter. Och eftersom jag har lärt mig många av dessa föreskrifter utantill, har arbetet med att översätta dem varit relativt lätt för mig.

Man vet, att metoderna för andlig utveckling i Indien brukar skilja sig från guru till guru (lärare eller mästare), inte bara därför att de tillhör olika filosofiska skolor, av vilka det finns sex stycken, utan också därför att varje guru har sitt eget system, som han oftast håller mycket hemligt. Bortom Himalaya  emellertid är som regel de Esoteriska skolornas metoder de samma, såvida det inte råkar vara så att den undervisande gurun bara är en enkel lama med något mera kunskap än dem han undervisar.

Det verk, ur vilket jag här översätter, utgör en del av samma serie varifrån ”Sångerna” (Stanzerna) ur Dzyans Bok är hämtade och på vilken Den Hemliga Läran är baserad. De Gyllene Föreskrifternas Bok hävdar samma ursprung som det stora mystiska verket Paramartha. Enligt legenden om Nagarjuna överlämnade Nagorna (d.v.s. ”Ormarna” – benämningen på forntidens Invigda), detta verk till den store Arhaten. Grundsatserna och idéerna i detta verk, hur lysande och originella de än kan tyckas vara, återfinns emellertid ofta i olika former i skrifter skrivna på sanskrit. Ett exempel är Dnyanieshwari, en storartad mystisk avhandling, i vilken Krishna på ett målande sätt beskriver för Arjuna det tillstånd en fullständigt upplyst Yogi befinner sig i. Andra exempel finns i vissa Upanishader. Detta är inte så konstigt eftersom de flesta, om inte alla, av de största Arhaterna (Gautama Buddhas första anhängare) var hinduer och arier (inte mongoler), i synnerhet de som emigrerade till Tibet. Enbart de verk som  Arayasanga ämnade efter sig är ganska många.

De ursprungliga Föreskrifterna är inristade på tunna, rektangulära plattor; avskrifterna oftast på runda skivor. Dessa skivor eller plattor förvaras vanligen på altaret i de tempel som är uppförda vid centra knutna till de så kallade ”kontemplativa” eller Mahayana (Yogacharya) skolorna. De är skrivna på olika sätt, ibland med tibetanska bokstäver, men ofta med bildskriftstecken. Prästerskapets språk (Senzar) kan, förutom på sitt eget alfabet, också återges på olika sätt med chifferbokstäver, som mera liknar bildskriftstecken än stavelser. En annan metod (på tibetanska lug), är att använda siffror och färger, där var och en motsvarar en bokstav i det tibetanska alfabetet (trettio enkla och sjuttiofyra sammansatta bokstäver). Dessa utgör på så vis ett fullständigt kryptografiskt alfabet. När bildskriftstecken används finns det ett bestämt sätt att läsa texten. I detta fall står de symboler och tecken som används inom astrologin – zodiakens tolv djurtecken samt de sju grundfärgerna, var och en i tre nyanser (den ljusa, den primära och den mörka) – för det enkla alfabetets trettiotre bokstäver, samt för ord och meningar. Enligt denna metod utgör de tolv ”djuren”, upprepade fem gånger, tillsammans med de fem elementen och de sju färgerna, ett helt alfabet som består av sextio heliga bokstäver och tolv tecken. Ett tecken placerat i början av texten anger om den ska läsas på indiskt vis, där varje ord helt enkelt är anpassat till sanskrit, eller på det kinesiska sättet att tyda bildskriftstecken. Det lättaste sättet är emellertid det där läsaren inte behöver vara bunden till något specifikt språk överhuvudtaget, eftersom tecknen och symbolerna, i likhet med de arabiska siffrorna, är en gemensam och internationell egendom bland invigda mystiker och deras anhängare. Samma egenhet är kännetecknande för ett av de kinesiska skrivsätten, vilken lätt kan läsas av alla som känner till skrivtecknet – en japan kan till exempel läsa det lika lätt på sitt språk som en kines på sitt.

De Gyllene Föreskrifternas Bok – av vilken några delar är förbuddhistiska, medan andra är från senare tid – innehåller omkring nittio enskilda små avhandlingar. Trettionio av dessa lärde jag mig utantill för många år sedan. Att översätta de övriga skulle inte bli lätt för mig eftersom jag i så fall skulle tvingas gå igenom en mängd osorterade anteckningar, som jag har samlat på mig under tjugo år och som ligger utströdda bland en mängd andra papper och memoranda. Det skulle inte heller kännas rätt att översätta allihop och delge dem en värld alltför självisk och bunden till det materiella för att på rätt sätt kunna ta emot en sådan upphöjd etik. För om en människa inte är trägen i sin strävan att uppnå självkännedom, kommer hon aldrig att lyssna på råd som dessa.

