ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T. 
© 2011  Online-versionen  •  Teosofiska Kompaniet Malmö •  Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net


 


2012 – Mayakalendern och Teosofin
MÖJLIGHET ELLER KATASTROF.

DET GÅTFULLA MAYAFOLKET, PROFETIOR OCH BLAVATSKYKODEN

av Peter Bernin

Föredrag hållet på Livsfilosofiskt Forum, Klaragatan 7 i Malmö den 6 april 2010, kl 19.30.


Nr 51 • Serie 5 • Online versionen den 21 juli 2011  •  ISSN 1401-3835


Dorje1.gif (4461 bytes)

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från MP3 inspelning/videoinspelning nr 2  för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]


INLEDNING

Goder afton, mina damer och mina herrar och hjärtligt välkomna till Livsfilosofiskt Forum på Klaragatan. Denna tisdagsafton är vigd speciellt åt detta äventyr med Peter Bernin, och jag lämnar över ord och bild till föredragshållaren. Vi ger honom en stor varm applåd och önskar honom hjärtligt välkommen till Livsfilosofiskt Forum.

Peter Bernin: Tack.

Jag skulle vilja innan vi sätter igång, att vi tar en kort treminuters meditation tillsammans. Så om ni vänligen sätter er bekvämt och sluter ögonen och tänker på AUM-ljudet som en representant för universums Kraft, och låter den komma in i våra hjärtan. Vi tänker med tacksamhet på att vi kommit till människoriket, och vi tänker på det ansvar vi måste ta för våra handlingar, och hur dessa kan skapa fred på jorden och frid i sinnet.

[Tre minuter senare]

Ja, då kommer vi långsamt tillbaka till Klaragatan 7.

Som ni vet ska vi tala om Mayafolket ikväll. Först kommer jag att berätta om Mayafolket i allmänhet och senare vad som kan tänkas hända 2012 den 21 december enligt Mayakalendern. Det finns väldigt många teorier kring detta speciella årtal. Jag har lagt upp detta föredrag i två delar. I första delen kommer jag kortfattat att tala om platser som har att göra med Mayafolket kulturellt sett, och beskriva hur några av deras tempel ser ut idag, deras ceremonier, deras hieroglyfer, deras hantverk, deras gudar, deras räknesätt, deras heliga bok Popul Vuh, deras astronomi, deras astrologi.  

I andra delen kommer jag att beskriva de sju mest vanliga teorierna kring Mayakalendern och hur de kan tänkas påverka oss. Vi kommer att ta del av dessa förklaringar och de olika tidpunkter som är kopplade till respektive teori. Därefter blir det en frågestund.

Om vi börjar lite lätt i Sverige så hade Liljevalchs Konsthall 1953 för första gången en utställning om Mexikansk konst från Forntid och Nutid. I denna lilla broschyr, som ni ser, vilken utgavs i samband med utställningen, stod det följande beskrivning:

En exposé över 3 500 års mexikanska konst kommer under september och oktober att visas i Liljevalchs konsthall i Stockholm. Det blir den största och märkligaste utställning av utomeuropeisk konst som någonsin gästat Sverige. Ett strålande urval av fornmexikansk skulptur, keramik, guld- och silverarbeten (m.m.) ur offentliga och enskilda samlingar i Mexico och U.S.A. berättar om de gamla indiankulturernas mäktiga formvilja. Mexicos kolonialkonst, den nutida folkkonsten med dess energiska rytmer och färger, våra dagars stora mexikanska målare Rivera, Orozco, Siqueiros och Tamayo samt den moderna grafiken, utfyller det rika materialet – ett budskap från en sällsam och fascinerande bildvärld.


Fig. 1. Broschyromslaget till utställningen 1952 i Stockholm.

Intresset har alltid varit mycket stort i Sverige för Mayakulturen i huvudsak från Mexiko och Guatemala. Jag kommer under föredragets bildvisning att varva med att citera ur spännande böcker och artiklar som har anknytning till Mayafolket på olika sätt, och mina egna möten med denna märkliga kultur. Vi kommer att se att Mayafolket levde i Mesoamerika eller Mellanamerika och vi fokuserar på Mayafolket även om andra indianfolk kommer att nämnas.

Jag kan också berätta att jag har studerat Mayakulturen under 45 års tid, allt ifrån dess konst, litteratur, hieroglyfer, astronomi, astrologi, och matematik. Mayakalendern har den senaste tiden blivit väldigt populär, speciellt med Carl Johan Callemans idéer.

Den inre mystiken kring det gåtfulla mayafolket är spännande när man försöker förstå varifrån mayafolket kommit, och den mängd olika fornlämningar som finns kvar. Vi har också förmånen här i Sverige att ha en svensk översättning på Popul Vuh, Mayafolkets heliga bok. De länder som är kopplade till Mayafolket är Mexiko, Guatemala, Belize, Honduras, El Salvador, Nicaragua. Mayafolkets mest aktiva period är ungefär 1000 före vår tideräkning fram till 1200-talet. Spanjorerna kom dit på 1500-talet och mer eller mindre brände upp och förintade hela kulturen, förutom de heliga stenmonumenten.



Fig. 2. Poster med en klassisk Maya-mask 2011.

 

2012MÖJLIGHET ELLER KATASTROF ENLIGT MAYAKALENDERN 

Mayaindianerna eller Maya syftar på befolkningen bland de mest framträdande av de historiska Mesoamerikanska civilisationenerna, Mayakulturen, syftar fortfarande på de mayatalande folken som än i dag lever i samma områden. Maya var egentligen en rad olika folk med samma religion och kultur som talade något av de 40 olika mayaspråken. Mayaindianernas utbredning täckte ett brett område i södra Mexiko där delstaterna Chiapas, Campeche, Yucatan, Quintana Roo och Tabasco ingår. De fanns också i en del andra centralamerikanska länder som Guatemala, Belize, Honduras, El Salvador och Nicaragua. Mayaindianerna var inte ensamma om makten i Mesoamerika, utan delade den med bl.a. manguer och huastker, azteker, olmeker och chol som var andra mesoamerikanska folkslag. Dessa folkslag kom troligtvis från Sibirien bland de
migrerande asiatiska nomadfolken, som mellan 15 000 fvt och 8 000 fvt utnyttjade den dåvarande landbryggan över Berings sund mellan dagens Ryssland och Alaska.





Fig. 3. Ceremoniella ritualer inne i ett tempel.

Ett ursprungligt mayafolk hade under århundraden kommit att isoleras i olika stammar, som för övrigt ofta levde under skiftande betingelser. Maya hade sin kända storhetstid under åren 250-950 (e. Kr). Då hade man uppnått ett storslaget civiliserat samhälle med mäktiga tempel och pyramider.

För att förstå vad som hände med mayafolket och ”mysteriet” bakom deras mystiska försvinnande blir lättare om man skiljer de två slagen av mayafolk åt: De arkitektoniska mayas, det vill säga, de som byggde de monumentala pyramiderna som idag fortfarande finns, och de historiska mayas det vill säga, de mayas som Hernan Cortez och de andra conquistadorerna ”erövrarna” träffade vid Yucatans kust.

Mayaindianerna byggde monumentala pyramider från den förklassiska perioden (ca 1000 f. Kr-320 e. Kr) som Nakbé, San Bartolo i Norra Peten Guatemala, och vidare genom den klassiska perioden (320-1000 e.Kr). De byggde även städerna Tikal, Palenque, Copán, Uaxactún Rio Azul och Ceibal. I den Postklassiska perioden (1000-1687 e.Kr) började en stor utveckling av navigation bland mayafolken. Städer som Tulúm, Xel-Há, Polé (Xcaret) fungerade som huvudhamnar och kopplade en stor del av det Karibiska havet till Yucatanhalvön samt Belize, Guatemala och det fruktbara området Sula i norra Nicaragua. En avgörande faktor i denna utveckling var det inflytande indiangruppen ”putunes” gjorde. De var maya-chontales från södra Tabasco i ett område fullt av insjöar och floder som Grijalva och Usumacinta. Detta betydde att mayafolket var duktiga navigatörer. En gren av putunes kallade Itzaes bosatte sig i Polé Qintana Roo och 918 erövrade de staden Chichén i Yucatan för att bli Chichén Itzá.

Mayafolken försörjde sig på jordbruk, biodling och fiske. Nationalgrödan var majs, men även bönor, tomat, paprika och squash odlades. Majsen var den viktigaste basfödan och hade även en stor kulturell och religiös betydelse. De odlade alla grödor på ett och samma ställe för att undvika att jorden utarmades i det ohälsosamma klimatet.

Mayaindianerna levde under flera tusen år och deras ättlingar finns som sagt kvar än idag, men det löst sammanhållna mayanska ”riket” tog definitivt slut i och med den spanska erövringen av Centralamerika1500-talet. Det sista mayanska kungadömet intogs dock så sent som 1697. Mayaindianerna drabbades i stor utsträckning av spanjorernas tvångskristnande. Missionärerna brände deras skrifter och förstörde många gamla tempel för att bygga katolska kyrkor ovanpå ruinerna.

Vissa gamla mayanska traditioner lever vidare än idag hos de gamla mayaindianernas ättlingar. Dessa lever kvar på Yucatanhalvön och i Guatemala, där de bor i små byar som ser ut ungefär som för tusen år sedan. De har även kvar delar av sin gamla religion, men den har fått en stark katolsk prägel. Många urinvånare känner sig fortfarande förtryckta och diskriminerade. Deras levnadsvillkor är generellt sett mycket sämre än hos den övriga befolkningen.
 

     

Fig. 4. Mayakrigare blir påklädd. Fig. 5. Mayaindianer gör upp en offereld.

Jag kommer som sagt att varva med att citera ur några spännande böcker som har anknytning till Mayafolket på olika sätt. Den första boken som påverkade mig var Fornamerikas Konst av Sigvald Linné och Hans-Dietrich Disselhoff, där står följande intressanta rader nedskrivna av Linné, en av världens främsta kännare av mayakulturen och tidigare chef för Statens etnografiska museum i Stockholm:

Mayaindianerna har med fog kallats gåtornas folk. Trots att många framstående forskare träget arbetat under ett sekel, har deras brottning med problemen gett förvånansvärt klent resultat. Hur, var och när uppstod denna världens främsta stenålderskultur; varför övergavs alla de äldsta, klassiska stadsstaternas ståtliga städer, utsmyckade av överdådigt skickliga skulptörer; vad meddelar världens vackraste och mest komplicerade hieroglyfskrift inhuggen med stenverktyg med makalös säkerhet; hur kunde samtidens främsta astronomer utan instrument göra beräkningar av världsrymdens rytmiska fenomen, som slår vår tids fackmän med häpnad och var hade de rutinerade murmålarna utbildats och var hade keramikerna lärt sin konst? Problem som inte blivit lösta och frågor, som inte besvarats.

... Vi kan inte svara och förklara, endast konstatera att stora städer eller rättare religiösa, kulturella och administrativa centra i små stads- stater av jordbrukare växte upp i ett område, som i dag är det av alla tänkbara det minst inbjudande. Denna från början gåtfullt färdiga kultur kan liknas vid en växt, importerad från ett okänt land och redan i full blomning. Allt tyder på att fred och frid i stort sett rådde inom mayanernas isolerade värld.

