ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T. 
© 2013  Onlineversionen  •  Teosofiska Kompaniet Malmö
•  Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net 


Karmalärans mysterium

Föredrag hållet i Teosofisalen,
KFUM–huset, Betaniaplan 4, 2 van, Malmö, den 17 september 1997


Nr 41 • Serie 4 • September 1997  •  ISSN 1401–3835


Dorje1.gif (4461 bytes)

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 357 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
 

INLEDNING

E.M. Jag hälsar alla varmt välkomna till United Lodge of Theosophists, som vi brukar förkorta U.L.T. Man kan säga att U.L.T. är en teosofisk skola, där det finns möjlighet att ta del av den teosofiska undervisningen på olika nivåer. Vår Loge här i Malmö ingår i en större sammanslutning av teosofer som finns spridda världen över i form av Loger. Varje Loge arbetar självständigt, men genom de erfarenheter som växt fram sedan U.L.T. bildades 1909 har vissa principer utvecklats, där teosofi kan studeras enligt ett särskilt ockult lärosystem. Det innebär för vår del att vi har öppna föredrag varje onsdag.

Vi har ett Programblad för september som jag hoppas att alla har tagit del av. Nästa vecka talar vi om De Invigda Mästarna, och kvällens föredrag handlar som ni vet om Karmalärans Mysterium.

Om man ytterligare vill fördjupa sig i teosofins tankegångar så kan vi hälsa er välkomna till Dharmagruppen som pågår här från klockan sex till sju varje onsdag innan själva föredraget. Vi studerar för tillfället en bok som heter Teosofins Ocean. Vi har i kväll talat om människans ursprung, den fysiska utvecklingen, den andliga utvecklingen och den känslomässiga utvecklingen. Det kommer vi att fortsätta med nästa vecka också.

Längre fram kommer vi att ta upp teman som psykiska lagar och fenomen. Bland andra ämnen studerar vi klärvoajans och healing. Den som vill ta del av detta studiematerial får säga ifrån. Då förmedlar vi veckans läsning till er så att ni kan komma förberedda till gruppen. Det är alltså våra aktiviteter här.

Vi har också en lista på de föredrag vi har hållit sedan 1987. De är inspelade på band, men av praktiska skäl kan vi inte ta med alla banden hit. Om ni tittar i listan och hittar något band ni gärna vill låna så är det bara att säga till oss. Vi tar då hit det nästa vecka.

U.L.T skiljer sig lite grand från vanliga organisationer genom att vi inte har någon styrelse, ingen som bestämmer att si eller så måste man göra. Vi har alltså inga ledare, vi har inget medlemskap som är avgiftsbelagt. Man kan däremot associera sig som medlem. Det medför ingen kostnad utan innebär helt enkelt att man försöker ta ställning till vad U.L.T. har som sin policy. Man känner efter om någonting passar, något man vill fördjupa sig i och stödja genom personligt engagemang. Vill ni det så säg till någon av oss efter mötet så kan vi hjälpa er.

Nu kan man ju fråga sig vad U.L.T.s syfte och strävan är för någonting, och det står ganska bra uttryckt i den Deklaration som finns på Program­bladets baksida. Där finns också en lista över de andra centra som finns på andra ställen i världen. Vi har som vana att läsa upp Deklarationen vid varje möte och det ska vi strax göra. Om man sympatiserar med det som står i Deklarationen så kan man alltså associera sig som medlem.

För er som vill veta mera om U.L.T., hur man arbetar inom U.L.T. och hur teosofms framtid kommer att se ut, så kan vi rekommendera häftet U.L. T. – dess Mission och dess Framtid. Som ni vet så är alla föredrag avgiftsfria. Vi är däremot tacksamma för alla ekonomiska bidrag så att vi kan fortsätta verksamheten, så vi välkomnar donationer. Ni kanske kan översätta, arbeta med datorer eller vill hjälpa till med det teosofiska arbetet som också behövs.

I kväll ska vi alltså tala om karma, lagen om orsak och verkan. Den är en av de fyra grundpelarna inom teosofin. Den främsta grundpelaren är att vi alla i vårt innersta väsen är odödliga, att vi är en gudagnista som alltid har existerat och alltid kommer att existera, och att denna gudagnista finns i människor, djur och växter, är i allt levande.

Denna gudomliga princip delar vi med allt levande, vilket innebär att vi alla utgör delar av ett Universellt Broderskap. Oavsett ras, inriktning på livet eller religiös tillhörighet så har vi en förankring i varandra. Det främsta syftet inom teosofin är att försöka bilda en kärna till ett Universellt Broderskap, genom att försöka leva med och föra fram giltigheten i denna tankegång. 

Den andra grundtanken är att vi kommer tillbaka hit till jorden om och om igen. Vi talade om det förra gången, vi talade om minnen från tidigare liv, att vi är stadda i en pilgrimsfärd. Det tar ju tid att förändra gamla vanor, att bli de andliga varelser som det är meningen att vi ska bli på det fysiska planet, att kunna leva som fullkomliga människor. För att åstadkomma detta behöver vi ha mer än ett liv på oss. 

En annan grundpelare är lagen om cykler, att allting sker i cykliska förlopp, att allting återkommer periodiskt. Vare sig det rör sig om våra liv eller om de tankar vi hyser så kommer de periodiskt tillbaka. Detta gäller också våra känslostämningar liksom många olika processer i kroppen och över allt i universum. De är så vanliga att vi inte alltid reflekterar över dem. Som dag och natt, sömn och vaket tillstånd, årstiderna och så vidare. 

Den fjärde grundtanken är karma, som vi ska tala om i kväll. För den som efter föredraget vill fördjupa sig ytterligare i karmabegreppet har vi tagit fram ett föredrag i Arcana­serien. Det är nr 9 som handlar om Karma, den fria Viljan och Profetior. Där finner vi dessutom Karma–aforismerna, 31 stycken tänkvärda visdomsord som belyser karma ur olika synvinklar. [Dessa ingår som nr 3 i Den Hemliga Läran–serien: Karma–aforismer. ]

Det var vad jag tänkte säga inledningsvis. Nu ska A.P. läsa Deklarationen för oss, och därefter sätter vi igång med själva föredraget. Efter föredragets slut har vi en stund på oss att ställa frågor på kvällens ämne.


U.L.T.s DEKLARATION [För separat utskrift tryck här: Deklarationen ]

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier eller på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.
 