Och ändå är oräkneliga volymer av Österlandets litteratur fyllda av denna etik, särskilt Upanishaderna. ”Utrota begäret att leva”, säger Krishna till Arjuna. Detta begär finns bara i kroppen – det förkroppsligade Självets farkost – inte i SJÄLVET som är ”evigt, oförstörbart, som inte dödar och icke heller dödas”, (Katha Upanishaden). ”Utrota sinnligheten”, lär Sutta Nipata; ”Förhåll dig på samma sätt till njutning som till smärta, till vinst som till förlust, till seger som till nederlag”. Vidare står det ”Sök din tillflykt i det Eviga allenast” (anf. st.). ”Förgör känslan av separation”, upprepar Krishna på flera olika sätt. ”Förnuftet (Manas), som låter sig styras av de irrande sinnena gör Själen (Buddhi), lika hjälplös som båten på havet som drivs ur kurs av vinden” (Bhagavad-Gita II).

Det ansågs därför bättre att göra ett lämpligt urval ur endast de avhandlingar som bäst passar Teosofiska Samfundets få verkliga mystiker, och som säkrast motsvarar deras behov. Bara dessa mystiker skulle uppskatta följande ord av Krishna-Christos, det ”Högre Självet”:

”De Vise sörjer varken de levande eller de döda. Det har aldrig existerat en tid då jag eller du, eller mänsklighetens alla ledare, inte existerat; inte heller kommer någon av oss i  framtiden någonsin att upphöra att vara”. (Bhagavad-Gita II).

I denna översättning har jag gjort mitt bästa för att bibehålla den poetiska skönheten i språk och symboler som utmärker originalet. Hur väl jag har lyckats i detta överlämnar jag åt läsaren att bedöma.

1889 ”H.P.B.”

 

hpb1875a.jpg (6742 bytes)

HELENA BLAVATSKY
1831-1891

wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes) 

Tystnadens Röst    De Två Vägarna   De Sju Portarna    Dzyans Sånger Bok 1    Dzyans Sånger Bok 2

TYSTNADENS RÖST

FÖRSTA FRAGMENTET

DESSA instruktioner är till för dem som inte känner till farorna med de lägre IDDHI. 1)

1)
Ordet Iddhi på palispråket är liktydigt med sanskritspråkets Siddhis, det vill säga, människans psykiska förmågor eller paranormala krafter. Det finns två slags Siddhis. En grupp som omfattar de lägre, grövre psykiska och mentala energierna och en annan som kräver den högsta andliga träningen. I Shrimad Bhagavat [Shrimad Bhagavata Purana] säger Krishna:

”Den som utövar Yoga, som har kuvat sina sinnen och riktat alla sina tankar på mig (Krishna), är en Yogi som alla Siddhis är redo att tjäna.”

Den som vill höra Nadas röst, 2) det ”Ljudlösa Ljudet” och förstå det, måste lära känna vad Dharana 3) är.

2) Den ”Ljudlösa Rösten” eller ”Tystnadens Röst”. Bokstavligen borde det kanske heta ”Rösten i det Andliga Ljudet” eftersom sanskritordet Nada motsvarar detta uttryck på senzarspråket.

3) Dharana är förnuftets* intensiva och fullkomliga koncentration på något inre föremål parat med ett fullständigt avståndstagande från allt som tillhör den yttre världen eller sinnenas värld.

* [Det engelska ordet ”mind” har i texten översatts med förnuft.]

När eleven har gjort sig likgiltig för sinnesintryck måste han uppsöka sinnenas Rajah, Tankealstraren, han som uppväcker illusionen.

Förnuftet är det Verkligas store Förgörare

Låt Lärjungen förgöra Förgöraren.

Ty

När hans egen skepnad tycks honom lika overklig, så som skepnaderna i hans drömmar blir när han vaknar

när han inte längre hör de många utan kan urskilja det ENDA – det inre ljudet som tystar det yttre ljudet.

Först då, ja inte förrän då, kommer han att lämna Asats nejder, det falska, för att komma till SATS rike, det sanna.

Innan Själen kan se, måste man uppnå inre Harmoni och göra de fysiska ögonen blinda för alla illusioner.

Innan Själen kan höra måste avbilden (människan) bli lika döv för skrik som för viskningar, lika döv för skriet av ursinniga elefanter som för den gyllene eldflugans silverklingande surr.

Innan Själen kan förstå och minnas måste hon bli ett med den Tyste Talaren, på samma sätt som formen som leran modelleras till är ett med krukmakarens medvetande.