... Mayafolket har kallats Amerikas greker för sin måttfullhet och för sin höga, främst intellektuella kultur Den ännu till största delen olösta hieroglyfskriften, med genomgående nästan helt abstrakta tecken, visar en förvånansvärd konstans i tid och rum trots att tecknen är utomordentligt invecklade. Det torde knappast finnas någon skrift som överträffar mayafolkets i skönhet. Den ställde de största krav på de skriftlärde. För dem gällde det inte bara att vara skrivkunniga och känna innebörden av varje element och hur de skulle kombineras för att bilda begrepp eller namn, utan de måste även vara goda konstnärer och skickliga hantverkare. När man högg i sten fick man inte hugga fel.

Om alla inskriptioner och om de tre bevarade böckerna – nitiska spanska missionärer brände många tusen – kommer att kunna läsas, blir det knappast några sensationella avslöjanden. Sannolikt innehåller de i symbolform uttryckta tankar, huvudsakligen prästastronomernas forskningsresultat och deras praktiska användande av astrologerna samt uppgifter om gudar och religiösa ceremonier. Codexarna har delvis karaktären av almanackor för spådom om gudomlig intervention i människornas angelägenheter, om sjukdom som straff för försyndelser mot makter, som endast prästerna kände, och om lämplig botgöring.

Som astronomer överträffade dessa stenåldersmän alla samtida folk i hela världen. Intresset för astronomi, astrologi och matematik var så allt uppslukande lidelsefullt, att det fick religiös karaktär. Genom kontinuerliga observationer under långa tidrymder nådde de utan preci­sionsinstrument resultat, som slår vår tids fackmän med häpnad. Deras nutida kolleger står frågande inför de gamla mästarnas enastående resultat. De begagnade vid matematiska beräkningar vigesimalsystemet: varje högre enhet är 20 gånger den närmast lägre. De använde ett tecken för o (noll), i det fallet var de tusen år före sin tid. Kalendern bygger på en kombination av siffror och namn. Först efter 52 år återkommer en dag med samma nummer och namn. Den utgår från ett mystiskt datum i en fjärran urtid, den 14 oktober år 3113 f. Kr., och den är en triumf för abstrakt tänkande. Det finns mayaforskare som gjort gällande, att kalenderns konstruktion och kanske även skriften kan ha varit ett verk av en enda överlägsen prästastronom och matematiker, ett nästan övermänskligt snille, som bearbetat generationers systematiska observationer.

I städerna fostrades inte bara administratörer, skriftlärde, astronomer och astrologer, vilka senare slog mynt av de stjärnkunnigas vis­dom, utan även arkitekter och konstnärer. Utsökta lerkärl formades och dekorerades med suverän skicklighet. Av trä, ben, musselskal eller sten förfärdigades vackra föremål av varjehanda slag, ofta lysande resultat av världens främsta stenåldersfolk. Textilkonstnärernas prestationer känner vi endast indirekt genom avbildningar av prästkonungar och deras hov. I praktfulla klädnader och utsökta fjäderprydnader möter vi dem på steler, reliefer, murmålningar och lerkärl. Dräkter och prydnader återges med minutiös noggrannhet, och om deras prakt och förfining kan ingen tvekan råda. Monumentalarkitekturen utgörs inte bara av pyramider uppbärande tempel, gudarnas boningar, utan även av byggnader som kallas palats.

Den historiska staden Chichén Itzá är en arkeologisk plats i sydöstra Mexiko cirka 100 km sydväst om Cancun på norra Yucatánhalvön. Platsen upptogs 1988 på UNESCO:s världsarvslista och den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk.

Om vi ser på en del mayaplatser så är nog den mest kända mayaplatsen Chitzen Itza
som ligger på Yucatanhalvön. Detta tempel sammanfattar på många sätt det speciella med allt som har att göra med Mayakulturen. Här ser vi dem i kapacitet av arkitekter, skapare av hieroglyfer, observatörer av planeternas omloppsbanor, såsom initianter i mysterierna och pyramidbyggare.


Fig. 6. El Castillo,  Kukuclan templet.


Fig. 7. Karta över Chichen Itza.


Fig. 8. Juego de Pelota.


Fig. 9. Los Guerreros.

 

 


Fig. 10.  Ossuary.

 


Fig. 11. Caracol.

 

Staden bär spår av två olika kulturepoker, en maya- och en itzá-epok. Staden var betydande redan under klassisk mayansk tid, c:a 600–900. På 900-talet invaderades den av itzáfolket.

Chichén Itzás storhetstid slutade omkring 1400. Ruinerna av staden påträffades i djungeln på 1800-talet och sedan dess har flera tempel delvis restaurerats, till exempel det ståtliga Krigarnas tempel, ett pyramidtempel med omgivande kolonnader. Man kan här även beskåda ett flertal reliefer som framställer den befjädrade ormen, Kukulcan identisk med aztekernas Quetzalcóatl. Längs kanten på Kukulcán-templet kan man vid vårdagjämningen beskåda det märkliga skådespelet att guden kommer krälande ned från himlen och fortsätter i riktning mot en cenote, vattenhål, där offerceremonier var brukliga.

Mycket av arkitekturen i Chichén Itzá är fortfarande bevarad eller restaurerad. Bland framstående byggnader kan nämnas:

      House of the hidden writing - Akab' Dzib, ett palats med hieroglyfiska inskriptioner.

Det som är speciellt med Mayafolket är att de är religiösa, konstnärliga, de är matematiker med eget räknesätt, astronomer med stor kännedom om olika planeter och deras omloppsbanor, de är pyramidbyggare. De kan bygga pyramider precis som egypterna. Mayafolket har dessutom byggt hundratals städer runt omkring i Mesoamerika. Många av dessa har varit begravda tills spanjorerna kom på 1500-talet och började gräva fram dem. Vi har en tidräkning som hos Mayafolket sträcker sig 1 000 år före vår tidräkning till 1200-talet, och är den tid som är allmänt känd bland arkeologer som studerar den här kulturen. Men den tiden är sannolikt inte den korrekta. Det finns 40 olika typer av Mayaspråk. Quiche-maya är ett av de stora språken.



Fig. 12. Omslagsbild från Etnografiska Museets katalog Maya – Det Gåtfulla folket

Det som är allmänt känd bland arkeologer och annat folk som studerar den här kulturen är att tideräkningen inte stämmer riktigt. Hela Centralamerika eller Mesoamerika är ju full av fornlämningar, för er som har varit där vet ju hur det ser ut, och vi som inte varit där, men ändå studerat det på avstånd ser ju att det har varit en storkultur. Det gåtfulla folket är namnet på en utställning som fanns i Stockholm 1969, som handlade om Guatemala och mayafolket och där man i Sverige var mycket snäll och gav tillbaka alla våra artefakter som kommit till Sverige på tveksamma vägar. Man menade utifrån FN att varje land ska lämna tillbaka allt material som inte tillhör ens kultur. Jag har framför mig en katalog med allt som fanns med på utställningen, allt från rökelsekar till mindre statyer osv. 

När det gäller Mayafolket överhuvudtaget så kan man fråga sig: Vad är det egentligen som den här kulturen vill? Var kommer de ifrån?

Här på bilden ser vi ett 15 tal mycket speciella platser som är värda att besöka.

 



Fig. 13. Karta över de mest intressanta Maya platserna i Mesoamerika.


Spridningen av Mayakulturen finns på andra platser men i huvudsak finns de här.

En typisk invigd, en ormgud, som illustreras med fjädrar och ormar Quetzo-Cohuatl, och kallas inom hinduismen för Nagas.  Ormguden rör sig på många olika plan, den har en mängd olika namn inom den esoteriska läran. HPB skriver i sin Teosofiska Ordbok:

Quetzo-Cohuatl (mex). Ormguden i de mexikanska skrifterna och legenderna. Hans stav och andra ”bomärken” visar att han var en stor forntida Initierad, som kallades för ”Ormen” på grund av sin visdom, sitt långa liv och sina krafter. Till denna dag uppkallar Mexikos ursprungliga folkstammar sig själva efter namnen på olika reptiler, djur och fåglar.




Fig. 14. Quetzo-Cohuatl, Ormgudens huvud från Teotihuacán.

Det som är speciellt med hela Mayakulturen är ju att de sträcker sig runt hela Mesoamerika. Om vi tittar på kartan så ser vi Haiti ute i havet inte långt från Yucatanhalvön. New Orleans ligger i närheten där det också nyligen inträffat en stor oljekatastrof. Blir det ytterligare en stor katastrof eller ges det extraordinära möjligheter den 21 dec 2012 i detta område? Vad är det som kommer att hända? Hur utsatt är Mexiko eller Guatemala eller de platser som ligger där? Betyder tidpunkten 2012 överhuvudtaget något? Kommer mayakulturen att försvinna? Jag tror ju inte alls det men vi får väl se.
 


 

Fig. 15. Karta som visar på den triangel som bildas mellan Haiti, New Orleans och den rektangulära Mayasfären.

 [10 minuters video om Mesoamerika visas, därefter fortsätter första delen av föredraget]

Jag vill nu läsa ett längre stycke ur Förordet till Popul Vuh som beskriver mayafolkets magiska och ockulta kultur som är så viktig att förstå, för att kunna ta till sig det gåtfulla mayafolkets natur. Gunilla Hultgren skriver:

Popol Vuhs skapelsemyt har många paralleller i andra indianska skapelsemyter och även i arkaiska myter på andra håll i världen.

Ordet myt har ju i vårt språk fått en bibetydelse av någonting som inte är riktigt sant, något uppdiktat som inte beskriver verkligheten. I de ”primitiva”, det vill säga, de traditionella och arkaiska samhällena, anses myten däremot berätta den absoluta sanningen,den återger den ursprungliga och heliga historien om hur allt kom till i begynnelsen, i en tid som ligger bortom den vanliga profana tiden.

Den utgör grunden för socialt liv och kultur, lägger ut ett mönster för livet och tillhandahåller modeller för individens uppförande och uppfattning av liv och död, alla de existentiella frågor som berör livets mening och människans plats i universum. I mer eller mindre komplicerad form återfinner man ett mönster i de flesta skapelsemyter över hela världen. Skapelsemyten skildrar ett paradisiskt tillstånd. På den tiden kände man inte till döden. Människorna förstod djurens språk och levde i fred med dem. De behövde inte heller arbeta, rikligt med mat fanns överallt. Också människorna förstod varandra, de hade ännu inte skilda språk. Men på grund av en viss mytisk händelse, en katastrof eller ett ”fall”, slutade denna tid och människorna blev som de är idag. Himmel och jord var under denna mytiska tid antingen ett eller stod varandra så nära att man kunde nå upp till Himlen genom att klättra uppför ett högt träd eller stiga upp på ett berg. Gudarna kom ner till jorden och blandade sig med människorna och hjälpte dem. Folket på den tiden kännetecknades av odödlighet, spontanitet och frihet, förmågan att uppstiga till Himlen för att tala med gudarna, vänskap med djuren och kunskap om deras språk. Den ende som i vår tid fortfarande besitter dessa kunskaper är schamanen, som på så sätt blir en bro mellan den skapande mytiska tiden och det samhälle han lever i.

