Det Vandrande Hjärtat

[från häftet STUDIER I TYSTNADENS RÖST ]
 
 B.P. Wadia 
 
© 2011 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

1. – DET VANDRANDE HJÄRTAT 

Förstörelsen av varje tänkbar civilisation har sin grund i en vacklande moral bland dem som lever däri och under den. En avtagande moral följs vanligen av oriktig kunskap eller missbruk av kunskap. Ett obalanserat förhållande mellan kunskap och etiska principer sätter igång ett kritiskt skede som, om det inte skyndsamt uppmärksammas, resulterar i förstörelse. Historiska exempel – Romariket för det första – kommer att vara för handen inför varje läsare. Krig spelar roll i förstörelsen och återuppbyggnaden av civilisationer. Alltifrån Mahabharatas dagar fram till vår egen tid kommer vi att stöta på fenomenet av obalans mellan mental kapacitet och moraliskt ansvarstagande, tävlanden som leder till krig och flera krig, sedan förödelse. Tillintetgörandet av hela Kshatriyas kastväsende utspelade sig på Kurukshetra  – en händelse som innefattar en lärdom för alla oss som nu bevittnar nedgången i den fallande Europeiska civilisationen. 

Under varje århundrade är det endast ett fåtal som förnimmer nödvändigheten av att i sina egna liv upprätthålla balansen mellan kunskap och kärlek, mellan huvud och hjärta. Det stora flertalet uppvisar en obalans där det uteslutande är känslor – utan Visdomens ljus som dominerar hos en del av majoriteten, medan det i den andra delen är huvudinlärning  – utan själslig visdom, utan medkänsla och filantropi och offer, som i grunden förstör. Religiösa känslor utan medvetenhet är en förbannelse som utvecklar fanatism, hat och krig; kunskap som saknar en andlig grundval utvecklas strax till oriktigt vetande vilket frambringar arrogans, illvilja, och krig. Endast ett fåtal, en liten minoritet under varje århundrade, är Esoteriker – inte blott och bart till namnet vetgiriga inom det Ockulta utan sanna studenter som lär sig att praktisera och sprida de stora doktrinerna i Livets Vetenskap. Deras uppgift är att skapa den där balansen mellan kunskap och etiska principer i sitt eget psyke förutan vilket det varken kan nås upplysning eller praktiserandet av altruism till fromma för allas bästa. 

För dessa få lade H.P.B. fram boken Tystnadens Röst, vilken hon tillägnade dem . I Förordet till denna oskattbara lilla volym skriver hon att hon erbjuder tre Fragment och att mer inte skulle kunna ges till ”en värld alltför självisk och fäst vid sinnliga ting för att under några omständigheter vara förberedd på att ta emot en sådan upphöjd etik i den rätta andan.” [Tystnadens Röst Online] 

Enbart dem som i sina egna försök är uppriktiga och seriösa i att omforma sina sinnen, kommer att ha användning för boken. Som H.P.B. skriver: 

Såvida en människa inte med allvar framhärdar i sökandet efter självkännedom, kommer hon aldrig att låna ett villigt öra till den här typen av vägledning. [Tystnadens Röst Online] 

Esoterisk Filosofi har alltid lärt ut konsten i att utvecklas längs hela linjen – en sund själ i en sund kropp; dessutom, så har den även lärt att förloppet i att blomma ut, alltid går inifrån och ut, och att således sinnet och inte kroppen bör vara startpunkten, och att motivet och inte metoden ska få första prioritet. Inte för att kroppen och metoden negligerades, men sinnet och motivet gjordes härigenom alltid och för evigt till den avgörande startpunkten. Detta är tyngden i Bhagavad Gita, i Buddhas doktriner, och i Jesu läror. 

