Atlantis – myt eller verklighet Arcana nr 39

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2013 Onlineversionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Atlantis – myt eller verklighet

Föredrag hållet i Teosofisalen, Gråbrödersgatan 10, Malmö den 7 mars 1990

E.M. Hej allesammans och välkomna till kvällens föredrag, Atlantis – myt eller verklighet? Hjärtligt välkomna också till United Lodge of Theosophists eller U.L.T. som vi brukar förkorta det. Vi är en grupp av teosofer som står bakom dessa sammankomster här i Malmö varje onsdag och i Lund den sista torsdagen i månaden på Stadsbiblioteket.

Inom U.L.T. har vi en strävan att föra fram de grundläggande principerna i teosofins filosofi, och en av dessa, det vill säga den cykliska lagen, ska vi knyta an till i kväll när vi talar om Atlantis – myt eller verklighet. Vi menar inom teosofin att det är inte bara vi människor som periodiskt kommer tillbaka till jorden och tar ny form, utan det gäller även själva universum. Det är också så att kontinenterna skiftar på vår jord, och det är främst om det vi får höra i kväll.

Men innan vi kommer så långt vill vi säga för er som inte har varit här tidigare att vi har ett nytt Programblad för mars månad. Det finns invid dörren där det går bra att ta ett ex. På bladets förstasida återger vi en text om Pånyttfödelsen. Eftersom vi nu närmar oss Vårdagjämningen, som är den tid då hela jorden börjar vakna till liv igen, så har vi tagit upp det som ett litet tema för denna månad.

För er som inte känner till så mycket om teosofin och som på ett kortfattat sätt vill ta del av den, har vi samlat en del Programblad till ett litet häfte som tar fram de grundläggande tankegångarna inom teosofins filosofi. Det kostar 10:- och finns på bokbordet om man är intresserad.

Vi har också en lista över våra teosofiska föredrag, som alla är bandade från och med 1989 och fram till nu. [Vi har i dagarna, våren 1997, gett ut en komplett katalog i alfabetisk ordning över alla Teosofiska Föredrag nr 1-354 från 1989 till 1997. Den innehåller också en förteckning över ARCANAs föredragsserie nr 1-40, 1995-1997.] Den som vill låna hem ett band en veckas tid kan tala med U.J. om det, och det går även bra att köpa band.

Sedan har vi i kväll tagit fram ett speciellt nr av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen. Det är nr 33 som tar upp både vatten och ämnet Atlantis – en sjunken kontinent. Där behandlas de olika kontinenterna, hur de sjunker och stiger. Tidskriften finns på bokbordet om ni vill ta del av den.

Vi kan också nämna att vi har haft en annons inne i Sökaren, kanske har ni sett den. Där annonserar vi dels om tidskriften men också om en ny skrift som snart kommer ut – Teosofisk Resumé av William Q Judge som nu för första gången kommer ut på svenska.

För er som inte var här sist vill vi gärna påminna om det nystartade bokkaféet i Lund som heter Kafé Ninné. De har en föredragsserie som heter Speglingar och riktar sig till alla sökare, där man försöker belysa gudomlighetens olika ansikten. Ni kan ta en broschyr med er som berättar lite mer om föredragen.

Innan vi kommer in på kvällens föredrag vill vi påminna er om att det i kväll är den första sammankomsten denna månad, och då läser vi U.L.T.s Deklaration, som förklarar vår policy. I kväll går det också bra att ställa frågor på den, så ska vi besvara dem så gott vi kan, men först Deklarationen sen frågorna direkt efter innan själva föredraget.

U.L.T.s DEKLARATION [För separat utskrift tryck här: Deklarationen ]

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

E.M. Om man skulle vilja teckna sig som Associerad medlem inom U.L.T. så är det just denna Deklaration som vi bör sympatisera med, liksom den strävan som framställs i den. Vi signerar då ett sådant här litet Associeringskort. Vill någon göra det nu innan vårdagjämningen närmar sig så är ni varmt välkomna att göra det. Har ni några frågor på Deklarationen så kan vi ta dem med en gång.

UJ. Det finns en passus där det talas om att man räknar till sin sammanslutning alla dem som vill tjäna mänskligheten. Jag har funderat på att det kan ju vara människor som verkligen gör detta utan att ha en aning om att det är teosofins varmaste riktlinje så att säga, den viktigaste saken av alltihopa som människor kan göra.

E.M. Helt riktigt, och förmodligen så finns det långt flera teosofer utanför teosofiska organisationer än anslutna. Det är just tjänandet som är kärnan i själva teosofin. Vi möter ju så många människor i vår vardag som har det i sig men som kanske aldrig väljer att benämna det teosofi eller någonting annat över huvud taget.

E.M. Nej precis. Det är inte heller av någon större betydelse, utan det viktiga är att teosofin består av arketypiska tankegångar som vilar i människans innersta kärna. Dessa kommer alltid fram på ett eller annat sätt, vare sig vi väljer att kalla dem för teosofi eller någonting annat. Vi bär dem alla inom oss, det kan ingen ta ifrån oss. Vi kan glömma bort för ett tag att vi har dem, men de finns där ändå. Någon annan fråga kring Deklarationen? Om vi inte har det så tror jag vi börjar med själva föredraget.

Enligt Platon ska ön ha varit det mäktigaste riket på jorden på sin tid. Enligt texten är historien om Atlantis ett minne som den grekiske
statsmannen Solon fått höra av präster i den egyptiska staden Sais. Det är alltså inte en myt utan en litterär berättelse från början.
Den sjönk i havet - eftersom invånarna, genom sin maktlystnad, vredgat gudarna och särskilt Poseidon, som var rikets skyddsgud.