Myten, vars källa en gång var en schamans extatiska upplevelser, är det instrument som används för att hela det som är splittrat, för att läka sjukdom, lösa konflikter osv. Därför måste myten felfritt kunna reciteras, memoreras om och om igen. Schamanen är experten inom detta område, eftersom han är den ende som genom sina ”resor”, då han lämnar kroppen och i anden [andliga astralkroppen] beger sig tillbaka till den mytiska tiden och det skapande tillståndet, har egen erfarenhet av det som berättas. Schamanen är den som förvaltar den muntliga traditionen, han besitter en ovanlig förmåga att minnas och memorera och utövar en självbehärskning långt över genomsnittets.

Schamanen är specialisten och hans kunskap handlar om mystiska erfarenheter och djupa insikter i naturens och människans väsen.

Schamanen kan alltså fortfarande uppstiga till Himlen, förstå djurens språk, behärska elden så att den inte skadar honom och vägleda de döda själarna, ja, till och med ibland kalla dem tillbaka till livet. När schamanen är i trance använder han ett hemligt språk, speciellt fåglarnas läten. Han talar med en hög gäll röst, i falsett, imiterar olika fåglar, samma röst som han använder för att sjunga magiska besvärjelser. I de ”primitiva” samhällena symboliserar djuren en hemlig och andlig kunskap, de har en djup kännedom om Livet och Naturen och känner till hemligheten med ett långt liv och odödlighet. Genom att gå in i djurens värld får schamanen ta del av insikter som människan glömt för länge sedan när den mytiska tiden tog slut. Denna kommunikation med djuren tillhör ett förstadium i schamanens extas, först när han har talat med djuren kan han lämna sin kropp för att anträda sin långa ”resa”. Denna vänskap med djuren befriar honom alltså från den ”falla mänsklighetens” villkor och återför honom till den mytiska skapande tiden.

I många kulturer sker uppstigandet till Himlen med hjälp av en fågel, som också blir en symbol för schamanen och uttrycks med fågelmasker, fjäderdräkter m.m. Många berättelser finns upptecknade om dessa uppstigningar och resor. Hos flera indianfolk i Mexiko är en människas öde förbundet med hans naguale, som tagit gestalt i ett djur eller en fågel. Genom att ensam gå ut i skogen och sova bland fåglar och djur får en människa kontakt med sin naguale, som han antingen möter i en dröm eller konfronteras med när han vaknar. Med denne ska han sedan uppehålla en livslång kontakt. Somliga människor kan också förvandla sig till sin naguale på samma sätt som Gucumatz i Popol Vuh förvandlade sig till en örn, en orm och en jaguar. Naguales kan också bli osynliga och blixtsnabbt förflytta sig från en plats till en annan. När en människa dör så dör också hennes naguale.

...[det] finns mycket skrivet om just sökandet efter lärjungens naguale, och de hårda prov detta ställer honom inför. Totem är ju ett begrepp som förvanskats och misstolkats på många sätt, men det innebär i sin ursprungliga betydelse något liknande, ett förbund eller rättare sagt en verklig släktskap mellan en klan (en släkt) och ett visst djur; de är av samma kött och blod och djuret ger människorna krafter som de inte själva besitter.

Initiationen till schaman innebär en djup kris, något som närmar sig gränsen för galenskap. Utan denna kris kan ingen bli schaman, den tjänar som en mystisk invigning som handlar om att konfronteras med döden och återuppstå. Den innebär en tid av isolering och hårda prov som närmar sig tortyr. Den blivande schamanen utlämnas till gudomliga och demoniska krafter, det vill säga, han döms till en nära förestående död. Först när han har bestått dessa prov, upplevelsen av att ha sett döden ansikte mot ansikte, kan hans gamla människa dö och en ny födas, det vill säga, en schaman. Det psykiska kaos som han under krisen befinner sig i har sin mytiska motsvarighet i det kaos ur vilket jorden föddes. I de arkaiska och traditionella samhällena är det symboliska återvändandet till kaos nödvändigt för varje ny skapelseakt, också sådden och skörden föregås ofta av kollektiva riter som bland annat gestaltar det förkosmiska kaoset.

I hopi indianernas skapelsemyt, liksom i många andra indianska myter, förstördes den ena världen efter den andra för att en ny skulle kunna skapas. I sina riter gestaltar de allt detta, de olika världarna och det kaos som föregår och avslutar varje värld, för att så småningom stiga fram som pånyttfödda i denna den fjärde världen.

Man kan lätt förstå att Mayafolket idag är äkta schamaner, invigda i de magiska Mysterierna som är likadana världen över. 

Vad vill detta mystiska folk?  Jo, den vill att vi människor ska förädla oss. De vill att vi ska bli bättre människor. De vill att vi går in på djupet av vårt väsen. De vill att vi skall lära känna oss själva. Hela deras kultur bygger på hur jag som schaman, mystiker, sökare, eller som invigd ska finna mig själv.

Fig. 16. Bokomslaget till Popol Vuh och en ung maya-kvinna.

Och så fortsätter det gåtfulla Mayafolkets strävsamma väg. Hur vi människor blir skapta och hur vårt medvetande stegvis utvecklas och hur vår intuition slutligen tar över. Allt eftersom vi vandrar vidare på vägen. 

[ Ännu en kort video på 10 minuter visas] 

Ingen vet med bestämdhet hur det såg ut i Mayalandet innan spanjorerna kom hit på 1500- talet. Det är bara spekulationer. Det enda vi har kvar är ruinerna och deras svårtydda hieroglyfer.  

Nu kommer vi till de berömda hieroglyferna. Dessa är kopplade till indianernas sätt att kommunicera. Forskarna har jobbat i många år för att komma fram till vad de betyder, och hur hieroglyferna hänger samman. Det är inte en person som knäckt koden, utan det är ett dussin personer som i olika omgångar har löst det här med hieroglyferna, men innan vi kommer till dem så har jag en sista läsning från Popul Vuh som säger. Det är några strofer därifrån som jag tycker är lite speciella:

Schamanen har också en förmåga att se genom tid och rum. Eskimåerna kallar schamanen ”han som har ögon”. Också i Popol Vuh har de första människorna denna förmåga tills gudarna lägger en dimma över deras ögon för att de bara ska kunna se det som är nära, det vill säga, så som människorna ser idag. ”Över deras ögon lade då Himlens Hjärta en dimma, som skymde deras blick, som när man andas på en spegel. Så blev deras ögon skumma och de kunde bara se det som var nära

De kunde bara se det uppenbara. Tidigare var människan en mer clairvoyant varelse. En person som kunde se på avstånd. Kunde se in i olika dimensioner, i olika världar som var befolkade av diverse elementala astrala väsen. 



Fig. 17. Mayafolkets märkliga hieroglyfer uthuggna i sten

Hieroglyferna finns både uthuggna i sten och nedskrivna i deras heliga texter – olika Kodex. Mayaskriften bestod av ett drivet och detaljrikt utarbetat uppsättning av glyfer, som noggrant målades på keramik, väggar eller kodexarnas bark-papper, skars ut i trä eller sten, eller utfördes som stuckatur. Skurna och gjutna glyfer målades, men färgen har sällan överlevt. En ryska, som heter Tatiana Proskouriakoff, har slutligen bidraget med att vi nästan förstår hieroglyferna. I dag (2010) kan drygt 75 % av mayansk skrift läsas med varierande säkerhet, tillräckligt för att ge en begriplig idé om dess struktur.

Det gamla mayafolket var besatta av tidens gång och hade ett komplicerat samverkande system av olika kalendrar: för rituella ändamål, för datering och för astronomiska beräkningar. Kalendersystemet var en av mayas största uppfinningar, som de kända astronom-prästerna kom på, när de studerade månen, stjärnorna och solen tack vare dessas koppling till den gudomliga sfären och för den praktiska nytta kalendern kunde bidra med inom jordbruket och andra samhällsfunktioner.

Fig. 18. Solstenen (aztekisk kalender) hittades år 1790 mitt i Mexico City. Diameter 3½ m, vikt 12 ton,
 denna sammanblandas ofta med Mayakalendern.

Aztekkalendern användes av aztekerna och var av samma slag som många andra folk i Mesoamerika höll sig till: En rituell kalender om 260 dygn, tonalpohualli, som bestod av 13 stycken 20-dygns ”veckor” och en 365 dygns solårskalender, xihuitl, om 18 stycken 20-dygnsperioder plus 5 stycken extradagar. Dessa två kunde sedan kombineras till en stor kalenderrunda om 52 år – precis som i mayakalendern utan skottår.

Mayafolkens olika samverkande kalendrar är mycket intressanta. Den mest använda av dessa kalendrar saknar anknytning till solåret med sin period, Tonalamatl på 260 dygn. 260-dygnskalendern var i allmänt bruk i samhällen över hela Mesoamerika och är med stor säkerhet den äldsta av kalendrarna. Den används fortfarande för rituella ändamål i några områden i Oaxaca och bland mayabyar på det guatemalanska höglandet. Mayaversionen går under namnet Tzolkin, dygnsräkning. Tzolkin består av 13 stycken 20-dagars ”veckor”, uinal. 20-dygnsperiodens dagar har alla egna namn.

Tun var en ungefärlig årsenhet om 360 dygn, som användes för historisk tidsregistrering. Tun bestod av 18 stycken 20-dygnsperioder med egna namn. Till vardags fanns en 365-dygns kalender känd som Haab. Haab bestod av ett tun plus fem olycksbådande extradygn vid årsslutet. Trots att man vet att maya med stor noggrannhet kände till det synodiska årets längd, verkar det inte som om de alls tagit hänsyn till skottår i kalendersammanhang. Detta leder till korrigering, när man vill räkna om till Gregorianska kalendern.

Tzolkin kunde kombineras med Haab som två kugghjul till en synkroniserad längre period om 52 Haab, eller 73 Tonalamatl, det vill säga 18 980 dygn som var en betydelsefull kalenderrunda på ungefär 52 solår.

Man iakttog också det 584-dygns venusomloppet. Maya hade liksom babylonierna upptäckt att en cykel om åtta Haab sammanfaller med fem venusomlopp. Dessutom hade man med relativt enkel aritmetik lyckats gifta ihop detta med två kalenderrundor. En dubbel kalenderrunda på 104 år motsvarar nämligen exakt 65 venuscykler. Men maya som var besatta av tidens gång och kalendariska hållpunkter gick längre än så. De ville få Venus att ännu bättre matcha den 260-dagars Tzolkin. Detta krävde betydligt flera cykler, och deras stora Venusrunda kom att omfatta 301 synodiska omlopp under en period av 481 år med ett fel på endast 2 timmar.

Mayas tidsbegrepp var hårt knutet till religiösa föreställningar och händelser som utlöste rituella åtgärder, som följde konjunktioner och Venus uppdykande som morgon- respektive aftonstjärna. Venuscykeln var speciellt knuten till guden Kukulcán och reglerade de tidpunkter då krigshandlingar kunde väntas vara framgångsrika.