P.B. Det tackar vi för, och nu ska vi sätta igång med att bena upp de teosofiska begreppen som vi har talat om så många gånger. Nu har vi ju slagit rot i KFUM–huset ett tag framöver, och så får vi se vad det kan innebära. 

I vilket fall som helst så är karma en av de mest väsentliga tankegångarna för oss västerlänningar att förstå. En idé som har blivit bevarad i österlandet under mycket lång tid och gått förlorad här i väst. Men tack vare teosofernas förmedling här i västerlandet i slutet på förra århundradet så har karmabegreppet återigen förts in i den esoteriska filosofin och blivit allmänt tankegods i nästan varje esoterisk skola här i väst. 

Mästarna, de som har fört fram teosofin, de som har valt Helena Blavatsky som sin direkta budbärare, ansåg ju som vi sade förra gången att det finns inga läror som är så viktiga för oss att förstå som karma– och reinkarnationslärorna. Då kan man fråga sig: Varför är det så? Vad är det för något mystiskt med dessa två läror som är så viktigt för oss att försöka förstå? Vad kan de lära oss? Kan de ge oss några nödvändiga redskap så att vi klarar oss fram till nästa årtusende? Varför är det så att nästa millennium kommer att präglas av karmalärans verkliga fotfäste i västerlandet? 

Ja det får vi se om vi lever så länge. För att vi människor ska kunna leva ett fullvärdigt liv så måste vi lära oss att ta ansvar för våra handlingar. Det är vad karmaläran innebär, att ta ansvar för sina handlingar. Läran om orsak och verkan handlar om ett etiskt orsakssammanhang, som Judge skriver i sin underbara lilla skrift Teosofisk Resumé, som jag förutsätter att samtliga här i kväll har läst. En liten skrift som Judge sammanställde på några dagar och som på ett mycket kort och koncist sätt sammanfattar teosofins läror på mindre än tjugo sidor. Den tar upp de mest intressanta begreppen.

 



Karma yoga är hängivenhet genom handling.

KARMALÄRANS MYSTERIUM

 

I kväll ska vi hålla oss till en viktig aspekt av teosofin, begreppet om karma. Tyvärr finns ingen tavla att rita på här, så vi får försöka att förstå saker och ting efter bästa förmåga.

Karmabegreppet menar vi är ett underlag så vi kan lära oss förstå att det vi möter i livet egentligen är någonting vi själva har alstrat i en omedel­bar situation dagen innan eller för två dagar sedan eller flera liv tillbaka. Det är ju så att allt jag möter är självskapat. Allt jag över huvud taget hamnar i, vad det än är för en livssituation, vilka människor jag än möter, vänner eller ovänner; alla jag möter på min livsväg är individer som jag har mött i tidigare liv. Det kan man utan att ljuga säga i dag.

Vi som lever i människoriket är ett begränsat antal själar. Även om oerhört många har tagit gestalt i en människokropp i dag, så lever vi om och om igen på den här jorden för att gå igenom livets skola, för att bli hela människor. Och det enda sättet enligt Mästarnas undervisning att bli hela människor, att bli fullt förstående urskiljande varelser där Ande-själen eller Självet är fullt manifesterad, är att vi lär oss ta ansvar, eller med andra ord lär oss att välja rätt. Lär oss att välja utifrån ett osjälviskt perspektiv, lär oss att välja utifrån ett Universellt Broderskap. Ja, att vi betraktar oss alla som delar av en jättestor helhet; inte bara vi människor utan även djuren, naturen och elementen, eftersom allting är en enda levande organism.

Det står i Teosofisk Resumé bland annat följande som jag tycker är oerhört spännande: ”All karma förbrukas inte under ett enda liv, inte heller upplever en person nödvändigtvis verkan av all tidigare karma i detta liv.

Det vi möter i dag är inte all den karma som vi har alstrat i det förflutna. Vilket då innebär att det måste finnas mer karma upplagrad i mitt inre väsende som kommer att slå ut i blom, blomstra någon gång under min livsväg. Då kan man fråga sig när. Teosofins undervisning lär att så fort jag väljer att accelerera min utveckling, ta min utveckling på allvar eller göra någonting åt min livssituation, så händer det någonting mycket specifikt.

En sak är bland annat att den energi vi är bärare av – som också utgör vår karma, våra samlade elementala väsenden, våra skandhas – den för­brukade energin sedan 18 miljoner år tillbaka, den accelereras. Och vad händer då? Jo, då kommer väldigt mycket som jag kanske skulle få för­medlat eller möta fördelat under en serie inkarnationer, istället att börja manifestera sig redan i detta livet på grund av att jag som andlig varelse väljer att utveckla mig.

Om jag väljer att vidareutveckla mig på den andliga banan så måste jag också leva på ett sådant sätt att jag kan möta eller bemöta mitt samlade karmiska bagage på ett klokt sätt. Så den första prövningen jag hamnar i, det första steget, är att jag möter väldigt mycket ny karma. Eller olika slags karma som är alstrad vid olika tillfällen under vårt förflutna grupperar sig i en helt ny typ av karma. Och jag sätts i situationer där jag ibland undrar: Vad har jag här att göra? Hur har jag hamnat i det här?

Ock det är det som är karmalärans mysterium, att kunna försöka avslöja, förstå att allt jag möter är självskapat. Som man sår får man skörda, som det står i Bibeln. Det är viktigt för mig att ta det ansvaret att jag kan aldrig hamna någonstans, jag kan aldrig vara i en situation som jag inte själv vill på ett högre plan. Det kan ju vara så att jag som individ i mitt dagsmedvetande tycker: Nej det där stämmer inte alls. Jag tycker inte alls att den här livssituationen passar mig och min personlighet eller mitt liv, utan det jag har hamnat i idag stämmer inte alls.

Men på ett högre plan, menar vi, sker det någonting som gör att jag försätts i nya situationer och får möjligheter att utveckla kapaciteter, kvaliteter, medvetandet inom mig. Känslor, urskillningsförmågor som jag inte haft möjlighet till innan, men som mitt Högre Jag ger mig möjlighet att möta i mitt dagsmedvetande eller som person i det här livet i dag.

