yantra1.gif (2187 bytes)

EKO FRÅN ORIENTEN

EN ALLMÄN FRAMSTÄLLNING AV DE TEOSOFISKA LÄRORNA

Kapitel  10
[Två klasser av upphöjda varelser, Mahatmor och Nirmanakayor. De kan förflytta sig till alla delar av världen. Begreppen Bröderna och Mahatmorna betyder samma sak. Skillnaden mellan Adepter och teosofiska Adepter. De har kännedom om naturlagarna, jorden och mänsklighetens utveckling. De har utvecklat sig under många liv i harmoni med naturlagarna. Adepterna har satt sina spår i historien på många sätt. Adepterna arbetar för mänsklighetens bästa.]

av
WILLIAM Q JUDGE

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje1.gif (4461 bytes)

Kapitel  10
Adepternas spår i historien...

Det kan nu vara lämpligt att mera direkt än tidigare med några ord beröra de två grupper av varelser, där en av dem ofta förekommer i den teosofiska litteraturen, men som också ofta omtalats av utomstående inom annan litteratur, i allvarligt eller förlöjligande syfte. Dessa två grupper av upphöjda varelser är Mahatmor och Nirmanakayor.

Det finns många felaktiga uppfattningar om Mahatmorna, inte endast hos allmänheten, utan även bland teosofer över hela världen.

Under det Teosofiska Samfundets tidiga dagar användes inte ordet Mahatma i västerlandet; utan den vanliga benämningen var då "Bröderna". Denna benämning härrörde från det faktum att det fanns en grupp människor, som tillhörde ett brödraskap i österlandet. Dessa människor tillskrevs de mest underbara krafter och motiv av dem som trodde på deras existens.

De ansågs på ett ögonblick kunna förflytta sig till alla delar av världen. Från Indien kunde de, trots det stora avståndet, precipitera brev till sina vänner och lärjungar i New York. Många trodde att detta bara gjordes för nöjes skull; andra uppfattade det som ett sätt att testa de troende, medan en del ofta förmodade att Mahatmorna gjorde det av glädje för att utöva sin makt. De bland spiritualisterna som verkligen trodde att madame Blavatsky utförde de underbara ting som berättades om henne, menade att hon helt enkelt var ett medium och hennes Bröder var vanliga familjära spöken från seansrummen. Medan pressen gjorde sig lustig över alltsammans, fortsatte madame Blavatsky och hennes teosofiska vänner med sitt arbete och vägrade ge  upp sin tro på Bröderna, som efter några år började kallas för Mahatmor. Godtyckligt har orden Mahatma och Adept använts för att beskriva dem, men eftersom båda dessa ord inte har samma betydelse har de gett upphov till missuppfattningar.

Ordet Adept betyder "skicklighet" och är vanligt förekommande, men om vi skall använda det i samband med Bröderna, måste dess betydelse klargöras. Av det skälet använde jag uttrycket teosofiska Adepter i ett föregående kapitel. En Mahatma är inte bara en Adept i detta ords vanliga bemärkelse, utan något vida mer. Ordets härledning klargör förhållandet; det är ett sanskritord, av maha, stor, och atma, själ, och betyder därför Stor Själ. Detta betyder dock inte bara en människa med ädelt hjärta, utan en fullkomlig varelse, en som uppnått det av mystikerna ofta beskrivna tillstånd som av vetenskapen anses vara en omöjlighet, då tid och rum inte utgör något hinder för skådande, agerande, kunskap eller medvetande. Därför sägs Mahatmorna ha förmågan att utföra de underbara gärningar som olika personer tillskriver dem. De besitter dessutom en alltigenom praktisk kännedom om naturlagarna som omfattar vetenskapens mysterium – själva livets mening, verkningssätt och sammansättning – och de har även  kunskap om vår jord och människorasernas uppkomst. Dessa vittomfattande påståenden har gett upphov till den främsta kritiken som riktats mot de teosofiska adepterna, av utom samfundet stående personer; att de, om de överhuvudtaget existerar, isolerar sig i en kall och självisk tillbakadragenhet, där de iakttar eländet i världen och hör ångestropen, men vägrar att räcka en hjälpande hand annat än åt några få utvalda, samt att de, fastän de äger kännedom om vetenskapliga principer och läkemedel, likväl undanhåller dem från vetenskapsmän eller välsituerade kapitalister – som önskar göra affärer och därmed göra sig en god vinst. På grund av bevis som jag fått ta del av, tror jag för min del fullt och fast på alla de krafter som tillskrivs dessa adepter och jag anser beskyllningarna vara grundlösa och uppkomna ur en bristfällig kunskap om de anklagade.

Adepter och Mahatmor är inte mirakulösa företeelser, inte heller själviska efterträdare till personer som slumpmässigt upptäckt stora sanningar och meddelat dem med patenträtt åt sina anhängare. De är människor tränade, utvecklade, fullkomnade, inte  under ett enda liv utan under en lång rad av liv alltid i harmoni med evolutionens lagar och i enlighet med det som vi kan iaktta hos såväl den världsliga människan som vetenskapens män. Liksom Tyndall är mer avancerad än en vilde, men alltjämt en människa, så är Mahatman utan att upphöra att vara människa likväl mer avancerad än Tyndall. En Mahatma-Adept är en naturlig företeelse och inte resultatet av något mirakel; den utvecklingsprocess som han genomgått  kan för oss förefalla  främmande, men är helt i överensstämmelse med naturens ordning.