Fig. 19. Här illustreras Mayafolkets cykler inom cykler


Mayakalendern visas. Deras tideräkning bygger på cykler. Tre olika kalendrar som sammanfaller på olika sätt, och de pekar och indikerar antingen på 2012 eller på 2011, beroende på vem man pratar med. Mayakulturens matematik var för sin tid mycket avancerad, liksom deras astronomiska beräkningar. De använde begreppet noll ända från vår tideräknings första århundraden, medan det dröjde nästan tusen år innan denna viktiga uppfinning introducerades i Europa via arabiska köpmän. Med dessa hjälpmedel utformade de en kalender som fyllde deras behov av exakthet.

 

Fig. 20. Mayafolkets räknesätt.

Mayafolkets talsystem var vigesimalt, det vill säga baserat på 20 till skillnad från vårt som är decimalt, alltså baserat på 10. Det behövs alltså 19 olika siffertecken utöver noll och varje enhet i en given position representerar 20 gånger enheten i positionen som står före. Talen skrevs vertikalt nedifrån och uppåt. Redan på 300-talet hade man tagit nollan i bruk, men använde sig trots beräkningar utförda med noggrannhet på hundradelar av dygn, aldrig av tjugondelar eller andra bråktal. Vi har en serie enkla siffror från 1 till 9, olika kombinationer av två siffror från 10 till 99 och olika kombinationer av 3 siffror från 100 till 999. Mayakulturen hade däremot en serie tecken från 1 till 19, en serie kombinationer av dessa från 20 till 399 och ytterligare en från 400 till 7 999 osv.

En nolla skrevs som ett snäckskal, ental från ett till fyra med punkter, från fem till nitton med kombinationer av streck och tal, där ett streck motsvarar fem. När de sedan kombinerade dessa, så var en punkt över ett tal värt 20, en punkt över två tal värt 400, en punkt över tre tal värt 8 000 o.s.v. De behövde 4 siffertecken för att beteckna tal från 8 000 till 159 999 och med fem siffertecken kom de upp i tal från 160 000 till 3 199 999, vilket i vårt talsystem alltså kräver 7 siffror.

Bortom de nu kända indianfolken finns det många andra, som nu är helt okända. Mayafolket är ett folk som man skulle kunna säga påminner i mångt och mycket om Indiens folkslag. De är båda mycket begåvade byggare. De är båda oerhört kunniga matematiker.

Fig. 21. Hunab Ku var hos mayafolket i Mexiko den övergripande gudomen, gränslös och allestädes närvarande.
Man kan hitta Hunab Ku nämnd bland annat i Chilam Balamböckerna, en samling av 9 böcker från 1700-talet
som handlar om mayaindianernas religion och historia på Yucatanhalvön i Mexiko.
 

 [Kaffepaus, därefter fortsätter andra delen av föredraget]

 

Fig. 22. Sista sidan på Dresden Kodex. Vatten flödar ur den himmelska drakens mun.


Jag kommer nu att tala om de sju mest vanliga teorierna kring Mayakalendern och hur de kan tänkas påverka oss. Den första teorin handlar om en undergång eller kommande naturkatastrof. Den är baserad på Dresden Kodex från 1100-talets Chichen Itza. Den illustrerar hur Mayafolkets värld kommer att försvinna genom vatten (det blåa är vatten). Hur deras civilisation kommer att gå under likt Syndafloden och Atlantis. Denna teori framhålls av flera arkeologer. Dresden Codex är troligen en av de äldsta dokument som överlevt den spanska invasionen från 1100-talet. Det skadades allvarligt under andra världskriget där det hamnat efter att under 1700-talet köpts av en privatsamlare av ett museum i Dresden, Tyskland. Det illustrerar vackert hur den religiösa konsten under 1100-talets Sydamerika var på jämförbar nivå med den europeiska vid samma tid.

Vad kunde vara bättre än att följa Venus direktioner från himlavalvet? I gammal mayakonst som avbildar viktiga slag lyser Venus i bakgrunden. I Dresden kodex finns också exempel på gudar som skjuter med pilar vid de dagar Venus gör sin entré som antingen morgon- eller kvällsstjärna. När Venus har lyst på morgnarna i 260 dagar försvinner den och är borta ett femtiotal dagar för att sedan komma tillbaka som aftonstjärna i 260 dagar. Sedan försvinner den i några dagar innan den dyker upp som morgonstjärna igen. Då har Venus gjort ett varv på 584 dagar, också en viktig cykel för mayafolket.

 

Fig. 23. Jose Arguelles med Ufo-teorin
 

Den andra teorin kommer från Jose Arguelles som har lanserat den så kallade UFO-teorin Han blev berömd för sin bok The Mayan Factor: Path Beyond Technology. Där berättar han hur vi fått återbesök, av dem som han i sin bok kallar det Galaktiska Mayafolket – allt sägs vara baserat på en profetia från 755 e Kr där Mayapräster förutspår – en soleklips den 11 juli, 1991 i Mexiko City. Detta skulle medföra Kosmisk Medvetenhet och Jordiska förändringar. Man såg då en mängd flygande farkoster. Här ser vi en bild på en utav dem. 17 olika personer oberoende av varandra påstår sig ha sett detta fenomen röra sig över staden Mexiko City. Vid den tidpunkten låg även flera planeter i konjunktion. Solen, Jupiter och Mars, en stjärnkonstellation som heter Regelus. Det kan mycket väl vara denna konjunktion som har skapat en illusion av några flygande farkoster, silverfärgade tefatsliknande föremål. Det är ju uppenbarligen något som förflyttar sig genom luften, men det behöver inte vara ”flygande farkoster”. Ur teosofisk synvinkel ser vi det mera som elementala väsen som förflyttar sig, eller optiska illusioner skapade genom särskilda magnetiska förhållanden.
Läs gärna i detta sammanhang ARCANA nr 50 om Vimanor – flygande farkoster och teosofi.
 

 



Fig. 24. Planeten X eller Nibiru
 

Den tredje teorin handlar om en planet som är känd som den tolfte planeten eller Nibiru. I den sumeriska kulturen har man nämnt denna. Det är som så, att den rör sig i en elliptisk bana runt solsystemet och räknas då som den 12 planeten. Den genomkorsar vårt solsystem under trettio år, vart 3600 år, och den närmar sig vår planet nu, och på grund av detta är man rädd att det ska ske något extraordinärt. NASA har avslöjat att de båda rymdfarkosterna Pionner 10 och Pionner 11 hade i uppdrag att söka efter planet X. ”Bestående oregelbundenheter i Uranus och Neptunus banor ger vid handen att där faktiskt finns en mystisk himlakropp av något slag – långt utanför de yttersta planeterna.” Planeten sägs på något sätt vara kopplad till Sirius, och har dessutom en retrograd bana.

image

                     Fig. 25. Foto av ”the Crystal Skull” från British Museum. Påstås vara upptäckt av Anna Mitchell-Hedges  på 1920-talet.
Hon fann skallen bakom ett altare i ett Mayatempel i  Lubaantun, en ruinstad i Belize.Dessa lär spela en stor roll i domedagsprofetian 2012.
 

Den fjärde teorin handlar om Kristallskallar, en populär teori om 12 eller 13 kristallskallar, där i ena fallet nio var färgade och representerade människoraserna, och fyra var klara som glas och representerade de vilda djuren som gick, kröp, gled och flög – och i andra fallet fanns det dubbla (6 x 2 = 12) skallar.  Det är så att skallarna finns lite överallt. Dessa idéer finns även i Indien. Mayafolket delade in sina cykler i 5 125 år långa perioder eller tidsåldrar. Enligt Dresden Kodex så inledde de sin räkning med ett ” noll datum” den 11 augusti 3114 f Kr och upptecknade slutet till den 21 december 2012 för den femte tidsåldern. Vid denna punkt upphör samtidigt en ”era” på 26 000 år, som inleds när solen ligger över det Galaktiska Centrum, vid 28 grader i Skytten, känd för Mayafolket som Xibalaba be – vägen till Underjorden. Det kan också vara så att någon stor andlig själ som träder fram och har något stort att säga, vilket det alltid gör när stora cykler avlöser varandra Vi blir då mer medvetna. Vi öppnar upp våra hjärtan. Vi tar till oss kunskap som vi aldrig annars har gjort. Det blir någon slags eklips för våra fem sinnen inom oss, och ett uppvaknande för något nytt – ett sjätte, klärvoajant sinne – som vi annars inte kommer åt. En mystisk port som öppnar sig. Legenden om de dubbla kristallkrafterna öppnar upp vårt medvetande.  

 

  
Fig. 26. Enligt Mormons Bok, Jesu Kristi av Sista Dagars Heligas främsta trosdokument, utvandrade ca 600 f Kr en liten grupp
judar från Mellanöstern till Nordamerika.

 

Den femte teorin handlar om Mormonernas bok. De har en mycket spännande teori. Halvt ockult och halvt esoterisk som vi teosofer ser det. De menar nämligen att ungefär för 600 f Kr så fanns det en grupp judar som var trötta på att vara fångar i Babylonien. Så de tog sitt pick och pack och tog sig igenom Tibet, norra Kina upp till Behrings sund och över sundet och ner till Nordamerika och kom så småningom till Mesoamerika och Mayafolket och blandade sig med dem. Detta är mormonernas idé. [En bild på Jesus visas.] Jesus Kristi kyrka grundades av mormonerna. Man har sett när man studerat sambandet mellan de städer och floder och det som finns inom Mayafolkets böcker, att de stämmer exakt överens med Mormons boks anteckningar. Några flyttar senare vidare upp till Salt Lake City. Mormonerna har med sitt tempel till Salt Lake City som påminner mycket om mayafolkets. Det är bara mormoner som får komma in i templen. Detta är en teori som har ett uns av verklighet. All arkeologi som finns runt detta är mycket spännande. Vi ska inte fördjupa oss i det. Här finns mycket som har att göra med Mayafolket. Det är helt klart. Detta var de fem första teorierna som har kopplingar till Mayafolket. 

[Det är fritt fram att ställa frågor och kommentera kring det som sägs om ni har lust, eftersom klockan har blivit ganska mycket]  

A.A. De ser inte indianska ut. 

P.B. Det är en teckning. Det ser ut som det är hämtat från Babylonien. Detta är så klart inte i Guatemala utan i Babylonien. Men det finns en koppling mellan Babylonien. Här ser vi kopplingen med en andlig Mästare som talar till det judiska folket, som kanske säger att de ska ge sig iväg och de ger sig iväg så småningom. 

Grundaren av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, i dagligt tal även kallad ”Mormonkyrkan” var Joseph Smith Jr, född 23 december 1805 i Sharon, Vermont, USA, död 27 juni 1844 i Carthage, Illinois, USA. Det var en tid av väckelse med många olika kyrkor. Osäker på vilken kyrka som var den rätta ska Smith 1820 ha begett sig ut i skogen för att be för att få veta vilken kyrka han skulle tillhöra. Gud och Jesus ska då ha uppenbarat sig för honom och sagt att han inte skulle ansluta sig till någon av de existerande kyrkorna. Händelsen var enligt Smith en profetisk kallelse från Gud och början till en återställelse av Jesu Kristi evangelium och prästadöme.

År 1823 sade sig Smith fått besök av ängeln Moroni som fyra år senare överlämnade en forntida uppteckning som han översatte och år 1830 gav ut som Mormons bok. Samma år grundade han Kristi kyrka som han 1838 gav namnet Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Under sin verksamhet mottog Smith flera uppenbarelser varav många finns samlade i Läran och förbunden och Den kostbara pärlan. Det är ett antal visioner som gjorde att denna rörelse växte fram. 