Och då menar vi: För att kunna bemöta livet på ett riktigt sätt så måste jag ha en förståelse för de spelregler som gäller. Är livet till för att jag ska bli nedslagen eller upphöjd till skyarna? Knappast. Livet är till för att vi ska lära oss någonting inte bara för att vi ska ha roligt, förlusta oss. Det kan vi också göra. Men livet har ju ett syfte, jag måste fråga mig: Varför är jag här? Varför har jag kommit till den här planeten? Varför är jag inte på någon annan planet i något annat solsystem i en annan galax? Varför är jag här på jorden? Varför bor jag i Sverige? Varför har jag blivit man, eller kvinna? Varför lever jag just nu? Det var ju mycket mysigare på medeltiden. Och så vidare.

Det där måste jag på något vis sätta mig in i. Det finns en anledning till varför jag är född precis nu, varför jag lever i Sverige, varför livssituationen ser ut som den gör. Om jag kan ta till mig detta på ett medvetet och moget sätt, då kan jag också dra nytta av det som händer runt omkring mig på ett klokt sätt. Om jag lär mig förstå att karma och reinkarnation är två livs­nödvändiga nycklar som jag måste ha tillgängliga, två huvudnycklar, om jag kan förstå att mitt liv faktiskt har ett syfte och att allt jag möter är till för att utveckla och vidareutveckla mig, då är jag på väg mot någonting större. För mitt liv i dag är inte en slutstation, jag kommer någon vart, jag ska någon vart. Jag har också varit någonstans innan.

Jag möter alltså i dag enligt vår uppfattning karma från det förflutna. Genom att bemöta den karma vari jag är försatt i dag skapar jag en ny karma i framtiden, som jag återigen får bemöta. Det energiflöde som passerar genom mig, de skandhas, de elementaler, de minnen och det energiflöde som genomströmmar mig som en själslig individ varje sekund, präglas av mig. Och beroende på hur jag präglar dessa energier så kommer de att ge tillbaka i form av förutsättningar, kvaliteter, egenskaper och nackdelar.

Jag väljer själv. Alltså måste det vara synnerligen viktigt hur min sinnesstämning är. Hur är jag som människa? Går jag och bär på vrede eller är jag glad? Hur präglar jag alla de små livsatomer som genomströmmar mig varje sekund? Det är hur lätt som helst att sitta och meditera en kvart på morgonen. Men hur är jag under resten av dygnets 24 timmar? Hur bemöter jag livet, som inte alls är det scenario jag önskar många gånger? Det kommer ju väldigt mycket till mig som jag som person tycker är jobbigt. Hur bemöter jag detta?

Precis på det sätt som jag bemöter det, så kommer min framtid att bli i morgon, i övermorgon, i nästa liv. Jag kan skjuta väldigt mycket framför mig. Detta liv, nästa liv, femtio liv framåt. Men det femtioförsta livet kommer karman tillbaka till mig, likt en bumerang som Edgar Cayce säger. Bumerangkarma är ett mycket intressant begrepp. Det jag sänder ut kommer tillbaka till mig själv. Det leende jag sänder ut kommer oftast tillbaka till mig själv.

Mysteriet som jag arbetar med är att förstå hur jag ska ta mig fram. Vad har jag för möjligheter? Om det nu finns så mycket karma, så mycket bagage som jag går och bär på som inte har en chans att komma fram i det här livet, så förstår vi att den dag jag väljer att gå den smala vägen eller utveckla mig teosofiskt eller ockult, så kommer den karma fram som annars hade legat slumrande i vårt själsliga medvetande.

Viktigt är att förstå att jag som människa är bärare av fysisk karma, astral karma, känslokarma, tankekarma, andlig karma. Jag kan ha en fysiskt oerhört dålig karma, sitta i rullstol. Men jag kan ha ett själsligt andligt medvetande som är likt en Kristus­gestalt. Det kan vara omvänt. Jag kan ha en kombination på många olika sätt, men vad det handlar om i slutänden är att förädla hela människan, den fysiska, den astrala, den känslomässiga och den tänkande sidan av vårt väsen. Det är därför vi har så många liv på oss, för vi hinner inte med det på ett liv, inte på två liv, utan vi behöver en serie liv, säger de från den Invigda Kretsen.

 



Moder Teresa

E.M. I lördags var det ett karmiskt historiskt ögonblick. Hur många av er var det som hade möjlighet att se Moder Teresas begravning? Någon här i kväll som bevittnade det? Nej, jag bara beklagar. Det var en mycket speciell upplevelse. Moder Teresa förmodar jag är känd för de flesta av er. Hon var en katolsk nunna som i Calcutta startade olika verksamheter för att ta hand om de fattigaste av de fattiga, ta hand om de döende.

Hon var känd för sina barnhem och för att ge hem åt döende. Hon tog in människor från gatan som inte någon brydde sig om. När hon tog in de hemlösa och deras sista stund var kommen så spelade det ingen roll om det var en hindu eller en buddhist, en sikh, en anhängare av parsireligionen eller vilken religion det var. För Moder Teresa ordnade så att varje döende människa fick den sista smörjelsen enligt vars och ens tradition.

Det var mycket gripande att se hennes begravning, där hon låg öppet i sin kista. Det kom representanter från alla de olika religionerna i hela Indien. På sitt eget sätt och enligt sin religiösa läggning förde de fram sin hyllning till hennes verk och arbete. Så där fanns människor från många olika religioner, och samtliga kunde igenkänna en vän, någon som levde på ett osjälviskt sätt.

Och när talarna från de olika religionerna gick fram i talarstolen och uttryckte sin tacksamhet till Moder Teresa så talade de inte om en massa tekniska saker hämtade från vars och ens respektive religiösa system. Alla talade istället om tjänandet, om en människa som hade levt osjälviskt, någon som hade berört deras hjärtan. Karmaläran omsatt i praktiken.

Vi kan aldrig skapa en broderskapskärna eller ett Universellt Broderskap, om det inte får en djup förankring i karmaläran. Jag måste förstå inom mig själv att så som jag bemöter min nästa så bemöter jag mig själv. Innerst inne är det en och samma sak. Om jag inte kan lära att tjäna det gudomliga genom en vanlig människa, då kommer jag inte heller själv att bli bemött på det sättet.

Det som var intressant vid Moder Teresas begravning var just att hon tjänade varje människa som om hon såg Jesus Kristus eller det gudomliga i henne. Folk har intervjuat henne tidigare och frågat om detta inte ställde till några problem för henne; att hon faktiskt hjälpte en hindu eller en muslim med den sista religiösa upplevelsen. Att ge avkall på sin egen religion, att inte gå ut och vilja frälsa dem till katolicism. Och då svarade hon väldigt enkelt: ”I varje människa jag tjänar, tjänar jag Jesus Kristus, så jag bryr mig inte om vilken form han kommer i.”