En känd person i brittiska Indien skrev för några år sedan till de teosofiska Adepterna och frågade, om de någonsin gjort sig kända i historien, något som han betvivlade. Svaret blev att han inte hade något forum där saken kunde avgöras; och att de hade skrivit många innehållsrika rader i mänsklighetens historia, inte bara som styrande personligheter i fysisk gestalt, utan även som tysta arbetare bakom scenen ända från forntida skeenden fram till våra egna dagar. Med andra ord, dessa underbara människor har styrt nationers öden och formar alltjämt händelserna den dag som är. Fredsbevarare och krigsförklarare som Bismarck eller folkbefriare som Washington, Lincoln och Grant har inte en lysande begåvning eller grundliga skolstudier att tacka för sin upphöjelse eller sin enastående makt och sin häpnadsväckande förmåga att välja de rätta medhjälparna, utan just dessa osynliga Adepter, som inte fordrar några hedersbetygelser, inte söker offentlighet och inte begär något erkännande. Alla de nyssnämnda ledande historiska personligheterna hade, medan de ännu var obemärkta, en föraning om framtida storhetsdåd eller hade samband med omvälvande tilldragelser i sitt fosterland.

Lincoln  kände alltid att han på ett eller annat sätt skulle bli redskap för något stort ändamål, och åtskilliga yttranden av Bismarck tyder på tysta timmar, dock aldrig öppet omtalade, då han kände en impuls som kom att driva honom till det goda han uträttade. En lång rad av skeenden skulle kunna räknas upp för att visa att Adepterna gjort "ett outplånligt intryck inom olika tidsskeden". Under det stora upproret i Indien, som hotade det engelska väldet förutsåg de långt i förväg det inflytande England och Indien skulle utöva på världshändelsernas gång genom de psykiska och metafysiska förändringar som ägt rum i våra dagar. Adepterna skyndade också ofta att  genom sin underbara, ockulta hjälpmedel lämna underrättelser om engelsmännens segrar till områden och folk i de inre delarna av landet, vilka kanske annars skulle ha rest sig, eggade av falska uppgifter om engelska nederlag. Vid andra tillfällen spred sig en obestämd fruktan helt plötsligt över stora massor av hinduer, så att England till sist befäste sin ställning över situationen, även om många fosterlandsälskande infödda önskat en annorlunda utgång. Men adepterna arbetar inte för att uppnå mänskligt beröm eller för en dagsländeliknande maktposition, utan för kommande släkten och för människans bästa och det högsta goda.


WILLIAM Q JUDGE

Översatt från Echoes from the Orient av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973

Nästa kapitel (11) kommer bland annat att handla om: 

Adepter, Nirmanakayor, Mahatmor. Mahatman är en tidsålders blomma. Mahatmorna ger ingen hjälp om karmalagen inte tillåter det. Hypnotism har för dem länge varit känt under ett annat namn. Nirmanakayornas uppgift är människosjälens förädling. Nirmanakayorna har rätt till Nirvana men vägrar att motta det. Nirmanakayorna leder och hjälper vissa personer. Napoleon Bonaparte, Waterloo och hans koppling med Nirmanakayorna. Präster ropar och kräver att stoppa teosofin med fast hand och får ofta hjälp med detta av tidningspressen.  Men ingen makt kan stoppa Mästarhanden bakom scenen. 

Eko från Orienten

Kapitel 1

Mästarna

Eko från Orienten

Kapitel 2

Kremering

Eko från Orienten

Kapitel 3

Akasha och Astralljuset

Eko från Orienten

Kapitel 4

Solsystemet och människan

Eko från Orienten

Kapitel 5

Atomerna och livskraften

Eko från Orienten

Kapitel 6

Ärkeänglarna och Dhyan Chohanerna

Eko från Orienten

Kapitel 7

Den personlige guden Jehovah

Eko från Orienten

Kapitel 8

Tankens kraft och atlantiderna

Eko från Orienten

Kapitel 9

Jagets gradvisa utveckling

Eko från Orienten

Kapitel 10

Adepternas spår i historien

Eko från Orienten

Kapitel 11

Adepter, Mahatmor och Nirmanakayor

Eko från Orienten

Kapitel 12

Rosenkreutzare, frimurare och teosofer

Eko från Orienten

Kapitel 13

Pilgrimsfärder, vallfartsorter, helgedomar

Eko från Orienten

Kapitel 14

Människorna astrala, djuren fysiska

Eko från Orienten

Kapitel 15

Karmaläran,  månen och jorden

Eko från Orienten

Kapitel 16

Karma och reinkarnation

Eko från Orienten

Kapitel 17

Anden berörs inte av karma

Eko från Orienten

Kapitel 18

Karma och kismet

Eko från Orienten

Kapitel 19

Devachan

Eko från Orienten

Kapitel 20

Människan konstituition

Eko från Orienten

Kapitel 21

Astralljuset och Ormen

till William Q Judge Online texter

till ULTs hemsida: www.teosofiskakompaniet.net