Det cyklopiska byggandet bland mayafolket, fornlämningar som vi kan hitta i Peru, Guatemala, Belize, Honduras, Paraguay och Uruguay kommenterades av mormonerna. Deras sätt att bygga (cyklopiska) vilket man också hade när man skulle bygga trädgårdar och Babels torn. Stora fina byggnader där judarna var fångar. Så de tidigare schamanistiska tankarna har att göra med flyttning från Mesopotamien, resan över till Amerika. Den ockulta traditionen menar att det funnits en ständig pågående rörelse från, öst till väst och väst till öst. Det är inget nytt. Det var inte Columbus som var den förste. Men det var Hernán Cortés och hans
conquistadorer  som brände upp nästan allt som fanns kvar av Mayafolkets skrifter, men han kunde inte bränna upp stenarna eller templen. Det var en anledning till att man byggde  sådana stenbyggnader, för sådana som Cortés dyker alltid upp i historien. Han stal mängder av guld och ädelmetaller från indianerna.

A.A. Undrar hur Mayafolket av idag ser på 2012? 

P.B. De har inga problem med det. En cykel på 5000 år är slut. Jaha, och sen då? Då kommer så klart en ny. Vår, sommar, höst och vinter kommer och går. 

A.A. Då ser de inte det som en medvetandeutveckling! 

P.B. De ser det inte på det viset. Däremot säger de att det kan hända något. En stor andlig ledare kan framträda. Det kan också ske som det gör i alla cykler som korsar varandra. En uppgörelse eller uppror mellan olika folkslag kan ske. Det kan bli jordbävning som i Haiti, eller en naturkatastrof som i New Orleans.

A.A. Jag har läst om mayakalendern. Vi går upp i medvetandeutveckling. 

P.B. Ja, det gör vi alltid. 

A.A. Då betyder det inte att vi går upp en medvetandenivå 2012. 

P.B. Nej, det gör det inte. Vi går inte upp en medvetande nivå bara för att vi går igenom fyra årstider. 

A.A. Nej, men i den cykeln (maya) som vi pratar om. 

 



Fig. 27. El Castillo (slottet) i Chichén Itzá,  med 9 terrasser som representerar de 9 himlavärldarna i mayatron och 365 trappsteg till toppen där templet tillägnad Kukulcan ligger, som är starkt influerad Quetzalcoatl kulten från av centrala Mexiko.


P.B.
Ja, det är en cykel på 5 125 år, och det intressanta är att en liknande cykeln finns på annat håll också. Den finns nämligen i Indien. Den kallas för Kali-Yuga. De första 5000 åren på Kali-Yuga gick tillända 1898. Det har många kommit fram till som studerat detta. New Age eller icke New Age. 3102 år f. Kr dog Krishna. Då börjar Kali-Yuga enligt hinduerna. Det slår fel på 12 år, 3 114-3 102. Det som jag tycker att man ska trycka på är att medvetandet kan förändras om vi vill. Det förändras inte av sig själv bara för att det blir 2012 eller vad det nu blir för datum. Det har ju också med cykelns årstid att göra. Där sker alltid något speciellt  från övergången från vår till sommar, från sommar till höst, från höst till vinter, från vinter till vår. Det ockulta korset som vi kallar det för. De stilla dagarna som vi har haft i påsk också under vårdagjämningen. De tre dagarna då allt står stilla. Det är den magiska tiden. Det tomrummet, den stillheten som finns där, då händer det något. Så 2012 den 21 december till den 24 december. Det är den tiden som är ockult och magisk. Det är där vi kan göra något. Vi som enskilda individer. 

A.A. Vi kan göra något hela tiden. 

P.B. Ja, men det ger oss en speciell ockult medvind nu när naturen har öppnat upp vissa av sina fördolda sidor, eftersom olika cykler enligt mayafolket går in i varandra, och detta påverkar olika inre sidor hos oss människor. Det är klart att vi kan göra något hela tiden. Det gör vi också, det är ju upp till oss själva. En del gör något hela tiden, en del gör något då och då, andra gör ingenting alls. Oavsett hur vi gör, för när solen börjar skina, när ljuset kommer fram, när Kristus, Krishna eller Buddha födds inom oss eller vad vi nu vill kalla denna händelse för, så kommer det rena medvetandet fram, det är då det verkligen händer något med oss. 2012 är en klocka som har fått oerhört många människor till att vakna upp. Det är ju klart positivt. Det är en klar positiv inriktning där vi alla har kunnat samlas kring Mayakalendern. Blickar man åt Asien så ser man att denna idé har funnits där för länge sen och man kan egentligen fråga sig: har inte denna idé kommit ifrån Asien? Jag är personligen av den övertygelsen att de olika kalendrarna som finns både i Egypten, Babylonien och Mesoamerika är hämtade från Centralasien. Dessa spreds för ca 5000 år sedan av Arjuna när han reste över Meru efter Krishna dog. Han gifte sig i Mesoamerika med en kvinna som hette Ulupi som det står i Bhagava Gita. I Teosofisk ordbok av Helena Blavatsky kan vi läsa följande:

Ulûpi.(s.k.) Kauravyas dotter, Naga kungen i Patala (den undre världen, eller mer korrekt antipodlandet Amerika). Exoteriskt var hon dotter till en kung eller hövding av Nagas eller Nagals (forntida adepter), en stam av urinvånare i förhistoriska Amerika – högst troligt Mexiko eller Uruguay. Hon var gift med Arjuna, Krishnas lärjunge vilken enligt alla traditioner, muntliga eller skrivna, för femtusen år sedan reste till Patala (antipodlandet). De puranska berättelserna är baserade på historiska fakta. Vidare har namnet Ulûpi en mexikansk klang liksom ”Atlan”, ”Aclo” osv.

Naga (s.k.) Bokstavligen ”orm”. Det namn som förekommer i den indiska panteon [gudavärlden] beträffande Ormar eller Drak-andar, samt på invånarna i Patala, helvetet. Men då Patala innebar antipodlandet och var det namn som gavs åt Amerika av de forntida som kände till och besökte denna kontinent innan Europa någonsin hade hört talas om det, så är termen antagligen besläktad med mexikanskans Nagals som (nu) är trollkarlar och medicinmän. Nagorna är de burmesiska nats, orm-gudarna, eller drak-demonerna”. Inom esotericismen så är det, som tidigare sagts, ett smeknamn på de ”vise männen” eller adepterna. I Kina och Tibet betraktades ”drakarna som världens skyddsgudar, liksom på olika delar av jorden, och betyder även adepter, yogis och narjols. Termen refererar helt enkelt till dessa personers stora kunskap och visdom. Detta bevisas också av de forntida Sutrorna och biografierna över Buddha. Nagan är alltid en vis man som är utrustad med extraordinära magiska krafter, i såväl Syd- och Centralamerika som i Indien, Kaldéen liksom även i det forntida Egypten. I Kina var ”dyrkan”av Nagorna vida spridd och den har blivit än mer uttrycklig sedan Nagarjuna (bokstavligen den ”store Nagan”, den ”store adepten”, ) den fjortonde buddhistiska patriarken som besökte Kina. Nagorna anses av de Celesta att vara ”de beskyddande Andarna eller gudarna över de fem regionerna eller de fyra väderstrecken, plus mittpunkten; liksom väktarna över de fem sjöarna och de fyra oceanerna” (Eitel). Om man härleder detta till sitt ursprung och översätter det esoteriskt, betyder det att de fem kontinenterna och dess fem rotraser alltid har varit under beskydd av de ”jordiska gudarna”, det vill säga, de Vise Adepterna. Traditionen som förtäljer att Nagorna tvättade Gautama Buddha vid hans födelse, skyddade honom, och bevakade hans kropps reliker när han var död, pekar åter igen på att Nagorna endast är vise män, Arhater, och inte några monster eller drakar. Detta styrks också av de oräkneliga berättelserna om Nagornas omvändelse till buddhismen. Nagan vid en sjö i en skog nära Rajagriha, och många andra ”Drakar” blev sålunda omvända av Buddha till den goda Lagen. 

Det talas om hur de gamla indierna spred sig över jordklotet genom berättelsen om Arjuna. Det har alltså skett en enorm förflyttning av människor från öst till väst som vi praktiskt taget inte tar på allvar. Precis som judarnas vandringar i Mormons bok. Det var en liten koloni som begav sig iväg lite senare än hinduerna. Denna händelse har satt sitt okända avtryck i historien, precis som det har gjort omkring Mormonernas kult. Så dessa meta-arkeologiska idéer är oerhört starka, de är laddade, de är oerhört djupt nedärvda i vårt medvetande. Och när vi fokuserar eller mediterar på dem, så kommer dessa att föra oss till ett underliggande omedvetet medvetandeskikt, som vi inte kunnat nå innan, men som öppnar upp enorma dolda resurser, som vi alla har inom oss. Här kommer fler bilder.

 

  

Fig. 28. Enligt det forntida Mayafolket består Kosmos av Nio Undervärldar. Denna grundläggande idé uttrycktes mycket kraftfullt genom deras mest betydelsefull
pyramider som den Befjädrade Ormens Pyramid i
Chichén Itzá.

 

Den sjätte teorin handlar om Carl Johan Callemans tolkning av Mayakalendern. Här ser vi hur en cykel som går in i en annan cykel. Även en tredje större cykel som kopplas ihop med de andra. Om man följer dessa cykler som till exempel Calleman har gjort, kan man komma fram till olika datum beroende på hur man räknar. Jag tycker inte att det är så mycket att lägga ner energi på, om det är den 28 oktober 2011 eller det är den 21 dec 2012, utan det som är intressant att notera är att den 21/12 sammanfaller med vintersolståndet. Det är ett speciellt ockult datum. Det finns all anledning till att det är den 21/12 och inte den 28/10, eftersom den punkten i naturens process är den mörkaste tiden på året. Där sker en övergång från en cykel till en annan, och det är inte bara på detta plan, utan det sker på de mindre sub-planen också, och detta är väsentligt. Det vi inte ser. Det är likadant med Niburu planeten. Det är förmodligen något vi inte kan se. Den rör sig på ett sub-plan som ligger bortom det fysiska. Vi har ju flera planeter som rör sig i solsystemet som vi inte kan se. Vulkan är en ockult planet. Lilith är ännu en annan, som ni kanske hört talas om, ifall ni studerar astronomi och astrologi. Det finns alltså esoteriska planeter som är osynliga, semi-fysiska, men som ändå finns i solsystemet, som påverkar vårt väsen, men det är en annan historia.  Calleman skrev på sin hemsida angående Kosmos Nio Undervärldar och deras motsvarande nivåer av medvetande:

Men var befinner sig dessa Undervärldar? Kan den moderna människan fråga sig? Genom att vi numera är oförmögna att se denna aspekt av verkligheten har människor under de senaste århundradena mestadels tenderat att avfärda sådana forntida föreställningar som rena myter eller fantasier. Om vi försöker att avfärda iden om de Nio Undervärldarna som en ren myt blir det emellertid svårt att förklara varför talet Nio tycks ha betraktats som ett heligt tal av fundamental betydelse i så många olika kulturer, kulturer som helt säkert inte haft omfattande kontakter emellan sig. I våra nordiska förfäders mytologi beskrevs det som om Kosmos bestod av Nio Världar, i Fjärran Östern finns det många pagoder byggda i Nio nivåer, judarna hade Nio dörrar till den allra heligaste delen av templet i Jerusalem och dessutom en Nioarmad ljusstake i Hannukah-ceremonin. Bland Muslimerna är Ramadan den Nionde månaden på året. I forntiden beskrev alltså människor i olika kulturer i världen symboliskt betydelsen av det heliga talet Nio. Kanske är det då så att det finns någon slags universell sanning som förklarar varför detta tal har kommit att betraktas som heligt i många olika kulturer. Jag tror dock att det bara är hos Mayafolket som vi kan få en djupare förklaring till betydelsen av talet Nio.