Ty då ska Själen höra och minnas.

Och då ska TYSTNADENS RÖST ljuda i det inre örat 

Och säga:

Om din Själ ler medan hon badar i sitt livs solsken; om din Själ sjunger i sin puppa av kött och materia; om din Själ gråter i illusionernas borg; om din Själ gör allt för att slita av silvertråden, som binder henne vid MÄSTAREN 4); då kan du vara säker på, Lärjunge, att din Själ är av jorden.

4) Den ”store Mästaren” är det uttryck som används av Lanoos eller Chelor för att beteckna det HÖGRE SJÄLVET. Det är liktydigt med Avalokitesvara, detsamma som Adi-Buddha hos de buddhistiska ockultisterna, ATMAN/”Självet” (det Högre Självet) hos brahminerna och CHRISTOS hos de forntida gnostikerna.

När din knoppande Själ 5) låter sig påverkas av världens oro och larm; när din Själ lyssnar på den stora illusionens 6) dånande stämma; när din Själ, skrämd vid åsynen av smärtans heta tårar och bedövad  av ångestropen som omger den, likt den skygga sköldpaddan drar sig in i sig själv och sluter sig i det PERSONLIGA SJÄLVETS skal – då ska du veta, Lärjunge, att din Själ inte är ett värdigt tempel för sin Tyste ”Gud”.

5) Ordet Själ betecknar här det Mänskliga Jaget eller Manas, det som i vår ockulta sju-indelning kallas den ”Mänskliga Själen”, i motsats till den Andliga och den Animala Själen.

6) Maha-Maya, ”Stor Illusion”, det objektiva universumet.

Och när din Själ har vuxit sig starkare och vågar sig ut från sin säkra tillflykt; när den bryter sig ur den skyddande helgedomen, sträcker ut sin silvertråd och skyndar vidare; när hon ser sin avbild på Rymdens vågor och viskar ”Detta är jag” – inse då, Lärjunge, att din Själ är fånge i självbedrägeriets nät. 7)

7) Sakkayaditthi, personlighetens ”självbedrägeri”.

Denna jord, Lärjunge, är Sorgens Sal, där fällor har utsattas längs de hårda prövningarnas Stig för att snärja ditt JAG med det självbedrägeri som kallas den ”Stora Irrläran”. 8)

8)
Attavada – villfarelsen att tro på Själen eller snarare på Själens eller Självets separation från det Enda Oändliga SJÄLVET.

Denna jord, du okunnige Lärjunge, är inte annat än en dyster ingång till den gryning som föregår det sanna ljusets dal det ljus som ingen vind kan släcka, och som brinner utan veke eller bränsle.

Den Stora Lagen säger: ”Vill du bli KÄNNARE av ALL-SJÄLVET 9) måste du först lära känna ditt eget SJÄLV. För att få kunskap om detta SJÄLV måste du ge upp Självet för Icke-Självet, Varandet för Icke-Varandet – först därefter kan du vila tryggt mellan den STORA FÅGELNS vingar. Ja, ljuv är vilan mellan vingarna av det som inte är fött, inte heller dör, utan är AUM 10) genom eviga tidsåldrar. 11)

9) Tattvajnyani kallas ”den som känner till” eller ”urskiljer” principerna hos naturen och människan. Atmajnyani är den som känner till ATMAN eller det Universella ENDA SJÄLVET.

10) Kala Hansa, ”Fågeln” eller ”Svanen”. I Nada-Vindu Upanishaden (Rig Veda) översatt av Teosofiska Samfundet i Kumbakonam står det: ”Bokstaven A anses vara fågeln Hansas högra vinge, U dess vänstra, M dess stjärt, och Ardha-Matra (halvmetern) sägs vara dess huvud.”

11) Ordet ”Evighet” har en helt annan betydelse i Österlandet än i västvärlden. Vanligen står det för Brahmas 100 år eller ”ålder”, en Maha-Kalpas varaktighet eller en period av 311.040.000.000.000 år.

Sitt upp på Livets Fågel om du vill veta. 12)

12) I samma Nada-Vindu står det: ”En Yogi som bärs av Hansa (alltså kontemplerar över AUM) berörs inte av karmiska inflytanden eller av otaliga synder.”

Ge upp ditt liv om du önskar leva. 13)

13) Ge upp den fysiska personlighetens liv om du vill leva i anden.

Tre Salar, du trötte pilgrim, leder till mödornas upphörande. Tre Salar,  du Maras besegrare, kommer att leda dig igenom tre tillstånd 14) till det fjärde, 15) och därifrån till de sju Världarna, 16) den Eviga Vilans Världar.