Vi borde kunna skala av alla yttre olikheter, och då menar jag inte bara de religiösa utan alla olika personliga åsikter som vi hyser. Då kunde vi tjäna varandra, tjäna varje människa som vi möter i vår vardag med vetskapen om att vi på så sätt fullföljer den karmiska lagen. Den karmiska lagen betyder inte bara lagen om orsak och verkan, för orsak och verkan är inte två olika saker. Själva verkan är innesluten i orsaken. Det är bara min oförmåga att inte kunna uppfatta det som en enda sak, som gör att jag delar upp det.

 



Vatten krusningar...orsak och verkan

Men det är en och samma sak. I själva orsaken ligger verkningen. När vi har satt igång orsaken så har vi redan satt igång verkningarna. Om vi inte kan ta till oss karmaläran, att vi skapar det som vi själva sedan kommer att få möta igen, så kommer det inte att bli någon förändring. Vi kommer att prata metafysik, vi kommer att prata politik, vi åstadkommer revolutioner. Men vi ser att varje politisk revolution som har åstadkommits de senaste 50 till 100 åren har bara resulterat i att ett annat politiskt parti har kommit till makten.

Karmaläran, att vi alltid möter precis det som vi själva har skapat, är på ett sätt egentligen en svårförståelig tanke. Är det verkligen sant, det som P.B. har sagt, att det finns ingenting av det jag möter i min vardag som jag inte själv har skapat. Ja, hur påverkar det oss som arbetar med sjuka män­niskor? Kan de inte bli skuldbelagda, kan man inte då se karma som ett straff?

Det kan man göra, det finns många religiösa riktningar som ser karma som ett straff. Men det är inte tanken, utan precis som P.B. var inne på så är tanken att även sjukdomar och de svåraste lidanden vi går igenom är där för att vi ska lära oss något. Just som P.B. säger, som jag tyckte han sammanfattade så fint i kväll, det vill säga att sättet som vi bemöter en händelse vi står inför utgör vår egen framtid.

Vi kan vara i de värsta tänkbara situationer, det kan vi kanske inte förändra. Situationen är där och vi är tvungna att möta den. Men det sätt vi bemöter den på kommer att utgöra vår framtid. Bemöter jag den på samma sätt som jag själv har mött den, så kan jag vara övertygad om att min framtid kommer att bli en repetition av det intermezzo och det inferno som jag är i just nu.

Men jag kan förändra hela min situation genom mitt bemötande. Genom att våga vända andra kinden till. Jag måste förstå att om jag möter livet med bitterhet, om jag bemöter det med aggressivitet eller med passivitet så skapar jag bara samma förutsättningar för mig själv på nytt. Men om jag kan bemöta det enorma motståndet och fundera på vad jag har att lära mig på ett ödmjukt sätt så är det bättre.

Om det kommer väldigt starkt den här gången, om det kommer väldigt nära mig, så måste det innebära att det är inte bara en orsak som har drivit fram detta, utan samma orsak flera gånger. Det är någonting som jag har missat att se, eftersom det kommer så nära mig att jag inte ska missa det igen.

Det är ju ofta så att när vi inte ser en sak så kommer den tillbaka om och om igen i allt starkare versioner för att vi ska bli totalt medvetna om det till slut och vakna upp. Och det är vårt eget sätt att undervisa oss själva för att vi ska komma mer i takt med hela naturen. Det är någonting vi alla kan ta till oss och lära oss att göra i vardagen. Det är inte lätt, det kräver tillit. Det kräver tillit till att denna lag faktiskt existerar. Att denna lags syfte är att återskapa balans.

Kan vi se det på det sättet så är karma inte längre ett mysterium, utan gradvis kommer vi att invigas i mysteriet och se saker och ting mer och mer djupsinnigt. Det blir spännande. Det finns inte en situation, det finns inte en människa, det finns inte någonting vi möter i vår vardag som är en slump. Utan allting är för att lära oss någonting. Vi kommer att jobba på ett visst företag, och där har vi som grupp en viss typ av karma. Spännande erfa­renheter som vi har alstrat i tidigare liv. Nu möts vi i en liknande situation och då alstrar vi en speciell ny typ av karma.

Går vi hem till vår familj så är det människor som står varandra lite närmre, och där har vi ännu en intim relation karmiskt betingad tillsammans. Och hela tiden är det så att vi möter vänner från det förflutna. Bara tanken på att alla ni som sitter här i kväll faktiskt har träffats innan är oerhört spännande. Av olika karmiska band har vi åter förts tillsammans häri kväll, en spännande tanke.


Helena Blavatsky i 40 års åldern

P.B. Helena Petrovna Blavatsky – läraren vi riktar våra ögon mot för att försöka förstå teosofin, säger att man lärde ut karmaläran långt innan Gautama Buddha var född för 2.500 år sedan. Hon säger vidare, att för t  o m  5.000 år innan Krishna inkarnerade fanns en undervisning som vi i dag kallar för teosofi. Den är känd under andra namn uppe i Himalaya, men i denna skola har det funnits tillgängligt 31 stycken Karma­aforismer som är många tusen år gamla, och dem har vi nu översatta till svenska. Sammanfattade och förmedlade för knappt 100 år sedan av HPB genom sin närmsta medarbetare William Quan Judge

Dessa Karma–aforismer har sammanfattats på ett mycket kort och koncist sätt. Det innebär att om vi studerar dessa 31 aforismer med eftertanke, så blir det möjligt för oss att förstå det mesta vi behöver förstå för de nästkommande 2.000 åren i form av religiös, politisk och andlig utveckling. De får plats på en A4­sida, det är otroligt.

Att skriva ner kunskapen är en sak. Men att omsätta den i praktiken, att få hela nationer att leva därefter, det arbetet återstår för nästa millennium. Det är vad vi måste arbeta för, att både västerlänningar och österlänningar verkligen tar sig an karma-principen. Inte på det förlegade sätt som vi till exempel kan möta i Indien i dag, där man säger: ”Ja det är ju hans karma att han blir påkörd, låt du honom vara bara.”