När de kristna missionärerna hörde talas om Mayas Nio Undervärldar så tolkade de dessa som helveten, men detta är långt ifrån sanningen. Om dessa Undervärldar vore helveten, eller några platser under jordytan vilket ibland har antytts, varför skulle då Mayafolkets shamankungar ha klättrat till toppen av dessa förmodade helveten för att utföra sina heliga ritualer. Snarare än en hierarkisk struktur av helveten så sågs Maya-pyramiderna som Världsberg – symboler för Kosmos. Och eftersom vi själva lever i Kosmos så tycks det mer rimligt att Undervärldarna är belägna just ”här nere” i den fysiska tredimensionella värld där vi lever våra liv.

 

Fig. 29. Helena Petrovna Blavatsky. Den moderna teosofins guru.

Den sjunde teorin kallar jag för Blavatskykoden som speglar den teosofiska modellen eller filosofin. Jag vet inte om alla här ikväll vet vem den mystiska kvinnan Helena Petrovna Blavatsky var. Ni är säkert väldigt skeptiska. Spiritualister över lag brukar fnysa lite när man hör hennes namn. För att hon gick speciellt hårt åt de franska spiritisterna, men även de engelska och amerikanska spiritualisterna. Då speciellt Allan Kardec skolans spiritister, eftersom de inte hade samma filosofiska bakgrund som teosofin. De hade en filosofi som inte tog hänsyn till människans totala utveckling på flera plan simultant eller holografiskt. Blavatsky lade alltså fram en teori om microcosmos människan och macrocosmos kosmos, och hur dessa är förenade tillsammans.

 The Secret Doctrine Isis Unveiled The Key to Theosophy
Fig. 30. Helena Blavatskys fyra hörnpelare.


HPBs fyra böcker: Den Avslöjade Isis (Isis Unveiled, 1877); Den Hemliga Läran (The Secret Doctrine 1888); Nyckeln till Teosofin (The Key to Theosophy, 1889); och Tystnadens Röst (The Voice of the Silence, 1889) är de mest inflytelserika skrifterna i hennes produktion, därtill kan läggas ca ettusen separata artiklar, som också förmedlar teosofiska idéer, samt postumt utgiven Den Teosofiska Ordboken 1892. Jag har i min hand en artikel på 40 sidor som är en av dessa special artiklar. Dessa skrifter bildar tillsammans det Teosofiska Arvet. Källan där man kan läsa allra mest om mayafolket heter Ett Hemlighetsfullt Land  och den berättar en hel del om Mesoamerika (eller Centralamerika) samt
om de Syd- och Nordamerikanska indianerna och deras förehavanden. 

Det finns många rörelser allt från Alice Baileys Arkanskola till Rudolf Steiners Antroposofi. Från Elisabeth Prophets Summit Lighthouse till Max Heindels Rosenkors-Kosmologi. Väldigt många av dessa grupper har hämtat kraft från Teosofin, men vill man, så kan man ju gå direkt till den teosofiska källan. Det som vi kallar för ”Blavatskykoden” ger oss en Ockult Formula, som förklarar den värld vi lever i. Där har man som grund sjutalet, liksom den cykliska lagen och det som Dala Lama kallar för Kalachakra på tibetanska dus-kyi 'khor-lo, vilket betyder ”Tids-Hjulet”, med betydelsen ”tidscykel”, en av buddhismens tantriska traditioner. Kalachakra, som är särskilt vanligt förekommande inom tibetansk buddhism, betonar varandets cykliska förlopp och enheten mellan jaget och kosmos. Den ständiga initieringen som sker cykliskt. Den dagliga invigningen skulle man kunna säga på ett annat sätt. Det sker hela tiden om man studerar livet från dess inre sida och många teosofer mediterar jämt och ständigt på AUM ljudet.

 



Fig. 31. Det teosofiska Sigillet

 

Låt oss nu gå till bilden med sigillett. Det här är det Teosofiska Sigillett. Ni har säkert sett det någon gång. Som dels innefattar ormen som biter sig själv i stjärten, som är en gnostisk symbol som betecknar kretsloppet. De två trianglarna är de sex grundenergierna i naturen. De står också för vit och svart magi. Vit och svart triangel. Det egyptiska tecknet [ankh] i mitten står för livets kraft. Den sexuddiga stjärnan i mitten står för Vishnu eller den judiska Davidstjärnan. Den buddhistiska svastikan i den lilla cirkeln i mitten står för kretsloppets rörelse. AUM tecknet längst upp står för Den Universella Kraften inom hinduismen. Teosofin är en syntes av alla nu existerande stora religionerna, eller rättare sagt Modern eller upphovet till dem, för Teosofin är den innersta dolda kärnan för alla de yttre skalen, som religionerna egentligen står för. Vi har ett motto ”Det finns ingen religion högre än sanningen”. Det är vad vi gör, vi försöker förstå sanningen genom det material som Blavatsky skrivit tillsammans med sina två Mästare – Mahatma M och Mahatma K – som vi allmänt kallar dem. Morya och Koot Hoomi samt Helena Blavatsky står för hela det Teosofiska Testamentet, hela den Teosofiska Visdoms Traditionen vilken har mycket starka band med många olika esoteriska skolor idag. För mer information om Sigillet läs detta från Mästaren Koot Hoomi:

Känner ert B.T.S.[1] till betydelsen av de vita och svarta sammanflätade trianglarna i Modersamfundets sigill som de även anammat? Skall jag förklara? – den dubbla triangeln som av judiska kabbalister ses som Salomos Sigill, är, såsom många av er otvivelaktigt vet det arkaiska Aryanska Templets Sri-yantra, ”mysteriernas Mysterie,” en geometrisk syntes av hela den ockulta läran. De två sammanflätade trianglarna är Skapelsens Buddhangams. De innefattar ”cirkelns kvadratur,” de vises sten” de stora frågorna om Livet och Döden, och – Mysteriet med Ondskan. Den chela som kan förklara detta tecken utifrån alla dess aspekter – är i realiteten en adept. Hur kommer det sig då att de enda bland er, som kommit så nära i att reda ut mysteriet också är den enda som inte fått sina idéer från böcker? Omedvetet ger hon ut – till den som har nyckeln – den första stavelsen i det Outsägliga Namnet! Naturligtvis vet ni att dubbeltriangeln – Vishnus Satkona Chakram – eller den sexuddiga stjärnan är den perfekta sjuan. I alla gamla sanskritarbeten – Vediska såväl som Tantriska  – finner ni att numret 6 nämns oftare än 7:an – den sista siffran, centralpunkten som impliceras, för att den är fröet till sexan och dess matris. Det är följaktligen . . .[*] – den centrala punkten, som står för den sjunde och cirkeln, Mahakasha – oändlig rymd – den sjunde Universella Principen. I ett avseende, betraktas båda som Avalokitesvara [2] därför att de var för sig är Makrokosmos och mikrokosmos. Av de sammanflätade trianglarna – är den som pekar uppåt – den dolda Visdomen, och den som pekar nedåt – uppenbarad Visdom (i den fenomenologiska världen). Cirkeln [3] markerar den sammanhållande och avgränsande egenskapen i Alltet, den Universella Princip som, från vilken punkt som helst utvidgar sig som för att omfamna alla ting, allt medan den förkroppsligar potentialiteten i varje verksamhet i Kosmos.

Eftersom punkten är det center runt vilken cirkeln har sitt ursprung – är de identiska och Ett, och sålunda utifrån ståndpunkten Maya och Avidya – (illusion och okunnighet) – skiljs den ena från den andra genom den manifesterade triangeln, de 3 sidorna representerade de tre gunas [4] – ändliga egenskaper. Inom symboliken är den centrala punkten Jivatma (den sjunde principen), och sålunda AvalokitesvaraKwan-Shai-yin, den manifesterade ”Rösten” (eller Logos), den manifesterade aktivitetens fröpunkt; – sålunda i kabbalistisk kristen terminologi, ”Faderns och Moderns Son,” och i överensstämmelse med vårt – ”Självets manifesterande i Självet –Yih-sin, ”den enda formen av varande”. Dharmakaya´s (den universellt spridda Essensen) barnet, både manligt och kvinnligt. Parabrahm eller ”Adi-Buddha” som genom att verka utåt i en aktiv kraft genom denna frö punkt, reagerar inåt på grund av Omkretsen såsom den Suveräna men vilande Potensen. De dubbla trianglarna symboliserar det stora Passiva och det stora Aktiva; det kvinnliga och det manliga; Prakriti och Purusha.[5]Varje triangel är en Treenighet i det att den presenterar en trippelaspekt. Den vita betecknar i sina raka linjer: Jnanam – (Kunskap); Jnata – (Den som Vet); Jneyam – (det som är känt). Den svarta – form, färg, och substans, dessutom de kreativa, bevarande, och destruktiva krafterna och ömsesidigt korrelerande, etc, etc.[6]Från Mahatma K. H. till A. P. Sinnett
Mottaget i London, Juli, 1883.


____________________________

[1] British Theosophical Society. 
[*] Vid detta tillfälle återges i ursprungstexten en grov skiss av de sammanflätade trianglarna inritad i en cirkel. – UTG.][
2]
Avalokitesvaraden periodiskt manifesterande Gudomligheten – likvärdig med det Tredje Logos. 
[3] På det Teosofiska Samfundets Sigill representeras cirkeln av Ormen, känd som Ananta-Sesha – som symboliser oändlighetens cirkel likväl som oändlig tid. Och även: ”Det aktiva attraheras av den passiva principen och den Stora Nag, oändlighetens orm-emblem , attraherar sin svans till munnen och formar därigenom en cirkel (cykler i evigheten) i det oavbrutna jagandet av det negativa genom det positiva.” M.L. sid.71.[ TUP, org. 1923 Edition.]
[4] De tre gunas beskrivs fullt ut i Bhagavad-Gita som de tre kvalitéerna sattva, rajas och tamas: ljuset och sanningens kvalitéer, passion eller begär, och likgiltighet eller mörker. 
[5] Purusha betecknar Ande, tidigare åsyftad till som den ”andliga sidan” eller loka; Prakriti, den ”materiella sidan” eller tala. 
[6] The Mahatma Letters to A.P: Sinnett, sid 345-46.[ TUP, 1923 org Edition] De tre krafterna, kreativa, bevarande, och destruktiva är representerade i den brahmanska Trimurti genom Brahma, Vishnu och Shiva.