14) De tre medvetandetillstånden är: Jagrat det vakna, Swapna det drömmande och Sushupti djupsömnens tillstånd. Dessa tre Yogi-tillstånd leder till det fjärde eller:

15) Turiya, bortom det drömlösa tillståndet, det som är över alla andra och som är ett tillstånd av högt andligt medvetande.

16) En del orientaliska mystiker räknar med sju tillvaroplan, de sju andliga lokas eller världarna inom Kala Hansas kropp – Svanen bortom Tid och Rum, som kan bytas till Svanen i Tiden, och som då blir Brahma i stället för Brahman.

Hör nu upp om du vill veta vad de heter och kom sedan ihåg.

Den första Salen heter OKUNNIGHET Avidya.

Det var i denna Sal du först såg dagsljuset, det är där du lever och skall dö. 17)

17) Endast sinnenas och det jordiska medvetandets fenomenvärld.

Den andra Salen kallas LÄROSALEN. 18) I denna Sal ska din Själ finna livets blommor, men under var och en finna en ringlad orm. 19)

18) Prövotidens Lärosal.

19) Astral-regionen – de supersinnliga förnimmelsernas och de bedrägliga synernas psykiska värld, mediernas värld. Det är vad Eliphas Lévi kallar den stora ”Astral-ormen”. Ingen blomma plockad i dessa regioner har ännu förts ner till jorden utan att den har haft en orm ringlad runt sin stjälk. Det är den Stora Illusionens värld.

Den tredje Salen heter VISDOM, bortom vilken AKSHARAS strandlösa hav sträcker sig – Allvetandets oförstörbara Källa. 20)

20) Regionen för det totala Andliga Medvetandet, bortom vilket inget längre kan hota den som uppnått detta tillstånd.

Vill du komma oskadd igenom den första Salen, låt då inte ditt förnuft förväxla lustans eldar som brinner där med livets solsken.

Vill du komma oskadd igenom den andra Salen, får du inte stanna upp för att dra in doften av de bedövande blommor du hittar där. Vill du befria dig från dina karmiska bojor, ska du inte söka din guru inom dessa mayaviska regioner.

DE VISE dröjer inte i sinnenas lustgårdar.

DE VISE lyssnar inte på illusionens välljudande stämmor.

Sök honom, som skall ge dig liv i 21) i VISDOMENS SAL – Salen som ligger bortom de andra och i vilken det inte finns några skuggor och där sanningens ljus lyser med oförminskad glans.

21) Den Invigde förmedlar en kunskap till lärjungen, som leder denne till en andlig eller andra födelse. Denne Invigde kallas Fader, Guru eller Mästare.

Det oskapade finns inom dig, Lärjunge, liksom det också finns i Visdomens Sal. Vill du nå in till det oskapade och förena det med med Visdomen måste du kasta av dig illusionernas mörka mantel. Tysta köttets lockrop, låt ingen sinnebild tränga emellan sanningens ljus och ditt – först då kan de smälta samman till ett. När du har lärt dig känna igen din egen Ajnyana 22) måste du lämna denna Lärosal så fort du kan. Salen är farlig i sin förrädiska skönhet och behövs bara för din prövning. Se upp Lanoo, så att din Själ, bländad av illusionernas strålglans, inte dröjer kvar och låter sig fångas av dess falska ljus.

22) Ajnyana är okunnighet eller icke-vetande, motsatsen är jnyana som betyder kunskap,

Detta ljus strålar ut från den Store Förförarens juvel (Mara). 23) Det förhäxar sinnena, förblindar förnuftet och lämnar den oförsiktige som ett övergivet vrak.

23) Mara är inom de exoteriska religionerna en demon, en Asura, men i Esoterisk Filosofi den personifierade frestelsen som verkar genom människornas laster. Betyder bokstavligen översatt ”det som dödar” Själen. Den framställs som en Kung (över Marorna), med en krona i vilken en juvel lyser med sådan glans, att de som ser på den förblindas – denna glans hänsyftar naturligtvis till den förtrollning som lasten utövar på vissa karaktärer.

Malen, som lockas och bländas av lågan i din nattlampa, är dömd att förgås i dess klibbiga olja. Den oförsiktiga Själen som inte förmår konfrontera illusionernas gäckande demon kommer att återvända till jorden som Maras slav.

Se Själarnas Skaror. Se hur de svävar över människolivets stormiga hav – och hur de utmattade, blödande och vingbrutna, faller ner en efter en på de upprörda vågorna. Kastade hit och dit av de rasande vindarna, jagade av stormen, driver de in bland bränningarna och sugs ner av första stora strömvirvel.