När jag reste i Sri Lanka såg jag en gång en ko som blev överkörd. I närheten gick ett par buddhistiska munkar med sina fina klockor och vackra oranga klädnader och sina jättefina svarta paraplyer. De brydde sig inte om kon över huvud taget, för det var kons karma. Och blandar jag mig med kons karma så får jag dålig karma om jag skulle avliva kon i ren medkänsla. Så illa kan det gå när man inte förstår vad Buddha menade.

Här finns ett begrepp som jag tycker är spännande. Vi kan ta del av aforism nr 3, som lyder så här: ”Karma är en orubblig och ofelbar tendens i universum att återställa jämvikten, och den verkar utan avbrott.”

Att återställa jämvikten, att återställa balansen. Det måste innebära att det finns obalans någonstans. Och detta återställande pågår hela tiden. I mig, i er, i universum sett som hela rymden. Inte bara det lilla universum vi lever i utan det tidlösa rummet. Alltså finns det inte en enda punkt, inte en enda liten punkt som inte omfattas av karmalagen. Också intressant.

Men vad som är allra mest intressant är ändå att det berör oss människor. För det är där utvecklingen ligger för oss själva, det är där vi kan förstå den. Det är där vi kan pröva om den är riktigt, det är där vi kan se om den stämmer. Om vi vågar ha tillit till att leva efter ockulta principer eller vi bara har det som en sorts boklärdom i huvudet.

Vågar vi skylta med det i vardagen, i möten med arbetskamrater, i möten med våra vänner eller i möten med våra föräldrar, vågar vi stå upp för våra åsikter? Vad vågar vi säga till andra vi möter, om de skulle fråga: ”Tror du på karma?”, och om svaret var ja: ”Kan du då förklara den för mig?” Hur skulle vi då göra? Skulle vi ge oss in på en förklaringsmodell så gott vi kunde, eller vad hade vi gjort i en sådan situation?

Syftet är ju att vi alla som har tagit del av teosofins undervisning borde hjälpa till i processen att sprida dessa tankar, förutsatt givetvis att vi tror på dem, att vi känner att de är riktiga. Det är klart att vi aldrig kan förklara karmaläran om vi inte har reinkarnationsprincipen med. Och vi kan inte förklara karmaläran och reinkarnationsprincipen om det inte finns ett själsligt medvetande som hela tiden är involverat i reinkarnations- och karmaprocessen. Man kan inte heller ta till sig dessa tre begrepp om man inte förstår kretsloppsprincipen, för allt detta är samma sak sett ur fyra olika håll.

Därför är dessa teosofins fyra hörnpelare; läran om människans medvetande, karma, reinkarnation samt den cykliska lagen eller kretsloppsprincipen. De är teosofins hörnpelare, hela dess fundament. Utan en djupare förståelse av dessa fyra grundbegrepp kommer teosofins filosofi om arternas uppkomst och annat mystiskt att förbli en gåta.

Vi kommer aldrig att kunna förstå Hierarkiernas Utveckling, vi kommer aldrig att förstå Meditationens alla sidor om vi inte har insett detta. Vi kan aldrig lära oss den Hemliga Läran eller de Tre Grundsatserna. Karmaaforismer ingår i en serie på tre blad som vi kallar Den Hemliga Läran-serien. Aforismerna finns också på baksidan av Arcana nr 9. Tyvärr finns det inte så många häften kvar av den, men vi lovar ha fler med oss nästa vecka. Vi är ju något begränsade här i KFUM- huset eftersom det inte är våra egna lokaler. Vi är vana vid att ha allt liggande i närheten, så vi har bara tagit med en del av våra böcker och skrifter.

Någonting vi bör beröra kort innan frågestunden är att vi måste koppla ihop karmabegreppet med den fria viljan. För utan den fria viljan så utövar vi faktiskt inte förmågan att välja. Förmågan att välja och den fria viljan hänger ju samman. Och vad är då den fria viljan för någonting? Det finns många religiösa system som menar att jag har ingen fri vilja, utan jag är ett offer för omständigheterna. Men det menar vi är rent fel.

Tvärtom, vi talar om självstyrd utveckling. Det är mitt andliga väsende – Självet som har full kontroll, förutsatt att vi är de andligen medvetna som styr utvecklingen. Det är jag som gör beslutet. I vilken grad Självet än manifesterar sig så är det jag som gör valen. Det är jag som möter konsekvenserna, vare sig jag heter Moder Teresa eller någonting annat. En dag kommer vår karma att vägas som det ser ut på den egyptiska vågskålen; hjärtat mot en fjäder, som är sinne­bilden i österlandet och i Egypten för våra handlingar.

Vi måste sammanfatta och göra en så kallad avräkning för det här livet. Syftet med livet är ju inte att bli bestraffad, som vi sade tidigare. Utan tvärtom ge oss förutsättning att utveckla oss till att bli än bättre, än mer dugliga, personer med en liten stänk av medkänsla. För det är vad som ska utvecklas, medkänslan för andra. Förutan den så blir jag en stor egoist som bara tänker på min egen andliga utveckling hela tiden.

Man skyndar sig härifrån till paradiset eller till nirvana eller vart jag nu tror jag är på väg. Men det menar vi är en egoistisk väg. Fullt korrekt i teologiska sammanhang men esoteriskt sett en bluff, ett stort svek mot andligheten. Det är ett stort misstag att tro att tillvaron skulle bygga på någon sorts konstant ”semester”.

Nirvana är enligt den Tredje Grundsatsen cyklisk. Att påstå motsatsen är det största sveket de österländska prästerna har lyckats med genom att bedra en stor del av jordens befolkning: ”Bara ni kommer till nirvana så är det lugnt.” Det är en stor bluff enligt vårt sätt att se det på.

Vi har en liten stund över till frågor, så varsågoda, ordet är fritt.



På livets vågskål vägde man den dödes hjärta för att se om hon har levt ett fromt liv


R.O. Så du menar att teosofin fullständigt fördömer Mahayana vägen?

P.B. Vi sysslar med någonting som heter Vajrayana, en esoterisk lära ett steg högre än Mahayana. Den ingår i Mahayana som en inre cirkel. Vi är absolut inte överens med varken Dalai Lama eller någon annan lama angående den punkten. Vi kan inte heller säga att teosofm är detsamma som buddhism. Men det finns ingen religion som ligger så nära den teosofiska undervisningen som buddhismen. Teosofi är dock inte buddhism som Blavatsky mycket tydligt förklarar i sin bok Nyckeln till teosofin, kap 1, där hon redovisar just skillnaden mellan teosofi och exoterisk buddhism.