Vi försöker studera de texter som finns förmedlade som behandlar det cykliska förloppet eller DHL:s Andra Grundsats. Den Hemliga Läran förmedlar många idéer om människans utveckling. Vi är levande fysiska, tvåkönade varelser sedan 18 miljoner år tillbaka. Vi har förflyttat oss på den här planeten mellan Amerika och Europa och Indien många gånger om. Amerika har haft många civilisationer som vi inte vet något om. Precis som det har funnits okända civilisationer i Tibet och på andra ställen i Centralasien. Vi har inga namn på dem och det enda som finns kvar är ruiner ovan jord. Andra grupper eller folkslag har tagit över och gjort dem till sina. Till exempel Cheopspyramiden, där har man funnit en staty av en kung som hette Cheops. Han har inte ett dugg med den pyramiden att göra. Det är en invigningspyramid för hela centrala Europa, Mellanöstern och delar av Afrika. De andra pyramiderna som vi sett här från Mesoamerika har alla haft samma funktioner. Det är vi som inte har en förståelse för hur livet har sett ut tidigare i de här länderna. Jag tänker läsa några intressanta stycken ur Ett Hemlighetsfullt Land av Helena Blavatsky:

Mexiko-dalen, ligger hundratals en gång mäktiga städer öde och i ruiner, vilkas namn till och med är utplånade ur folkens minne. Begravna i djupa urskogar och otillgängliga dalar, ibland ända till sextio fot under jorden, har de, ända från den dag de först upptäcktes och tills nu, ständigt förblivit en gåta för vetenskapen, gäckande alla forskningar – de har varit stummare än Egyptens sfinx. Vi vet ingenting om Amerika före den spanska erövringen – absolut ingenting. Inga krönikor, inte ens från jämförelsevis yngre tider finns kvar; det finns inga traditioner ens bland landets urinvånare rörande dess förflutna historia. Vi är lika okunniga om de raser, som uppfört dessa cyklopiska byggnadsverk, som om den sällsamma gudsdyrkan, vilken inspirerat de forntida skulptörer, som på oändligt långa stenväggar, monument, monoliter och altaren inhuggit dessa trolska hieroglyfer, dessa grupper av djur och människor, tavlor av ett okänt levnadssätt – en förgången konst – scener ibland så fantastiska och vilda att man ofrivilligt kommer att tänka på en feberdröm, vilkens gyckelbilder på en vink av en väldig magikers hand plötsligen kristalliserats i sten för att i tiders tider förvirra kommande släkten. Ännu så sent som i början av detta århundrade visste man ingenting ens om tillvaron av en sådan rikedom på fornlämningar. Spanjorernas småsinnade, misstänksamma avundsjuka hade från första början skapat ett slags kinesisk mur mellan deras amerikanska besittningar och alltför nyfikna resande; och erövrarnas okunnighet, fanatism och liknöjdhet för allt annat än deras omättliga guldtörst hade utestängt den vetenskapliga forskningen. Även de entusiastiska berättelser, som gavs av Cortez och hans armé av fribytare och präster, samt av Pizarro och hans rövare och munkar om Mexikos och Perus lysande tempel, palats och städer, misstroddes länge. I sin History of America går dr Robertson ända därhän, att han underrättar läsaren om att de gamla mexikanarnas hus endast var ”små kojor, byggda av torv eller lera eller trädgrenar, liknande de primitivaste indianernas”.[1] På grund av några spanjorers vittnesbörd vågar han till och med försäkra, ”att i hela det omätliga riket” fanns det inte ”ett enda monument eller spår till någon byggnad äldre än erövringen”! 

Det var den store Alexander Humboldt förbehållet att uppdaga sanningen. År 1803 inbröt en ny ljusflod över den arkeologiska världen genom denne framstående och lärde resande. Härutinnan visade han sig såsom en lycklig banbrytare för kommande upptäckter. Han beskrev då endast Mitla eller de dödas dal [se bild 5], Xoxichalco [se bild 6] och det stora pyramidtemplet vid Cholula [se bild 7]. Men efter honom kom Stephens, Catherwood och Squier, samt i Peru d'Orbigny och dr Tschuddi. Sedan dess har talrika resande besökt och gett oss noggranna detaljuppgifter rörande många av dessa fornlämningar. Men hur många som ännu återstår outforskade eller helt okända, kan ingen säga. Med hänsyn till förhistoriska byggnader tävlar både Mexiko och Peru med Egypten. Likställt med Egypten i fråga om sina cyklopiska byggnadsverks ofantliga storlek, överträffar Peru detsamma i fråga om deras antal, under det att Cholula övergår den stora Cheops-pyramiden i bredd, om icke i höjd.

Vi vet ingenting om Amerika innan den spanska erövringen på 1500 talet. Absolut ingenting. Inga krönikor finns kvar. Det finns inga traditioner ens från landets urinvånare rörande deras förflutna historia. Vi är lika okunniga om dessa raser. Blavatsky skriver vidare:

De äldsta inbyggarna i Mexiko, om vilka historien äger någon kunskap – mera hypotetisk än bevisad – är toltekerna. De förmodas ha kommit från norden och tros ha inflyttat i Anahuac under sjunde århundradet av vår tidräkning. Det antas också att de i Centralamerika, dit de utbredde sig under elfte århundradet, uppfört några av de stora städer, vilkas ruiner ännu finns i behåll. I sådant fall måste det också ha varit dessa vilka inhuggit de hieroglyfer, som betäcker åtskilliga av minnesmärkena. Hur kommer det sig då, att det bildskriftsystem, som begagnades i Mexiko av det besegrade folket och som erövrarna och deras missionärer lärde sig, ännu inte kunnat förse oss med någon nyckel till Palenques och Copans, för att inte tala om Perus hieroglyfer? Och dessa civiliserade tolteker själva – vilka var de och varifrån hade de kommit? Samt aztekerna, som efterträdde dem? Bland de hieroglyfiska systemen i Mexiko fanns även sådana, som de främmande tolkarna var alldeles utestängda från att kunna studera. Dessa var de så kallade schemata för den judiciella astrologin, ”återgivna, men inte förklarade i den av lord Kingsborough publicerade samlingen” och anförda såsom rent figurliga och symboliska, ”avsedda endast för prästerna och spåmännen och ägande en esoterisk betydelse”. Många av hieroglyferna på Palenques och Copans monoliter är av detta slag. Alla ”präster och spåmän” blev dödade av de katolska fanatikerna – och hemligheten dog ut med dem.

I ovanstående artikel har vi 40 sidor som beskriver indianernas Ockulta Tradition, utifrån det Stora Vita Brödraskapet annaler, från Mästarna som vakar över mänsklighetens utveckling. Här har man öppnat dörren lite grand. Edgar Cayce var en man som kunde avläsa det som vi kallar Akasha eller Akashakrönikan. Han kom också fram till detsamma. Så vi kan konstatera att där finns en fördold historia. En alternativ historia som vi allmänt inte har någon kännedom om, och som vi borde ta mer på allvar. Det kan vara så att under 2012 börjar världen öppna ögonen för att det finns en alternativ historia, mänsklighetens esoteriska genesis, där det framkommer att vi levt som civilisation på platser som vi kallar för Lemurien och Atlantis, fast de sista delarna av Atlantis sjönk enligt Platon för 12 000 år sedan.

Ska man nu ta allt detta på allvar. Ja, det tycker vi. Platon och hans Dialoger tar man på allvar, det är ingen person som man enkelt viftar bort. Man viftar heller inte bort Helena Blavatsky hur som helst, för där finns belägg för det som sägs. Det finns inget som man förmedlat inom teosofins filosofi som inte har blivit förklarat från många olika håll såsom, mytiskt, allegoriskt, korrespondensmässigt, symboliskt, astrologiskt, esoteriskt och ockult.

När vi ser på det som är teosofi, och när vi ser på det som är esoterik, så har vi å ena sidan en tradition av vetenskapsmän, skeptiska personer, som forskar på sitt sätt. Sen har vi en helt annan grupp, en helt annan sida av personer som har frigjort sig från materians band, som är bortom tid och rum som har skaffat sig insikter som vida överskrider en människas kunskap. Deras traditioner förmedlas nu och där står vi mitt emellan som förvirrade själar och undrar. Vad är vad, vem ska man tro på? Det finns inget sätt att ta reda på saker 100 procent meddetsamma, utan jag får bygga upp min förståelse utifrån ett logiskt resonemang, i bästa fall eller genom en intuitiv insikt, eller bara gå på den inre magkänslan.

 



Fig. 32.
Kali ses som Durgas aggressiva och våldsamma sida. Durga är en av de mest dyrkade gudinnorna inom hinduismen
idag, och hennes tempel återfinns på många ställen i Indien.
 

Så 2012-eventet tycker jag att man ska se snarare som en möjlighet att vi går igenom en del-fas som kommer att föra oss genom den långa, tunga Kali Yuga perioden. Kali-Durga är Shivas gemål i den här förskräckliga formen. [se bild nr 27] Kali representerar den mörka tidsåldern. Den materiella tidsåldern, som vi är på väg in i nu. De första 5000 åren har tagit slut eller tar snart slut. Enligt vissa har det redan tagit slut. Enligt mayakalendern tar det snart slut [2012] och vad det nu innebär. Ja, vi har två år till [föredraget hölls 2010] för att se, men vi kan ju redan nu konstatera att några fruktansvärda händelser har skett materiellt den senaste tiden, till exempel, jordbävningen på Haiti, eller i San Diego för ett par dagar sedan. Det kommer att hända mer och mer av den varan.

Vi kan också konstatera att allt fler individer som Dala Lama och andra, har förmedlat en filosofi till oss på andlig nivå, som vida översträcker någonting annat vi sett och hört tidigare. Hur vi genom kärlek och kunskap ska ta hand om varandra. Hur vi genom meditation kan närma oss varandra. 2012 bör bli en startpunkt, tror jag som kommer att föra många människor samman på ett sätt som inte varit möjligt innan. Här är det plötsligt något från ett folk långt borta i Mesoamerika, ett folkslag som nästan är utdött som är bärare av en ockult kunskapstradition. Hur skulle de kunna känna till det här över huvudtaget, om de inte fått det av en annan tidigare långt utvecklad folkgrupp? Antingen har de själv höjt sig till en sådan nivå eller så har de fått det från någon annan, men vi vet ju att när Atlantis sjönk, så flyttade sig folket till många olika platser om vi nu utgår från att Atlantis är ett faktum.

Att det för 12 000 år sedan har funnits en stor civilisation som i sin tur bestod av en massa andra öar som bildade en mycket stor kontinent. Om det är ett faktum, då är det också ett faktum att de som levde där förflyttade runt. Och det är inte så konstigt att tänka sig att de byggt pyramider överallt. Det pyramidiala bygget kommer inte från Egypterna, Mayafolket eller Hinduerna. Det härstammar mycket längre tillbaka. Det är ett urgammalt sätt att bygga. Ett cyklopiskt byggnadssätt, som byggdes när vi människor var mycket större än vad vi är nu.