P.B. Det vi ikväll ska försöka förstå är Atlantis – myt eller verklighet? Atlantis har vi säkert hört talas om när vi har studerat grekisk filosofi. Det var ju Platon som lanserade tanken om ett Atlantis, om ett Poseidion, en liten, liten ö som vi menar är en liten rest av den stora kontinent som man inom teosofin kallar för Atlantis.

Men innan jag kommer så långt vill jag skissera upp en idé som är central för teosofin, där Atlantis ingår i ett större tankesystem. Allting i teosofin är uppbyggt på sjutalet, och vi menar att under den ganska omfattande period vi nu befinner oss i kommer det att finnas – på glob D – sju olika kontinenter eller sju stora faser.

Atlantis-epoken representerar den fjärde perioden, den motsvarar också människans fjärde princip, begärsprincipen. Detta finns omtalat inom teosofin speciellt i Dzyans Bok – vilken är en mycket gammal bok som Den Hemliga Läran är baserad på. Där talar man om Atlantis, som är den fjärde epoken, man talar om Lemurien, som är den tredje perioden. Ni har kanske hört talas om kontinenten Mu, det finns en hel del böcker om detta. Det talas också om Hyperboréen, som är den andra perioden som fanns häruppe i Norden, och sedan har vi det som kallas för Det Oförgängliga Landet, som står för den första perioden.

Nu ska vi ha klart för oss att de namn som teosofin använder inte är dessa gamla kontinenters riktiga namn. Helena Blavatsky säger att de sanna namnen för dessa gamla kontinenter finns i de gamla Puranorna, berättelserna från det gamla Indien. Den som är intresserad av att ta närmare reda på detta kan studera lite mer av de gamla indiska skrifterna.

Men det är inte intressant om kontinenterna heter det ena eller det andra. Vad som är intressant att förstå är att människan, vi i våra tidigare liv, har evolverats här på jorden när jorden var en eterisk kropp, en gasformig kropp som successivt har förtätats, och vi har följt med i denna process. Vi menar till exempel att under de två första perioderna, som vi kallar för Det Oförgängliga Landet och Hyperboréen, så var vi eteriska varelser. Och det är först i Lemurien som människan blev en fysisk varelse.

Under den Tredje Rotrasen eller i den tredje stora epoken av de sju blev människan alltså en fysisk varelse. Människan blev också en tvåkönad varelse. Vi kan också säga att människan har haft en mycket större kroppsbyggnad. Precis som djuren i det förflutna har varit gigantiska här på jorden, liksom växtligheten har varit enormt stor, så menar teosofin också att vi människor har varit jättar i våra tidigare inkarnationer.

Kanske en fiktion för många, men tittar vi lite grand på de religiösa föreställningar, legender och myter som finns världen över, så talar alla om jättar. Det handlar då inte bara om jättar psykologiskt och intellektuellt sett, utan också fysiskt om stora människor, alltså jättar – geborim.

De som har haft förmånen att resa runt lite i världen vet att det faktiskt finns flera exempel på jättar av olika storlekar uthuggna i sten.

De som har varit med U.L.T. ett tag och gått på Lotusgruppen vet att vi talat minst en gång om Afghanistan och Bamiyan-dalen. Där har forntida folk direkt ur bergväggen eller av stora klippblock huggit ut statyer i olika storlekar. Den högsta statyn är 55 meter hög, och i dag finns totalt fyra stycken bevarade. Tre stycken i den ena dalen och en något längre bort. Jag har själv sett dem och det är enorma statyer. Blavatsky menar att dessa representerar människans faser genom livet under långa skeden, närmare bestämt fyra rotraser. [ Dessa sprängdes tyvärr i luften 2001 av talibanerna i Afghanistan, se mina bilder online Bamiyan Buddha Statues and Theosophy ]

När vi kommer till Atlantis-epoken, den som bildade den fjärde kontinenten och låg i Atlanten eller i delar av Atlanten, så menar vi att denna kontinent också var befolkad av jättar. Inte sådana giganter som var 55 meter höga och eteriska varelser, utan de hade en fysisk kroppslängd runt tre, fyra meter. Men som det står i Platons skrifter så sjönk ju den sista ön för 12.000 år sedan, och då försvann de största jättarna. Därför kan vi i dag inte finna några större mängder av benrester från jättar, även om man tror att skelett finns på olika ställen, dels i pyramiderna och dels uppe i Centralasien.

En dag ska allt Bamiyan Mysteriet komma fram, sanningen med statyerna, menar Blavatsky, och då ska vi också få bekräftat den esoteriska historiken. Denna säger att människan har följt en evolutionsprocess och successivt förtätats, från att ha varit akashisk, astral och eterisk, till att ha blivit helt fysisk, från att ha varit androgyn till att bli man och kvinna. Allt det här kommer att bekräftas inom en snar framtid, kanske innan år 2.000, vi får väl se, kanske aldrig.

När vi teosofer tänker på Atlantis så tänker vi oss egentligen Atlantis som en förlängning av den tredje kontinenten som vi kallar för Lemurien. Om vi tänker oss jordklotet [P.B. skisserar upp på tavlan] så var Lemurien en hästskoformad kontinent där man i princip kunde ta sig fram från norra Asien till Nord- och Sydamerika, runt hela jorden nästan gåendes. Det fanns alltså en tidpunkt på jorden då vi kunde vandra mer eller mindre runt jorden om vi orkade. Kanske inte under en livstid, men det fanns möjligheter att vandra och resa runt, och vi menar att det finns många belägg för detta.