Lärjunge, om du efter att ha lämnat Visdomens Sal vill komma till Sällhetens Dal måste du slå dövörat till Separationens stora och fruktansvärda irrlära, läran som avleder dig från de övriga.

Låt inte din ”Himla-födde”, som är nedstigen i Mayas hav, göra sig fri från den Universella Modern (SJÄLEN), utan låt den brinnande kraften dra sig in till den innersta kammaren, Hjärtats kammare 24) – Världsmoderns boning. 25)

24) Hjärtats inre kammare, på sanskrit kallad Brahma-pura. ”Den eldlika kraften” är Kundalini.

25) ”Kraften” och ”Världsmodern” är benämningar på Kundalini – en av de mystiska ”Yogi-krafterna”. Den är Buddhi, sett som en aktiv istället för en passiv princip (vilket den vanligen är när den endast betraktas som farkost eller bärare av den Högsta Anden, ATMA). Den är en elektro-andlig kraft, en kreativ kraft, som när den väl har aktiverats dödar lika lätt som den skapar.

Då kommer denna Kraft att stiga upp från hjärtat till den sjätte punkten, den mellersta, punkten mellan dina ögon, där den blir den ENDA-SJÄLENS andning, rösten som genljuder genom allt, din Mästares röst.

Först då kan du bli en ”Himlens vandrare”, 26) den som färdas på vindarna ovan vågorna och vars steg aldrig rör vid vattnet.

26) Keshara, ”Himlens Vandrare”. I den sjätte Adyayan i Dnyaneshwari, det främsta av alla mystiska verk, förklaras att en Yogis kropp blir som om den var skapad av vinden, såsom ett ”moln med utbuktningar”, varefter ”han (Yogin) ser det som finns bortom haven och stjärnorna; han kan höra och förstå Devornas språk, och han kan uppfatta vad en myra tänker”.

Innan du sätter din fot på stegens översta spole, de mystiska ljudens stege, måste du kunna höra din inre Guds röst 27) på sju olika sätt.

27) Det Högre SJÄLVET.

Det första ljudet är som näktergalens ljuva drill när den sjunger en avskedssång till sin maka.

Det andra klingar som en av Dhyaniernas silvercymbaler och väcker de tindrande stjärnorna.

Nästa är som det melodiskt klagandet från en havsande fången i sin snäcka.

Efter det kommer Vinas melodi. 28)

28) Vina är ett stränginstrument som liknar en luta.

Det femte, likt bambuflöjtens ljud, viner gällt i ditt öra.

Därefter förändrar det sig till en trumpetstöt.

Det sista vibrerar som åskans dova mullrande.

Det sjunde uppslukar alla de andra ljuden. De dör bort för att aldrig mer höras.

Först när de sex 29) har dödats och lagts vid Mästarens fötter,  uppgår eleven i det ENDA, 30) blir det ENDA och lever i det ENDA.

29) De sex principerna – betyder att den lägre personligheten är förintad och att den inre individualiteten har uppgått i och blivit ett med den Sjunde eller Anden.

30) Lärjungen blir ett med Brahman eller ATMAN.

Innan du kan beträda denna stig måste du först förstöra din månkropp, 31) befria din förnuftskropp 32) samt rena ditt hjärta.

31) Den astrala skepnaden alstrad av den Kamiska principen, Kama-rupa eller begärs-kroppen.

32) Manasa-rupa. Den första avser det astrala eller personliga Självet; den andra avser individualiteten eller det reinkarnerade Jaget, vars medvetande på vårt plan – det vill säga det lägre Manas – måste paralyseras.

Det eviga livets rena, kristallklara vatten kan inte blandas med monsunstormens grumliga störtfloder.

Himlens daggdroppe, glittrande i morgonens första solstråle i lotusblommans kalk, förvandlas till en liten lerkoka när den faller ner på marken; se, pärlan är nu en stänk i gyttjan.

Bekämpa dina orena tankar innan de blir dig övermäktiga. Gör mot dem vad de skulle göra mot dig. För du ska veta, att om du skonar dem och de rotfäster sig  i dig och gror,  kommer dessa tankar att triumfera över dig och döda dig. Var försiktig, Lärjunge låt inte ens deras skugga komma nära dig. Ty denna kommer att växa, tillta i storlek och styrka, och då kommer detta mörkrets tingest, att uppsluka hela din varelse innan du ens har märkt det svarta, otäcka vidundrets närvaro.

Innan den ”mystiska Kraften” 33) förmår göra en Gud av dig, Lanoo, måste du ha lärt dig att, närhelst du vill, kunna förgöra din månkropp.