Har alla sett Avatar filmen som går på biograferna nu? Det sägs att på Atlantis dagar var vi mycket större än vad vi är nu. Vi är dvärgar jämfört med då, både i tänket och i utseendet. Så, är vi redo för en ny världsbild? Ja, vi är redo för en ny förklaringsmodell, som förklarar hur vi egentligen har kommit hit och vem är vi? Varför är vi här? Varför har vi kommit hit om hela världen ska gå under? Vi har inte kommit hit bara för att vi ska bli kosmiskt medvetna 2012 . Vi ska ta till oss den här teosofiska-esoteriska kunskapen som kanske innebär att 2012 är en tidpunkt som markerar att många människor vaknar upp just nu. Nu har vi fått nog av det vi lärt oss i skolan och sett på tv. Det för oss ingen vart. Nu är det dags för oss att ta till oss en mer seriös filosofi. En filosofi som ger mål och mening och gör att vi kan ta ansvar för våra handlingar. Att det vi gör får konsekvenser men att vi har en självstyrd utveckling. Däri vi har möjlighet att påverka. Det är väl en fantastisk filosof.  



Fig. 33. Krishna undervisar sin lärjunge Arjuna på slagfältet.

 

Här ser vi Arjuna och Krishna, det Lägre och det Högre jaget, som bildar bakgrunden till den historia som verkligen utspelades i Indien för många år sedan. Det är en verklig historia som sen en blivit filosofisk allegori. Från början var det ett slag som utspelades utanför New Delhi. En allegori har ofta formen av en berättelse eller saga, där innehållet i berättelsen ska tolkas så att den passar den aktuella frågan. Typiska exempel på allegorier är fabler och liknelser som förekommer i religiösa skrifter. I fabeln ställs djur inför situationer som påminner om situationer som människor ser i sina liv. Lyssnaren måste tolka allegorin för att förstå det egentliga budskapet.

S.B. Jag tänkte på det cykliska. Det är ju också en cykliskhet när Anden inkarnerar djupare och djupare in i materian, för att sen höja allting till en högre nivå, för att sen igen gå in igen i en ny typ av materia, och höja den till en högre nivå så där är en cykliskhet eller spiralform i det också. 

P.B. Absolut och det är en stor cykel de första 5000 år som är nu är till ända, som kommer att leda till nya 5000 år av ny utveckling både för oss människor och för vår kultur runt omkring oss. Så vi är hela tiden utsatta för den cykliska rörelsen, där vårt medvetande utvecklas mot ett allt renare medvetande.

P.B. Varför är Krishna blå på bilden tro?

A.C. Han är himmelsk. 

P.B. Ja, det kan man säga, men det är mer en så. Krishna representerar den Blå Strålen. Den Venusianska Strålen, som står för det Manasiska Tänkandet, Högre Manas, den andliga sidan av människan.

Arjuna står för den andlige krigaren. Den krigare som i den indiska berättelsen ger sig iväg från Indien och gifter sig med mexikanskan Ulupi som levde bland Mayafolket i Mesoamerika, och väl där berättar han för dem hur det hänger ihop med Kali Yuga och dess tidsålder. Precis som judarna tog med sig kunskap som nu Mormonerna tagit vara på. Det är inte så konstigt alls. Det är bara så att det ligger utanför det vanliga tänket. 

B.A. Jag tänkte tidigare när du visade Blavatsky. Sa du Morya och Koot Hoomi? Har hon kanaliserat dem?  

P.B. Nej, hon har samarbetat med dem. Hon och två Mahatmor har tillsammans stått för det Teosofiska förmedlandet. Vi inom ULT ser ju Blavatsky, betraktad som ett andligt-själsligt medvetande, som den större av dem. Mahatmorna är de som har utvecklats på jorden. Helena Blavatsky eller snarare HPB ser vi som den högre komna Själen som samarbetar med två Mästare från jorden. Vi ser henne som en Gnani – en Själ som kommer från en högre värld – eller en Dhyani  som bara inkarnerar vart 5000:e år. Detta är vanligt tankegods bland teosofer som studerar Teosofi.  

En kort repetition på de mest spännande teorierna kring Mayakalendern lyder:  

1. Dresden-teorin, översvämnings-teorin, att världen går under genom vatten 2012. 

2. Ufo-teorin, en maya-spådom som kom på 700-talet som gick i uppfyllelse 1991 den 11 juni, där 17 personer utan varandras vetskap noterade märkliga flygande farkoster över Mexiko City. På många andra ställen vid den här tiden skrevs det om sådana här Ufon. Så det är en märklig spådom som man gjort som indikerar att något märkligt är på gång med mayafolket. Återbesök av det Galaktiska Mayafolket som förmodas ha gett sig iväg, för att åter komma tillbaka.

3. Niburu-teorin, den tofte planeten som omnämns i de sumeriska skrifterna, och som återkommer vart 3 600 år.

4. Kristallskalle-teorin, ett större medvetande förmedlas till oss vid Mayakalenderns slut 2012, liksom vid en 26 000 års era som också avslutas vid denna tidpunkt

5. Mormon-teorin, att judarna har immigrerat efter sin fångenskap i Babylon, tagit med sin några idéer till Mayafolket, som sedan har gått över till Mormonerna och deras fördolda läror. 

S.B. Jag undrar om hela den här vetenskapen kommer från ett judiskt arvegods eller har de fått det i sin tur från någon annan. 

P.B. Vi vet ju att judarna plockade på sig vad de kunde, när de än kunde, och gjorde det sedan till sin egen tradition. Så lite hittade de i Babylon och lite hittade de i Egypten och Persien och detta tankegods har de sedan sammanställt till sitt eget. Enligt Teosofin är alla judar före detta indier, det vill säga, A-brahamns söner, alltså icke-brahminer. Abraham och Sara (Saraswati) visdomens gudinna och de tolv stammarna spred sig över världen. De var ett folk som var födda under vars sitt zodiaktecken, men att en av Noas söner var den grupp som tog sig över Beringssund ner genom Nordamerika ner till Mesoamerika slog sig ner där och blandade sig med någon av de 40 mayagrupperna. Därefter tog sig några upp i Nordamerika därefter kom den berömde Joseph Smith, som efterträddes av Brigham Young. Jag vet inte hur vanligt det var bland indianerna att vara gift med mer än en kvinna, det kanske kom därifrån.

6. Calleman-teorin talar om den 28 oktober 2010 istället för den 21 december 2012.

7. Blavatskykoden-teorin, ger oss en alternativ livsåskådning eller kosmologi som innefattar alla religioners exoteriska visdom tillsammans med den esoteriska visdomen, som är kärnan i alla system.

Varenda teosof håller med om, att det finns liv till och med i det minsta atom. Allt är liv. Så det är inte så konstigt om det finns liv överallt i universum. Men om jag sår mina frön i min trädgård, så växer de inte upp hos grannen, och med den liknelsen menar vi att det inte är så ofta som rymdvarelser kommer hit på det sättet som många ufologer vill påskina, däremot kan man inkarnera när som helst, var som helst och i vem som helst om man har den kunskapen. Vi kallar det för Tulku eller snarare tibetanerna kallar det för Tulku. Vi talar om en att utveckla en permanent astralkropp eller vår Nirmanakayakropp. Det finns egentligen inte tid och rum. Vi behöver ingen farkost för att komma till jorden, som vår utvecklingsfas tillhör, för vi är här och nu hela tiden, holografiskt i olika medvetande stadier, på denna eller andra glober i planetkedjan. Ibland på jorden i ett andligt loka tillstånd, vid andra tillfällen i ett materiellt tala-tillstånd. Varför ska vi förflytta oss i en farkost, det är helt meningslöst, när jag kan förflytta mig i tid och rum under en nanosekund, om jag utvecklat den förmågan.

A.C. Utan den här besvärliga kroppen. 

P.B. Utan den här kroppen. Jag har en annan finare kropp gjord av en finare, mycket finare energiform som för mig dit jag vill med detsamma. Den kunskapen, den visheten innebär en fullt utvecklad permanent astralkropp som endast Mästarna besitter.

E.J. För 50 år sedan skrattade alla  åt mig när jag påstod att det fanns liv i universum. 

P.B. Ja, men hur vi möter detta liv det har vi kanske skilda uppfattning om. Att det sker möten, att andra personer från andra världar kan komma hit är vi nog överens om, men de behöver absolut inte komma i silverfärgade, flygande farkoster eller tefat. Man kan projicera sitt medvetande direkt in i vilket sfär som helst. Den som behärskar den tekniken, sitt medvetande och reinkarnationsprocessen, Tulku, kan precis som man läser i den Tibetanska Dödsboken förflytta var man vill genom kunskap om AUM ljudet. 

E.J. Kan inte den fria energin också vara en katastrof? Om alla missbrukar den? 

P.B. Alla kan inte hantera FOHAT, den kosmiska energin, men den finns där för alla. Den är inneboende i allt levande. Vi behöver bara tämja kraften, utveckla KUNDALINI KRAFTEN.

A.A. Det är ingen energi. Det är ett ljus. 

P.B. Det kanske det är. Oavsett om vi kallar energin ljud eller ljus, färg eller form så är det något som existerar HOLOGRAFISKT på olika plan simultant, som vi inte är andligen mogna för.

I den ockulta litteraturen kallad man det ibland för Vril.  De människor som fick tillgång till kunskapen om Vrilkraften, blev bromsade av högre väktare, för att det var för tidigt att använda den i vår materialistiska värld. Keely – från förra århundradet – var en sådan man som kunde trolla med strömförande elektricitet, liksom Tesla och Edison. I DHL finns det ett helt kapitel om Keely och hans förmågor på 10 sidor. Tesla ville producera gratis ström över hela världen. Vad hände med honom? Han spårade plötsligt ut fullständigt. Det var ingen som stöttade honom i sina experiment utan han och hans företag gick till slut i konkurs.

Det finns många exempel på personer som varit före sin samtid. Deras krafter blir oftast stoppade av dem som vägleder mänskligheten, det vill säga,  människornas yttersta hjälpare, som vi inom teosofin kallar för Bodhisattvor, Nirmanyakayor, Kumaras. Det finns många namn på dessa upphöjda varelser som ser vad som är möjligt inom ramen för vår karma, både global och individuell. 

Har ni fler kommentarer? Annars slutar jag med dessa ord från Tystnadens Röst:
 

Innan Själen kan se, måste man uppnå inre Harmoni och göra de fysiska ögonen blinda för alla illusioner.

Innan Själen kan höra måste avbilden (människan) bli lika döv för skrik som för viskningar, lika döv för skriet av ursinniga elefanter som för den gyllene eldflugans silverklingande surr.

Innan Själen kan förstå och minnas måste hon bli ett med den Tyste Talaren, på samma sätt som formen som leran modelleras till är ett med krukmakarens medvetande.
 

P.B. Tack så mycket för ikväll.

Här på sista bilden ser ni adressen till vår hemsida, och ljudblogg där ni kan lyssna på de senaste tre åren av föredrag på Mp3, adressen till United Lodge of Theosophists (ULT) i Malmö. Hjärtligt välkomna. Alla föredrag på onsdagar och studiegrupper på måndagar är gratis. Vid våra filmvisningar på lördagar är fikan avgiftsbelagda.

 

 

 

_____________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________________________

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47
 

_____________________________________________________________________________________

 

 | Helena Blavatsky  Online | William Q Judge Online  | Robert Crosbie Online | B P Wadia Online ULTs hemsida |

wpeAF.jpg (3179 bytes)

copyright © 1998-2011 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2012-01-28