Vi kan till exempel konstatera att de nordamerikanska indianerna och de stammar och folkgrupper som finns uppe i Centralasien, Tibet och Mongoliet, har många kännetecknande drag. Det finns många namn och annat som hänger samman. Men det Atlantis som vi teosofer talar om är inte den lilla ögrupp som sjönk för 12.000 år sedan. Det är inte heller den naturkatastrof som gav upphov till att Teneriffa och Kanarieöarna eller att andra liknande lava-ögrupper uppstod. Vi menar att Atlantis är en kontinent som började sjunka för 850.000 år sedan, och denna process pågick ända fram till för ungefär 12.000 år sedan. Dessa beräkningar finns bevarade inom det Vita Brödraskapet eller Mästarnas Loge som vi kallar den.

Det handlar alltså om en mycket gammal kontinent, där LemurienAtlantis är de sista delarna som blev kvar av jättekontinenten Lemurien. Denna kontinent är det urhem där människan egentligen föddes, det är människans vagga. Atlantis menar vi gav upphov till en mycket stor kultur. Det är också från den kulturen som asiaterna har ärvt mycket av sin kunskap.

I förra Lotusgruppen talade vi till exempel om Vimanor, flygande farkoster [se DHL 11:468 samt även i ARCANA nr 50 online Vimanor – Flygande farkoster och teosofi]. Möjligheten att kunna ta sig fram i luften, kännedomen om alla planetariska förhållanden och allt annat inom astrologi och astronomi menar vi kommer från Atlantis. Kunskapen kommer från de Vise män och kvinnor som tog sig till Centralasien när den stora "Syndafloden", som självfallet finns beskriven i Bibeln, svepte bort hela Atlantis. Det inträffade alltså en enorm naturkatastrof som fick hela kontinenten till att försvinna.

Man säger inom teosofin att dessa olika kontinenter ömsom går under genom vatten, ömsom genom vulkaniska eldar. Och eftersom Atlantis sjönk genom vatten så kan vi också dra den slutsatsen helt logiskt att vår kultur i dag, den femte epokens kontinenter, kommer att gå under genom eld. Detta är inte så svårt att förstå med tanke på kärnkraften och dess faror. Vi har länge levt alldeles för själviskt, och när den cykliska tiden är inne medför det alltså att vi själva framkallar dessa naturkatastrofer.

Vi ska veta, eller teosofin menar i varje fall, att alla de naturkatastrofer som sker är någonting som alstras utifrån människans sätt att tänka. De negativa tankar som så småningom astralt fälls ut i naturen gör alltså att vi får dessa naturkatastrofer. Vi kan konstatera nuförtiden att på många platser på jorden där det förekommer många politiska problem, följer också ganska ofta stora katastrofer av olika slag. Det är en mycket märklig koppling, men teosofin menar att så är sambandet.

Jag har tagit med mig några böcker som berättar lite om Atlantis. Här är en bok till exempel som nämner 40 olika teorier om var Atlantis låg. Det finns de som menar att Atlantis låg uppe vid Spetsbergen, det finns de som menar att det låg häruppe i Norden. Det finns en mycket känd grek som har skrivit en bok där han menar att Atlantis låg vid Santorini norr om Kreta. Så det är egentligen ingen som med säkerhet kan säga var Atlantis låg.

Vi har våra idéer och de bygger på sådana observationer som Mästarna har gjort. Dessa är fullkomliga individer som har fullständig kännedom om jordens historia. För dem är hela livet som en öppen bok där de kan läsa av allt som har hänt i naturen. För vi menar att allt som har skett finns bevarat som en film, som en inspelad Urkund där man kan läsa av hela jordens historia, HPB döpte den till Akashikakrönikan i sin första bok Den Avslöjade Isis. Och det är utifrån denna som Dzyans Bok – Meditationens Bok – eller Den Hemliga Läran är baserad. Det är alltså från dessa inre upplevelser som Mästarna kan direkt avläsa att så hänger jordens historia samman.

Vi menar såklart att många kulturer har gått under genom tiderna, som till exempel ön Santorini. Det har självfallet funnits en stor kultur i den regionen av Medelhavet. Den minoiska kulturen och allt det som finns uppbyggt kring Kreta har varit en jättekultur. Men det har inte att göra med Atlantis, även om man skulle kunna tro det eftersom det ligger väldigt nära den grekiska tidsepoken. Därför har en del forskare blandat samman begreppen.

Athanasius Kirchers karta över Atlantis i mitten av Atlanten. Från Mundus Subterraneus 1669, publicerad i Amsterdam. Kartan har söder i topp.

Vad hände då på Atlantis egentligen? Vad var det som var så speciellt med Atlantis? Vi sade förra gången att vi alla är atlantider. Man hade alltså på Atlantis tid utvecklat enormt mycket kunskap. Man var synnerlgen utvecklade andligen sett och det utvecklades i huvudsak två typer av människor. Där fanns de människor som kunde kallas för panteister, de människor som dyrkade naturen som om den vore besjälad. De ansåg att allting hade liv, att allt liv var ett uttryck för den gudomliga kraften.