R.O. Moder Teresa har ju blivit berömd på senare år. Orsaken, det första steget varför hon började är det inte så många som berättar om eftersom det inte låter riktigt så rumsrent som det är. Meningen var att frälsa själarna till hennes Gud, det var därför hon tog hand om de gamla precis innan de dog.

P.B. Var det en fråga, eller?

R.O. Nej, men om vi nu ska förklara Moder Teresas kall.

P.B. Ja, hon såg ju genom Kristus' ögon. Vad hon sedan menade med det i handling, det uttrycker sig faktiskt ganska tidigt i hennes närvaro bland spetälska och andra utsatta. Det finns väl bara en annan mycket känd person, Fader Damien från Belgien, som gjorde samma sak för ett antal år sedan. [Fader Danilen, eg Joseph de Veuster, 1840––89, belgisk missionär, berömd för sin verksamhet bland de spetälska på Molokai (en av Hawaii-öarna). Damien dukade själv under i spetälska. (Focus Uppslagsbok).]

Annars finns det väl ingen i modern tid vi kan räkna upp som gjort en sådan insats att våga röra sig bland de spetälska. [Se under kapitlet Praktisk Teosofi i Nyckeln till teosofin av HPB, kap XII, om Fader Damien.] Sedan har vi vår kände kamrat Jesus, han var också en som rörde sig bland de spetälska. Han kände ingen rädsla, det fanns ju ingenting att vara rädd för. Detta är vad som utmärker en stor själ, att rädslan är borta. Det finns ingenting att vara rädd för. Vad gör det om jag får spetälska? Det är ju inte ande-själen som får spetälska.

I.C. Jag undrar om de där Karma­aforismerna som du citerade. Är det i Blavatskys tappning?

P.B. Det är hennes ord. Hon var ju personligen länken mellan det Vita Brödraskapet i Himalaya och världen. Hon fick till uppdrag – såsom även några andra har fått genom årtusenden – att föra ut en viss portion visdom till västerlandets okunniga själar. Det HPB gjorde var att hon byggde på den stegvisa förklaringen av Visdomsreligionen som har förmedlats sedan många århundraden.

Nu på tröskeln till Vattumannens tidsålder är vi faktiskt åter igen mottagliga för den djupt esoteriska läran – karma­läran. Denna är den svåraste av alla de österländska eller esoteriska lärorna att ta till sig, för den sätter oss själva i en ansvarsposition. Det finns ingen Gud som går in med nåden, utan alla handlingars resultat kommer tillbaka till en själv.

Det är en svår lära att ta till sig, men det är en tröskel som vi alla måste komma över om vi inte ska betrakta tillvaron som slumpmässig. Annars skulle olika individer kunna gå in och lägga handen på oss och frälsa oss, varpå blir vi friska. Eller lyfta bort en sten från våra axlar utan anledning. Det där är ett ganska gångbart resonemang: 'Kom till mig så fixar jag er. Jag kan frigöra er från all gammal karma, jag kan föra er vart ni vill.”

Svårare är det att sätta sig in i karma­läran, reinkarnationsprincipen, min position i kosmos som en del, en själ bland många andra. Min själ i den stora Översjälen, eller hur man nu vill närma sig mysteriet.

L.O. Vad är det för balans du läste om som skulle återställas? Det vill säga, det måste ha funnits en balans någon gång, annars återställer man ju inte.

P.B. Det är en bra analys och helt logisk. Det är ju så att innan tillvaron sätter igång, när kosmos utvecklas, så är allt i balans. Sedan tar det ”sju dagar” och så skapas livet. Sedan har vi en Manvantarisk utveckling och sedan går livet tillbaka igen till Pralaya.. Det kallas för Big Bang eller esoteriskt den stora in- och utandningen, Guds andning. Eller nerdraget till en lite mindre nivå vårt hjärtas pulsslag.

När vi kommer in i människoriket så har vi ingen manasisk karma, det finns ingen sådan karma innan vi kommer in i människoriket. I vårt människorike, som vi är inne i sedan 18 miljoner år tillbaka, prövar vi oss fram så klart. Och i den processen skapar vi naturligtvis både god karma och negativ karma.

I den processen kan vi säga att det sker en obalans när vi rubbar jämvikten. Det uppstår obalans i vårt känsloliv och framför allt i vårt lägre förnuft, vårt intellekt, där blir det helt fel. Där sker en obalans, och den måste vi återvinna liv efter liv om vi ska lyckas uppnå balans igen. Det handlar ju allegoriskt om det förlorade kungariket, ”det förlorade himmelriket” finns på många sätt citerat i olika religiösa sammanhang.

Karmaläran är den orubbliga tendensen som reglerar obalansen, vi har alltså en inneboende orsak och verkan kraft, som E.M. så fint nämnde. Orsak och verkan är inte två saker, det är en rak linje, en böjd eller en cirkel eller hur vi nu vill ha den. Den finns där. Så fort du skapat obalans så har vi yin och yang, två polära energier som i och för sig kan ligga i balans. När vi utvecklas längre fram i tillvaron så kommer vi att gå tillbaka till ett nolläge och då uppnår vi Tao, som kineserna ser det.

Det finns många sätt att närma sig detta på, men det viktiga för oss som människor är att vi sedan Atlantis epoken har missbedömt vår förmåga att hantera kosmiska energier, och det är vad arvssynden i Bibeln egentligen handlar om. Vi har missat många uppgifter, men vi är på god väg att ändra detta.



De fem exoteriska Dhyani Buddhorna

Eftersom vi alla tillhör olika Hierarkier, tillhör sju olika Strålar ungefär som regnbågens färger, så har vi också ett karmiskt släktband med den hierarki vi tillhör, givetvis med Dhyani-Buddhorna i toppen eller Dhyanierna som det står i Teosofins Ocean. Min uppgift är att komma i samklang med dessa kosmiska energier. I den mån jag gör det är jag ett redskap för den kraft som de står för, och det finns enligt teosofin sju olika verksamhets­fält för de kosmiska krafterna att verka på.