33) Kundalini, ”Ormkraften” eller den mystiska elden. Kundalini kallas den ”Ormlika” eller ringlande kraften p.g.a. dess spiralliknande bana eller process i kroppen hos den asket som håller på att utveckla denna kraft hos sig själv. Den är en elektrisk, eldlik eller Fohatisk kraft – den stora urkraften som är all organisk såväl som oorganisk materias ursprung.

Det materiella Självet och det andliga SJÄLVET kan aldrig mötas. Ett måste försvinna; det finns inte plats för båda.

För att  din Själs förnuft ska kunna förstå måste personlighetens knopp krossas; sinnlighetens mask måste förstöras, för att aldrig mer komma tillbaka.

Det är inte förrän du har blivit själva Vägen som du kan färdas på Vägen 34)

34) Denna ”Väg” omtalas i alla mystiska verk. Såsom Krishna säger i Dnyaneshwari: ”När denna Väg varseblivs ... om man så beger sig till österns blomsterängar eller till västerns slutna kammare, vandrar man på denna väg utan att röra sig, du bågbärare. Vart man än går på denna väg, kommer man alltid till sig själv.” ”Du är Vägen”, säger man till den fulländade Gurun, varefter Gurun upprepar samma ord till Lärjungen efter dennes initiering. ”Jag är medlet och Vägen”, säger en annan MÄSTARE.

Låt din Själ lyssna på varje rop av smärta, såsom lotusblomman öppnar sitt hjärta för inta morgonsolens ljus.

Låt inte solen torka en enda tår av smärta innan du själv har hunnit torka den ur den lidandes öga.

Låt istället dessa heta mänskliga tårar falla på ditt hjärta och låt  dem ligga kvar där; torka inte bort dem  förrän lidandet, som orsakade dem, har undanröjts.

Dessa tårar, O du med det nådigaste av hjärtan, är de flöden som bevattnar den odödliga barmhärtighetens ängar. Det är på sådan mark som Buddhas midnattsblomma 35) växer, svårare att finna, sällsyntare att skåda än Vogayträdets blomma. Detta är fröet till befrielse från återfödelse. Det håller Arhaten borta från såväl konflikter som begär, det leder honom genom Varandets ängar till den frid och sällhet, som endast finns i Tystnadens och Icke-Varandets land.

35) Adeptskapet – ”Bodhisattvans” blomma.

Döda begäret; men om du dödar det, se då till att det aldrig mer vaknar till liv igen.

Döda kärleken till livet; men om du dödar Tanha 36) ska du inte göra det av törst efter evigt liv utan för att byta ut det obeständiga mot det eviga.

36) Tanha – ”Viljan att leva”, fruktan för döden och kärleken till livet; den kraft eller energi som är återfödelsens orsak.

Ha inga begär. Klaga inte på Karma, inte heller på Naturens oföränderliga lagar. Kämpa bara med det personliga, det föränderliga, det flyktiga och det förgängliga.

Hjälp Naturen och samarbeta med henne; då kommer Naturen att betrakta dig som en av sina skapare och därmed vörda dig.

Hon kommer att öppna portarna på vid gavel  för dig och låta dig se de skatter som ligger gömda i hennes rena, jungfruliga skötes innersta djup. Obesudlad av materiens hand visar hon sina skatter endast för Andens öga ögat som aldrig sluts, ögat för vilket ingenting är beslöjat i hennes riken .

Då kommer hon att visa dig hur du skall gå tillväga – hon kommer att visa dig den första porten, den andra och den tredje, ända till den sjunde. Och därefter visar hon dig målet, bortom vilket ligger outsägliga härligheter badande i Andens solljus, och som aldrig skådats av något annat än Själens öga.

Endast en väg leder till Vägen; det är bara vid dess absoluta slut som Tystnadens Röst kan höras. Spolarna på stegen, med vars hjälp den sökande klättrar uppåt, består av ett lidande och en smärta som   bara kan tystas med dygdens röst. Ve dig, Lärjunge, om du då bär med dig någon enda last, som du inte har lämnat bakom dig, för då kommer stegen att brista och dra med dig ner i fallet. Din fot vilar i dina synders och bristers djupa dy. Innan du ens kan försöka ta dig över materiens breda klyfta, måste du två dina fötter i Försakelsens Vatten. Se upp så att du inte sätter en ännu oren fot på stegens lägsta spole. Ve den, som med sina leriga fötter vågar besudla en enda spole . Då skulle den vämjeliga och sega gyttjan torka och med sina klibbiga massa klistra fast hans fötter där han stod; som en fågel, fångad på den förslagne jägarens fågellim, skulle han inte kunna komma vidare. Hans laster skulle ta form och dra ner honom. Hans synder skulle höja sina röster, likt schakalernas skratt och ylanden i skymningen; hans tankar skulle bli som en armé som förde bort honom som en fången slav.