Sedan fanns den andra gruppen som i dag har gett upphov till den dyrkan av avgudar som finns. Där dyrkades materien på ett annat sätt. Man dyrkade avgudar, man dyrkade andar som var knutna till jorden, jordandar av olika grader som tjänade människorna. Man ingick i en slags allians eller förbund med dessa väsen, vilka hade en viss kunskap som människan inte besatt just då men kunde få tillgång till om man arbetade med dessa olika väsen. Vi menar att det successivt utvecklades en dyrkan där man mer och mer fångade upp dessa väsen eller gjorde dem till stora gudar. Människorna tillbad dessa olika andar och successivt fick vi alla dessa stamgudar som vi har i dag.

Detta skedde och utvecklades under tre, fyra miljoner år, och Atlantis bestod i stort sett av sju stora öar. Det sägs att även ännu längre tillbaka i tiden så bestod Lemurien och Atlantis i sin tur av sju stora öar, där norra Indien var centrum för hela detta system. Och med tiden fick Mästarna och den andliga kunskapen, den Vita Magin, den sanna Magin, allt svårare och svårare att vinna gehör.

Vad som alltid händer i sådana här sammanhang kan vi se om vi studerar historien. Personer som har lite mer kunskap börjar hävda sig på andras bekostnad. De börjar utnyttja andra människor, och så gjorde man speciellt på Atlantis tid. Till slut började de använda ockulta krafter till att förtrycka olika folkstammar. Det fanns många olika grupper av människor, från fysiska och känslomässiga dvärgar till jättar, och det stora flertalet blev så småningom fångade i ett sådant liv. Förtryckarna använde sig till exempel av hypnos och suggestion, som var mycket vanligt på Atlantis tid.

Men innan detta hände i den tidiga epoken av Atlantis och den senare epoken av Lemurien var människorna vad vi kallar cykloper. Vi hade då ytterligare ett fysiskt öga, ett andligt öga, det Tredje Ögat som då var vårt viktigaste instrument. Vi visste allting, vi såg allt, vi gick inte från tro utan från vetande. Vi kände till allting eftersom livet och hela naturen var en öppen bok för vårt yttre och inre seende.

Men successivt förtvinade det tredje ögat eller Shivas öga som det är känt i Asien och människorna förlorade kunskapen om sina inre körtlar. Vi förlorade chakrornas verkliga innebörd och alla de ockulta principer som chakrasystemet bygger på. Detta ledde till den delning där Atlantis sedan sjönk och många flydde till Centralasien till vad som kallas den femte kontinenten tillsammans med Europa. Därefter satte de som överlevde och ägde insikt åter igång med att bygga upp olika esoteriska skolor för resten av de själar som överlevde denna jätteepoks undergång. Därför finns det så mycket ockult kunskap i Centralasien. Av den anledningen finns också många myter och legender, som till exempel Shamballah eller Mästarnas boning. Mycket kunskap av olika grader finns alltså i Centralasien just på grund av den stora flyttningen från Atlantis, som också beskrivs väldigt detaljrikt i Den Hemliga Läran. Det beskrivs som vi sagt tidigare även i Teosofiska Rörelsen nr 33, tidskriften med vattentecknet på framsidan. Där talas det till exempel om hur de Vita magikerna sövde ner de Svarta magikerna. Det skedde alltså en total utrensning under det cykliska förloppet där det var nödvändigt att göra upp med ”de mörka krafterna”. De allra mörkaste själarna kommer ju inte tillbaka igen utan det är de själar som är benägna till ”onda” tankar och handlingar gentemot andra som börjar utveckla sig i denna nya epok. Den karmiska bilden som finns i dag är ett arv.

Arvssynden som det talas om i Bibeln är egentligen vårt atlantidiska arv. Det är inget arv från någon annan utan det är ett arv från oss själva i tidigare existenser på Atlantis. En del levde i samklang med naturen medan andra utnyttjade naturen. Men vad som är intressant att förstå är att all den ondska som finns i dag och jagandet efter pengar, hela den själviska biten, det är någonting som vi utvecklade väldigt starkt under Atlantis epok.

Den fjärde principen i människan – Begärsprincipen – var fullständigt utvecklad under Atlantis-epoken. Eftersom dessa begär var de rådande så menar vi att det var därför som dessa stora skillnader utvecklades människor emellan. Om vi nu ser tillbaka från vår tid, så menar vi till exempel att allt som byggdes och gjordes under Atlantis-epoken var stort och monumentalt arkitektoniskt sett.

Vi anser att en del pyramider som byggdes på Egyptens tid och några som finns i Centralasien – det finns en del där också – byggdes av vissa atlantider som lämnat Atlantis i sina båtar eller i sina vimanor. De tog sig till olika platser och byggde återigen upp minnesmärken, de inristade i hieroglyferna hela sin historia som än idag är mycket svårtydd.

Vi menar att nio av tio ”atlantider” nu existerar i USA. Vi kan höra det på deras röst och tonläge. Allting har en koppling. Språket utvecklades till sin höjdpunkt under Atlantis epok [Se DHL 11:218-222]. Därav också det starka samband och den dynamiska kraft som finns hos vissa amerikaner vi ibland kan notera läser upp nyheter och annat. Deras röst har en väldigt specifik klang. Allt detta menar vi är resultatet av ett karmiskt arv, där man under väldigt lång tid exempelvis har utvecklat förmågan att använda rösten på ett speciellt sätt.

Hela kunskapen om mantror, läran om vibrationer som överfördes till Asien från Atlantis är någonting som har förts till Asien och bevarats där intakt. Det är det enda området i världen där läran om mantran finns så väl dokumenterad, där man har penetrerat varenda stavelses innebörd. Varenda vibration i naturen finns mycket väl dokumenterad i alla dessa gamla sanskritverk. Ändå menar vi att sanskrit i sig är inte ett språk som talades och användes på Atlantis tid, utan det är en senare utveckling.