Det här är ett omfattande ämne som vi över huvud taget aldrig blir färdiga med, det är vi medvetna om, men det finns ju nya sätt att närma sig det här hela tiden. Om vi inte har fler frågor så läser jag gärna en Aforism till. Nr 28 låter så här:

”Endast en vis man eller en verklig siare kan bedöma en annan persons karma. Härav följer att fastän var och en får vad han förtjänar, kan skenet bedra. En födelse till fattigdom eller svåra prövningar behöver därför inte vara straff för dålig karma, ty jagen inkarnerar ständigt i fattiga omgivningar där de erfar svårigheter och prövningar som är till för att disciplinera jaget, vilket resulterar i styrka, tålamod och medkänsla för det jaget.”

Det där ska vi aldrig glömma när vi ser olika människoöden runt omkring oss. Vi vet ju inte varför en person befinner sig i den ena eller den andra situationen. Det vi som individer ska engagera oss i, det är vårt kärleksfulla bemötande av varandra. Ingen har rätt att förtrycka eller smutskasta eller på något vis bedöma eller påverka någon annan människas energi. Istället bör vi låta var och en vara där han och hon befinner sig, men samtidigt försöka hjälpa till så gott det går så att den människan enligt vår bedömning kommer på rätt köl.

På det sättet kan alla hjälpa sin medmänniska på något vis. Det finns alltid någon som söker vår hjälp, som vill ha någonting, som behöver lite hjälp. Det är att omsätta karma praktiskt, det är praktisk teosofi att hjälpa andra. Det är den ena sidan av att leva teosofi, eller det högre livet.

Den andra sidan är att studera dessa omfattande filosofiska, metafysiska och esoteriska system. Vilket gör det möjligt för oss att både intellektuellt och intuitivt förstå de tankar som Mästarna har utvecklat.  De har djupa insikter i hur alla lagar fungerar. Dessa själar, dessa Mästare har inkarnerat på den här jorden för vår räkning och vägledning, och det är till dessa vi vänder våra öron för att lyssna: Vad säger de om livet? Det är vad teosofin handlar om, att lyssna. Vad säger de? Inte att vi ska tro på dem, för teosofi handlar inte om tro över huvud taget. E.M. ska nu säga några väl valda ord som avslutning.

E.M. Nästa veckas titel är De invigda Mästarna. Vi kommer att tala om de Mästare som har inspirerat och initierat hela den teosofiska rörelsen och vilken betydelse de har. Dels som levande exempel på de ideal, de potentialer som vi alla har och kan förverkliga, men också som förmedlare av den visdom som teosofin utgör. Jag hälsar er varmt välkomna till nästa onsdag.
 

[Sammanställt den 23 sept 1997]


Källor:

Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Nyckeln till teosofm, av Helena Blavatsky
Teosofins Ocean, av William Quan Judge
Teosofisk Resumé, av William Quan Judge
U.L.T. – dess Mission och dess Framtid
Tibetan Teachings, av Helena Blavatsky
Arcana nr 9

Karma–aforismer, DHL–serien nr 3
Karma och reinkarnation, T.R. nr 46
 

Onlineversionen sammanställd den 5 dec 2013

 

De fyra olika yugorna bildar en Maha yuga

 

KARMA OCH REINKARNATION
 

Vi betraktar karma som universums Yttersta Lag upphovet, ursprunget och källan till alla andra lagar i hela naturen. Karma är den ofelbara lag som avpassar verkan efter orsaken på tillvarons fysiska såväl som mentala och andliga plan. Eftersom ingen orsak från den största till den minsta – från en rubbning av den kosmiska jämvikten ända ned till en rörelse av min hand – blir utan sin väl avpassade verkan, så är karma den osynliga och okända lag som på ett vist, förnuftigt och rättvist sätt avpassar varje verkan efter dess orsak och spårar orsaken tillbaka till dess alstrare. Fastän själv ovetbar, förnimmes den i sina verkningar. Fastän vi inte vet vad karma är i sig och till sitt väsen, vet vi hur den verkar, och vi kan med noggrannhet bestämma och beskriva dess verkningssätt.

KARMISKA CYKLER

För att göra karmas verksamhet vid universums periodiska förnyelser mera tydlig och begriplig för den studerande ... måste han nu tillsammans med oss undersöka de karmiska cyklernas esoteriska förhållande till den universella etiken. Frågan är, huruvida de mystiska tidsindelningar, som av hinduerna kallas yugor och kalpor, och av grekerna så målande kallas ”cykel”, ring eller krets, har någon betydelse för eller något direkt samband med det mänskliga livet? Även den exoteriska filosofin förklarar, att dessa beständiga tidscykler städse periodiskt och intelligent upprepar sig själva i rummet och evigheten. Det finns ”cykler för materien” och det finns ”cykler av andlig utveckling”, samt nationella, individuella och rascykler. Skall ej ett esoteriskt studium tillåta oss en ännu djupare inblick i deras verkningar?

Det finns en predestination i vårt klots geologiska liv, liksom i människorasernas och nationernas förflutna och framtida historia. Denna är nära förbunden med vad vi kallar karma och vad de västerländska panteisterna har kallat ”Nemesis” och ”cykler”. Evolutionslagen för oss nu framåt längs den uppstigande bågen av vår cykel, då verkningarna än en gång skall uppgå i och åter bli (de nu neutraliserade) orsakerna, och alla de ting som berörts av de förra, skall återvinna sin ursprungliga harmoni. Detta blir en cykel i vår särskilda ”rund”, ett ögonblick i den stora cykeln, Mahayugans tillvaro.

Liksom vår planet fullbordar ett omlopp kring solen varje år och samtidigt vänder sig kring sin egen axel ett varv varje dygn, sålunda genomlöpande mindre kretsar inom en större, på samma sätt fullbordas och återupprepas de mindre cykliska perioderna inom den Stora Saros.

Den fysiska världens omlopp åtföljes, enligt den gamla läran, av ett liknande omlopp inom den intellektuella världen, för den andliga världsevolutionen fortgår i cykler på samma sätt som den fysiska.

Sålunda ser vi i historien en regelbunden växling av ebb och flod i den mänskliga utvecklingens tidvatten. De stora rikena och imperierna i världen når höjdpunkten av sin makt och nedsjunker därpå åter i överensstämmelse med samma lag, som åstadkom deras blomstring; när sjunkandet nått sitt lägsta djup, reser sig människonaturen åter igen och svingar sig, enligt denna lag om cykliskt framåtskridande, upp till en punkt, belägen något högre än den, från vilken hon förra gången nedsjönk.