De som bekantat sig med Tystnadens Röst har även lagt märke till att den ger första prioritet till skolningen av sinnet, kopplat till det sanna motivet. I dessa fyra avsnitt skall vi ta i beaktande motivets plats och sinnets aktivitet som de lärs ut i de tre Fragmenten varav varje del skall betraktas som en oberoende enhet. Emedan det självfallet finns ett ömsesidigt beroende dem emellan, skall vi inte betrakta det tredje Fragmentet vara i ordningen efterföljande det andra, ej heller det senare en fortsättning av lärdomarna i det första. Varje del betonar en specifik aspekt av Sanningen, av Vägen och Stigen; vart och ett har sitt eget budskap. Det ena är inte överlägsen det andra mer än att blå som primärfärg är överlägsen den gula eller underlägsen den röda. 

Likt alla Ockulta avhandlingar är Tystnadens Röst skriven i chiffer och uppenbarar mer än en innebörd, detta för att det finns mer än en nyckel att använda i avkodningen av ett omfattande chiffer. Nybörjaren på sin nivå, adepten på sin, använder lärdomarna, till växande likaväl som till tjänande – till att växa genom tjänande. H.P.B. har gjort ett ”omdömesgillt urval” till de ”få sanna mystikerna” under vars era hon framträdde, vilka erkände henne och dess betydelse. För studenter i den yngre generationen har boken samma budskap och erbjuder samma fördelar; för dessa bildar också formuleringen av motivet och skolningen av sinnet det första steget. 

Ett av H.P.B: s uttalanden kan med fördel användas som prövosten för att fastställa naturen hos våra motiv, analysera uppgiften i att förvärva självkännedom och i försöken att nå självförbättring. I Nyckeln till Teosofin i belysandet av asketiska övningar, talar H.P.B. om ”vad en människa tänker och känner, vilka önskningar hon underblåser i sinnet och tillåter att slå rot och växa”; vad vi tänker beror till största delen på vad vi känner, och vi kan bedöma naturen i våra känslor genom uppmärksamhet på de önskningar som stiger upp från de rötter som finns fast inbäddade i personlighetens jord. ”De önskningar hon underblåser i sitt sinne” – de önskningar hon ”tillåter att slå rot, ” de önskningar hon tillåter att ”växa” – kommer att avslöja de motiv hon härbärgerar. Mycket ofta är våra motiv dolda för oss och i granskningen av våra motiv vacklar många innan de ens hunnit börja värdera dem . Mästaren, K.H. skrev en gång: 

Det främsta och avgörande skälet till om vi beslutar oss för att acceptera eller avvisa era erbjudanden ligger i de inre motiv som driver er att söka vår undervisning, och på sätt och vis – vår guidning [The Mahatma Letters, # 2.] 

Vi måste lära oss att skilja mellan inre eller verkliga och yttre eller ytliga motiv. Återigen, samma Mästare gör oss uppmärksamma på att ”våra Österländska uppfattningar om ’motiv’ och sanningskärlek och ’ärlighet’ skiljer sig avsevärt från era idéer i Väst” [The Mahatma Letters # 30. ] I Indien har de flesta ”utbildade” västerländskt tänkesätt – för att vara mer exakt, INDOEUROPÉISKA sinnen – och de lider av samma begränsningar som i VÄSTERLANDET födda män och kvinnor. Österns idé om motiv är omfattande, och i kartläggandet av våra motiv måste vi ta tid på oss och vara noggranna, omdömesgilla, vakna och uppmärksamma. 

Allt medan det är sant att motivet betyder allt, får vi aldrig förbise de tydliga lärdomarna från historien att ”goda motiv utan kunskap skapar ett dåligt resultat ibland” Robert Crosbie fortsätter: 

Ned genom tidsåldrarna finns en uppteckning goda motiv, men med missriktad makt och nit, i avsaknaden av kunskap. Teosofi är en kunskapens väg. Det tillkännagavs, bland många andra ting, att goda motiv och vishet skulle kunna gå hand i hand. [The Friendly Philosopher, s.4.] 