Det språk som användes under den atlantidiska epoken är någonting som mer påminner om det man finner i Kina. Vi menar att rester av atlantider också finns i det inre Kina, i de få folkstammar som fortfarande finns kvar i det centrala Kina. Och allt eftersom vi börjar förstå sambanden med dessa olika folkslag, deras språk, deras legender och att det finns en gemensam nämnare mellan dessa, så kommer vi att framledes kunna skriva en ny global historia.

Vi vet ju att människan i dag betraktas som omkring 5 miljoner år gammal. När Blavatsky levde så ansågs människan vara knappt 100.000 år gammal. Teosofin menar att människan är 18 miljoner år. Det kanske dröjer ett tag till innan någon gör fler upptäckter som kan leda fram till vad vi menar är den sanna uppgiften om människans ålder. Allt detta har således att göra med Atlantis.

Om vi går in på det som har att göra med Atlantis och som finns skrivet i Den Hemliga Läran till exempel om astronomi, astrologi och kunskapen om språken, så finner vi att allt detta har sin upprinnelse under Atlantis-epoken. Vi som människor har alltså alla levt på Atlantis, och vi har förmodligen levt minst 100 gånger sedan Atlantis började sjunka.

Så minnena av Atlantis-epoken ligger givetvis djupt inne i vårt själsliga minne eller i reminiscensen. Men de finns där, och kanske har en och annan läst någon bok av Edgar Cayce. En mycket intressant man som försatte sig i trans och sedan gav olika diagnoser på hur man skulle bota människor. Han hade ingen som helst aning om detta i vaket tillstånd och han var ingen läkare. Men han gav en mängd fina råd och botade många människor, han blev mycket känd i USA.

Så småningom började man fråga honom, när han föll i sitt självförsatta suggestionstillstånd: ”Hur hänger sjukdomen samman med de olika inkarnationerna”, eller ”varför blir de här människorna sjuka?” Han har på band talat in berättelser där han ibland går tillbaka 30-40 inkarnationer och kommer tillbaka till den sista Atlantis-perioden. Det är en mycket intressant läsning och det mesta stämmer in på de teosofiska tankegångarna. Det finns ett oerhört stort material som just Edgar Cayce har dokumenterat. Det tycker jag ni ska sätta er in i om ni är intresserade, för det är en verkligt spännande läsning.

Det är ju inte tänkt att jag ska hålla på här hela tiden utan vi ska ha en liten dialog också. Så jag gör som jag brukar göra, lämnar ordet fritt så att vi kan ställa frågor och kommentera lite grand kring kvällens ämne om ni har lust, varsegoda:

R.O. De där statyerna i Bamiyandalen, hur ser de ut?

P.B. Hur de ser ut? Det är jättestora Buddha-statyer uthuggna i sandsten. Blavatsky säger i Den Hemliga Läran att dessa ser ut som Buddha-statyer i dag, men ursprunget är mycket äldre. Buddhisterna ”övertog” statyerna och modellerade om utsidan så de skulle se ut som Buddhor, men det är en senare utveckling. De konstnärliga buddhisterna på den tiden har alltså övertäckt de gamla statyer som redan fanns där innan buddhismen kom till.

Det finns en kinesisk författare och resenär, Hiuen-Thsang, som har beskrivit mycket av Miao-tse-kulturen [Se DHL del II, s 369-374]. Det var alltså ett mycket tidigt Centralasiatiskt kulturfolk som byggde statyerna. De är väldigt stora och skulpterade i sandsten, den högsta är 55 meter. Man kan klättra upp i huvudet, och är man riktigt försiktig så kommer man ner helskinnad också. Sedan finns en som är ungefär 35 meter hög och så finns ytterligare en som är något mindre, samt en som är nio meter hög, nästan synlig i en annan dalgång en dagsmarsch därifrån.

P.B. Ja, man har klätt in statyerna i buddhistiska togor. De har dessutom gjort lite längre öron och målat en mängd gudar och gudinnor enligt den buddhistiska filosofin runt valven som de står i. Vi hade en bildvisning för ett tag sedan, du var förmodligen inte här då, men du kan få se på dem vid något annat tillfälle. Bamiyan är en mycket intressant dalgång. Jag vet inte om man kan resa dit idag, för området har varit ett tillhåll för Mohajedin-gerillan i Afghanistan under mycket lång tid. Förmodligen har man bombat mycket där, så jag vet faktiskt inte om statyerna står kvar i dag. Men det får vi hoppas att de gör.

UJ. Det finns ju jättestora gudabilder i Kina också. Jag vet att Jan Myrdal och Gun Kessle dokumenterade detta för kanske 10-15 år sedan med unika fotografier. Det skulle kunna ha ett samband med de här stora statyerna?

P.B. De grottorna som heter Tuang Huang-grottorna, som du förmodligen menar, är en jättestor grottsamling som finns i centrala Kina. Det visades på TV-programmet Sidenvägen, ett mycket intressant program där man reste längs den gamla Sidenvägen och besökte olika spännande platser. I de grottorna finns också mycket stora Buddhastatyer, men de håller absolut inte samma klass och är inte lika stora som just Bamiyandalens Buddhor. De kinesiska statyerna är inte heller avsedda – om vi förstår Mästarna rätt eller den undervisning som teosofin för fram – att illustrera människans utveckling genom rotraserna eller människosläktena

Statyerna i Afghanistan är enbart gjorda för ett undervisningssyfte, för att den som skulle initieras på den tiden skulle förstå hur människans utveckling både fysiskt, psykiskt och andligt egentligen hänger samman. De begav sig då till Bamiyan-dalen, blev initierade och fick just den delen av sin undervisning förmedlad där. Det finns en hel del Stanzor i Den Hemliga Läran kring det här.