Döda dina begär, Lanoo, gör dina laster impotenta innan du tar det första steget på den högtidliga vandringen.

Kväv dina synder och gör dem stumma för alltid, innan du lyfter foten för att klättra uppför stegen.

Tysta dina tankar och fäst hela din uppmärksamhet på din Mästare, som du ännu inte ser, men vars närvaro du känner.

Låt dina sinnen sammansmälta till ett sinne om du vill kunna stå emot dina fiender. Endast genom detta sinne, som ligger gömt i din hjärnas djup, som den branta Stigen som leder fram till din Mästare kan bli synlig för din Själs fördunklade ögon.

Lång och mödosam är den väg som ligger framför dig, Lärjunge. En enda blick på det du har lämnat bakom dig kommer att dra ner dig och tvinga dig att börja om från början igen.

Döda inom dig alla minnen av det som var. Vänd dig inte om, för då är du förlorad.

Tro inte att begären kan utrotas genom att tillfredsställas eller mättas –  det är en förvillelse som  inspirerats av Mara. Det är när man ger lasten näring, som den breder ut sig och växer sig stark, likt masken som göder sig på blommans hjärta.

Rosen måste bli den knopp som föddes ur moderstammen, innan snyltgästen hann äta sig in i hennes hjärta och dricka hennes livssav.

Det gyllene trädet skjuter ut sina juvelknoppar, innan dess stam härjas av ovädret.

Lärjungen måste återfå det barnatillstånd han en gång förlorade, innan han kan höra det första ljudet.

Ljuset från den ENDE MÄSTAREN, Andens aldrig förbleknande gyllene ljus, kastar redan från början sina klara strålar på lärjungen. Dess strålar strilar igenom Materiens täta, mörka skyar.

Än här, än där, genomstrålas Materien av detta ljus, likt solstrålar som tränger igenom urskogens täta lövverk och bildar ljusmönster på marken nedanför. Men, Lärjunge, om inte din köttsliga natur håller sig lugn, ditt huvudet svalt, din Själ lika hård och klar som den gnistrande diamanten, kan strålarna inte nå fram till kammaren.* De kommer inte att kunna värma hjärtat och inte heller kommer du att kunna höra de Akashiska höjdernas 37) mystiska ljud i inledningsfasen, hur mycket du än försöker.

* Se fotnot 24.

37) Det mystiska ljud eller den melodi asketen hör i början av sin meditationscykel, som av Yogier kallas Anahad-shabd

Om du inte hör, kan du inte se.

Om du inte ser, kan du inte höra. Att höra och se är det andra stadiet.

* * * * * * * * * *

När Lärjungen ser och hör, känner doft och smak trots att hans ögon och öron är stängda, hans mun och näsa är igentäppta; när de fyra sinnena smälter samman och är redo att övergå i det femte, det inre känselsinnet då har han uppnått det fjärde stadiet.

Och i det femte, du dina tankars förgörare, måste alla dessa dödas ännu en gång så att de aldrig mer vaknar till liv igen. 38)

38) Detta betyder att i det sjätte utvecklingsstadiet, som i det ockulta systemet är Dharana, måste varje sinne såsom en individuell förmåga ”dödas” (eller paralyseras) på detta plan, för att sedan övergå i och sammansmälta med det Sjunde sinnet, det mest andliga.

Undvik att tänka på alla yttre ting, alla yttre bilder. Håll ifrån dig inre bilder så att de inte kastar en mörk skugga på ditt Själsliga ljus.

Du är nu i DHARANA, 39) det sjätte stadiet.

39) Se fotnot 3.

När du har övergått i det sjunde, du lycklige, ska du inte längre förnimma det heliga Tretalet, 40) för då har du själv blivit detta Tretal. Du och ditt förnuft, likt tvillingar bredvid varandra – stjärnan,  ditt mål,     som brinner där ovan. 41) De tre som lever i outsäglig härlighet och salighet finns nu inte längre i Mayas värld.. De har blivit en stjärna, en eld som brinner men inte bränner, elden som är Lågans Upadhi. 42)

40) Varje utvecklingsstadium inom Raja-Yoga symboliseras av en geometrisk figur. Den man avser här är den heliga Triangeln och föregår Dharana. ∆ är tecknet för långt komna Chelor, medan en annan slags triangel betecknar de högt Invigda. Det är symbolen för ”Jaget” som omtalas av Buddha och som han använde som sinnebild för Tathagatas förkroppsligade gestalt när han har frigjort sig från de tre Prajna-metoderna. När de förberedande och lägre stadierna är passerade ser lärjungen inte längre ∆ utan ___, en förkortning av ___, det fullständiga Sjutalet. Tecknets verkliga form återges inte här eftersom vissa charlataner då skulle med all säkerhet utnyttja det – och vanhelga det i ett bedrägligt syfte.