På motivens nivå dras studentens uppmärksamhet från allra första början mot idealen i ett högre liv, inte intrasslandet i materians värld, genom ambition och dess like, utan genom tillbakadragandet och det kompletta och konsekventa frigörandet från Illusionens universum – Maya och dess Spel – Lila. Studenten nödgas välja mellan sinnligt liv och själsligt liv och när han är tillräckligt fast i sin strävan att leva som en själ, tämjande sinnena, erbjuds han ett annat ideal, det största mänskligheten känner till – Försakelsen. Själslig fostran leder utövaren till Frigörelsens idé; ett tillstånd så efterlängtat av de bedrövade – av hjärtan belagda med sorg, av huvuden fulla av förvirring. Att ha sett orsaken till sjukdom, att ha druckit bägaren som kurerar, vem skulle då vilja fortsätta ett sjukhusliv? Att ha förnummit nedbrytningen i ett liv som prostituerad, vem skulle då vilja leva i prostitutionens hus? Att ha förnummit att livet är en vidsträckt fristad för vansinnet, vem skulle då vilja befinna sig där, och inte springa sin väg? Med endast lite kunskap om Teosofi visar den tankfulle och uppriktiga studenten att den här världen liknar ett sjukhus, full av plågor och det skrofulösa; i att miljontals män och kvinnor säljer sina sinnen och hjärtan; att världen är full av mångalna neurotiker som rusar omkring än hit och dit betraktande sig själva som friska och sunda. Den teosofiska studenten lägger märke till att för att vara av den här världen söker man sig till sjukdom, säljer likt en prostituerad sina krafter, för att bli tokig. ”Låt mig inte få något av detta” säger han. Sålunda fixerar studenten under mer än ett liv sitt sinne på Frigörelsen och sina motiv för att leva ett högre liv är att frigöra sig från ”världen, köttet och djävulen.” Tystnadens Röst känner till Frigörelsens väg och dess plats – erövringen av Nirvana.

Under många århundraden har Frigörelsens ideal inspirerat generationer av mystiker och här i Indien har i synnerhet längtan efter Moksha och att nå Nirvana blivit det överlägsna, för att inte säga det enda målet inom andlig strävan. Den store Buddha lärde ut Försakelsens Väg och exemplifierade den läran i sitt eget liv. Som H.P.B. säger: 

Esoteriska läror hävdar att han avsade sig Nirvana och gav upp Dharmakayadräkten
för att förbli en ”Medkänslans Buddha” möjlig att nå inom ramarna för den här eländiga världen.  

I och med försvinnandet av Hans rena Läror från Hans födelseland, blev föreställningen om Moksha det allenarådande idealet i Indien, undertryckande Försakelsen. Ingenstans finns Läran om Vägen till Försakandet så klart formulerad, ingenstans är dess funktioner och målsättningar så ingående jämförda med dem i den andra Vägen, som i Tystnadens Röst . Ett av H.P.B: s uppdrag under inkarnationen var inte enbart att peka ut den här glömda sanningen, utan, snarare, att väcka en längtan i så många hjärtan som möjligt att beträda Försakelsens Väg. Därför finns ibland de enda tre Fragment hon gav ut publikt den om ”De Två Vägarna” och i kretsen av ”de få” måste de väckas som vill förpliktiga sig till kultiveringen av hjärtat vilket är nödvändigt i beträdandet av den stigen. De lockelser som finns nedlagda i försakelsens ideal är så kraftfulla och mäktiga lika fullt uppenbara att de flesta bland ”de få” kvickt säger till sig själva, ”Jag vill vandra Försakelsens Väg” De förbiser att speciell förberedelse är nödvändig för den uppgiften och att mellan Försakarnas stora tjänande och önskan, om än brinnande hos aspiranten att älska och hjälpa sina medmänniskor finns det en skillnad inte bara i grad men i art – i kvalité. Att förvärva de för vägen nödvändiga kunskaperna tar tid och speciell ansträngning; och detta är endast möjligt genom Chelaskapet, inte som det är förstått i den mystiska och religiösa världen men som det förstås i Ockultismen och Esoterisk Filosofi. En speciell träning och utveckling är nödvändig för att gå Försakelsens väg; det är försakandet inte bara av den materiella vägen utan också av den andliga vägen; inte enbart av livet i formvärlden utan också av det eviga livet. Det är frihet från bindningen till passion vilket varje Frigjord Själ åtnjuter och vidare är det accepterandet av bindningen till Medkänsla vilket en mukta  inte accepterar. 