E.M. Men du sa att det fanns en del rester i Kina och i Asien av atlantiderna. Hur är det med todafolket från Indien, var kommer de ifrån? Har de någon anknytning till Atlantis?

P.B. E.M. refererar till Toda-folket, en mycket märklig folkgrupp som finns i Nilghiri Hills i södra Indien. De är blonda med blåa ögon och högresta. De lever mitt i södra Indien där varenda människa annars är mycket kortväxt och nästan kolsvart. Var kommer dessa ifrån? De kommer inte från Atlantis menar teosofin, utan mera troligt är det rester från den tiden då Alexander den Store var ute och härjade. Han var ute och krigade och då i samband med detta stannade en grupp kvar som så småningom utvecklades till Toda-folket.

Det är en mycket gammal folkgrupp och det finns en bok just om detta som Blavatsky har skrivit – The People of the Blue Mountains. Det är en bok på 227 sidor som berättar mycket spännande om deras religiösa liv, ritualer, öden och äventyr. Denna roman bygger på verkliga insikter och de erfarenheter Blavatsky gjorde när hon blev initierad i deras riter. Och sådana upplevelser är mycket spännande.

Todafolket har alltså en jättegrotta i Nilghiri Hills vid en mycket vacker plats i södra Indien, en bergstopp bevuxen med bland annat eukalyptusträd. HPB berättar i varje fall att hon hamnar i en grotta, och hela grottan är fullständigt upplyst av massor med stearinljus. Män och kvinnor sitter runtom i cirklar och in för man en helig vattenbuffel. Det är en otroligt intressant berättelse, och sedan försiggår där en mängd ritualer.

Men det är intressant att notera att det finns en mycket stor likhet med det som utspelades på Kreta. Likheten är mycket slående. Så det finns en hel del olika sådana här spännande företeelser runtom i världen som bekräftar att det har funnits en mycket större kontakt mellan olika människor och mellan olika kontinenter, mycket mer än vad vi egentligen kan tänka oss.

Teosofin anser inte att vi människor har rest oss upp för bara 30.000 år sedan, från Cro Magnon och så vidare, och plötsligt blivit den ”civiliserade” människa vi är i dag. Detta är absolut inte den teosofiska evolutionsläran om människan, utan människan är mycket gammal och mycket vis och klok. Och vi har under Atlantis-epoken haft en kultur som har varit tekniskt högre än den vi har i dag och nu. Kan vi tänka oss detta?

Det har alltså skett en mängd olika förändringar under vår epok. Det vi gör i dag är att vi repeterar vad vi tidigare känt till. De själar som föds i dag är alltså gamla själar med kunskap som kommer just från Atlantis, där vi nu ”bara” plockar fram kunskaper som tidigare funnits. Det vi gör är med väldigt stor säkerhet någonting som vi har kunnat tidigare. Det är därför vi har en sådan explosionsartad utveckling just nu i Vattumannens tidsålder, för det är en helt ny ”klass av själar” som återföds igen.

N.N. Angående det du nu säger om hög kultur, så sent som förra veckan fick jag besked om att det finns ett forskarteam från ett tiotal länder, som just nu håller på och gräver på den omnämnda ön Santorini, och att de har hittat rester av en stad där de kan säga att det är inte grekisk och inte minoisk kultur. Det enda de kan säga är att arkitekturen och avloppssystemet är mycket avancerade. Men jag förmodar att vidare rapporter kommer efterhand som grävningen fortgår.

P.B. Det var intressant att höra. Vi menar likväl att det inte är en atlantidisk epok utan det kan mycket väl vara en invasion som kom med pelasgerna eller några av de många andra folken [Se DHL 11:847]. De gamla hellenerna och alla de som verkade vid Samotrake till exempel. Man menar att det fanns en invandring från Centralasien och från Främre Orienten. Därifrån tog sig människorna dels till Fenicien, dels till Egypten och dels till Kreta och den minoiska kulturen.

Dyrkan av tjuren och allt sådant är egentligen en asiatisk företeelse som har vandrat runt lite grand fram och tillbaka. Just det här med tjuren och kraften och allt vad det innebär. Den minoiska kulturen är inte så värst gammal, kanske 5.000 år. Det kan tyckas mycket gammalt men ur det teosofiska perspektiv vi har skisserat upp angående rotrasernas utveckling är det bara en blinkning. Men det är intressant att du nämner det, för det hade jag absolut ingen aning om. Var har du läst det någonstans?

N.N. Jag har fått papper från vänner i USA, och de håller mig informerad om olika arkeologiska fynd eftersom jag har intresse på det planet. Det ska förmodligen komma ut artiklar i Scientific American lite längre fram, men först måste det ske en utvärdering. Men som jag fick reda på så finns det heta potatisar i det här. De vill inte säga för mycket nu, för det gäller ju att vara säker på dateringar och sådant först.

N.N. Nej, det är blandat. Det ska enligt uppgift även finnas två svenska arkeologer med. Det är alltså en sammansatt grupp från ett tiotal länder, så det är i högsta grad internationellt. De har också hittat rester av vallgravar, de är väl uppe i en fem sex stycken som ligger i olika system.