Men dessa cykler – dessa hjul inom hjul, på ett så omfattande och sinnrikt sätt symboliserade genom Indiens många manus och rishier och genom västerlandets kabirer – berör inte hela människosläktet vid en och samma tidpunkt. Härav den märkbara svårigheten att – utan klar inblick i deras samband med och inflytande på nationernas och rasernas olika öden och evolution – förstå dessa cykler och urskilja dem från varandra i deras fysiska och andliga verkningar. Detta system kan inte fattas om dessa – av den karmiska lagen så att säga förutbestämda – perioders andliga verkan skiljes från deras fysiska förlopp.

Den Stora Cykeln omfattar människosläktets utveckling från den eteriska urmänniskans framträdande. Den genomlöper de inre cyklerna av människans fortgående evolution från det eteriska ned till det halvt eteriska och rent fysiska, och vidare till hennes frigörelse från sina kläder av skinn och materia, varpå den fortsätter sitt lopp i nedgående och uppgående cykler för att slutligen sammanlöpa i rundens höjdpunkt, då den manvantariska ”ormen biter sig i stjärten” och sju mindre cykler har förflutit. Dessa är de stora Rascykler, som i lika mån påverkar alla nationer och stammar som tillhör denna sär­skilda ras; men inom dessa finns mindre, såväl nationella som stamcykler som förlöper oberoende av varandra. De kallas i den österländska esoteriken karmiska cykler.

Javäl, vis är den, som dyrkar Nemesis –– såsom kören tillropar Prometheus. Och lika ovis är den som tror att gudinnans ynnest kan vinnas genom offer och böner eller hennes hjul omdirigeras från den väg det en gång tagit. ”Det tregestaltade Odet och städse minnesvärda straffet” är hennes attribut på jorden allenast och vi själva är dess upphov. Det finns ingen återgång från de vägar på vilka hennes hjul rullar; dock är dessa vägar vårt eget verk, för vi är kollektivt eller enskilt de som bereder dem. Karma­Nemesis är liktydigt med FÖRSYNEN, minus avsiktlighet, godhet och alla andra andliga egenskaper och bestämningar, som så ofilosofiskt tillagts densamma. En ockultist eller en filosof talar inte om försynens godhet eller grymhet. Men ehuru han identifierar den med karma – Nemesis, förkunnar han icke dess mindre den läran, att försynen skyddar den gode och vakar över honom i detta som i kommande liv, och att den straffar den som gör ont – vore det än till hans sjunde återfödelse – i själva verket ända tills den rubbning han framkallat hos den allra minsta atom i harmonins oändliga värld blivit återställd. För karmas enda bud – ett evigt och oåterkalleligt bud – är harmoni i materiens liksom i andens värld. Det är således inte karma som belönar eller straffar, utan det är vi som belönar eller straffar oss själva, alltefter som vi arbetar och verkar med, genom och i samma riktning som naturen, fasthållande vid de lagar, på vilka denna harmoni beror eller – bryter dem.
 

HARMONINS OCH JÄMVIKTENS LAG

Vi framställer karma som den lag, vilken ständigt strävar att återställa den rubbade jämvikten inom den fysiska och den brutna harmonin inom den moraliska världen. Vi säger inte att karma alltid verkar på det ena eller andra sättet; men att den alltid verkar i ändamål att återställa den harmoni och bevara den jämvikt, som är nödvändig för universums existens.

Tänk er nu en damm. En sten faller i vattnet och sätter det i vågrörelse. Dessa vågor oscillerar fram och tillbaka, till dess de slutligen på grund av den fysiska lagen om krafternas omsättning bringas till vila och vattnet återgår till sitt lugna tillstånd. På samma sätt åstadkommer all verksamhet på varje plan en rubbning i universums avvägda harmoni, och de så alstrade vibrationerna skall om deras område är begränsat fortsätta att svänga fram och tillbaka ända tills jämvikten är återställd. Men då varje sådan rubbning utgår från en viss speciell punkt, är det tydligt att jämvikten och harmonin endast kan återställas genom en omkastning av alla från denna punkt utgångna krafternas rörelse i riktning tillbaka mot densamma. Och här har ni ett bevis för att en människas alla gärningar, tankar och så vidare måste återverka på henne själv med samma styrka, varmed de satts i rörelse.

Och karmas vägar inte skulle visa sig vara outrannsakliga om människorna handlade i samförstånd och harmoni istället för i oenighet och strid. För vår okunnighet om dessa vägar – vilka en del av mänskligheten kallar försynens dunkla och invecklade skickelser under det en annan i dem ser verkan av ett oundvikligt öde och en tredje endast slump och tillfälligheter där det varken finns gudar eller demoner som leder dem – skulle förvisso försvinna, om vi enbart ville hänföra dem alla till dess rätta orsak. Men rätt kunskap eller åtminstone en viss övertygelse därom, att våra med­människor lika lite kan ha något gagn av att skada oss som vi av att förorätta dem, skulle två tredjedelar av världens ondska gå upp i rök. Om ingen människa tillfogade sin broder något ont, skulle karma-Nemesis varken ha anledning att ingripa eller vapen att verka genom. Det är den ständiga förekomsten bland oss av alla slags strider och motsättningar samt rasernas, nationernas, stammarnas, samhällenas och individernas söndring i Kains- och Abels-typer, vargar och lamm som är huvudorsaken till ”Försynens vägar”. Vi hugger dagligen dessa talrika irrgångar i vårt ödes labyrint med våra egna händer, medan vi inbillar oss, att vi vandrar på aktningsvärdighetens och pliktens stora kungsväg. Och sedan beklagar vi oss över att dessa irrgångar är så slingrande och mörka! Vi står häpna inför det mysterium som vi själva skapat, och de livets gåtor som vi inte vill lösa, och anklagar sedan den stora sfinxen för att vilja uppsluka oss. Men i sanning, det finns inte en olycka i vårt liv, inte en dålig dag eller ett missöde, som inte skulle kunna spåras tillbaka till våra egna handlingar i detta eller ett föregående liv.

Helena Blavatsky

Ur The Key to Theosophy, 1889, original edition.
 

_____________________________________________________________________________________

 

_____________________________________________________________________________________

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47
 

___________________________________________________________________


 
| 
till Helena Blavatsky  Online
| till ULTs hemsida | till ARCANAs föredragslista |

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014-2014–2013 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23