41) Stjärnan som brinner ”därovan” är ”invigningens stjärna”. Shivaiternas (Shivasektens hängivna) kastmärke är en rund svart fläck. Numera är den kanske Solens symbol, men i forna dagar var den invigningens stjärna inom Ockultismen. Shiva är alla Yogiers beskyddare.


42) Grunden – upadhin – till den evigt ouppnåeliga LÅGAN som asketen aldrig kan uppnå så länge han ännu befinner sig i livet.

Och detta, du framgångsrika Yogi, är vad människan kallar Dhyana, 43) den rätta föregångaren till Samadhi. 44)

43) Dhyana är det nästsista stadiet före det slutliga denna jord, såvida man inte blir en fullvärdig MAHATMA. Som tidigare sagts, är en Raja Yogi i detta tillstånd ännu i andligt avseende medveten om Självet och sina högre principers verksamhet. Ett steg till och han kommer att vara på ett plan bortom det Sjunde (eller fjärde enligt vissa skolor). Dessa tre är (efter Pratyehara – en förberedande träning avsedd att kontrollera förnuftet och tankarna) – Dharana, Dhyana och Samadhi, vilka innefattas i och allmänt kallas SANNYAMA.

44) Samadhi är det tillstånd i vilket asketen förlorar medvetandet om varje individualitet, sin egen inbegripen. Han blir ALLTET.

Och nu är ditt Själv förlorat i SJÄLVET, du själv i DITT SJÄLV, återförenad i DET SJÄLV från vilket du först utstrålade.

Var är din individualitet nu, Lanoo? Var är Lanoon själv? Gnistan har nu förlorat sig i elden, droppen i havet, den allestädes närvarande strålen har blivit Alltet och den eviga utstrålningen.

Och nu, Lanoo, är du både den som handlar och vittnet, den som utstrålar och utstrålningen, Ljuset i Ljudet och Ljudet i Ljuset.

Du har lärt känna de fem hindren, du välsignade. Du är deras besegrare, Mästare över det sjätte, förmedlare av Sanningens 45) fyra former. Det ljus som faller på dem utstrålar från dig, du som var Lärjunge, men som nu är Lärare.

45) ”Sanningens fyra former” är inom nordbuddhismen: Ku, ”lidande eller elände”; Tu, ”anhopningen av frestelser”; Mu, ”deras utrotande” och Tao ”Vägen”. De ”fem hindren” är: kunskap om elände, insikt om mänsklig skröplighet, grymt förtryck samt den absoluta nödvändigheten av separation från passionens och även begärets alla bindningar. ”Frälsningens Väg” är den sista.

Och av dessa Sanningar

Har du inte erfarit och lärt dig vad lidandet är den första sanningen?

Har du inte besegrat Maras Konung vid Tsi, anhopningens port – den andra sanningen? 46)

46) Vid ”anhopningens port” står Maras Konung, Maha-Mara, och försöker blända kandidaten med strålglansen från sin ”Juvel”.

Har du inte vid den tredje grinden förintat synden och uppnått den tredje sanningen?

Har du inte beträtt Tao, ”Vägen” som leder till kunskap – den fjärde sanningen? 47)

47) Detta är den fjärde ”Vägen” av återfödelsens fem vägar, som leder och driver alla människor in i ständiga tillstånd av sorg och glädje. Dessa ”Vägar” är endast förgreningar av den Enda, den Stig som karma följer.

Vila nu under Bodhiträdet som är all kunskaps fullkomlighet, för nu, ska du veta, är du Mästare över SAMADHI den perfekta klarsynens tillstånd.

Se, du har blivit Ljuset, du har blivit Ljudet, du är din egen Mästare och din egen Gud. Du är SJÄLV föremålet för ditt sökande: RÖSTEN, den oavbrutna, som genljuder genom alla evigheterna, oföränderlig, befriad från synd, de Sju Ljuden i ett,

 

TYSTNADENS RÖST

OM TAT SAT

wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)

HELENA BLAVATSKY

Översatt från The Voice of the Silence. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1928. Första upplagan © 1996 Teosofiska Kompaniet. ISBN 91-87740-07-9.

_________________________________________________________________________________________________
 

|
till ULTs hemsida  
|   till Helena Blavatsky  Online   |  till William Q Judge Online   | till Robert Crosbie Online | 

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2013 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2013-02-05