P.B. Har du sett den här artikeln i T.R. nr 33? Det finns dessutom i Den Hemliga Läran väldigt mycket om Atlantis i den andra delen.

P.B. Nej, jag kan tänka det. Det är inte många som har gjort det. Där finns massor av ockult information och även referenser till mycket som omtalades under den tid Blavatsky levde. Det har ju jämt och ständigt funnits tankar kring Atlantis.

P.B. Det är bara till att ge sig på det. Det finns en särskild typ av information som kommer ifrån Mästarna, och den ger en helt annan infallsvinkel. Där binds samman vissa fakta som ibland gör en mera frågande än tidigare. Men det är i varje fall värt att studera. Det var just innehållet om Atlantis som gjorde att jag fann DHL en gång för många år sedan, just den stora mängd information om Atlantis som finns i den boken.

E.M. Om det nu fanns så många jättar på Atlantis tid, varför har vi inte hittat ett enda litet eller stort skelett någonstans?

P.B. Ja, det är en mycket bra fråga. Det finns faktiskt de i södra Indien som påstår att det finns. Jag har själv aldrig hittat den där grottan som sägs finnas i Kerala, med massor av benrester från jättar. Den enklaste förklaringen man brukar ge på detta spörsmål är: Vad finns det över huvud taget kvar av hela den kontinent som vi benämner Atlantis? Det finns ju ingenting kvar, eller så finns bara några fragment kvar. Det finns inga byggnader, eftersom allting ligger begravt väldigt långt nere under vattnet. En process som började för nästan 850.000 år sedan. Eller rättare sagt så sjönk den större delen av Atlantis för nästan en miljon år sedan. Den lilla ön Poseidon som Platon talar om sjönk för ca 12.000 år sedan. Det är ju klart att när allt detta bara försvinner med ”Syndafloden” så kan det inte bli någonting kvar.

E.M. Men har inte några flytt över till Centralasien och lämnat kvar lite benrester?

P.B. Självfallet så kommer det väl att dyka upp både det ena och det andra. Men det är väldigt svårt om du kommer med en benrest och säger att den härrör från en människa som var jättestor. Några intakta eller riktiga skelett finns ännu inte påträffade av vetenskapen.

Vi har en bok som heter De Invigdes Lära, skriven av en teosof som heter A P Sinnett. Han arbetade vid ett tillfälle väldigt intimt tillsammans med Blavatsky, och han beskriver i sin bok Den Dolda Världen [Se DHL 1:323] just vissa platser i Centralasien där det finns skelett och rester. Men det är en sak att nämna en grotta någonstans. När man inte kan gå dit och betala inträde och titta är det ju inte så lätt. Men jag tror vi kan räkna med att i framtiden kommer det troligen fram fynd som bekräftar jättarnas verklighet.

När jag och några vänner var i USA för några år sedan så gav en gammal teosof mig en kopia av ett gammalt manuskript som kom från indianerna. Och de talar om jättemannen. Det finns en plats som är mycket svår att ta sig till. Vi gjorde ett försök att ta oss dit men vi kom aldrig dit. Där ska det finnas en jätte som har ramlat ner i en avsats och blev iakttagen bland annat av Morgan-expeditionen. Denna expedition gör mätningar och anteckningar, och det handlar här om en jätte som är ungefär fyra meter lång. Mycket intressant. Någonstans uppe i Grand Canyon. En beskrivande information finns i det här manuskriptet från en expedition som leddes av Morgan. Morgan Expedition har kartor och skisser på alla älvar och vattendrag. Pappren beskriver exakt var de ligger, om man nu bara kan ta sig dit. Området är mycket otillgängligt. När vi väl kom till dessa platser så fanns det bara sten överallt, och det säger ingenting. Så man måste för det första ha en bra nypa intuition för att hitta rätt, och en bra nypa tur också.

P.B. Den tillhör en speciell indiangrupp och dess legender och kultur. Jag ska försöka ta med manuskriptet hit nästa gång. För den som är mer intresserad av att titta kanske vi kan göra några kopior.

Det finns mer än en expedition som hävdar att de har sett jättar. Jag tror till exempel att det var Herodotos eller någon av de andra grekerna som skrev väldigt mycket om sin samtid. Han beskrev bland annat när han var vid pyramiderna så fick han se 341 stycken jättestoder. Det finns inte en enda kvar i dag.

Så vad som verkligen har hänt under de århundraden eller årtusenden som har gått, det vet man inte riktigt. Men vi kan vara klara över att somliga inte är intresserade av att det kommer fram en historiebeskrivning som visar att människan levde längre tillbaka i tiden än låt oss säga Adam och Eva. Det finns många intressen i en sådan här forskning, det ska vi vara klara över. Att få fram information om nya fynd är inte alltid det lättaste.

P.B. Det vi ser på Påskön menar teosofin är ett typisk atlantidiskt ansikte. HPB sade: ”En avgjort sinnlig typ.” [DHL 11:247.1 Så såg atlantiderna ut på sin tid, det är en typisk bild av en atlantid. De statyer som finns där är ju delvis uthuggna i dag, men från början är det mycket gamla statyer, och Påskön har enligt teosofin rest sig upp och sjunkit ner två tre gånger över och under vattnet.

Så olika grupper av människor har mer eller mindre tagit över legenden om de här bildstoderna. Vi har läst Thor Heyerdahls berättelser som för fram vad Påsköns folkgrupper säger, men det finns någonting före dessa också. Ni som har läst boken Aku- Aku av Thor Heyerdahl kan koppla ihop den information som finns skrivet med Blavatskys.