Träningen under Kandidatens prövotid inkluderar utvecklingen av det rätta motivet vilket i Försakelsens Väg presenteras som idealet. Chelaskap förutsätter inträdandet på den Vägen och borttagandet av andra motiv – inkluderande det om Frigörelse – medelst det Enda Motivet, det sanna inre motivet ur vilket alla yttre motiv blott borde vara uttryck och utflöden. Valet kommer på slutet, men det valet är kulminationen av oräkneliga val gjorda av själen – från Kandidatens prövostadium till det hos en Adept. 

Om vi befrämjar önskan till försakelse i vårt sinne, om vi ger det näring så att det slår rot och gror, kommer vi att få den nödvändiga träningen i att nå det Rätta Motivet. Den träningen är inte bara en beslutsam och verbal repetition av den berömda Kwan-Yinlöftet, utan en hågkomst av den under utförandet av de dagliga plikterna. Den Store Försakaren rusar inte till för att hjälpa här och där och överallt, utan ”vaktar och skyddar Mänskligheten inom de Karmiska begränsningarna.” Detta implicerar kunskap, i synnerhet om Cyklernas Lag och ”den slutliga delningen av tiden.” Det är därför som H.P.B. säger att ”Det är lätt att bli en Teosof… Men att det ganska säkert är en annan sak att förmå sig till att gå vägen som leder till kunskap om vad som är gott att göra, likväl som den rätta urskiljningen av det goda från det onda.” (Studenter gör rätt i att reflektera över åtskillnaden gjord av H.P.B. – Raja Yoga sid 17; det är inte lätt att bli en Teosof, bara jämförelsevis mindre svårt; Esoterikerns Väg ” leder en man till den makt genom vilken han kan göra det goda han önskar, ofta utan att till synes lyfta ett finger.”) 

Odlandet av det Rätta Motivet tar mer än ett liv; kontrollen av det vandrande sinnet är en nödvändighet som är universellt igenkänd, men hur många tänker på det vandrande hjärtat? När hjärtat blivit stilla blir koncentrationen av sinnet lätt, på så vis att ett mål blivit funnet. Sinnet hämtar sig och gör objektet till medelpunkt, men utan ett mål eller ett objekt kan sinnet aldrig förvärva fullständig närvaro. Många och skilda är människornas mål i livet, och teosofistudenten utgör inget undantag från den regeln. Om han beslutar sig för att hans mål varken skall vara Nirvanas välsignelse eller utvecklandet av siddhiförmågorna, höga eller låga, ej heller nå framgång i den ena eller andra sfären, utan låta allt vara och släppa taget, för att beträda Försakelsens Väg, genom att disciplinera sig själv till ett liv av andligt tjänande till fromma för den Föräldralösa Mänskligheten, då har han funnet det sanna målet, det Rätta Motivet nödvändigt för ett Chelaskap. När en aspirant en gång för alla beslutar sig för att följa det Rätta Motivet, kommer det vare sig han kommer ihåg det eller inte, påverka hans liv och tvinga honom att arbeta för mänskligheten på ett eller annat sätt. Så fort han försöker dra andliga fördelar i själviskt syfte i stället för att hjälpa sina bröder, kommer han att känna den inre kallelsen att arbeta, vilket inte kan undvikas. Hans tid kommer inför det Stora Valet; men dess närmande kommer att påskyndas under det att han förblir trogen det stora Valet i sin nuvarande inkarnation – att bemöda sig om att göra Teosofin till en Levande Kraft i sitt Liv. 

B.P. WADIA

Först publicerad i The Theosophical Movement, X, Juli 1940.sidorna 129-31. Texten har sedan dess utkommit i olika utgåvor både i Amerika och i Indien.

__________________________________________________________________

| till toppen av sidan |  till B P Wadia Online huvudindex  |   till ULTs hemsida   | 

copyright © 1998-2010 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad 2011-01-09