När de första européerna kom till Påskön, hade många skulpturer lösa huvudbonader av röda stenblock

N.N. Vad gäller dessa stora människor så finns en art de har hittat som är omkring 3,5 meter lång. Den ser ut i kraniet och i formen ungefär som en människa, med upprättgående gång som en modern människa. Man har hittat den i lager som är mellan en och ända upp till 8,5 miljoner år gamla, och hjärnvolymen är större än vår. Detta är alltså ett sidoskott till evolutionsteorin, men vad har du att säga om dem?

P.B. Jag vet inte så väldigt mycket om just dem du nämner nu. Det senaste jag läste var om Burma-människan, som man vill datera till nästan 4 miljoner års ålder. Men olika gamla människotyper har haft olika utseende. Vi är alla egentligen dvärgar, vi har krympt oerhört mycket.

N.N. Den art jag nämnde finns både på den amerikanska och den afrikanska kontinenten.

P.B. Afrika är en ny kontinent, som vi ser det. Var vi än hamnade sedan en kontinent gick under, så tog sig säkert många överlevande till de nya öar som uppstod efter en sådan naturkatastrof. Så gjorda fynd kanske inte alltid berättar hela sanningen, eftersom vi inte förstår sambanden. Det är alltså mycket dunkelt för oss att förstå hela den historik som vilar kring människosläktets historia, våra fyra rotraser med vardera sju underraser.

Vi har mycket svårt att förstå vad som hände på jorden för 100.000 år sedan. Vi vet ingenting, eller så vet vi väldigt litet. När man inom teosofin talar i sådana här stora drag så förblir det teorier, insikter som vi fått förmedlade från Mästarna. De har helt andra möjligheter att inhämta kunskap än vi har. Men vi kan också logiskt dra vissa slutsatser, som till exempel att människan har haft en långvarig utvecklingsfas där vi har utvecklat olika sinnen.

Vi har fem sinnen i dag, vi är därför i den femte fasen i dag. Det finns alltså en evolutionsprocess, det finns en avsikt med varje kontinent att utveckla en viss egenskap i människans uppbyggnad och skapelse. Och våra framtida sjätte och sjunde kontinenter kommer också att utveckla det som ligger slumrande inom oss i dag – vårt sjätte och sjunde sinne. Så det finns förmågor inom oss som kommer att utveckla sig, och allt hänger samman i ett väldigt komplext esoteriskt system.

P.B. Åldern på pyramiderna? Det var en bra fråga. Tittar man på pyramiderna och lyssnar till dem som har gjort vissa upptäckter där, så räknar de med att det var tre stjärnår sedan de byggdes, och då är vi uppe i omkring 75.000 år. Det finns andra som beräknar att de kan vara upp till 200.000 år gamla. Men den vanliga officiellt vetenskapliga uppskattningen ligger runt högst 7.000 år.

Hur det än hänger samman så är de ett arv efter de folkgrupper som lämnade Atlantis. De byggde upp pyramiderna, inte bara med sina händer utan genom vibrationer, utifrån sånger. De lyfte stenarna på ett helt annat sätt än vad vi kan föreställa oss. De skiftade polariteten på stenarna och kunde på så sätt förflytta dem med lätthet.

Visserligen finns det teser i dag att de hade si och så många slavar och att det går att bygga dem inom ett visst antal år. Men det är inte en teosofisk uppfattning och det spelar faktiskt ingen roll, pyramiderna står där och vad som är intressant är vad pyramiderna egentligen hade för syfte.

Vi närmar oss slutet på detta lilla anförande och kommer inte mycket längre med det just nu. Nästa vecka har vi återigen reinkarnation på programmet, i kväll har vi hört att kontinenter återföds, vilket är en ovanlig tankegång. Vad som är mer vanligt är ju att vi människor återföds, att vi som själar jämt och ständigt kommer hit. Från Atlantis till den kultur där vi befinner oss i dag.

Reinkarnation, en ny horisont, är temat för nästa vecka där vi går in på vad teosofin menar med reinkarnation. För det finns många som tror på reinkarnation, men det finns ingen skola som har samma uppfattning som vi har om reinkarnation. Teosofin har en väldigt specifik uppfattning då den talar om reinkarnation och den skiljer sig från de flesta andra, både religiösa och andra esoteriska skolor. Hur det hänger samman och allt dithörande är föremål för nästa veckas föredrag.

Vi kan också säga innan vi slutar att just nummer 33 av Teosofiska Rörelsen, som till en viss handlar om Atlantis och vattnet, är någonting mycket intressant att ta del av om man är intresserad av Atlantis. Där finns också en artikel om vimanor som vi talade om sist i Lotusgruppen. Hur det hänger ihop och hur Kanarieöarna har ett samband med de sista delarna som sjönk av Atlantis. Att Atlasbergen gigantiskt reser sig upp som ett resultat av att Atlantis sjönk. En del sådana uppgifter finns inbakade i T.R. nr 33 som ni gärna kan ta del av. Tack ska ni ha.

Källor:
Den Hemliga Läran,av Helena Blavatsky
Den Dolda Världen, avA P Sinnett
U.L.T. - dess Mission och dess Framtid
Ymdogat – Atlantis av N O Bergquist
From the Caves and Jungles of Hindostan, av Helena Blavatsky
The People of the Blue Mountains av Helena Blavatsky
Atlantis – en sjunken kontinent, T.R. nr 33

Onlineversionen 2013 sammanställd den 24 november.